lördag 12 oktober 2019

Runstreak - att springa varje dag av Daniel Karlsson

Alla som känner mig det minsta vet att jag inte är någon löpare. Över huvud taget är jag väldigt ointresserad av idrott, skulle man kunna säga utan att ta i. Men jag har aldrig varit så nära att börja springa som när jag, som redaktör, läste Daniel Karlsson inspirerande bok Runstreak - att springa varje dag. Vilken härlig människa denne Daniel är! Han är ett energiknippe utan dess like och en del av sin energi använder han till att springa varenda dag. Exakt varenda dag - året om. Oavsett väder.

Detta har han till dags dato hållit på med i 599 imponerande dagar. Imorgon springer han för sexhundrade gången och jag kan inte annat är häpna över målmedvetenheten, styrkan och viljan.

Han är inte bara löpare utan också trollkarl, med bland annat barnprogrammet Den itusågade Kaninen som fin merit, och när han kombinerar dessa två stora passioner kallar han det träningstrolleri. Han menar i sin nya bok, som släpptes på Bokmässan för två veckor sedan, att runstreak är en träningsform som passar alla och det var antagligen därför jag faktiskt och oväntat blev nyfiken på vad det egentligen handlar om.

Daniel vill förändra vår bild av träning. Han vill att vi ska sluta se träningen som ett nödvändigt ont som är bäst när den är över för den här gången och istället se träningen som något vi längtar till. Han jämför med att se det hela som ett ruckel eller som en lyxvilla. Det är ju rätt givet att man inte längtar till ett ruckel, men kan man se träningen som en lyxvilla kanske det känns mer lockande att tillbringa lite tid där.

Daniel Karlsson sprang två varv runt montern
när någon köpte hans bok på Bokmässan. Kul!
Det finns endast två kriterier för att man ska uppfylla en runstreak och det är att man springer minst en engelsk mile (1,6 kilometer) varje kalenderdygn. Om man gjort detta i två dagar är redan runstreaken igång. Sedan är det "bara" att fortsätta. Lätt som en plätt - åtminstone på pappret.

I boken svarar Daniel på många olika frågor man kan ha som nybörjare. Några är av dem handlar om varför han springer varje dag, vad som händer om han blir sjuk och hur han, som dessutom har både en sambo och tre små barn som behöver hans uppmärksamhet, hinner springa varenda dag. Vettiga frågor som Daniel förstås besvarar utan problem.

Några härliga rubriker i boken är Mirakelgodiset, Våga fjantspringa samt Årstidernas gåva. Nog måste man le när man läser detta? Vem vill inte ha mirakelgodis liksom? Att fjantspringa låter väl som något vem som helst borde klara? Och istället för att gnälla över att det nu på hösten är på väg att bli både kallt och halt, ska man självklart se de olika årstiderna som en gåva.

Enligt Daniel finns det massor av skäl att träna och han menar på fullaste allvar att runstreak är något som passar alla som kan röra sig. Han förklarar att alla kan träna upp sin förmåga så att de lyckas springa 1,6 kilometer och sedan är det bara att köra på. Daniel själv improviserar ofta när det gäller sträckan. Beroende på hur kroppen känns kanske det råkar blir ett par, tre mil istället för den engelska mile som är obligatorisk. Bara för att det räcker med att springa 1,6 kilometer måste man naturligtvis inte nöja sig med det. Springa längre är absolut tillåtet.

Daniel är inte ensam i boken, utan han har bjudit in några av sina runstreakande vänner att berätta sin personliga historia också. Även de är väldigt inspirerande när de delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Ellen Westfelt är en av dem och hon är den som har Sveriges allra längsta runstreak. Hon började springa den 4 september 2013 och sedan dess har hon sprungit varenda dag. Det betyder att när hon springer idag gör hon det för 2 229:e gången. Varje dag i över sex år, alltså. Jag kan knappt ta in det. Det är så ofattbart lång tid. Men hon skriver om det på ett så jordnära och avslappnat vis att man på något sätt inte tycker att hon är så märklig som det först kan verka. Tvärtom skriver hon att hon vill att hennes runstreak ska vara lika naturlig och självklar som att borsta tänderna. Och efter drygt sex år är den säkert det.

