måndag 31 december 2012

Gott Nytt År!

2012 är på väg mot sitt slut likt en vacker solnedgång och 2013 ska snart se dagens ljus.

Vi inleder året med en ovanlig träff på spa och firar vårt första decennium tillsammans - härlig start!

Gott Nytt Bokår!

lördag 8 december 2012

Den musikaliska musen EBBA


Den musikaliska musen EBBA, skriven av Birgitta Fernström, är en charmig bekantskap. Ebba bestämmer sig för att lämna Sverige och hoppa på en buss som går mot södra Europa. Med sig har hon lätt packning, med bland annat bikini och tre lakritspipor, eftersom hon älskar lakrits.

När jag intervjuade Birgitta under Bokmässan i höstas berättade hon att boken innehåller en del svåra ord, så hon rekommenderade att den vuxna, som läser boken för barnen, förklarar längs läsningen vad som står. Det är en mycket bra idé för helt enkelt är det faktiskt inte ens för en vuxen människa som jag själv trots allt ändå är. Jag vet vad en katedral, dopfunt, kandelaber är, men känner mig inte lika säker på varken cembalon eller bravurarior, om sanningen ska fram. Fast det gör inte så mycket, jag tycker det är trevlig läsning ändå.

Musens äventyr är svängigt illustrerade av Ingegerd Härgestam och det finns också både en CD-skiva och ett nothäfte till denna musiksaga. Tanken är att den kan passa för en kör, så konceptet med Ebba är mycket större än enbart en bok. Allt är väldigt ambitiöst genomfört.

Det är mycket text på varje sida i boken, så det är inte en bok som man läser ut som godnattsaga på en kväll, utan istället kan den vara under en hel vecka kanske och det är nog inte så dumt. Det hade gått att rensa lite i texten för att få händelserna att sticka ut mer och göra dem tydligare, tycker jag, men jag tror att det är en smaksak. Kanske är det vilsamt för barn att texten rullar på i ett makligt tempo?

Människorna kan se mössen som är med i sagan (ni skulle bara veta att det finns musikaliska möss nästan överallt: i vanliga hem, på konserthuset och i katedralen till exempel), men de kan inte höra de höga toner som mössen sjunger med och det tycker jag är en trevlig idé. Det känns extra sagoaktigt.

I botten ligger också en djupare mening och den tycker jag är särskilt fin. Den handlar nämligen om att våga tro på sig själv, följa sin längtan och förverkliga sin drömmar. Även om de minsta barnen kanske inte uppfattar detta på ett medvetet plan, så finns det där och barnen hör det.


torsdag 6 december 2012

Julavslutning med nya beslut


På Tullen 8:2 med Fia, Åsa Ö, Catrin, Sofie, Cattis och Joanna (plus en kvart med Heidi)

Årets sista bokcirkelträff ägde rum på Tullen 8:2 och vi fick en riktigt fin placering långt in i lokalen med mjuka och sköna soffor. Där kunde vi faktiskt föra ett vettigt samtal utan problem och det är inte alltid det är så lätt när vi har våra träffar på restauranger.

Dessutom fanns det gott om fantastisk mat och med tanke på att vi alltid är utsvultna är det ett rejält plus i kanten. Det fanns väldigt många olika saker att välja på så vår arme servitör fick komma tillbaka tre gånger innan vi äntligen hade bestämt oss.


November månads bok Bumerang av Tatiana de Rosnay hade flera läst och vi var faktiskt ovanligt överens. Vi tyckte att den var väldigt ordrik och babblig. Ibland tycker vi att författaren kan kapa ett hundratal sidor i mitten, men här var snarare problemet att man kunde ha kapat 100 sidor i början.

Vi hade lite svårt att komma in i berättelsen på grund av allt detta babbel och en annan stor nackdel var att vi inte tyckte att relationen mellan de båda syskonen kändes helt trovärdig. Den kändes väldigt konstruerad. Vi tyckte inte att det var rimligt att storebror på 40+ tittar på sin 40-åriga syster som badar och reflekterar över hennes kropp på ett positivt sätt. Samma sak med hans tankar på deras mamma som gällde hur lika systern och den avlidna mamman var och hur vackra de var. Vi har svårt att se att en bror tänker så om så nära släktingar.

Någon klagade också på alla minnesbilder som hela tiden skulle berättas. Det blev helt klart för mycket och för lika hela tiden.

Samtidigt som vi hade våra invändningar kunde vi ändå konstatera att boken var lättläst. En tjej som själv tycker att hon legat efter med bokcirkelböckerna ett tag var mycket nöjd över att ha läst ut Bumerang på endast två veckor och det säger väl också något.

Intressant nog gillade vi alla slutet. En tyckte till och med att slutet vägde upp en hel del för allt babbel i början, så det kändes som det enda rätta slutet, trots att det inte var självklart längs vägen. Den sista tredjedelen var den bästa, tyckte vi.

Eftersom vi går mot jul passade vi också på att prata om både julplaner och vad man ska köpa till sina barn och släktingar i julklapp. Det blev en intressant diskussion för alldeles enkelt är det inte när barnen inte längre vill ha leksaker.

Lite snack om träning blev det också. Vi konstaterade att det inte är helt enkelt när den ena parten i förhållandet tycker att träning är mer eller mindre livsnödvändigt och den andra helst helst vill slippa röra sig över huvud taget. Det blir en hel del konflikter kring detta emellanåt. Vi skojade faktiskt och sa att somliga av oss kanske borde byta partner med varandra, så det skulle bli en mer harmonisk sammansättning i familjerna.

Vi fattade också hastigt lite radikala beslut inför januari och det gick så raskt att vi nästan blev lite fulla i skratt efteråt. Vanligtvis brukar vi inte ha bokcirkelträff första veckan i januari eftersom jullovet inte är slut då, så det skulle betyda att vi borde ses den 9 januari istället. Kruxet är att vi sedan ska ses igen redan den 12 januari, alltså på lördag samma vecka, och fira att bokcirkeln fyllt tio år.

Därför bestämde vi hastigt och lustigt att den ordinarie träffen den 9 januari utgår och istället får januaris värdinna en liten stund på St Jörgens Spa, där vi diskuterar decembers läsning och så presenterar hon nästa månadsbok och bjuder på något gott, precis som vi brukar när vi är hemma hos varandra.

