Grymt boktips: Innan ankorna drunknar



Det händer inte så ofta att jag önskar att jag var i sådär 18-årsåldern igen, även om det på många sätt var en härlig tid. Nu har det dock hänt och det beror på något så märkligt som en bok. Jag önskar så att jag fått läsa Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic medan jag varit i den perfekta målgruppen, unga vuxna (15-25 år). Redan i den åldern älskade jag bra böcker, men det var inte så värst vanligt med riktigt bra och rent av lite pretentiösa böcker för just den åldern när jag befann mig i den. Istället läste jag mest "vanliga vuxenböcker" och det gick för all del också bra, men vilken dröm att vara i de sena tonåren och få läsa Innan ankorna drunknar.

Den kryptiska titeln är hämtad ur en dikt som Ivana skrev när hon var sjutton år och det berättade hon för mig när jag intervjuade henne till Whip medias hemsida. Som jag skrivit tidigare är jag ganska ofta redaktör för böcker som Whip media ger ut och jag har också gjort en och annan spännande och trevlig författarintervju som återfinns på förlagets hemsida.

Boken Innan ankorna drunknar, som kom ut i slutet av april, handlar om Zandra, som är 18 år och vill göra misstag med flit för att kunna ha något att skriva dikter om. På planet till New York träffar hon Oliver, som är betydligt äldre och mycket mer världsvan, och hon tänker att han kan vara det perfekta misstaget. Hemma väntar pojkvännen Johannes och otroheten i den amerikanska storstaden gör att hon får dåligt samvete. Detta leder i sin tur till ätstörningar som kommer att genomsyra Zandras liv.

När Zandra kommer hem praktiserar hon på sommaren som fotograf på en lokalredaktion och där träffar hon Tanja, som kämpar på som ensam redaktör medan tankarna för henne allra mest kretsar kring exmannen. Det märks så väl att författaren har insyn i hur livet på en lokalredaktion kan te sig. Precis som jag är även Ivana journalist och vi vet rätt så väl hur det kan gå till på en tidningsredaktion.

Innan ankorna drunknar är en av de böcker som jag läst som redaktör och jag måste säga att det var en fantastisk bok redan när jag fick den som manus. Jag föll handlöst för både berättarstil och språk och märkte att jag kom in i en alldeles speciell stämning när jag satt med manuset. Allt var så genomtänkt, välarbetat och ja, kanske rent av uppfriskande? Det gick bara inte att lägga manuset ifrån sig, så där satt jag och njöt av språket som flöt fram som en vårbäck. Som en vårbäck? Hu, så klichéartat skulle författaren aldrig själv uttrycka sig. Jag kunde bara inte låta bli för att visa skillnaden mellan klyschor och ett eget sätt att skriva. Här kommer istället några ljuvliga Ivana Vukadinovic-formuleringar som jag bara älskar:

Vi delar inga drömmar längre, sover långt ifrån varandra. Hela tillvaron är som att andas genom ett sugrör.
Rösten är som att komma in och hem till en ljuvlig mardröm. Jag känner mig tjock i själen.
Verkligheten är alldeles för vass, jag är skör som blödande glas, is som går sönder i andetag.


Jag var trollbunden av författarens alldeles eget sätt att skriva. Innan ankorna drunknar är poetisk (utan att vara svår), inkännande (utan vuxna pekpinnar) och precis som en bal på slottet: alldeles, alldeles underbar.

Läs den oavsett vilken ålder du själv är i - Innan ankorna drunknar är värd varje minut av din tid.

Kommentarer

Populära inlägg