Martin Lundström, även känd som fakiren Orthae, Emmy Karnerud, Helena Dahlström och Thomas Heiderup är de andra medverkande runstreakarna och de har alla intressanta historier att berätta.

Jag fick också vara med i denna grymma bok! TACK!
Runstreak - att springa varje dag är tack vare Daniels härliga sätt att både tänka och skriva en riktigt inspirerande och engagerande bok. Han är inte som folk är mest, men på det bästa av sätt, och vill du läsa mer om honom och hur han ser på livet och träning kan jag tipsa om en intervju jag gjorde med honom för några veckor sedan. I intervjun berättar han att boken egentligen är en faktabok om löpning, men att han ville att den skulle bli något mer än bara det, eftersom han själv tycker att böcker om löpning är så tråkiga. Han ville hellre ha en blandning mellan en träningsbok och en filosofisk bok. En träningsfilosofisk bok, helt enkelt.

Det är faktiskt exakt det jag tycker att det blev också.

onsdag 9 oktober 2019

Mannen som hyrde en familj av Susanne Brijker



Mannen som hyrde en familj av Susanne Brijker måste vara den charmigaste och mest tänkvärda feelgoodromanen denna höst. Mannen som står i centrum heter Gustav och är 83 år. Han arbetar fortfarande och har inga planer alls på att dra sig tillbaka. Mitt under ett styrelsemöte drabbas han dessvärre av en stroke och det gör förstås att planerna ändras rejält.

Eftersom han alltid satsat allt på karriären har han varken fru eller barn och detta trista faktum blir extra påtagligt när han flyttar in på ett lyxigt äldreboende. När alla andra får besök av barn och barnbarn känner sig Gustav utanför och han bestämmer sig därför för att hyra en familj för att kunna visa upp en snygg fasad. Det visar sig dock inte vara så enkelt som han tänkt sig, för den inhyrda familjen är inte så perfekt som han önskat. Sonen har massor av högskolepoäng, men jobbar ändå på kafé, och svärdottern är en hårt arbetande ensamstående mamma till två lite udda barn, som nu blir Gustavs inhyrda barnbarn.

Det är ofta dråpligt och roligt, men det finns också en tydlig värme i det som skildras och vi vet ju alla att livet inte är så enkelt som man skulle önska alla gånger. Inte heller för rike Gustav.

Författaren Susanne Brijker arbetar som nattsjuksköterska och idén till boken har hon fått på jobbet där hon sett att många äldre människor är ensamma trots att de har familj. Det gör att det finns ett äkta djup i boken och man får sig en tankeställare som läsare.

Omslaget tycker jag är superläckert och man riktigt ser hur Gustav sätter sprätt på sina pengar, där han sitter välklädd, som han alltid varit, i rullstolen. Det kostar att ha familj! Jag skulle önska att någon filmmakare fick upp ögonen för denna roman, för den skulle passa perfekt som långfilm. Många scener är väldigt filmiska och när jag läser ser jag allt spelas upp inför min inre blick.

Jag har haft det stora nöjet att vara redaktör för denna pärla till bok och jag såg genast potentialen i berättelsen, precis som Hoi förlag, som gett ut boken, gjorde. Susanne skriver på ett härligt sätt och hon vågar ta ut svängarna, så att det blir både underhållande och tänkvärt på en och samma gång. Fantasi och empati är ingen bristvara hos Susanne och båda delarna genomsyrar berättelsen.

Dock var min övertygelse att vissa saker behövde ändras för att den skulle bli så bra som den borde bli. Susanne valde att lita på mig och det är jag väldigt glad över. I slutet av boken tackar hon mig för att jag fick henne att skriva om 75 sidor av boken och hjälpte henne att göra den så mycket bättre. Det värmer mitt hjärta enormt, för det var tufft att föreslå en så pass stor ändring i manuset när hon dessutom hade en deadline att förhålla sig till.