När förslaget presenterades för den aktuella värdinnan via telefon, eftersom hon tyvärr inte kunde närvara på decemberträffen, tyckte hon som tur var genast att det lät som en utmärkt idé och nu ser vi alla fram emot en alldeles, alldeles speciell helg i januari.

I december läser vi alltid årets nobelpristagare i litteratur och i år är det alltså Mo Yan vi ska läsa. Som vanligt får vi välja precis vad vi vill av författaren. Vi brukar alltid ha ett alternativ till nobelförfattaren och vi diskuterade som vanligt lite olika förslag innan vi bestämde oss för att göra det som många framförde önskemål om, nämligen att få läsa valfri bok. En del ligger efter med bokcirkelböckerna och andra längtar efter att få läsa något de själva har valt men inte hunnit med, så vi hoppas att detta blir en bra lösning för alla.

Eftersom det skulle vara marknad i centrala Kungsbacka dagen efter vår träff på Tullen 8:2 fick vi inte parkera i innerstaden längre än till klockan 22, så det blev en ganska tidigt kväll. Men med tanke på att det redan varit kolsvart i sex timmar, så kändes det ändå som om klockan var rätt mycket när vi skildes åt denna snöiga och iskalla afton.

Nu laddar vi för bubbel och spa i januari och fram till dess säger vi förstås

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!



lördag 1 december 2012

Läsning i decembertid


På onsdag ska vi ut och äta med bokcirkelgänget och som vanligt ska det bli mycket trevligt. Det är hög tid att ge månadens bok några timmar innan dess och det passar utmärkt att slå sig ner och läsa denna kyliga decemberdag.

Till doften av ljuset Winter Wonderland och lugn musik på Spotify njuter jag av några timmars stillhet och hoppas att fler unnar sig det denna adventshelg.

tisdag 20 november 2012

Tankar kring Blogga, tvittra och fejsbucka


Gillar du sociala medier? Brukar du använda dig av det som privatperson? Är du sugen på att gå ett steg längre och använda dig av sociala medier även i din yrkesroll? Känner du dig lite osäker på vad du skriva skriva då, hur ofta du borde uppdatera eller hur privat du törs vara?

Om du funderar på att använda dig av sociala medier på jobbet, men ännu inte riktigt kommit till skott får du stor hjälp av Jenny Forsbergs senaste bok Blogga, tvittra och fejsbucka - kommunicera effektivt i sociala medier. Boken kan också fungera alldeles utmärkt om du kommit igång, men inte riktigt hittat strukturen och formen ännu eller kanske hållit på ett tag, men inte känner dig helt nöjd med projektet. Blogga, tvittra och fejsbucka är den perfekta storasystern att hålla i handen när du ska lära dig att gå i det sociala medielandskapet.

Författaren arbetar som språkkonsult och hon har skrivit ytterligare två böcker.

Blogga, tvittra och fejbucka innehåller allt läsaren kan ha funderingar kring och är tydligt strukturerad med massor av rubriker och mellanrubriker. Eftersom det är en e-bok finns det länkar här och var och det är förstås fantastiskt smidigt att enkelt kunna klicka sig vidare för att fördjupa sig i något. Författaren är genomgående mycket konkret när det gäller vad som fungerar bäst och hur man bör göra. Det är gott om exempel (alltid träffande och inte sällan också roliga) och även flera övningar finns med.

Researchen författaren gjort inför boken är mycket ambitiös och tonen i boken gör att jag känner att sociala medier bör tas på allvar på fler plan än det gör idag. Det är ett både praktiskt och effektivt sätt att hålla kontakt med följare och berätta om nyheter, upplevelser och liknande. Dessutom gräver det inte alltför stora hål i plånboken, ens för ett mindre företag. Det handlar snarare om tid än pengar.

Blogga, tvittra och fejsbucka är alltså en mycket inspirerande och handfast bok, men eftersom jag är ungefär lika språkintresserad som Jenny Forsberg reagerar jag få en del ord. Redan i titeln hajar jag till. Tvittra kan jag köpa, för det är trots allt bara ett w som försvenskats till ett v. Däremot köper jag inte alls fejsbucka. Fejsbucka är, i mitt tycke, ett förskräckligt ord. Det är alldeles för långt ifrån ursprunget Facebook för att jag ska ta till mig det.

Jag är medveten om problemen med uttal kontra stavning och skriver själv både dejt och mejl, men jag säger inte fejsbucka. Snarare säger jag fejsbooka. Om vi ska göra ett verb av det vi ägnar oss åt på Facebook, och det är ju alltid trevligt att införliva nya ord i svenskan, tycker jag absolut att det ska vara fejsbooka vi säger. Fejsbucka är för långt ifrån originalet för mig och det ser dessutom väldigt lustigt/märkligt/festligt/konstigt ut.

När vi ändå är inne på språket skriver författaren en del om att det är viktigt att vara språkligt konsekvent när man använder sig av sociala medier och jag håller med. Rätt tonläge och ord som passar verksamheten utan att vara för krångliga är nödvändigt. Därför är det lite förvånande att läsa ordet tweet i boken. Om författaren valt att tvittra istället för att twittra, borde väl inte tweet få hänga kvar? Jag hade väntat mig en tvit, men den kommer inte. Än. Språket förändras som bekant ständigt och vem vet vad som händer om ett halvår eller så?

Samma sak med smilisar. Nu vet ju inte jag om Jenny uttalar det som det står, smilisar, men det gör inte jag. Jag uttalar det smajlisar. Det är förstås ett smått galet ord eftersom det innebär dubbel pluralform, både den engelska och den svenska. Men jag köper det på samma sätt som jag med nöje säger bebisar. Det är också en dubbel pluralform, men helt accepterat i svenskan sedan länge.

Nu när jag läser igenom mina funderingar här ovan tycker jag att jag ganska bra ringar in tre rubriker som passande nog ligger efter varandra på sidan 24-25 i boken: Var snäll, Ha en positiv grundton och Var öppen och ärlig.

Det är tre av många goda och handfasta råd i Blogga, tvittra och fejsbucka.

fredag 16 november 2012

Cayenne - kryddpojken med bett


Har du en katt? Eller har du haft en katt? Tycker du möjligen om katter? Eller djur i allmänhet? Då måste du läsa Cayenne - kryddpojken med bett av Annika Bengtsson.

Boken finns med i Adlibris julkampanj som den perfekta julklappen till alla kattälskare och det är bara att hålla med. Det är en lättläst och trivsam bok där smilbanden åker upp lika ofta som man förfasar sig över att stackars Cayenne varit i slagsmål ännu en gång och behöver ta en tur till veterinären. Det tycker han inte om alls. Han är förmodligen den mest motsträvige lille patient de haft på kliniken och bara det är ju sött.

