lördag 24 januari 2015

Gästbloggare Sandra Elma


Idag välkomnar jag Sandra Elma som gästbloggare här på bokcirkel.se. Under några veckor är vi ett antal författare och bloggare som hälsar på hos varandra och skriver gästinlägg. Häromdagen skrev jag hos Sandra och  idag är jag väldigt glad över att hon vill hälsa på hos mig. Sandra har skrivit en bok om akademiskt skrivande och jag tycker att den verkar väldigt intressant. 

Jag tycker det är roligt att det finns så många olika sorters böcker. Själv har jag ju just skrivit en reportagebok, Våra älskade orkade inte leva och den befinner sig just nu på tryckeriet.

Tusen tack, Sandra för ditt trevliga gästinlägg och för att du ville hälsa på hos mig!




Jag har skrivit boken SkrivaLätt. En introduktion till akademiskt skrivande enligt steg för steg metoden som kan ses som en handbok i konsten att skriva akademiska texter. Skrivande i alla former handlar nog i grund och botten om rent nit och tålamod men ibland kan det hjälpa att ha någon form av arbetsmetod för handen, vilket jag fokuserar på i min bok.

Själv har jag studerat många år på universitet samtidigt som jag har undervisat några år på gymnasienivå. De erfarenheter kring skrivande som jag samlade på mig under åren ledde så småningom till att jag började fundera på vilka svårigheter som finns när man ska skriva akademiska texter och även hur man kan övervinna dem. Jag funderade länge och väl och den lösning jag kom fram till presenteras i min bok som steg för steg metoden, vilken är den metod jag själv alltid använder när jag skriver, oavsett vad jag skriver.

Som skribent är jag övertygad om att alla texter föds ur en tanke, tänker man inte är det svårt att producera något. Jag tycker om struktur och ordning vilket även detta är viktigt i akademiska texter, det måste finnas en röd tråd i texten och alla bitar måste följa logiskt efter varandra. För att skapa denna utarbetade struktur krävs det en ”ritning” över texten eller som jag skriver i min bok ”ett skelett” (vad många känner igen som disposition). När man utarbetat detta skelett kan man sedan börja bygga vidare, steg för steg, tills hela ”kroppen” är klar.

I Skriva Lätt har jag försökt skriva roligt om vad som i många ögon förefaller vara ett tråkigt ämne och jag hoppas att jag har lyckats. Jag har försökt använda metaforer och omskrivningar för att illustrera vad jag menar och detta för att samla upp så många läsare som möjligt. Det jag vill förmedla med min bok är att skrivande är ett hantverk, en färdighet och något som utvecklas med tiden. Det är få, om ens några, författare som kan sätta sig och skriva en bok eller uppsats rätt upp och ner utan att bearbeta texten och det är detta som är njutningen med att skriva i min mening. Att få se hur en text växer fram, från det första utkastet som kanske är alldeles för långt och alldeles för ofokuserat till den färdiga produkten där texten har blivit ”färdigknådad”, precis som en deg. Känslan när man läser vad man skrivit och tänker: ”Wow! Är det verkligen jag som skrivit det där?”.

Skriva är ett sätt att fokusera sina tankar på och ett sätt att nå insikter i skilda ämnen som man inte riktigt kan erhålla på andra sätt och detta vill jag dela med mig till så många personer som möjligt oavsett vad man skriver. Som avslutning vill jag ge ett humoristiskt exempel på skrivblockering från min bok. Jag har ändrat lite för att det ska passa sammanhanget.

Scenario:

En skribent ska börja på sin roman, all research är klar, det är bara att börja skriva.

Skribenten tar fram sin dator, fäller upp locket, startar Word, sträcker på fingrarna, lägger dem mot tangenterna och stirrar på det tomma, vita arket. Markören blinkar och blinkar, skribenten stirrar och stirrar. Skribenten tänker: 

”Hur ska jag börja? Vilket ord ska jag inleda med? Hur ska jag börja!?” 

Frustrationen växer, pulsen höjs och en lätt svettning bryter ut. Plötsligt händer det, skribenten skriver en mening! Men! Nej! Skribenten suddar ut den, provar igen, skakar på huvudet, svettas lite till. Sitter sedan åter och stirrar på den blinkande markörer som tycks skrika ”men skriv något då för jösse namn!”
     
Efter några timmar av skrivande och suddande stängs datorlocket igen och skribenten lommar iväg och gör något annat.

Har detta hänt er någon gång? Det har sannerligen hänt mig och det finns ett sätt att lösa detta på som ni kan läsa om i min bok.

           


Inga kommentarer: