Mycket prat om livet

Hos Fia med Camilla, Sussie, Cattis, Catrin, Åsa K, Sofie, Malin och Joanna

Vi brukar alltid ha en massa att prata om på våra träffar, men den här gången var det verkligen många olika ämnen som avhandlades i rask takt kring bordet fullt av godsaker. Det fanns flera sorters bröd och kex, massor av goda ostar, två röror, marmelad, säkert sju sorters te och kaffe. Slutligen avrundades det hela med två sorters muffins och mörk choklad. Mmmmm, vad vi behövde detta denna mörka novemberkväll.

Först började vi tala om boken vi läst sedan vi träffades senast och det var Morgan Allings Kriget är slut. De flesta hade läst den och tyckte att den var både lättläst och intressant, men samtidigt väldigt jobbig eftersom Alling hade en så tuff uppväxt. Flera hade hört hans Sommarprogram och kände väl till de historier han skriver om i boken. Det har var lite en utbroderad version.

En orkade inte läsa klart boken, för att det blev för tungt, trots vetskapen om att det ändå gått bra för honom och någon annan reagerade på att slutet lämnade en del frågor. Hon hade önskat fler svar och mer om vad som hände sedan.

Vi diskuterade en del hur det sociala skyddsnätet fungerar eller i vissa fall inte fungerar och detta är något som alltid är aktuellt. Det är jobbigt att tänka på att det alltid finns barn som far illa runt om i landet och det enda vi vill är att de räddas. Frågan är bara hur det ska gå till och vilket som är det bästa för barnet.

De som lyssnat på Kriget är slut som ljudbok, där Morgan Alling själv är uppläsare, tyckte att han gjort ett utmärkt jobb. De hade inte kunnat tänka sig någon annan uppläsare, inte minst för att det är en så personlig bok. Det var också någon som tyckte att det var lite skönt att slippa se honom, för han upplevs som väldigt intensiv när han är i tv-rutan till exempel.

Sammantaget var det här en bok som vi upplevde väldigt olika om man ser på djupet. Några tyckte att den var intressant och hemsk men inte tårdrypande, en annan kunde inte läsa klart för att den berörde för mycket och en tredje grät i två dagar efter att ha läst den.

En intressant sak som vi talade om när första bokpratet var över var datorer och deras inverkan på våra och våra barns liv. Ungefär hälften av oss har facebook och det är dessutom väldigt olika hur aktiva vi väljer att vara där. Någon tyckte att det stjäl för mycket tid, andra tyckte att det var krångligt och ytterligare andra tycker att det är ett trevligt sätt att hålla sig uppdaterad med sina vänner på ett enkelt sätt. Det pratas ofta om att facebook är ett ställe där man dels vill ha bekräftelse och dels gärna vill visa upp en snygg och putsad fasad, men när vi diskuterade just det blev det tydligt vem som tycker vad.

Så här fina keramiksaker gör värdinnan.

De som inte har facebook eller har gått ur har känslan av att det är en ytlig värld där man vill bli bekräftad och där man skriver mer eller mindre ointressanta saker ur vardagen medan de som är mer aktiva tycker att det finns mycket värme och glädje och att världen faktiskt kan bli mer positiv via facebook och den typen av sociala medier. Det var en riktigt intressant diskussion.

Nästa dataämne handlade om ifall vi låter våra barn spela spel som de egentligen inte har åldern inne för och även här hade vi olika erfarenheter och tyckte olika saker. Några säger nej med hänvisning till att det inte är tillåtet, trots att barnens jämnåriga kompisar får spela, medan andra säger ja utifrån hur det egna barnet är. En del spel är väldigt våldsamma, men ofta är det skickligheten och tekniken som sätts i fokus och inte det faktum att man använder vapen som gör att våra barn tycker att det är intressant.

Samtidigt är det så att våra barn lever i en annan tid än vi gjorde och vi kan inte riktigt jämföra hur vi tillbringade vår fritid med hur de spenderar sin eftersom det knappt fanns datorer på vår tid. Dessutom konstaterade vi att det finns en fördel med att ha teknikvanan barn för de kan ofta hjälpa oss med både datorer och tv-apparater.

Att barnen kanske är lite väl unga för att spela åskådliggjordes genom att en stackare blivit hackad på sitt spel som han kämpat med i över ett år. Det var lätt att lura av honom lösenordet, för att han inte var tillräckligt mogen för att reflektera över om det var riktigt klokt att göra det. En synnerligen dyr läxa.

Vi fick också höra fasansfulla historier om sjuka barn, som åtminstone tillfrisknat och ännu värre om drogade barn, som förvisso är myndiga, men likafullt någons barn. Eftersom det är väldigt svårt att bevisa vad som hänt har polisutredningen lagts ner och vi fick oss alla en tankeställare att alltid köpa flaskor med kork eller lock på. Så numera ska vi inte beställa ett glas vin på krogen och sitta och smutta på, utan vi tar en hel flaska direkt.

Apropå krogsvängen bestämde vi förra gången att vi ska följa traditionen och äta på restaurang i december som vanligt. Den här gången bestämde vi oss för att byta ställe och äta på Cyrano, som vi tycker har god mat och väldigt goda stenungsbakade pizzor. Hör av dig så fort du vet om du kan komma eller inte så vi beställer rätt antal sittplatser kring bordet.

Innan det var dags att traska iväg i den kolsvarta, men förhållandevis varma, novemberkvällen tog värdinnan fram sitt val av ny bok. Nu ska vi läsa Elefantskötarnas barn av Peter Høeg.Vi har inte läst något av honom tidigare i bokcirkeln, men många hade ändå läst någon eller några av hans tidigare böcker, framför allt Fröken Smillas känsla för snö och Kvinnan och apan. Det ska bli spännande att se vad vi tycker om hans senaste.

Nästa gång vi ses har förhoppningsvis tidningen där vår bokcirkel ska vara med kommit ut och det ska bli spännande att se hur reportaget och bilden blir.

Nu får vi, efter ännu en mycket trevlig afton, mysa ner oss i soffan, tända ljus och läsa om elefantskötarnas barn.