Dessutom manipulerar han gärna sin matte, så han ska få exakt den maten han föredrar precis när han önskar. Och så är han en riktig fegis innerst inne, trots att han är stor som ett smärre lejon.

När han var liten älskade han att bita i sladdar och arma matte fick vara mycket uppfinningsrik för att han till slut skulle sluta tugga sönder dem. När hon strök senap på sladdarna blev han bara glad över kryddan, så det var först när tabascon kom fram som det blev lugn och ro på sladdfronten.

Boken om Cayenne släpptes samma dag som kryddpojken fyllde tio år och består av kåserier som matte Annika Bengtsson skrivit under årens lopp. Efter varje kåseri finns nyskrivet material som lite mellansnack och det gör att det blir en väldigt gjuten bok. Utan dem hade det känts lite tomt, så det tycker jag var smart.

Jag har läst tre böcker av Annika förut och det är romanerna Kråkprinsessan, Glömskelunden och Snökupan. Författaren har ett härligt språk och ett gott driv och trots att kåseriboken om Cayenne skiljer sig rejält från de tre romanerna märks det gedigna hantverket som bara en skicklig författare bemästrar.

Cayenne - kryddpojken med bett är en mycket trevlig julklapp och också prissatt för att fungera som en gå-bort-present. Det fick jag veta när jag intervjuade Annika under Bokmässan i Göteborg i september.

Istället för en blomma eller en flaska vin passar den här charmiga boken utmärkt.




torsdag 8 november 2012

Grattis, bokcirkeln tio år!


Hos Åsa Ö med Camilla, Catrin, Cattis, Sussie, Fia och Joanna

En mörk novemberkväll slog vi oss ned vid det stora kvadratiska bordet som var dukat med kokt ägg, skinka, ostar, bröd, kex, vindruvor ... Mmmmm ... Som vanligt var vi utsvultna, så vi slängde oss raskt över godsakerna.

Det var en speciell kväll eftersom det var tioårsjubileum och det ville vi förstås uppmärksamma. Tyvärr var det många som fått förhinder och förslaget att fira med bubbelvin en onsdag föll inte i så god jord, men kvällens värdinna hade planerat något fint som föll alla i smaken. När vi blivit proppmätta på alla underbara mackor trollade hon fram en ljuvlig prinsesstårta.

Den var fantastiskt fin och otroligt god, tyckte vi. Vilken lyx!

Vi började vår vana trogen med att prata om förra månadens bok och den här gången hade vi två att välja på. En person, som tyvärr inte var med under kvällen, hade läst Förverkliga din bokdröm och hon skickade sms tidigare under dagen. Där stod det "Förverkliga din bokdröm var en glad överraskning för mig. Den är lättläst o intressant att läsa även om man inte tänker ge ut en bok själv. Faktaavsnitten och författares berättelser om sina erfarenheter gör att det blir lärorikt o mänskligt" och det tyckte jag, som är en av författarna bakom boken, förstås var mycket trevlig läsning.

En annan tjej som heller inte var med under kvällen hade läst halva Förverkliga din bokdröm och hon tyckte som bokslukare att det var väldigt intressant att få ta del av en del av allt det arbete som bara sker bakom kulisserna i vanliga fall. Hon tyckte att den borde tilltala alla som är intresserade av böcker, inte bara dem som funderar på att skriva en egen bok och det var glädjande att höra.

De andra i bokcirkeln hade valt att läsa Operation Nordvind av Kaj Karlsson och därför blev det den boken vi kom att tala om. Alla hade inte läst klart hela, men en i sällskapet inledde med att säga att hennes man hade kastat sig över boken och tyckt att den var fantastiskt bra. Han har rekommenderat den till flera vänner och det är förstås jättekul att vi sprider bokcirkelboken även utanför vår lilla krets.

Hans fru var på sidan 100 ungefär och planen är att läsa klart, men det hade varit för intensivt under månaden så tiden hade inte räckt till.

Vi som läst boken kunde förstå att Kaj Karlsson sålt 8 000 exemplar av denna debutbok på ett år, för det är en spännande historia i ungefär samma stil som Hamiltonböckerna och den har ett bra driv. Det är många detaljer om vapen, lite väl mycket otäcka detaljer om hur människor dör och oväntat många målande miljöbeskrivningar. Vi följer verkligen med huvudpersonen Gustav Sterner på hans äventyr och vi tyckte att det var trovärdigt om en värld vi egentligen själva känner väldigt lite till.

En som läste hela boken tyckte att personerna kändes lite stereotypa och grunda, medan en annan påpekade att författaren ändå snickrat fram en ganska dramatisk bakgrund för både Gustav och Katarina. Den första ville ändå ha en djupare förklaring till varför de agerade som de gjorde och vad som egentligen var drivkraften, särskilt när det gäller Gustav.

En annan sak som vi pratade om var om Gustav verkligen är en hjälte i våra ögon. Hans agerande i den tredje och avslutande delen gjorde oss både fundersamma och lite förvånade. Eftersom alla inte läst hela var det svårt att diskutera det på djupet och vi vill heller inte avslöja för mycket av det som händer för kommande läsare. Vi förstod hans handlande, det var inte alls det var som problemet utan vi köpte det helt och hållet i sitt sammanhang, frågan var snarare vad vi tyckte om det.

När jag i efterhand diskuterade kvällens tankar med en av tjejerna som inte var med på träffen, men som läst hela boken, hade hon över huvud taget inte tänkt som vi gjort angående den senare delen. Hon tyckte att allt låg i linje med det som hänt tidigare och med det man kan förvänta sig ingår i genren. Och hon såg Gustav som en hjälte.

Hon inledde hela vår telefonkonversation med att utbrista att hon älskade Operation Nordvind och även hennes man hade fått lånat boken. Han hade legat och läst till 3.30 på morgonkvisten för att det var så spännande att han omöjligen kunde lägga ifrån sig den.

Inledningen i boken tyckte vi alla var så otäck att vi tvivlade på att vi skulle orka ta oss igenom hela historien, men även om vi tyckte att vissa saker var hemska även fortsättningsvis, så klarade vi det.

