Ovanligt mycket spännande bokprat

På bokmässan skulle vi posera med våra böcker. Den här
bilden satt på väggen i fyra dagar.

Hos Joanna med Åsa Ö, Gerd, Åsa K, Camilla, Millan, Catrin, Sussie och Cattis

Att få ha bokcirkeln hemma hos sig händer så sällan att det känns väldigt speciellt och pirrigt när det äntligen väl är dags. Den här månaden var det min tur och nästa gång det är dags för mig att vara värdinna är faktiskt april 2014, så nog är det sällan när hela 2013 hinner passera utan att det är min tur.

Jag dukade upp med massor av godsaker på matbordet och snälla dottern bakade färska scones till oss alla – vilken lyx. Det fanns räkor, ägg, ostar, skinka, grönsaker, flera sorters bröd och kex och självklart både te och kaffe. Vi testade även tre olika sorters parmesanostar, eftersom jag fått smakprover för att jag är en Buzzador. Vi gillade alla, men högst betyg fick den som var lagrad i 22 månader.

En morotskaka hade jag också bakat och den fick tillsammans med lite godis runda av kvällen lite senare.

Vi brukar alltid börja med att prata om månadens bok, men nyfikenheten på hur det varit att vara utställare på Bokmässan i Göteborg förra veckan var för stor, så vi började med en rapport därifrån. Jag berättade lite om det som hände bakom kulisserna och hur nöjd jag känt mig med allt som hände i Egenutgivarnas monter under de fyra mässdagarna. Vårt monterprogram var välbesökt och vi sålde flera böcker än jag vågat tro, så det kändes väldigt bra och var en nyttig och rolig erfarenhet på alla sätt.

Det känns otroligt att tänka på allt som hände sedan förra årets bokmässa. På en lunch började några av oss spåna och fundera på om vi skulle bilda en ideell förening tillsammans. Då hade jag inte släppt min debutroman ännu och i år stod jag på mässan som utställare med TVÅ böcker i bagaget och en nybildad förening i ryggen.

Extra kul var det förstås när det dök upp kända ansikten i montern och tre bokcirkelflickor hittade dit i alla fall. TV4 gjorde dessutom ett inslag där jag intervjuades och jag var också med i direktsänd radio. Dessutom hade jag och kollegan Kristina Svensson release för vår nya bok Förverkliga din bokdröm i torsdags, så det har verkligen varit full rulle på alla sätt. Fantastiskt kul och det ska villigt erkännas att vi redan ser fram emot nästa års Bokmässa...

När vi skulle diskutera månadens bok på bokcirkelträffen började vi med den bok som det nya magasinet Books & Dreams sponsrat oss med, Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman. Det var sommarens bok, men eftersom den kom fram lite sent hade ingen hunnit läsa ut den till förra träffen, utan vi flyttade den med oss en månad till.

Vi konstaterade att det var en bok som skilde sig en del från det vi vanligen läser i bokcirkeln. Det var ett avancerat språk med ganska långa meningar och krångliga ord här och var. Dessutom förekom ordet ”opp” synnerligen frekvent. På sidan 148 hela tre gånger. Jag som retade mig på att ordet ”matos” var med tre gånger i romanen Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson fick mig verkligen en överdos här.

De litterära referenserna var många och jag själv var tacksam över det år som jag spenderat med att läsa litteraturvetenskap på universitetet för jag hade god koll på vilka författare som namngavs, men för andra i bokcirkeln var flera namn mer eller mindre okända och därmed inte så intressanta att läsa om. Det var också lite bökigt att prat och dialoger inte markerades med varken citattecken eller talstreck, för det underlättar när man genast ser vad som sägs och vad som mer berättas. Här flöt det samman, vilket givetvis var noga uttänkt, för vi får följa de två olika kvinnornas syn på det som händer och då fungerar detta grepp bra, även om vi är vana med annat.

Flera sa att boken var svår att komma in i och att man inte var så nyfiken på vad som skulle hända härnäst. Därför var den ganska jobbig att ta sig igenom och några hade inte läst klart på grund av detta. Vi slog fast att Grand final i skojarbranschen var både välskriven och genomarbetad och inte hade vi väntat oss något annat, men inte så lättuggad för gemene man.

Den andra boken vi pratade om var förstås Halva min Måne av Anna Granström, för den har varit september månads bok. Det var en bok som de flesta läst ut. Omslaget blev en intressant diskussion för det är färggrant och målat av konstnären Benny Ekman och de flesta tyckte att det var väldigt tilltalande. Däremot var det någon som sa att målgruppen unga vuxna, som författaren vänder sig till, kanske känner att omslaget är i barnsligaste laget för att tilltala just den målgruppen. Hon som sa det har barn som är i tjugoårsåldern och hade hört det av något av sina barn. Vi andra med yngre barn fick oss en tankeställare, eftersom vi tyckte det var snyggt.

När det gäller själva historien tyckte vi att den var viktig att berätta. Den handlar om en ung svensk flicka som åker på semester och möter sitt livs kärlek. Dessvärre dricker han för mycket och använder lättare droger redan när de träffas och övergår till ett allt tyngre missbruk allt eftersom tiden går. Han blir beroende av sina substanser och förändras radikalt och hon blir medberoende i ett mycket destruktivt förhållande.

Någon öppnade med att säga att det var en varm och fin skildring av ung kärlek och fick medhåll på det av flera läsare. Det var lätt att känna igen sig i den unga Ida som upplever att hela världen ligger för hennes fötter och hon insuper alla dofter och rytmer med hela sitt väsen. En annan fyllde på med att boken vunnit på att inte ha så många upprepningar med. Flera höll med om att det var för många utflykter, för mycket upprepningar av att Luis var borta om nätterna, att deras kärlek inte var normal och att Luis dött och Monstret tagit hans plats.