Med facit i hand var det ett lyckokast för denna härliga debutroman har faktiskt blivit en succé. Den får genomgående höga betyg överallt och på Storytel har ljudboken fått ett imponerande snittbetyg på 4,23 sedan den släpptes i slutet av september. Det är riktigt bra, och Susanne och hennes härliga historia är värd vartenda positivt omdöme som finns.

Mannen som hyrde en familj är en tragikomisk feelgood med sköna karaktärer som man helt enkelt inte kan motstå. Vill du uppleva både skratt och faktiskt också ett par tårar är detta ett utmärkt boktips när höstmörkret nu så sakta smyger sig på oss. I sällskap av Gustav och hans alldeles speciella hyrda familj känns livet genast lite varmare och ljusare.

måndag 7 oktober 2019

Underhållande och skruvad bok i fokus

Hos Catrin med Fia, Åsa Ö, Åsa K, Cattis, Sussie och Joanna

I år var det bara en av kvällens deltagare som varit på Bokmässan helgen innan så det blev ett ganska kort samtal om den, men vi fick ändå tillfälle att återkomma till den ett par gånger lite senare under kvällen.

Förra månadens bok var Drottningklockan av Elisabeth Öhman och den var det flera som läst eller lyssnat på. Alla tyckte att den var bra och underhållande, men också lite skruvad. En jämförde med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson för precis som i Drottningklockan finns det en hel mängd mer eller mindre tokiga händelser i den. Medan jag själv läste drog jag inte den parallellen, men när jag hörde det kunde jag ändå förstå tanken för visst var det många olika händelser som var rätt så osannolika, men det var också väldigt kul att läsa/lyssna är det hela tiden hände så mycket.

Jag träffade författaren på Bokmässan och berättade då att jag snart läst ut boken och spontant frågade jag varifrån hon fått allt hon skrivit om. Hon skrattade mest och menade att det kunde man ju undra. Och ja, det kan man faktiskt. Hon har skapat en härlig karaktär i Aron Pettersson och uppföljaren, Renässansringen, har precis kommit ut. Den blev jag också sugen på att läsa, för jag gillade verkligen drivet och berättarglädjen i den första delen och har bara hört gott om den andra också.

Kvällens värdinna valde bok Tills livet skiljer oss åt av Linda Gabrielsson och den var sprillans ny på Bokmässan, så den är verkligen färsk. Författaren är svägerska till kvällens värdinna och det är förstås roligt att välja en bok där man känner författaren. Vi har gjort det tidigare när vi läst mina böcker och också när vi läste Jan Stocklassas bok Stieg Larssons arkiv: nyckeln till Palmemordet, som vi dessutom alla tyckte var både bra och intressant.

Alla är fria att välja vilken bok man vill när man är värdinna, men nackdelen med just denna är att den inte finns som vare sig e-bok, pocket, eller ljudbok. Jag hoppas ändå att några läser den, så vi har något att prata om nästa gång vi ses.

Annat vi pratade om under kvällen var mat och det är som alltid roligt. Denna gång berättade en i gänget att hennes ena dotter var så förtjust i något hon brukade köpa i en foodtruck, men receptet var hemligt, så hon lade ner stor möda på att testa sig fram i det egna köket för att återskapa en rätt som var så lika som möjligt. Efter flera försök lyckades hon och nu är det en favorit även bland resten av familjen.

Vi pratade också lite om resor och det är också ett ämne som alltid är trevligt. Ibland ligger novemberträffen på höstlovet och då kan det vara så att några åker bort, men denna gång har höstlovet redan varit när vi ses den 6 november, så årets resenärer klarar sig fint och hinner med både resa och bokcirkelträff.

