tisdag 7 februari 2017

Intressant, men lite anonym, bok om vin


En bok kan nästan inte bli mer anonym är den som kom hem i brevlådan nyligen. Det var förlaget Bokfabriken som via mejl undrade om jag ville  läsa och skriva om boken Vin och eftersom jag så smått håller på att odla mitt intresse för vin och olika druvor kunde jag inte motstå erbjudandet. Jag tackade ja och strax dök det upp en alldeles vit bok med svart rygg och de tre bokstäverna VIN på framsidan.

Det var allt.

Inga maffiga bilder på fylligt rödvin i motljus, inte några höga champagneglas som höjdes mot en klarblå himmel och inte det minsta lilla vitvinsglas bland skrattande unga kvinnor kring ett bord dignande av allehanda godsaker. Inte ens ett enda författarnamn varken på framsidan eller ryggen och inte en baksidestext heller. Minimalistiskt omslag, skulle man kunna säga utan den minsta överdrift.

Men innehållet då? Är det likadant? Både ja och nej, skulle jag vilja säga. Det är lika stilrent och tydligt, men det är samtidigt oerhört mycket mer avancerat och färgglatt. På alla uppslag finns genomgående en vänstersida med text och en högersida med bild, så på det viset är det stilistiskt genomtänkt och renodlat även inne i boken, men både text och bild ger ett så mycket fylligare intryck och en så mycket tydligare känsla av vad allt faktiskt handlar om än framsidan skvallrar om.

Många bilder är riktigt tjusiga, som till exempel den med choklad. Jag har sett många mer förutsägbara bilder än den som finns som illustration till kapitlet Choklad, kan jag säga. Den coola bilden får igång min fantasi och jag tycker mig se en flygande vithövdad havsörn som tagit en bit av en marmorerad klippa med sig i sina klor när han försökt fånga ett byte. Det finns ännu fler fantasieggande bilder och jag gillar att man inte valt den allra enklaste och mest självklara bildlösningen. Bilden med sushi är också ljuvlig till exempel.

Hela boken delas in fyra större delar:

Hur man dricker vin
Vin och mat
Vingården
Så gör man vin

Samtliga delar har många intressanta mellanrubriker som exempelvis:

Vad är ett bra vin?
Hur länge kan ett vin lagras?
De asiatiska köken
Vinodling i Nya världen

Det finns också ett kapitel som är speciellt anpassat för den svenska marknaden och det är Svensk vinodling som Anders Öhman, som översatt och varit redaktör för boken, har skrivit. Övriga författare, som man alltså inte hittar på omslaget, utan får leta upp inuti boken är Filip Verheyden, Fiona Morrison och Romana Echensperger, som alla har gedigen kunskap inom det stora och omfångsrika vinområdet.

Det är inte bara själva titlarna på kapitlen som gör mig nyfiken på bokens innehåll utan som sagt även de läckra bilderna och hur texten är skriven. Allt är mycket begripligt även för den som inte är så väl bevandrad i ämnet, men texten når också smått poetiska höjder ibland. Som när druvan viognier, som jag alltför sällan hittar viner av, beskrivs:

Viognier kan upplevas snudd på lättsinnigt oseriös med sitt ymnighetshorn av dofter som aprikos, liljekonvalj och mysk, sin rikt fylliga, krämiga konsistens, alkoholstinna kropp och den typiskt milda syran.

Är det inte läckert? Dessutom får jag i boken veta att druvan på 1970-talet var så gott som utrotad, men att den idag blivit på modet igen. Tur det, för jag gillar den.

En annan verklig favorit är chardonnay. Alla som känner mig vet att den har en speciell plats i mitt hjärta. Inte minst som en kär väninna introducerat det amerikanska begreppet chardonnay hour, vilket innebär att man tar med sig en flaska chardonnay en fredagseftermiddag klockan 17 och så dricker man ett par glas hos någon grannfru innan man kl 18 beger sig hemåt till familjen, middagen och fredagsmyset igen.

Det är inte bara dessa två druvor som fått varsitt eget uppslag i boken, tvärtom finns det femton till som beskrivs grundligt och alla finns på liknande bilder, så man kan se hur både druvklasen och bladet ser ut. Snyggt, allmänbildade och kul, tycker jag.

