Tankar kring Lilla Rosie



Lilla Rosie av Birgitta Fernström är en mycket charmig liten regnbågsbok för små barn. Lilla Rosie lever sina första fyra år i en klassisk kärnfamilj, men när föräldrarna allt oftare grälar och skilsmässan snart är ett faktum vänds hela tillvaron uppochner.

Snart träffar Lilla Rosies mamma Iris och de flyttar ihop. Även Lilla Rosies pappa träffar en ny kärlek och med hans nya fru får Lilla Rosie inte mindre är tre mammor som hon tycker om.

Berättelsen om Lilla Rosie är både söt och tänkvärd och illustratören Ingegerd Härgestam har fångat Lilla Rosie på ett mycket fint sätt. Särskilt talande är bilden på den sida där vi får veta att mamma och pappa ska skilja sig, trots att Lilla Rosie säger att de inte får. Hon försöker bokstavligen att hålla ihop familjen med sina rosa armar, men det är förstås omöjligt för ett barn.

En annan illustration som jag tycker särskilt mycket om är den när Lilla Rosie och hennes kusin Filip klär ut katten Tusse till prinsessa, trots att han är en hankatt. Det är en väldigt rolig bild och han ser verkligen indignerad ut, skulle jag vilja säga. Om det beror på att han inte vill vara just prinsessa eller om han helt enkelt inte tycker om att bli utklädd låter jag vara osagt, men kul är det i alla fall.

Jag tycker mycket om Birgittas trevliga böcker om den söta Pyttepojken Pelle och jag har tidigare skrivit om både Pyttepojken Pelle i blåsväder och uppföljaren Pyttepojken Pelle och stjärnfallet. Just som Glimmergumman, som författaren så träffande kallar sig, bestämt sig för att skriva en tredje bok om lille Pelle dök Lilla Rosie upp istället och då valde Birgitta att skriva om henne istället.

Det gjorde hon alldeles rätt i. Lilla Rosie kan helt säkert vara en bra bok för små barn som har någon förälder som plötsligt kommer ut som homosexuell och även för andra barn, för alla behöver få veta att det är precis lika bra att ha en regnbågsfamilj som att ha en kärnfamilj.

En liten invändning jag har är dock att jag tycker att Birgitta skulle skrivit att Lilla Rosies mamma hittar en ny partner som hon flyttar ihop med. Nu står det att hon hittar en ny kompis och att de flyttar ihop. Det tycker jag är synd, för det är trots allt skillnad på en vänskapsrelation och en kärleksrelation och detta är helt tydligt en ny partner.

I övrigt är det en lättläst och söt bok på alla vis och både bild och text samspelar på ett fint sätt.

Kommentarer

Populära inlägg