När någon sa att det fanns en distans i berättandet som man kanske sluppit om författaren valt att skriva i jag-form höll alla med och menade att boken vunnit på att berättas i första person istället för tredje. Dessutom borde berättelsen kortats för att ge den mera spänst istället för upprepningar.

Texten är mycket liten, men ett par stördes inte alls av det utan vande sig efter bara ett par sidor, medan andra tyckte att det var ett minus boken igenom.

Någon tyckte att det var väl mycket spanska uttryck i boken och att dessa tog för stor plats, eftersom de då behövde översättas, medan andra inte störts alls av det utan tyckt att det flöt in i berättelsen.

Vi hade också olika uppfattningar om under hur lång tid handlingen utspelar sig. Några trodde att det gått tre-fyra år mellan första träffen på semesterresan tills huvudpersonen Ida avslutar sin berättelse, men i epilogen står det att det gått nästan ett helt årtionde.

Som vanligt var det många olika tankar som cirkulerade, men sammantaget tyckte vi att det var en intressant bok och att den berör ett mycket viktigt ämne. Vi skulle gärna vilja att ungdomar läser den och får sig en tankeställare innan det är för sent. Kanske kan boken hjälpa någon att våga reagera och inte bara tro att allt blir bättre med tiden. Det vore mycket värdefullt.

Medan vi fortsatte att äta av all plockmat bytte vi samtalsämne till de mer allmänna rapporterna om våra olika liv. En i gänget har fått nytt jobb sedan vi sågs senast och det var riktigt kul att höra, så det blev många glada tillrop där.

En annan planerar en resa utomlands i samband med höstlovet om några veckor och därför har de två kommande värdinnorna bytt värdinneskap med varandra, men detta framgår redan av schemat under Kommande träffar.

En tredje ska gå ytterligare en silverkurs (åh, jag längtar också tillbaka till smedjan!) och funderar som bäst på vilka smycken hon ska göra den här gången. Angenäma funderingar!

Till slut var det dags för kvällens värdinna, alltså petite moi, att välja månadsbok och eftersom det som sagt är så extremt sällan man får välja brukar jag tänka i ett par månader innan det är dags. Den här gången var det svårare än någonsin för den enda boken jag VILL välja är ju självklart Förverkliga din bokdröm. Dels är den sprillans ny och dels är ju jag en av författarna. Det valet kompliceras av att det inte är en pocket och det har vi sagt att vi vanligen har som regel och dels att det är en handbok i att ge ut böcker och ingen roman, som vi brukar välja. Vi har dock aldrig beslutat att det måste vara en roman, så det skulle kunna gå ändå.

Jag bollade med en av de andra bokcirkeltjejerna hur jag skulle göra och hon har läst de första tjugo sidorna i Förverkliga din bokdröm och tycker att den är intressant trots att hon själv inte går i bokutgivartankar. Precis som jag är hon intresserad av andra människor och genom de 25 andra egenutgivare som finns med i boken tyckte hon att den trots ämnet var givande även för dem som inte skriver böcker själva. Även som läsare kan det vara kul att veta allt som pågår under bokprocessen och läsare är vi ju allihop, menade hon.

Stärkt av detta lanserade jag Förverkliga din bokdröm som månadens bok, men med ett väsentligt tillägg. Om man känner att man inte vill lägga 200 kronor på en bok om ett ämne man trots allt inte är så nyfiken på plockade jag fram ett alternativ. Eftersom jag själv läst vår bok ungefär tusen gånger ville jag ha något annat att läsa för egen del under den kommande månaden och få något att diskutera utan att vara part i målet, så jag valde Operation Nordvind av Kaj Karlsson.

När jag höll upp den möttes jag genast av spontana kommentarer som att det var en bok som de inte förväntat sig att jag skulle välja, för jag brukar inte välja böcker som involverar försvarsmakten, hemliga specialförband eller terrorister. Så härligt att kunna överraska, tänkte jag, och berättade mer om mitt val och motiverade det.

Kaj Karlsson är nämligen, precis som jag, med i Egenutgivarna – föreningen för alla som ger ut böcker och han medverkar också i hela tre avsnitt i Förverkliga din bokdröm. Han är mycket inspirerande för oss egenutgivare för han har lyckats med något vi andra drömmer om, nämligen att sälja tusentals böcker. Under det första året lyckades han sälja hela 8 000 exemplar av Operation Nordvind och i vår bok berättar han om det strategiska arbetet för att lyckas med det. Han tänker både nytt och modernt, måste jag säga, och det har gjort mig nyfiken på både honom och hans bok.

Kaj Karlsson är kustjägarkapten, har en ekonomie magister och är även utbildad vid specialförbandet Särskilda skyddsgruppen. Han skriver alltså om ett område som för de allra flesta är okänt, men där han besitter specialkunskaper från insidan.

På den egna webbsajten finns ett generöst provläsningsavsnitt, för den nyfikne, och boken går också köpa via internetbokhandeln som Adlibris.

Det var länge sedan böcker upptog så här mycket av en bokcirkelkväll och jag ler lite generat när jag konstaterar det, för det är ju faktiskt i grund och botten en bokcirkel vi är och inte enbart ett gäng som tycker om att träffas.

Nästa gång vi ses är det exakt tio år sedan vi hade vår allra första bokcirkelträff och kanske ska vi redan nu fundera på om vi alla ska ta med varsin flaska bubbel och samåka så mycket det går för mer långväga gäster? Mer firande blir det i januari då vi åker på spa tillsammans, men nog kan det var värt att skåla på den rätta tioårsträffen också?

Att vi funnits i hela tio år är faktiskt ganska fantastiskt – vilket grymt gäng vi är.