Nu blir det allt kyligare för var dag som går och nästa gång är det nog mörkt redan när vi ses 18.30. Det var det inte denna gång, men rätt så snart föll mörkret ändå...

söndag 22 september 2019

Nu är vi igång igen!



September månads bok


Hos Åsa Ö med Catrin, Cattis, Sussie, Sofie, Gerd, Malin och Joanna

Nu är det ett par veckor sedan vi hade vår senaste träff, men alla har fått mejl direkt efter träffen om vilken bok vi ska läsa och här på bloggen har bilden i headern också legat länge. Jag bad också alla som läst en bok med någon siffra i titeln, vilket var sommarens tema, att mejla mig titel författarnamnet och ett kort omdöme på en eller två meningar, men det har fortfarande inte en enda gjort, så nu skriver jag detta blogginlägg ändå och så får jag lägga till något i efterhand, om det till äventyrs dyker upp något i min mejlkorg framöver.

Vi pratade visserligen om flera böcker när vi sågs, men eftersom alla läst olika böcker och jag inte förde anteckningar under kvällen utan istället bad att få lite info via mejl, så kan jag inte redogöra för varje bok som någon annan läst eller lyssnat på. Däremot kan jag skriva lite om den jag själv valde och som jag absolut rekommenderar andra att läsa eller lyssna på.

För egen del föredrog jag att läsa den som fysisk bok för den innehöll en hel del olika karaktärer och hade ett väldigt högt tempo. Boken hette De sju nycklarna och är skriven av Åsa Schwartz. Den handlar om att det finns sju personer i olika länder som har de viktiga nycklarna till internet. En gång i kvartalet träffas de i Washington för att uppdatera systemet som styr internet. Om de inte gör det kommer allt att gå åt pipan och få effekter för oss alla. Rebecca heter den svenska kvinna som är en av de sju utvalda och hon vaknar av att en pistol pressas mot huvudet medan någon väser "The key". Sedan händer massor av spännande saker och det är svårt att lägga ifrån sig boken.

Visserligen är det en fiktiv berättelse, men det finns faktiskt sju personer i världen som har denna extremt värdefulla nyckel och en av dem är en svensk kvinna. Dock heter hon Anne-Marie Eklund Löwinder och mer om det kan man läsa här.

Vi summerade också våra somrar och det var en hel del dramatik vi kunde berätta om. Allt ifrån benbrott, ryggproblem och borrelia på den negativa sidan till glada nyheter om förlovningar hos ett par av våra barn. Det låter lite festligt att två av våra barn förlovat sig, dock inte med varandra, men trots att de båda är vuxna kommer de ändå rent släktmässigt alltid att vara våra barn. Vi är i alla fall glada för deras skull och önskar dem all lycka i världen.

Andra barn har börja plugga på universitetet, så det märks att tiden går och våra små telningar är inte så små längre.

Under september ska vi läsa Drottningklockan av Elisabeth Öhman och kvällens värdinna valde den sedan hon läst en positiv recension av den, så det ska bli intressant att läsa den. Lite extra kul för mig eftersom jag träffade Elisabeth på Halländsk bokmässa förra året och pratade en del med henne då. Snygg framsida också!

När det gäller framtidens träffar är det inte så lång framförhållning på bloggen nu, men det beror på pauser och annat, så vi får lite grann ta det som det kommer utifrån den ordinarie turlistan. Säg gärna till i god tid om det finns önskemål om något speciellt. Vi kör dock som vanligt med att vi ses den första onsdagen i månaden, så den biten är det inga bekymmer med. Frågan är mer om var vi ses.

Sista helgen i september är det som vanligt dags för den stora Bokmässan i Göteborg och det har blivit något av en tradition att flera från bokcirkeln träffas på fredagen och går dit tillsammans. Själv kommer jag att ännu en gång stå i Grim förlags monter B04:79 och blir alltid lika glad när det kommer trevliga besökare dit, så varmt välkomna dit. Precis som förra året finns möjlighet att köpa rabatterade biljetter via förlaget, så det är bara att höra av sig om man är intresserad av detta. Planen är att detta är sista gången Grim förlag ställer ut på mässan, så nästa år räknar jag med att vara vanlig besökare jag med. På bilden ser ni förlagets två nyaste böcker och så mina, som alltid får hänga med på mässan.