Med tanke på Kaj Karlssons egen bakgrund som kustjägarkapten och utbildningen han har vid specialförbandet Särskilda skyddsgruppen (SSG) undrar man hur mycket av det som händer i boken som bygger på författarens egna erfarenheter. Inte så mycket får vi hoppas, för det är brutalt och våldsamt.

Vi hann med en hel del andra samtalsämnen också och pratade bland annat en del om begreppet dagis kontra förskola och om de nya betygen som flera av våra barn kommer att få nästa månad. Betygssystemet görs ju om då och då och vi är alla väldigt nyfikna på hur det kommer att fungera den här gången.

En som är lärare berättade att jämför med det förra systemet med G, VG och MVG kommer de nya bokstäver som motsvarar dessa att vara E, C och A. Bokstäverna B kommer att vara som VG+ och D som G+. Det blir säkert en förbättring jämfört med det gamla systemet eftersom det var ganska få steg att spela på. Vi fick också veta att det kommer att bli betydligt svårare att få ett A jämfört med att få ett MVG.

December månads träff brukar alltid äga rum på en restaurang i Kungbacka och i år har vi valt Tullen vid torget. Det är viktigt att alla hör av sig oavsett om ni ska följa med eller inte, så vi kan boka ett bord som stämmer med antalet gäster.

När några behövde lämna oss för att dra sig hemåt igen var det hög tid för kvällens värdinna att plocka fram november månads bokcirkelbok och det blev Bumerang av Tatiana de Rosnay, som skrivit Sarahs nyckel. Bumerang kom dock innan den stora succén Sarahs nyckel, så det ska bli mycket spännande att se vad vi tycker om den.

Ännu en trevlig bokcirkelkväll tog snabbt slut och det känns ganska fantastiskt att vi funnits i hela tio år. Tänk så mycket som har hänt under dessa tio år ...








tisdag 6 november 2012

Karina lämnar Sunne för bloggturné



Karina Johansson är en av de författare som jag intervjuade till Förverkliga din bokdröm, som jag skrev tillsammans med Kristina Svensson. I vår bok delar hon generöst med sig av hur det är att få ärliga åsikter av en lektör och hur det kan hjälpa henne som författare.

På Bokmässan i Göteborg för en dryg månad sedan fick jag möjligheten att träffa henne IRL för första gången och visserligen var det mycket ståhej i Egenutgivarnas monter just när hon dök upp, men det var ändå väldigt roligt att få träffas.


Karina kommer från Sunne i Värmland och befinner sig nu ute på en spännande bloggturné där jag trevligt nog får tillfälle att haffa henne.

Jag har jobbat i Värmland i några år så det är alltid trevligt att få sig en liten nostalgitripp därifrån. Under några år i slutet av 1990-talet arbetade jag som nyhetsreporter på Sveriges Television i Karlstad och då fick jag se det allra mesta av detta vackra landskap i både vinterskrud och sommardräkt. Även våren och hösten är vacker där uppe, måste jag säga.

Den 1 november släppte Karina sin andra roman och jag är mycket nyfiken på att få veta mer om den.


Vad är Utan egen vinning för typ av bok?
Det är en spänningsroman som utspelas i Sunne, där jag bor. Historien utspelas kring kattföreningen Stjärnans arbete med att bygga upp ett katthärbärge och i inledningen av storyn åker de till Uddebergs gård strax utanför Sunne för att titta på ett gammalt stall.
I samma veva hittas en kvinna död på gården. De bestämmer sig ändå för att flytta in i stallet och börjar renovera. Snart händer fler märkliga saker och föreningen inser snart att det är någon som inte uppskattar att de använder det gamla stallet …

Du släppte romanen Bara en pärla för två år sedan. Finns det likheter mellan den och Utan egen vinning?
Både ja och nej. Bara en pärla är en spänningsroman som utspelas i Sunne, och Utan egen vinning är en fristående uppföljare. När jag skulle börja skriva på en uppföljare var planen att Emma, som är huvudperson i Bara en pärla också skulle vara det i nästa roman. Men ganska snabbt insåg jag att jag hellre ville hitta på nya karaktärer. Så då fick Stina, som var en bifigur i Bara en pärla träda fram och bli huvudperson.
Däremot är miljön den samma. Det är viktigt för mig att böckerna utspelas i Sunne eftersom jag har bott här i hela mitt liv och kan miljöerna. Om det sedan skulle fresta någon att ta en tur hit, är det ju bara roligt …

Varför skriver du spänningsromaner? Var det ett medvetet val?
Jag tycker själv att det är roligt att läsa deckare/spänningsromaner och att bygga upp en historia kring en mordgåta, så det föll sig helt naturligt. Med tanke på att man ska tillbringa så oändligt många timmar ihop med storyn måste man skriva det som känns allra, allra roligast.
En annan ingrediens i en bra bok tycker jag är kärlek, så det finns också med på något sätt, även om det inte är det mest framträdande.

Vad är lättast/svårast med att skriva en bok?
Det är många saker som är svåra. Gestaltning, att knyta samman alla trådar, att skapa trovärdiga karaktärer är bara några exempel. Men det är också just utmaningen i det som gör skrivandet så roligt!
Lättast för mig är nog att hitta skrivtid med tanke på att jag jobbar deltid.

Om ni vill följa Karinas fortsatta bloggturné går det alldeles utmärkt att göra det via hennes webbsajt HÄR.

måndag 29 oktober 2012

Charmig Holger på hummerfiske


I samband med Bokmässan upptäckte jag den här fina barnboken, Holger på hummerfiske, med text och bild av Ingela Nilsson. Vi stod båda i Egenutgivarnas monter och Ingelas familj hjälpte till att göra lite extra reklam för Holger genom att klä sig passande och promenera runt med självaste Holger på mässan.

Ingelas familj var levande reklampelare på Bokmässan.

Ingela har både skrivande och fotograferande som sina stora intressen och i den här barnboken kombinerar hon båda. Dockorna Holger och hans kompis Harry är designade av Rubens barn och fick spela huvudrollerna tillsammans med Holgers farfar i denna trevliga berättelse.

Holger och hans kompis Harry ska fiska hummer för första gången.

Det är inte enbart en trevlig liten historia, utan man får som läsare också veta en hel del om hummerfiskets ädla konst. Det är definitivt en mycket fin bok till barn i åldrarna 3-6 år och jag skulle gärna köpt en till mina barn om de varit lite yngre och jag hittat boken i en butik.

