Gästbloggare Lotta Modin

Bokcirkel.se är med i ett bloggprojekt där vi som skriver böcker och skriver om böcker gästbloggar hos varandra. Det är väldigt roligt av många skäl; dels hjälper vi varandra att få nya läsare till våra bloggar och dels hjälper vi varann att sprida våra alster. Men det allra bästa är nog att vi själva får upp ögonen för varandra som bloggare. Jag har fått nya favoriter!

Jag gästbloggade hos Lotta Modin om hur intervjuerna till min kommande reportagebok Våra älskade orkade inte leva gick till och det var ett inlägg som fick många fina kommentarer. Det gjorde mig väldigt glad och faktiskt också rörd.

Idag gästbloggar Lotta, som i bloggvärlden är mer känd som Krönikören, hos mig och jag måste säga att hennes blogg är väldigt läsvärd och rolig på alla sätt. Hon skriver själv på sin blogg att hon "ordar om ditt och datt med ironi och humor. Ibland allvar." Och ja, det är precis vad Lotta gör. En mix som passar mig perfekt.

När hon skulle skriva ett gästinlägg hos mig bad jag henne rikta sig till läsare snarare än till författare eftersom detta är en bokcirkelblogg och det gjorde hon på ett härligt sätt. Hon skrev ett inlägg om hur det är att bli internationell. Jag log mig igenom hela inlägget när jag läste det och jag tror inte att jag är ensam om att göra just så.

Tusen tack, Lotta, för att du ville gästblogga hos mig och lycka till med din internationella karriär!

Om att bli internationell

Det låter stort. Att ens bok har blivit internationell. Men faktum är att det inte är så värst märkvärdigt.

När förlaget som gett ut min Kluriga Klara kan själv inte skulle förlänga kontraktet på grund av att det inte längre tänker satsa på böcker, bestämde vi oss för att Klara should go international. Jag hade sedan några år tillbaka en översättning klar. Illustratören Elina Höglander fixade en ny framsida och så skulle det gå snabbt att lägga ut den som e-bok på Amazon. Att låta Kluriga Klara bli Clever Clara Can borde alltså vara gjort i en liten, men rackarns effektiv handvändning.

Okej. Vi börjar med översättningen. Den var gjord av en dubbelspråkig person och alltså litade jag på den. Inte helt blint men helt klart med ett gravt synfel. Det var dumt av mig. Det finns till exempel inget vedertaget ord för överdragsbyxor på engelska. Ett samtal, ja det blev ganska många innan jag var färdig, förtäljde att överdragsbyxor är en svensk eller nordisk företeelse. Sen ramlade jag på en hel massa saker som inte skulle funka i de engelskspråkiga länderna. Redigeringen så att det både skulle passa brittisk och amerikansk engelska krävde också sin författare. (Varför i hela friden kan de inte ha samma stavning på alla ord? Och använda ordet Mum på samma sätt? Fattar de inte hur svårt de gör det för oss?) Kort sagt tog det ganska lång tid att anpassa språket. Men min beundran för översättare har vuxit.

Så, äntligen klar med det. Dags att lägga ut den på Amazon. Enligt deras hemsida ska det ta mindre än fem minuter. Jag har jobbat med it-frågor så jag smålog lite överlägset och tänkte "det där går jag inte på, det tar bergis en halvtimme" när jag läste det. Jo men tjena. För att göra en lång och trasslig historia, som ackompanjerades av ett antal stön och mindre vackra ord, så tog det betydligt längre tid. Men betoning på betydligt.

Nu är den där i alla fall. Eller som min tolvårige son sa:

– Mamma, din barnbok, finns den över hela världen nu?
– Nej, men den finns på engelska i tretton länder.
– Det är fett cool va?

Ja, jag kan hålla med om det. I början sa jag lite klädsamt blygsamt att jag inte förväntade mig att den skulle bli kioskvältare modell bulldozer, men att den kanske kunde puffa till ett mindre tält eller så. E-böcker är ju trots allt mycket vanligare i både USA och England.

Nu har Clever Clara Can legat på Amazon i ungefär en månad. Gissa hur många som har köpt den? Som ledtråd kan jag berätta att den kanske har lyckats få ett dammkorn att flytta sig en millimeter. Men bara kanske. Rik blir jag inte. 

Bara på erfarenheter.