En oförglömlig kväll på stan

Vårt vilda tilltag att byta utgångsdatum från juni till maj visade sig vara ett lyckat drag, för vi var hela nio glada bokcirkelflickor som sågs på Incontro i fredags. Vi tror att vi aldrig varit så många, så det kändes kul.

Vi var flera som inte riktigt visste vad vi skulle ta på oss förrän strax innan vi skull åka, men till slut lyckades vi i alla fall bestämma oss och det blev blandad kompott med både klänningar, långbyxor och shorts. Trevligt!

För första gången hade vi satt tiden till 18.30 och det betydde att vi hann med att få ett glas vitt på Happy Hour i baren innan vi slog oss ned vid vårt bokade bord och det kändes trevligt.

Innan den förbeställda maten kom fick vi ett par generösa korgar med bröd av olika slag och både smör och vitlökssmör att ha på. Vi var så gott som utsvultna och åt med så god aptit att vår snälla servitris efter en stund hämtade en korg till.

En liten aptitretare bjöds vi också på och det är så härligt att få en liten bonus man inte har beställt. Jättegott var det dessutom.

Fyra av oss hade beställt den enorma räksmörgåsen och den gör verkligen skäl för namnet King Size de Lux och även om 249 kronor är mycket pengar för en macka, så är det en rejäl måltid och vi var flera som inte orkade äta upp allt...

Ett par hade beställt kyckling, någon fisk, en annan risotto och ytterligare någon kött och just köttet fick församlingen demivegetarian att häpet stirra på det röda köttet som såg att att bara hastigt ha besökt en stekpanna. Gästen som åt var dock mycket nöjd och försäkrade att det smakade utmärkt och var precis lagom stekt.

Det är en ganska svår uppgift att prata om månadens bok i krogsorlet, men vi gjorde vårt bästa för att överrösta både musiken och de andra gästerna och lyckades ändå få till en hyfsad diskussion.

De flesta hade läst På andra sidan solen av Maria Ernestam och många tyckte att den var bra och att författaren har ett vackert språk som är genomarbetat och trevligt att läsa.

Jaget i boken, Viola, fick vi sympati för, medan vi inte alls tyckte om hennes högst osympatiske och otrevlige man Axel. Några reagerade starkare än andra och tyckte att Axel var riktigt obehaglig och kände en kraftig aversion mot honom. När han hoppade från båten kändes det snopet att han på nästa sida vaknade upp på sjukhuset, för det hade varit så mycket enklare för Viola att bli av med maken om han bara drunknat... Hemskt att känna så inför en karaktär, men han var verkligen en otäck typ.

Vi jämförde också Axel och Violas förhållande med hur andra kan ha det hemma och konstaterade att det nog inte är helt ovanligt att det är så här. Det börjar också rätt smygande, så även om vi tyckte att hon borde lämna honom direkt, så är det ett både stort och svårt beslut eftersom de har två tonårsdöttrar ihop.

Någon trodde till och med att det var han som sett till att katten blev inmurad och dockan utan ögon var hans säkert också ansvarig för och vi ryste av obehag.

De korta novellerna som Viola fick av Lea var fint skrivna, men några ansåg att de, precis som de engelska dikterna gjorde, bröt av romanen på ett sätt som gör det lite bökigt att läsa. Det var absolut inte svårt att hålla isär handlingarna, men det kändes ändå som avbrott.

Det är inte ofta vi pratar om intelligensen hos en författare vi läser, men här gjorde vi faktiskt det och det var intressant. Vi tror att Ernestam är intelligent, smart och klurig, för hon skriver på ett väldigt speciellt sätt. Vi jämförde också med Capirinha med döden som vi läst förut i bokcirkeln och det var riktigt kul att några tyckte att denna var bättre, medan andra tyckte att den förra var bättre. Det är härligt att vi tycker olika och säger det!

Ungefär i mitten av boken hände det inte så mycket och där var vi flera som tyckte att den tappade både i tempo och innehåll. Slutet ställde vi oss lite frågande till också, för det var inte helt tydligt att Viola verkligen lämnar Axel tyckte några, eftersom vi lite kände att hon likaväl kunde gjort det innan då, medan andra var helt övertygade om att så var fallet. Det var nog så att hon behövde den här startsträckan för att fatta sitt beslut och plötsligt förstod hon att det fanns något lockande som hon längtade till på andra sidan solen...

När vi satt och pratade dök vår servitris upp med ett glas och en flaska champagne och berättade att mannen i röd skjorta vid bordet bredvid ville bjuda en i gänget på ett glas champagne. Överraskad tackade den utvalda glatt ja och skålade i luften med mannen några meter bort. Vi fnittrade allihop och tyckte vi plötsligt befann oss mitt i en film, eller varför inte i en roman.

Lite senare på kvällen visade det sig att en annan tjej i bokcirkeln kände killen som bjudit på champagne, men just hon råkade sitta bakom en stolpe när vi tittade åt hans håll och skrattade, så hon insåg inte detta förrän någon timme senare när han gick förbi. Det tyckte vi var riktigt roligt - för nog är det en liten värld!

Vi hann också prata lite om att en tjej sedan någon månad nu bor ihop med sin nye karl, att en fått nytt jobb och snart ska börja där och att en varit i Spanien på konferens och haft det underbart.

Innan vi bröt upp från vårt bord för att mingla i pianobaren hann nästa månads värdinna presentera månadens bok och det blev den hyllade En dag av David Nicholls. Den kommer på pocket precis nu, den 15 maj, så det är en riktig pocketnyhet vi får läsa denna gång. Ett par av oss har redan läst den, men det ska ändå bli trevligt att få diskutera den nästa gång vi ses, för det finns en hel del att säga om den.

Efter att ha rört oss lite fram och tillbaka längs barerna och hört en hel drös med gamla låtar på piano, så begav vi oss nöjda och glada sakta hemåt i natten igen. Ännu en trevlig kväll var till ända.

Nästa gång vi ses blir sista gången för denna termin och då ska vi bestämma vilket tema vi ska läsa över sommaren. Fundera gärna redan nu på vad du föreslår som sommarlektyr!