På ett uppslag består höger sida av en bild medan vänster sida tar hand om texten. Det är olika mycket text på sidorna, men hela tiden ett bra språk och det känns alltid som lagom mycket text. Även de gånger när det bara är fyra korta meningar text känns det lagom. Boken lämpar sig mycket väl som godnattsaga med sin lättsamma ton och jag gillar att man också lär sig något.

Ingela Nilsson med Harry på Bokmässan.

Min enda invändning är att det står att Harry kommer från Afrika och "det är ett land långt borta". Nja, det är en världsdel, inte ett land, om man ska vara petig. Men bortsett från denna detalj är det en ljuvlig historia och jag kan numera malla mig med att jag vet vad yx är.

Det visste jag inte innan.




måndag 22 oktober 2012

Årets nomineringar till Augustpriset klara



Idag har årets nomineringar till Augustipriset offentliggjorts. Som vanligt är det spännande att se vilka som har möjlighet att få priset och i år delas det ut för 24:e gången.

Personligen har vi bara en enda bok av alla de nominerade hemma hos oss och ingen av de nominerade har varit bokcirkelbok. Till stor del beror det på att vi så gott som uteslutande läser pocketböcker och priset går endast till nyutgivna böcker, som oftast kommer ut i inbunden form först.

Jag är Zlatan Ibrahimovic. Min historia av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz är den bok som finns hos oss, men tyvärr har jag inte hunnit läsa den ännu.

Den 26 november får vi veta om den boken vinner fackboksklassen.

tisdag 16 oktober 2012

Översättning på gång av bokcirkelboken




Egenutgivarbranschen är spännande - och väldigt uppfinningsrik. Den här månaden läser vi i bokcirkeln Förverkliga din bokdröm och/eller Operation Nordvind och just ikväll har ett crowdfunding-projekt inletts, där målet är att finansiera en översättning av Operation Nordvind till engelska.

den här videon kan ni se författaren Kaj Karlsson själv berätta om sin bok.

torsdag 11 oktober 2012

Mo Yan fick nobelpriset


En så här solig dag blev säkert ännu härligare för Mo Yan.
Då är det klart för i år. Världen har fått ytterligare en nobelpristagare i litteratur genom den kinesiske författaren Mo Yan. Namnet är inte hans riktiga, utan han föddes som Guan Moye. Mo Yan är istället den pseudonym han skriver under och det betyder "Tala inte".

Motiveringen till priset idag är snygg och kortfattad; med hallucinatorisk realism förenar författaren saga, historia och samtid.

Enligt vad Svenska akademiens ständiga sekreterare Peter Englund uppger är Mo Yan både överlycklig och vettskrämd. Det låter som en rimlig kombo en dag som denna, särskilt som denne bondpojke tydligen lämnade skolan redan som 12-åring.

Som brukligt är kommer vi att ha årets nobelpristagare som ett av alternativen under december månad, så redan nu kan det vara klokt att spana efter hans böcker.

Man kan också notera att tre av hans verk har filmatiserats, men nu är detta faktiskt en bokcirkel, så ajabaja. Läs boken istället. I alla fall först.

En kinesisk författare som vi tidigare läst i bokcirkeln är Ma Jian och av honom läste vi Nudelbagaren, som vi alla tyckte var både surrealistisk och skum.

Det ska bli spännande att se vad vi tycker om Mo Yan.





torsdag 4 oktober 2012

Ovanligt mycket spännande bokprat

På bokmässan skulle vi posera med våra böcker. Den här
bilden satt på väggen i fyra dagar.

Hos Joanna med Åsa Ö, Gerd, Åsa K, Camilla, Millan, Catrin, Sussie och Cattis

Att få ha bokcirkeln hemma hos sig händer så sällan att det känns väldigt speciellt och pirrigt när det äntligen väl är dags. Den här månaden var det min tur och nästa gång det är dags för mig att vara värdinna är faktiskt april 2014, så nog är det sällan när hela 2013 hinner passera utan att det är min tur.

Jag dukade upp med massor av godsaker på matbordet och snälla dottern bakade färska scones till oss alla – vilken lyx. Det fanns räkor, ägg, ostar, skinka, grönsaker, flera sorters bröd och kex och självklart både te och kaffe. Vi testade även tre olika sorters parmesanostar, eftersom jag fått smakprover för att jag är en Buzzador. Vi gillade alla, men högst betyg fick den som var lagrad i 22 månader.

En morotskaka hade jag också bakat och den fick tillsammans med lite godis runda av kvällen lite senare.

Vi brukar alltid börja med att prata om månadens bok, men nyfikenheten på hur det varit att vara utställare på Bokmässan i Göteborg förra veckan var för stor, så vi började med en rapport därifrån. Jag berättade lite om det som hände bakom kulisserna och hur nöjd jag känt mig med allt som hände i Egenutgivarnas monter under de fyra mässdagarna. Vårt monterprogram var välbesökt och vi sålde flera böcker än jag vågat tro, så det kändes väldigt bra och var en nyttig och rolig erfarenhet på alla sätt.

Det känns otroligt att tänka på allt som hände sedan förra årets bokmässa. På en lunch började några av oss spåna och fundera på om vi skulle bilda en ideell förening tillsammans. Då hade jag inte släppt min debutroman ännu och i år stod jag på mässan som utställare med TVÅ böcker i bagaget och en nybildad förening i ryggen.

Extra kul var det förstås när det dök upp kända ansikten i montern och tre bokcirkelflickor hittade dit i alla fall. TV4 gjorde dessutom ett inslag där jag intervjuades och jag var också med i direktsänd radio. Dessutom hade jag och kollegan Kristina Svensson release för vår nya bok Förverkliga din bokdröm i torsdags, så det har verkligen varit full rulle på alla sätt. Fantastiskt kul och det ska villigt erkännas att vi redan ser fram emot nästa års Bokmässa...

När vi skulle diskutera månadens bok på bokcirkelträffen började vi med den bok som det nya magasinet Books & Dreams sponsrat oss med, Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman. Det var sommarens bok, men eftersom den kom fram lite sent hade ingen hunnit läsa ut den till förra träffen, utan vi flyttade den med oss en månad till.

Vi konstaterade att det var en bok som skilde sig en del från det vi vanligen läser i bokcirkeln. Det var ett avancerat språk med ganska långa meningar och krångliga ord här och var. Dessutom förekom ordet ”opp” synnerligen frekvent. På sidan 148 hela tre gånger. Jag som retade mig på att ordet ”matos” var med tre gånger i romanen Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson fick mig verkligen en överdos här.

