Barnböcker med känsla

Oftast är det vuxenböcker vi fokuserar på i bokcirkeln, men då och då talar vi även om vad våra barn läser och det har förstås varierat utifrån deras ålder. Idag blev jag väldigt nostalgisk när jag skulle städa undan barnböckerna ut sonens rum, för han läser helt andra böcker idag och de har bara blivit stående i bokhyllan, utan att vi funderat över att de är kvar.

Här är några av de absoluta favoriterna genom åren och vi har läst dem massor av gånger.

Var är mamma? av Julia Donaldson och Axel Scheffler handlar om en liten apa, som tappat bort sin mamma och en fjäril ska hjälpa honom att hitta henne igen. Apungen beskriver sin mamma på en massa olika sätt och den påhittige fjärilen föreslår elefanten, för att mamman ska vara större än ungen, och ormen, för att mamman gärna lindar sin svans runt träden.

Efter en massa kreativa förslag ger den lilla ungen nästan upp och vrålar:

"Fjäril du fattar visst dåligt idag!
Inget av djuren ser ut som jag.

Du har inte sagt att ni liknar varann!

Nej, det trodde jag du förstod minsann.

Sånt vet man inte så säkert, nej...
... för mina barn liknar då inte mig!"

Fjärilens små avkommor är ju verkligen inte lika sina föräldrar och man riktigt ser hur konfunderad apan blir. En bra tankeställare om att man kan vara sina föräldrars barn även om man inte liknar dem, som de flesta adoptivbarn inte gör till exempel.

Alla gapskratt som Bajsboken av Pernilla Stalfelt renderat kan jag inte ens räkna. De kvällar vi läste den som godnattsaga var det fnissiga barn som skulle försöka somna en stund senare.

En av de böcker som är allra gladast för är den signerade boken om Lilla Anna. Jag läste alltid om henne och den långa farbrorn när jag var liten och tycker att det är härligt finurliga sagor med väldigt speciell stil på teckningarna.

När jag jobbade på Sveriges Television fick jag göra ett reportage om Inger och Lasse Sandberg och då åkte jag och en fotograf ut till deras hus och jag kunde inte låta bli att berätta hur mycket jag älskade deras böcker. Då smet Lasse iväg och kom tillbaka med två småböcker som han och Inger signerade till mig.

Lycklig som en barnunge åkte vi hem till redaktionen igen och det blev ett fint reportage om två inspirerande och fantastiska människor.