Tankar kring Det kommer aldrig mer vara du

Det kommer aldrig mer att vara du av Anne-Lie Högberg är en bok som får mig att fundera över nätbokhandlar kontra fysiska bokbutiker. Jag är nämligen övertygad om att boken skulle nå många fler läsare om de såg den IRL, för den är så vansinnigt snygg. På nätet måste man nästan veta vad man letar efter för att hitta böcker som ligger på mindre förlag eller är skrivna av okända författare. Men i bokhandeln! Åh, vad denna brandgula pärla lyser bland alla andra strömlinjeformade bokomslag. Jessica Eklund på Stilgrepp har formgivit boken och jag blev på gott humör bara av att se boken ligga på sängbordet och varje gång jag skulle läsa den fick jag lust att klappa på den blanka kjolen på omslaget.

Omslaget passar dessutom berättelsen väldigt bra och sätter tonen för boken. Agnes blir en midsommar plötsligt lämnad av sin man. Med orden ”Jag älskar Lisa” avslutar han deras långa förhållande och lämnar Agnes och de tre små barnen chockade och otroligt besvikna. Besvikelsen blir knappast mindre av att Lisa är Agnes bästa väninna och att det är hos henne och hennes familj de firar midsommar när bomben oväntat exploderar. Vilket svek!

Denna sorgliga händelse hade kunnat ge upphov till ett dystert omslag i mörkblå toner. Kanske ett oroligt hav som symbol för Agnes långa färd mot ny självständighet och nytt liv. Men nej. Det är inte en sådan bok. Det är inte en självömkande bok om den stackars mamman som blir ratad och lämnad. Det är en bok om en kvinna som visserligen tvingas in på nya stigar på livets väg snarare än väljer dem själv och dessutom tappar ett och annat kilo längs vägen eftersom aptiten minimerats, men som går stark ur motgången.

Hon grubblar också över hur de kunde tappa bort varandra under åren som gick. De som älskade varandra så mycket. Varför höll inte kärleken? Varför räckte den inte till?

Det kommer aldrig mer vara du är en lågmäld bok om att landa i en ny verklighet. Den är jordnära, varm och väldigt lätt att ta till sig. Det är inga stora scener, yviga gester eller spektakulära galenskaper. Inte heller några verbala eller fysiska slagsmål. Utan det är berättelsen om att det går att gå vidare trots att livet inte alls blev som man trott eller hoppats på. Att finnas där för sina barn, få hjälp och stöd av sin syster och sina föräldrar, anpassa sig efter allt det nya och slutligen kanske våga älska ännu en gång – det är det boken handlar om.

Redan på omslaget ser man att det kommer att gå bra för Agnes, för trots att hon har det jobbigt många gånger och är förtvivlad och ledsen, så finns det en kraft som tar henne framåt. Det känns skönt att veta – inte minst som stora delar av det som händer i boken är självupplevt av författaren.

Det kommer aldrig mer vara du är Anne-Lie Högbergs mycket läsvärda debutroman och det dricks väldigt mycket te i boken. Jag hade gärna dragit ner på en och annan kopp, men i övrigt måste jag säga att den här boken är my cup of tea. Jag tycker om vardagsnära berättelser som får mig att fundera över livet och jag gillar när jag får ta del av andras liv och kika lite bakom deras köksgardiner, för vem vet vad som pågår där egentligen? Bakom den putsade fasaden?

Agnes hade ingen aning.