De litterära referenserna var många och jag själv var tacksam över det år som jag spenderat med att läsa litteraturvetenskap på universitetet för jag hade god koll på vilka författare som namngavs, men för andra i bokcirkeln var flera namn mer eller mindre okända och därmed inte så intressanta att läsa om. Det var också lite bökigt att prat och dialoger inte markerades med varken citattecken eller talstreck, för det underlättar när man genast ser vad som sägs och vad som mer berättas. Här flöt det samman, vilket givetvis var noga uttänkt, för vi får följa de två olika kvinnornas syn på det som händer och då fungerar detta grepp bra, även om vi är vana med annat.

Flera sa att boken var svår att komma in i och att man inte var så nyfiken på vad som skulle hända härnäst. Därför var den ganska jobbig att ta sig igenom och några hade inte läst klart på grund av detta. Vi slog fast att Grand final i skojarbranschen var både välskriven och genomarbetad och inte hade vi väntat oss något annat, men inte så lättuggad för gemene man.

Den andra boken vi pratade om var förstås Halva min Måne av Anna Granström, för den har varit september månads bok. Det var en bok som de flesta läst ut. Omslaget blev en intressant diskussion för det är färggrant och målat av konstnären Benny Ekman och de flesta tyckte att det var väldigt tilltalande. Däremot var det någon som sa att målgruppen unga vuxna, som författaren vänder sig till, kanske känner att omslaget är i barnsligaste laget för att tilltala just den målgruppen. Hon som sa det har barn som är i tjugoårsåldern och hade hört det av något av sina barn. Vi andra med yngre barn fick oss en tankeställare, eftersom vi tyckte det var snyggt.

När det gäller själva historien tyckte vi att den var viktig att berätta. Den handlar om en ung svensk flicka som åker på semester och möter sitt livs kärlek. Dessvärre dricker han för mycket och använder lättare droger redan när de träffas och övergår till ett allt tyngre missbruk allt eftersom tiden går. Han blir beroende av sina substanser och förändras radikalt och hon blir medberoende i ett mycket destruktivt förhållande.

Någon öppnade med att säga att det var en varm och fin skildring av ung kärlek och fick medhåll på det av flera läsare. Det var lätt att känna igen sig i den unga Ida som upplever att hela världen ligger för hennes fötter och hon insuper alla dofter och rytmer med hela sitt väsen. En annan fyllde på med att boken vunnit på att inte ha så många upprepningar med. Flera höll med om att det var för många utflykter, för mycket upprepningar av att Luis var borta om nätterna, att deras kärlek inte var normal och att Luis dött och Monstret tagit hans plats.

När någon sa att det fanns en distans i berättandet som man kanske sluppit om författaren valt att skriva i jag-form höll alla med och menade att boken vunnit på att berättas i första person istället för tredje. Dessutom borde berättelsen kortats för att ge den mera spänst istället för upprepningar.

Texten är mycket liten, men ett par stördes inte alls av det utan vande sig efter bara ett par sidor, medan andra tyckte att det var ett minus boken igenom.

Någon tyckte att det var väl mycket spanska uttryck i boken och att dessa tog för stor plats, eftersom de då behövde översättas, medan andra inte störts alls av det utan tyckt att det flöt in i berättelsen.

Vi hade också olika uppfattningar om under hur lång tid handlingen utspelar sig. Några trodde att det gått tre-fyra år mellan första träffen på semesterresan tills huvudpersonen Ida avslutar sin berättelse, men i epilogen står det att det gått nästan ett helt årtionde.

Som vanligt var det många olika tankar som cirkulerade, men sammantaget tyckte vi att det var en intressant bok och att den berör ett mycket viktigt ämne. Vi skulle gärna vilja att ungdomar läser den och får sig en tankeställare innan det är för sent. Kanske kan boken hjälpa någon att våga reagera och inte bara tro att allt blir bättre med tiden. Det vore mycket värdefullt.

Medan vi fortsatte att äta av all plockmat bytte vi samtalsämne till de mer allmänna rapporterna om våra olika liv. En i gänget har fått nytt jobb sedan vi sågs senast och det var riktigt kul att höra, så det blev många glada tillrop där.

En annan planerar en resa utomlands i samband med höstlovet om några veckor och därför har de två kommande värdinnorna bytt värdinneskap med varandra, men detta framgår redan av schemat under Kommande träffar.

En tredje ska gå ytterligare en silverkurs (åh, jag längtar också tillbaka till smedjan!) och funderar som bäst på vilka smycken hon ska göra den här gången. Angenäma funderingar!

Till slut var det dags för kvällens värdinna, alltså petite moi, att välja månadsbok och eftersom det som sagt är så extremt sällan man får välja brukar jag tänka i ett par månader innan det är dags. Den här gången var det svårare än någonsin för den enda boken jag VILL välja är ju självklart Förverkliga din bokdröm. Dels är den sprillans ny och dels är ju jag en av författarna. Det valet kompliceras av att det inte är en pocket och det har vi sagt att vi vanligen har som regel och dels att det är en handbok i att ge ut böcker och ingen roman, som vi brukar välja. Vi har dock aldrig beslutat att det måste vara en roman, så det skulle kunna gå ändå.

Jag bollade med en av de andra bokcirkeltjejerna hur jag skulle göra och hon har läst de första tjugo sidorna i Förverkliga din bokdröm och tycker att den är intressant trots att hon själv inte går i bokutgivartankar. Precis som jag är hon intresserad av andra människor och genom de 25 andra egenutgivare som finns med i boken tyckte hon att den trots ämnet var givande även för dem som inte skriver böcker själva. Även som läsare kan det vara kul att veta allt som pågår under bokprocessen och läsare är vi ju allihop, menade hon.

Stärkt av detta lanserade jag Förverkliga din bokdröm som månadens bok, men med ett väsentligt tillägg. Om man känner att man inte vill lägga 200 kronor på en bok om ett ämne man trots allt inte är så nyfiken på plockade jag fram ett alternativ. Eftersom jag själv läst vår bok ungefär tusen gånger ville jag ha något annat att läsa för egen del under den kommande månaden och få något att diskutera utan att vara part i målet, så jag valde Operation Nordvind av Kaj Karlsson.

När jag höll upp den möttes jag genast av spontana kommentarer som att det var en bok som de inte förväntat sig att jag skulle välja, för jag brukar inte välja böcker som involverar försvarsmakten, hemliga specialförband eller terrorister. Så härligt att kunna överraska, tänkte jag, och berättade mer om mitt val och motiverade det.

