Blomsterprakt och oväntat tema

Hos Fia med Åsa Ö, Sofie, Cattis, Sussie och Joanna

Vilken vacker försommarkväll det var när vi kom till kvällens värdinna. Solen strålade och det var ljusgrönt och vackert överallt. Flera av oss kikade runt lite i trädgården innan vi gick in i huset och slog oss ner vid det stora runda bordet.

Märkligt och ovanligt nog är det andra gången vi träffas i maj och anledningen till det är att det är studentdag den första onsdagen i juni och då är det inte idealiskt att lägga en bokcirkelträff. Vi funderade länge och väl på när vi skulle lägga träffen och till slut kom vi fram till att den 29 maj var det bästa datumet. Tyvärr är det som det alltid är i slutet av maj och början på juni; mycket svårt att dra ihop ett stort gäng så dags på året, för hur man än gör krockar det alltid med en massa andra aktiviteter, uppdrag och åtaganden. Vi konstaterade stilla att vi hade kunnat ha bokcirkelkväll vilken dag som helst för det blir ett visst bortfall alldeles oavsett när vi lägger den sista träffen för säsongen. Bara att gilla läget.

Och vi som var på plats gillade absolut läget. Som vanligt hade vi jättetrevligt och bordet dignade av läckerheter i klassisk stil. Bröd, ostar, kex, röra, marmelad och ovanligt stora och fina röda vindruvor ställdes fram på bordet tillsammans med te, kaffe och läsk. Mycket gott alltihop!

Jag brukar skriva om kvällens samtalsämnen i kronologisk ordning, men den här gången vet jag inte om jag törs det. Vi har nämligen som regel att vi alltid börjar med att prata om förra månadens bokcirkelbok och om jag skriver om den redan här kommer alla som inte var med på plats tro att vi skötte oss lika exemplariskt som vanligt. Problemet var bara att vi inte alls gjorde det. Anledningen till detta enorma avsteg, för vi pratade faktiskt inte om boken förrän en av flickorna i gänget nästan tre timmar in i träffen, påpekade att vi faktiskt har en bokcirkel ihop och att vi därför kanske rent av skulle prata om boken vi läst, har vi ingen som helst förklaring till. Det bara blev så.

Maj månads bokcirkelbok Ta hand om min mor av Kuyng-Sook Shin hade hälften av den församlade skaran läst ut medan två hade börjat, men valt att sluta innan boken var utläst. Den var inte helt enkelt att läsa, eftersom berättarprespektivet svängde så efter ett tag och det stod hela tiden ”du” i texten. Du gjorde si och du tänkte så. Det tyckte merparten av läsarna var jobbigt. Det var inte självklart vem berättarrösten tillhörde och det gjorde att en del läsare tappade både fokus och engagemang.

De som läste ut boken tyckte ändå att den hade sina poänger och att den periodvis var både stämningsfull och lite gripande, även om det i sig var en rätt udda historia som inte alla helt och hållet förstod sig på.

Den petiga språkpolisen (jag) störde sig väldigt på att alldeles för många ord var sammansatta till ett utan anledning. Särskrivning är ett vanligare bekymmer, men här var det ihopskrivningar som irriterade och störde läsningen. Några exempel på ord som borde skrivits isär är längesedan, nejmen, försent, någonvart och förjävlig. Det finns ännu fler (till exempel såpass och litegrann) och frågan är om det är översättaren som skapat detta hinder i läsningen eller om det finns en ursprunglig poäng i sätta ihop ord jämfört med originalspråket. Vad nu den poängen skulle bestå i, men om originalspråket innehåller ologiska sammanskrivningar bör man förstås följa mönstret även i översättningen.

Den som hade lyssnat på boken istället för att läsa den hade självklart ingen aning om dessa problem, för i talad text märks det inte alls. Hon tyckte istället att det flöt på bra. 

Ofta när vi läser böcker av en författare från ett land som skiljer sig mycket från Sverige grubblar vi en del över vad som är kulturella skillnader beroende på att allt är så annorlunda mot hur vi har det och vad som är avvikande även i det aktuella landet. Denna bok var inget undantag. Vi funderade en del på mammans och pappans relation och filosoferade kring om vi uppfattade deras relation som vi gjorde just för att vi är västerlänningar eller om även koreanska läsare uppfattar relationen som vi gör. Samma sak med föräldrar-barn-relationen. Vi hade inget svar på denna svåra fråga, men det är alltid roligt att bolla sina tankar och idéer med andras.

Ett annat spännande ämne vi hann med var att prata om längd eller avsaknaden av densamma och hur det kan påverka människor. Vi hörde om elvaåringar som var 180 cm och 13-åringar som var 140 cm, så det finns en enorm spännvidd i längd.

Det roligaste ämnet var kanske ändå teknikutvecklingen och våra ungdomar kontra vårt eget intresse för tekniska apparater. Några av oss hänger ganska väl med i svängarna medan andra inte har något som helst intresse för varken smarta telefoner eller internetvärlden. Det blev en väldigt rolig diskussion och det ska bli spännande att se hur utvecklingen kommer att fortsätta framöver och se om vi blir helt omkullsprungna av våra barn och senare även barnbarn. Det låter tyvärr inte helt osannolikt.

När det blev dags att välja tema inför sommaruppehållet var det först svårt att komma på ett bra tema som vi inte hade haft. Under årens lopp har vi bland annat betat av biografi, klassiker, romantik, utländsk icke-engelskspråkig författare och deckare. Det var svårt att komma på något nytt och annorlunda.

Till slut kom det något radikala förslaget att välja en bok utifrån utsidan och inte insidan, som omväxling. Att välja en bok utifrån den tongivande färgen på framsidan blev förslaget och efter att ha föreslagit några olika färger föll valet slutligen på den lite udda färgen orange. Under sommaren ska vi alltså välja en alldeles valfri bok där färgen på framsidan på något sätt går i orange. En spännande utmaning.

Vi pratade om att det skulle vara roligt om alla tog en bild på boken de väljer och mejlar till mig, så vi kan få en snygg samling bilder på nästa träff, som äger rum den 4 september. Gör gärna det så snart du har bestämt dig för vilken bok du ska läsa.

Efter kladdkaka med färska jordgubbar och vispgrädde var det dags att bege sig hemåt i den ljumma sommarkvällen igen och det doftade härligt i trädgården på kvällskvisten när vi skildes åt inför ett långt sommaruppehåll.

Nu återstår bara en sak och det är att önska alla en riktigt, riktigt

                     TREVLIG SOMMAR!