Tankar kring Pyttepojken Pelle och stjärnfallet

Det är mindre än två månader kvar till julafton och vad kan då vara mer lämpligt än att tipsa om en barnbok som passar utmärkt som julklapp till små och stora barn? 2013 kom den första boken om pyttepojken Pelle och den läste jag med stort intresse. Jag drogs verkligen med i äventyret Pyttepojken Pelle i blåsväder och skrev här på bloggen om hur jag i alla år önskat mig just en sådan liten människa som lekkamrat.

Nu har alltså äntligen uppföljaren kommit. Den sprillans nya boken heter Pyttepojken Pelle och stjärnfallet och är en charmig historia om vänskap och att våga be om hjälp när man inte klarar allting själv. Författaren Birgitta Fernström och jag har träffats  i samband med olika bokmässor genom åren och hon kallar sig själv Glimmergumman. Inget kunde passa bättre, för hon glimmar verkligen. Glimmergumman Birgitta vet att jag älskar sagor och därför är hon så snäll och skickar mig en bok att skriva om.

Sagan börjar med att Pelle ser ett stjärnfall och då önskar han sig något som han förstås måste hålla hemligt. Det är bara ett par dagar kvar till jul och när vintern kommit är det nästan bara Pelle som bor i eken, där det annars brukar vara liv och rörelse som i vilket höghus som helst. Myrorna Märta och Majsan, som var Pelles bästa kompisar, flög bort när den stora stormen drog fram och spindeln, nyckelpigan och skalbaggsfrun har lagt sig för att sova sin långa vintersömn.

Det blir ensamt för lille Pelle när det bara är han och den nyinflyttade grannen Ella Ekorre, som alltid rör sig raskt mellan grenarna och verkar ha bråttom, som är vakna.

På kvällen somnar han, lätt uttråkad och ensam, i sin ekollonfåtölj och vaknar morgonen därpå av att det bankar på dörren. Stora snöflingor faller när Pelle öppnar och ser en liten pojke stå och huttra i kylan. Han är alldeles för tunnklädd och har inte ens skor på fötterna. Han presenterar sig som Ture Tomte och det visar sig att han är en tomtenisse som trillat av tomtefars släde.

Pelle, som både har ett gott hjärta och gärna vill ha en vän, bjuder Ture att stiga in. Värmen flödar genom både raggsockor och filtar och pojkarna är så söta mot varandra. "Inuti Pelle känns det varmt och mjukt. Som bomull nästan. Ture är som någon man känt länge. Som en bästis, liksom", skriver författaren och där tycker jag att hon fångar vänskapen så fint.


Lite spännande blir det förstås innan sagan är slut, för vi förstår ju alla att Ture inte kan stanna hos Pelle för alltid. Han längtar hem till sin familj och behöver hjälp för att lyckas ta sig ända dit ...

Pyttepojken Pelle och stjärnfallet är en mycket varm och söt saga och den är rikligt illustrerad av Anna Maria Persson. Den primära målgruppen är 3-6 år, men precis som det står på baksidan passar den både små och stora barn. Som mig till exempel.