Allt för laget, Alice av Annakarin Rosengren

När man har två stora passioner i livet är det inte lätt att välja. När det finns två saker som man älskar att göra och båda dessutom innebär något alldeles nytt och spännande är det än mer omöjligt. Går det att kombinera eller måste man välja? 

I den senaste boken av Annakarin Rosengren, Allt för laget, Alice, får vi följa Alice, som tack vare sin italienska pappa uttalar sitt namn Alitje, som har två stora intressen i livet. Det ena är musik och tillsammans med tre vänner spelar hon tvärflöjt i Fyrflöjterna. Men hon spelar också fotboll. När sommarlovet kommer är Alice säker på att det kommer att bli det bästa någonsin. Hennes lag ska nämligen vara med i fotbollsturneringen Gothia Cup för första gången. Hon ser ser fram emot att möta lag från andra länder och hon är en riktig vinnarskalle så det här är verkligen något för henne. 

Det visar sig dessvärre att musikläraren Morran planerar en turné för flöjtkören under kulturveckan i norra Bohuslän och typiskt nog äger den rum samtidigt som Gothia Cup. Alice ställs inför ett svårt beslut. För henne är det vinna eller försvinna som gäller, men frågan är vad kompisarna Anton, Silje och Maja i flöjtkören tycker om det?

Allt för laget, Alice är en fristående fortsättning på Att inte fega ur som kom 2019 och för oss som tyckte om den förra boken är det här ett kärt återseende. Annakarin har ett härligt, levande och lättläst språk och lyckas fånga de fyra ungdomarna på ett väldigt fint sätt. De har alla sina egna personligheter och de tillåts också att vara olika. Det är en fin signal att skicka till läsare i mellanstadieåldern, som är den primära målgruppen. 

Berättelsen har ett bra tempo med rapp och kul dialog och man vill hela tiden läsa mer för att få veta hur det ska gå.

Jag har känt Annakarin i hela mitt vuxna liv och jag är så tacksam över att jag får läsa hennes manus innan de trycks och blir finfina böcker på Idus förlag. Hon har alltid skrivit fantastiskt bra och när vi var i tjugoårsåldern och bodde många mil ifrån varandra skrev vi långa brev om allt möjligt. Det var alltid en fröjd att läsa handskrivna brev från henne.

Men det som imponerar på mig nu är att hon har hittat en så fin nivå och en så varm ton för barn i mellanstadieåldern. Det är inte lätt att hamna rätt språkmässigt, för samtidigt som det måste vara lättläst får det inte bli så enkelt att det blir tråkigt. Dessutom är det trevligt om läsarna utvidgar sitt ordförråd lite tack vare det de läser. Precis så är det här. Det kan hända att det finns ett och annat ord som barnen inte känner till, särskilt om de inte är så hemma i musikvärlden. Men då finns det en pedagogisk ordlista i slutet av boken och där förklaras ord som ackompanjemang, ensemble och repertoar. 

I extramaterialet finns också en intressant intervju med Ulrika som varit fotbollstränare i trettio år. Hon har själv erfarenhet av att dras mellan musiken och fotbollen för det var exakt samma sak för henne som för Alice när hon växte upp. 

När vi nu går mot sommaren passar det utmärkt att läsa den här varma, välskrivna och precis lagom dramatiska pärlan som utspelar sig på västkusten. Fast ärligt talat passar den faktiskt lika fint att läsa på vintern, för då kan man drömma sig tillbaka till den ljusaste och soligaste årstiden. Det är inte heller fel. 

Allt för laget, Alice är helt enkelt mysig läsning året om.