Elisabeth är en reflekterande läsare

Elisabeth Jönsson signerar.
                                               Foto: Maria Henell

Elisabeth Jönsson är en av mina spännande internetvänner och hon har otroligt mycket klokt att säga om ord, språk och böcker. Hon säger själv att det skrivna ordet är hennes livselixir och naturen hennes andningsgunga. Hur poetiskt och vackert är inte det?

Elisabeth har en bakgrund som journalist, informationschef och egen företagare. Sedan flera år tillbaka arbetar hon som gymnasielärare i Växjö och undervisar i estetik, medier och kommunikation.

Hösten 2010 startades inspirations-och kulturprojektet Punctum saliens. Hösten 2012 gav Elisabeth ut den första boken i Punctum saliens regi och det är möten med människor och olika skapande uttryck som är hennes främsta inspirationskällor.

Inför att årets nobelpristagare i litteratur ska tillkännages en kylig torsdag i oktober har jag passat på att ställa några frågor kring litteratur till Elisabeth, för av henne får man alltid intressanta och givande svar och dem vill jag gärna dela med mig av.

Hon tycker egentligen inte att det går att går att tävla i författarskap, så att göra det så enkelt för sig att man påstår att årets nobelpristagare är världens bästa författare fungerar inte. Istället anser hon att alla konstnärliga uttryck är subjektiva och det är även läsarens tycke och smak. Däremot läser hon gärna nobelpristagarna.

- Jag brukar läsa årets pristagare. Det är intressant att ta del av författarskap som jag tidigare inte kände till och fastnar jag för någon läser jag flera böcker av samma författare. Jag upptäckte till exempel Herta Müller på detta sätt, berättar Elisabeth Jönsson.

Den rumänsk-tyska författaren Herta Müller fick nobelpriset i litteratur 2009 och är därmed den senaste kvinnan att motta priset på 8 miljoner kronor. Priset har delats ut sedan 1901 och genom åren har tolv kvinnor fått det.

- Det är väldigt konstigt med tanke på hur många författare som är kvinnor. Här kan man ju fråga sig med vilka ”glasögon” akademien väljer att betrakta olika författarskap, säger Elisabeth.

Svenska akademien får också ofta kritik för att de väljer smala författare som är olästa av den stora massan, men det ser Elisabeth inte som något större problem. Hon tycker att det istället gör att det finns möjlighet för författare som annars inte skulle bli uppmärksammade att få välförtjänt uppmärksamhet.

Att få nobelpriset i litteratur brukar ses som en kvalitetsstämpel och är få författare förunnat. Man kan skriva utmärkta böcker utan att få nobelpris, men vad är egentligen god litteratur? Finns det över huvud taget och vad kännetecknar i så fall den goda litteraturen?

- Jag tycker det är god litteratur när läsaren bär med sig någonting som varar över tid. En bra bok bär man med sig hela livet. Den ger ett bestående intryck och kan förändra ens sätt att se på världen. Personligen vill jag ta del av ett rikt och väl nyanserat innehåll och ett målande och vackert språk. Jag reagerar starkt på felstavningar och konstig meningsbyggnad och det kan göra att jag tappar förtroende för både texten och författaren, förklarar Elisabeth.

Hon tycker att det är läsaren som avgör vad som är bra och dålig litteratur och att det är viktigt att läsaren skapar sina egna uppfattningar. Det enda sättet att göra det är att läsa mycket och över tid. Genom att under flera decennier läsa många böcker inom olika genrer och av olika författare förfinar man sin egen personliga smak.

Läsandet betyder enormt mycket för Elisabeth som människa och hon älskar att läsa. Framför allt är hon väldigt intresserad av hur andra människor tänker. Att ta del av andra människors sätt att se på världen vidgar hennes eget synsätt på ett värdefullt sätt. Biografier har en särskild plats i hennes hjärta och när det gäller skönlitteratur är hennes smak bred.

- Att läsa är som att resa inombords och olika böcker har olika syften. Mitt humör avgör vilken bok jag väljer att läsa och jag byter gärna bokrekommendationer med nära vänner som läser mycket.

Även om Elisabeth läser det mesta finns det böcker hon undviker. Hon väljer att inte läsa böcker som tar upp övergrepp mot barn och som är råa i sitt innehåll, för det får henne bara att må dåligt. Hon vill inte frossa i barns och människors utsatthet, utan hellre i vardagen aktivt verkar för att till stånd en förändring för barn och ungdomar som hon arbetar med. Hon är också skeptisk till böcker som exponeras stort i bokhandlarna, eftersom hon vet att det är starka marknadskrafter bakom. Då går hon hellre till biblioteket för att få boktips. Hon tycker om att bryta nya stigar i sin läsning, men hon läser också de böcker som toppar listorna och ser det som ett sätt att hänga med i samhällsutvecklingen.

Anne Franks dagbok läste hon som barn och den påverkade henne mycket. Den fick henne att se världen på ett annat sätt och väckte hennes intresse för historia och för människans sätt att bete sig i världen.

Elisabeth har ett par böcker som hon planerar att skriva och inspirations- och kulturprojektet Punctum saliens är en del av hennes eget författarskap och en bas för det. Genom Punctum saliens knyter hon också kontakter med människor som delar samma intressen och det blir ett erfarenhets- och tankeutbyte.

- På Punctum saliens lyfter jag fram människor som jag tycker bidrar till, att i sin kulturella gärning eller på andra sätt, göra världen till en bättre och mänskligare plats att vistas på. Det är en viktig drivkraft för mig, att ge mitt bidrag till att världen ska bli en mer medmänsklig och trevligare plats. För det krävs kunskap och medvetenhet om sig själv och sin omvärld. Vi behöver odla kulturen för att odla civilisationen.

Snart kommer vi att få veta vem som tilldelas nobelpriset i litteratur 2013 och Elisabeth vet precis vems namn hon skulle vilja höra komma över den ständige sekreteraren Peter Englunds läppar. Det är en person som i flera år diskuterats som en tänkbar pristagare.

- Jag hoppas att Joyce Carol Oates får det. Det skulle vara på tiden.