Kaj Karlsson är nämligen, precis som jag, med i Egenutgivarna – föreningen för alla som ger ut böcker och han medverkar också i hela tre avsnitt i Förverkliga din bokdröm. Han är mycket inspirerande för oss egenutgivare för han har lyckats med något vi andra drömmer om, nämligen att sälja tusentals böcker. Under det första året lyckades han sälja hela 8 000 exemplar av Operation Nordvind och i vår bok berättar han om det strategiska arbetet för att lyckas med det. Han tänker både nytt och modernt, måste jag säga, och det har gjort mig nyfiken på både honom och hans bok.

Kaj Karlsson är kustjägarkapten, har en ekonomie magister och är även utbildad vid specialförbandet Särskilda skyddsgruppen. Han skriver alltså om ett område som för de allra flesta är okänt, men där han besitter specialkunskaper från insidan.

På den egna webbsajten finns ett generöst provläsningsavsnitt, för den nyfikne, och boken går också köpa via internetbokhandeln som Adlibris.

Det var länge sedan böcker upptog så här mycket av en bokcirkelkväll och jag ler lite generat när jag konstaterar det, för det är ju faktiskt i grund och botten en bokcirkel vi är och inte enbart ett gäng som tycker om att träffas.

Nästa gång vi ses är det exakt tio år sedan vi hade vår allra första bokcirkelträff och kanske ska vi redan nu fundera på om vi alla ska ta med varsin flaska bubbel och samåka så mycket det går för mer långväga gäster? Mer firande blir det i januari då vi åker på spa tillsammans, men nog kan det var värt att skåla på den rätta tioårsträffen också?

Att vi funnits i hela tio år är faktiskt ganska fantastiskt – vilket grymt gäng vi är.



måndag 1 oktober 2012

Bokcirkeln är med i Books & Dreams



Just nu finns det allra första numret av det nya magasinet Books & Dreams ute i butikerna. Det är en behändigt liten tidning full av intressant läsning och allra mest intressant är det förstås att vi i bokcirkeln är med. Det tycker vi alltid är lika trevligt.

Bilderna togs på vår majträff och det riktigt syns hur gott och trevligt vi hade det på Mañana  Göteborg. Och rubriken är så sann att jag ler när jag läser den. Nog kan vi diskutera i evigheter!

I tidningen kan man även vinna sommarens bok Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman. Den är en av två böcker vi kommer att diskutera på kommande träffen på onsdag. Då hoppas jag att vi blir lika många som vi var förra gången, för det är alltid något extra när vi är riktigt många runt bordet.

Jag passade på att besöka Books & Dreams monter på Bokmässan i helgen som gick och det var trevligt att få säga hej IRL efter alla mejl fram och tillbaka. Ett par andra bokcirkelflickor hade också tittat förbi och det var förstås kul att vi var fler som var där.

Har ni inte införskaffat tidningen ännu - passa på innan nästa nummer kommer ut!



fredag 28 september 2012

Bokmässan i full gång


Äntligen är Bokmässan i Göteborg i full gång och jag som driver den här bloggen finns på plats både som bokbloggare och författare. Självklart är det en oemotståndlig kombo för en boknörd.



Än så länge har jag inte hunnit kika runt så mycket på mässan, utan mest stått i Egenutgivarnas monter A02:52, men stämningen har jag känt av och den är lika härlig varje år.


Igår hade jag och min kollega Kristina Svensson release för vår sprillans nya bok Förverkliga din bokdröm och trevligt nog uppmärksammades vi i TV4 denna morgon genom ett mycket trevligt inlägg.


Idag var det dags för radions P4 att göra ett direktsänt inslag från mässan och då var jag där igen och blev intervjuad.


Imorgon blir det full action för då är det första dagen som Bokmässan är heldagsöppen för allmänheten. Kom till vår turkos monter där 22 författare säljer 27 kollegors böcker på tio kvadratmeter. Ett 40-tal titlar i alla tänkbara genrer finns det.

Välkomna!




måndag 17 september 2012

En man som heter Ove


Fredrik Backman bokdebuterar i höst med två böcker och detta för att han som bloggare och krönikör är van vid ett helt annat tempo än det som råder i bokbranschen. När han skrivit manus till En man som heter Ove väntade han på svar från förlagen i ett par månader, men när han inte hörde något trodde han att de inte ville ge ut boken och då skrev han en till. Det var en helt annan sorts bok och den fick heta Saker min son behöver veta om världen.

När Boktipset frågade mig om jag ville läsa En man som heter Ove innan den ens kommit ut till försäljning var svaret genast JA! Självklart ville jag det. Jag läser då och då Fredrik Backmans blogg och även hans krönikor. Han har sin egen ton och stil och ofta är han rolig. Ibland är han arg. Och tänkvärd. Kort sagt, en man med många bottnar.

Samma sak gäller Ove. Från början verkar han mest vara en butter gubbe, betydligt gubbigare och tristare än man kan förvänta sig av en man på 59 år, men ålder är inte avgörande. Det finns Ovar som är 27 och det finns Ovar som är 82. Jag skulle till och med kunna tänka mig att det finns kvinnliga Ovar i alla möjliga åldrar även om de manliga säkerligen är vanligare.

Varje morgon går Ove en inspektionsrunda i radhusområdet där han bor, för någon måste ju se till att allt är som det ska även om han genom en brutal statskupp (jorå, så ser han det) avsattes som bostadsrättsföreningens ordförande för flera år sedan.

Vresigheten till trots tar det bara några sidor innan jag känner sympati för Ove och anar att det finns mer under hans surmulna yttre än man först kan tro. Annars hade Fredrik Backman aldrig velat presentera Ove för oss. Det är han för klok för.

Innan Ove-kakan är färdigbakad tillsätts den ena detaljen efter den andra och det som från början verkar bli ett ganska bitter bakverk får sig en rejäl skopa socker längs vägen. Skickligt låter bagare Backman kakan jäsa i ugnen medan den gräddas till en gyllene bakelse med mer krämigt innanmäte än tuggmotstånd. Det är en bok där man som läsare sveps med i texten utan att behöva anstränga sig samtidigt som man aldrig riktigt vet vad som kommer att hända härnäst. En trivsam och behaglig balans.