Vin går absolut att läsa från pärm till pärm, för alla kapitel är tillräckligt korta och intressanta för att hålla intresset uppe hos läsaren, men mest troligt är man som läsare och vinintresserad har den som en uppslagsbok och går tillbaka till den när man ska köpa ett nytt vin, när man undrar vilka kombinationer av mat och vin som är bäst eller när man helt enkelt vill ha inspiration.

De nästan 300 sidorna i Vin innehåller i princip allt man kan behöva veta om det mesta kring vin och det är en bok som med sitt överskådliga upplägg passar en stor och bred målgrupp. Mitt eget exemplar kommer inte att bli stående i bokhyllan länge. Jag kommer helt säkert att plocka fram den snart igen för att än en gång läsa om en speciell druva eller kanske få tips om vad jag ska mumsa på till den där vinflaskan som jag fick i present för ett par månader sedan.




måndag 6 februari 2017

Åsa Persson debuterar på Grim förlag


Idag är det äntligen dags för Åsa Persson att debutera på Grim förlag med romanen Skuggor av ljus

Det är omöjligt att inte bli berörd av Ebba som bor ihop med den unge Mattias, som är både svartsjuk och manipulativ. Trots det är han hela hennes värld och hon accepterar snart att kallas både fet och värdelös. Och att ställa upp på sex närhelst Mattias kallar.

På sin praktikplats som städerska hos polisen träffar hon Kåre, som fastnat i sorgen efter sin fru och som överlevt en svår olycka på jobbet. Två sargade själar möts. Den ena har aldrig fått uppskattning för något i sitt liv och den andre har mist allt han haft.

Skuggor av ljus är en roman om utanförskap, sex och våld. Och att bejaka det som gör minst ont av helvetets olika nyanser. Sanning och förnekelse glider samman och blir ett. Vägen ut går genom fienden. Men är det som står att vinna värt priset det kostar att nå dit?

Det var i oktober 2015 som Annika Bengtsson på Grim förlag fick ett mejl från Åsa där hon bifogade de 40 första sidorna av romanen. Eftersom Grim är ett litet förlag med få författare vägs alla inkommande manus på guldvåg innan de får ett ja, vilket är sällan, eller ett nej, vilket är oftare.

Det var något i manuset som gjorde Annika så pass intresserad att hon ville läsa mer och glad i hågen skickade då Åsa in resten. Efter en genomläsning, där Annika fortfarande var positiv, gick manuset vidare till mig som redaktör. När även jag läst manuset var vi överens; Åsa har en laddad story och hon kan skriva - det här kan bli riktigt bra.

I februari förra året skrevs kontrakt och idag är det alltså äntligen dags för Skuggor av ljus att möta omvärlden. Releasedatumet har visat sig sammanfalla med karaktären Kåres födelsedag och dessutom älskar Åsa måndagar, så dagen är mycket välvald.

Om ni tycker att det är lång tid mellan oktober 2015, då manuset kom in, och februari 2017, då boken kommer ut, är det ingenting mot hur lång tid det tagit för Åsa sedan hon först började skriva på detta manus.

Det är faktiskt hela tjugo år sedan hon började teckna ner berättelsen om städerskan Ebba och polisen Kåre. Vid ett tillfälle var hon beredd att sluta skriva och det var när hela manuset blev totalförstört sedan hon spillt vatten på det värdefulla USB-minne där manuset fanns.

Som tur var bestämde hon sig för att börja om från början och det är hon glad för idag. Hon tycker nämligen att hela berättelsen blivit så mycket bättre sedan omskrivningen.

Jag är övertygad om att Skuggor av ljus kommer att beröra varenda läsare. Det är en välskriven, spännande och otäck historia som fångar in läsaren direkt. Har man väl börjat läsa måste man få veta hur det går för Ebba och Kåre.

Och för Mattias och Jens. Och för Katrin.


lördag 4 februari 2017

Kort mellan trevliga träffar






Hos Heidi med Åsa Ö, Catrin, Gerd, Fia, Sussie, Malin och Joanna

Mellan träffen i januari och den i februari hinner det bara gå tre veckor, så det var nästan som att fortsätta samtalet vi hade senast när vi nu såg igen så snart. Det var trevligt att få komma hem till kvällens värdinna för första gången på länge och eftersom ringklockan inte gav något ljud ifrån sig välde vi bara in utan förvarning.

Januari månads bok hade två läst ut men betydligt fler hade kommit en bit på vägen. Det var lite nervöst för mig som valde boken, för jag älskade Timmarna av samme författare och nu fanns det stor risk att jag skulle bli besviken. Det borde inte vara möjligt att skriva flera böcker av samma höga kvalitet, men man kan aldrig veta, så det var med stor spänning jag valde Snödrottningen av Michael Cunningham.