Grannarna i området ger Ove tydliga konturer, för genom dem får vi lära känna honom bättre. Männen i all ära, men Parvaneh är en riktigt härlig karaktär och motvilligt tycker även Ove det till slut. Ove, som gång på gång försöker ta livet av sig sedan han förlorat sin fru och blivit uppsagd från sitt jobb, blir hela tiden avbruten i sina självmordsförsök och lätt morrande tvingas han fortsätta att leva i sitt kvarter - där folk har fel sorters bilar och inte kan backa med släp.

Tonen i En man som heter Ove är väldigt backmansk och känns igen från både bloggar och krönikor. Den fungerar mycket väl i den här typen av bok och jag gillar att jag hör vem som är författaren medan jag läser.

Mest ler jag under läsningen, men jag skulle ljuga om jag inte erkände att ögonen tårades emellanåt också. Det blir lätt så när man tycker om någon och det händer dem saker man helst skulle vilja inte hände.

Och jag tycker om en man som heter Ove.

torsdag 6 september 2012

Månadens bok valdes spontant



Hos Sofie med Catrin, Lena, Malin, Åsa Ö, Fia, Cattis, Camilla, Sussie, Åsa K, Gerd och Joanna

Det var ett härligt stort gäng som samlades runt värdinnans föredömligt stora matbord. Endast två hade förhinder att närvara denna afton och det var riktigt kul att återse varandra efter sommaruppehållet igen.

Innan vi ens slagit oss ner började vi prata om sommarens bokläsning. En gång förut har vi fått sponsrade böcker, men detta för första gången vi fått månadsboken till samtliga deltagare och sponsorerna dessutom valt den själva. Vi kommer att vara med i en tidning om bara ett par veckor och jag återkommer då med vilken tidning det handlar om. Den är sprillans ny och vi är med i premiärnumret - hurra!

Att få böckerna visade sig dessvärre vara lite struligt och trots att vi fick dem fördelade på några olika adresser och tänkte att vi kunde samordna några mottagare, så hämtade inte alla ut sina böcker i tid. Det betydde att inte alla läst ut böckerna i tid för bokcirkelträffen. Därför beslutade vi oss för att låta Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman följa med en månad till, lite parallellt med den nya månadsboken.

När jag först frågade de församlade flickorna om de tyckte att det var en bra idé att ha sommarlovsboken samtidigt med den som kvällens värdinna skulle välja blev värdinnan plötsligt väldigt tyst. Sedan berättade hon att hon faktiskt helt och hållet glömt att välja bok inför kvällen. Självklart kunde vi inte låta bli att skratta åt detta, för eftersom vi är så många medlemmar väljer vi bok ungefär var 17:e månad och somliga av oss funderar i veckor innan vi slutligen bestämmer oss.

Kvällens värdinna hade istället helt fokuserat på att fixa en fullständigt underbar smörgåsbuffé full av bröd, ostar, korv, grönsaker och som avslutning en ljuvlig hallonpannacotta. Vi tyckte att det var en riktigt härlig prioritering, för vi njöt verkligen av allt gott, men frågan om vilken bok vi skulle läsa under september kvarstod.

Märkligt nog hade jag tio likadana alldeles nyutkomna pocketböcker med mig i en väska. Det låter helt osannolikt för det har jag aldrig haft förut och ingen värdinna har heller tidigare glömt att välja bok, så det var ett helt otroligt sammanträffande.

Anledningen till att jag hade så många böcker med mig var att jag fått 25 böcker hemskickade till mig för vidare transport till Egenutgivarnas monter på Bokmässan om några veckor. Där kommer jag och 21 kollegor att sälja 27 författares böcker.

Dagen innan denna bokcirkelafton var jag inbjuden som författare till en annan bokklubb för att prata om min roman Nära dig och då stoppade jag ner flera egenutgivares böcker i en väska för att kunna bredda pratet lite. Alla dessa böcker låg kvar i väskan där jag nu hade adderat de ännu inte uthämtade sponsrade böckerna och det visade sig vara ett lyckokast, för nu kunde alla få köpa månadens bok direkt - signerad av författaren och allt!

Det ska bli mycket spännande att läsaegenutgivaren Anna Granströms debutbok Halva min Måne, som en roman för unga vuxna. Mer om boken kan ni läsa under fliken Månadens bok ovan.

När vi bestämt oss för hur vi skulle göra med böckerna under kommande läsperiod var det äntligen dags för lite avslappnat prat och eftersom vi var ovanligt många beslutade vi oss för att gå laget runt och så fick alla berätta vad de gjort i somras och vad som var på gång i deras liv just nu.

Det är lätt att tro att det inte hinner hända så mycket på ett par, tre månader, men det gör det faktiskt. En hade blivit barnlös sedan de två barnen flyttat hemifrån samtidigt, en annan hade blivit faster till en liten flicka som glatt hela släkten med sin livfullhet sedan storasyskonet dött i magen bara något år innan, en tredje hade lett en målarkurs, en fjärde hade varit på exotiskt bröllop i Spanien, en femte hade vunnit en tävling och ska få ett utsatt hus ommålat till ett värde av 100 000 kronor, en sjätte hade haft en mycket uppskattad projektanställning under sommaren osv osv...

Det var hur många spännande historier som helst! Det tog faktiskt över tre timmar att beta sig igenom vårt gäng och våra somrar, för så blir det när man gör avstickare hit och dit längs vägen.

Vårt koncept är att vi hela tiden håller ett enda samtal i luften och det är så enormt värdefullt, för det betyder att det finns utrymme för att prata även om lite svårare saker, för man vet att alla faktiskt lyssnar. Det pågår inte ett parallellt fnissigt samtal om dokusåpor eller maträtter, utan vi lyssnar på varandra. Det är otroligt värdefullt och lyfter våra bokcirkelkvällar från ytliga tebjudningar med bekanta till varma samtalskvällar med vänner. Vilken glädje det är att få vara delaktig i ett så gott gäng.

Nästa gång vi ses har vi gått runt hela varvet bland medlemmarna en gång till och börjar om hos cirkelns allra första värdinna ännu en gång. Då träffas vi hemma hos mig, som fick idén till den här bokcirkeln för nästan exakt ett decennium sedan. I november firar vi tioårsjubileum, så till nästa gång får alla gärna fundera på om vi ska uppmärksamma detta storslagna på något speciellt vis.

Klart vi måste fira att vi funnits i imponerande tio år! Frågan är bara hur? Och lite grann när? Hör av er med tips och idéer!