När vi satt och skulle prata om den började inte jag, utan jag spetsade öronen för att ta in vad de andra läsarna tyckte. Tyvärr visade det sig att de tyckte precis som jag; att den tyvärr inte var så värst bra. Jag var rädd för det och hade kalkylerat med det, men jag blev i alla fall besviken. Det vackra språket som sken så klart i Timmarna och som många kritiker hyllat även i Snödrottningen upplevde ingen av oss. Tvärtom var antalet parenteser alldeles för många och de kändes så otympliga at de bromsade upp läsningen allt som oftast.

Flera tyckte också att meningarna var onödigt långa och det var väldigt roligt för mig att en i gänget hade tagit med sig boken och visade på en av sidorna exakt hur lång en mening var. Vi skattade alla gott och en påpekade att efter fjorton år i bokcirkeln har min petighet smittat av sig så tydligt att det inte bara är jag som gör denna typ av reflektioner numera. Hurra!

Vi tyckte heller inte att karaktärerna fängslade oss. Vi brydde oss inte jättemycket om hur det skulle gå för dem och det är alltid lite trist när man känner så.

När de som kommit halvvägs frågade om det var värt att lägga tid på att läsa ut den sa vi som läst hela att det alltid är trevligt att läsa ut en bok och visst händer det ett par saker mot slutet, men ändå... Det finns bättre böcker att lägga sin värdefulla tid på. Det var vu tyvärr överens om.

Trots att vi inte var så euforiska över boken fanns det annat som muntrade upp oss. Vi pratade lite om tv-serier och biofilmer och konstaterade att det skulle vara kul att gå på bio tillsammans igen någon gång, som vi gjorde med The Danish Girl. Vi ska hålla ögonen öppna efter något som kan passa.

Jag, som arbetar som lektör och redaktör för andra författares manus, fick frågan om vad som skiljer de båda rollerna åt och hur jag arbetar när jag läser manus. Självklart blev det genast spekulationer, för varför vill man veta det? Är det möjligen så att det är någon mer i vårt gäng som drömmer om att skriva en bok? Detta förnekades ihärdigt, men vem vet? Vi får väl se vad som händer framöver!

Lite snabbt pratade vi också om resan vi ska göra tillsammans fredag den 17 mars. Vi kommer alla att bo i samma villa och alla är välkomna när de kan och hinner. På kvällen äter vi middag tillsammans och morgonen därpå blir det gemensam frukost. Mer om detaljerna kring detta tar vi via mejl, så håll utkik där.

En rolig sak som hände mitt under kvällen var att värdinnan plötsligt försvann från bordet och det tog flera minuter innan vi förstod vad hon höll på med. Hon letade efter den nya bokcirkelboken som hon valt. Haha, den hade jag gömt! Så busig var jag!

Vi brukar ju ha det lite som en överraskning på kvällen. När vi umgåtts i några timmar lanserar värdinnan under mer eller mindre dramatiska former boken vi ska läsa tills nästa gång vi ses. Den här gången låg boken helt öppet på soffans ena armstöd och det var det första jag såg när jag klev in i vardagsrummet. Så kunde vi ju inte hade, så jag puttade den helt sonika över kanten, så den hamnade stående mot armstödet och lagom osynlig istället.

Det kunde ju dock inte värdinnan veta, så hon letade i både köket och hallen och överallt efter den. Och jag kunde inte veta att det var därför hon försvunnit, så därför sa jag ingenting förrän en annan i gänget frågade vad värdinnan letade efter. Hoppsan, så det kan gå.

Boken vi ska läsa i februari är Barnet från ingenstans av Kari Rosvall. Det ska bli väldigt intressant att få ta del av denna sanna historia om en liten flicka som föddes in i Hitlers avelsprogram, adopterades av ett svenskt par och hann bli hela 64 år innan hon fick veta sanningen - att hon fötts enbart för att vara en av dem som skulle föra den rena ariska rasen vidare.

Till slut skildes vi åt igen och nästa gång vi ses är det mars. Vår! Det låter helt underbart. Då ska vi prata lite mer om vår resa och vi håller redan nu tummarna för att vädret den 17-18 mars blir så där soligt och ljuvligt som det faktiskt kan vara så dags på året.

Hur som helst, får vi säkert trevligt tillsammans oavsett vädret!