Hoppas vi ses på Bokmässan, annars ses vi förhoppningsvis på nästa träff som är den 2 oktober!




söndag 9 juni 2019

Bokcirkelavslutning i solsken


Med Sofie, Åsa Ö, Gerd, Cattis, Malin, Catrin, Åsa K och Joanna

Det var inte riktigt tillräckligt varmt för att sitta ute denna afton men vi började ändå med att njuta lite på altanen medan vi småpratade och väntade på en i gänget som skulle bli lite sen.

Så snart alla kommit hade vi fullt upp att prata om alla saker vi hade på agendan. Vi hade två månadsböcker som skulle avhandlas, ett beslut om våra utgångskvällar i december och maj skulle fattas och slutligen skulle vi välja ett tema för vår sommarläsning. Det blev några sidospår innan vi kom in på april månads bok I en skog av sumak av Klas Östergren.

Eftersom förra träffen blev inställd har vi fått vänta med att prata om den och så här långt senare var det många som inte riktigt mindes både vad den handlade om och vad de egentligen tyckte. Sammanfattningen blev att det var en bok om en något skruvad vardag för några decennier sedan och att den var helt okej, men inte nådde upp till Klas Östergrens klassiker Gentlemen som vi var många som läste på 1980-talet.

Sedan var det dags för Väggen av Marlen Haushofer att hamna under lupp. Den hade jag själv valt eftersom jag hört så mycket om den och hunnit bli riktigt nyfiken. Den finns som nyöversatt pocketutgåva på svenska och som ljudbok på engelska så vi hade valt att ta del av den på olika sätt. Men typiskt nog var det endast jag som tagit mig igenom hela och jag valde att läsa pocketversionen.

Boken är minst sagt speciell för en dag vaknar huvudpersonen, en kvinna utan namn, upp och märker att det finns en osynlig vägg en bit från huset där hon är på besök och hon verkar vara den enda överlevande. Vi får inte veta vad som hänt eller varifrån väggen kommit och det sätter igång en massa tankar. Om man läser den som ett psykologisk drama är tolkningsmöjligheterna i det närmaste oändliga (vad är det som händer och händer det egentligen över huvud taget eller bara i kvinnans hjärna?), men om man läser den som en vanlig roman på samma sätt som man läser en nyhetstext blir man rätt så galen på att kvinnan inte som första sak hämtar något släggliknande föremål för att försöka ha sönder väggen.

Det borde ju vara den första instinkten, kan man tycka. Men istället anpassar hon sig till det nya livet och vårdar sina djur, ransonerar sin mat och eldar i spisen. Hon kämpar på som en riktig nybyggare och bestämmer sig efter ett par år att skriva ner sin redogörelse, så det gör hon. Hon använder alla papper hon kan hitta och berättar historien utifrån sitt perspektiv. Det finns inga kapitlen utan historien bara löper på.

På ett sätt kan man tycka att det är enahanda, för det händer inte så mycket i hennes liv, men å andra sidan händer mycket inom kvinnan och därmed också i läsarens huvud, tycker jag. Doris Lessing, som fick Nobelpriset i litteratur har sagt att detta är en underbar roman och menar också att endast en kvinna hade kunnat skriva den. Det är en intressant tanke och jag kan förstå vad hon menar för, trots all kraft som behövs för att släpa saker hit och dit, hugga ved och helt enkelt överleva, så fångar Lessing något när hon säger att "kvinnor i synnerhet kommer att förstå hjältinnans kärleksfulla hängivenhet inför detaljerna i skapandet av och omsorgen av livet, att varje dag känns som en seger över allt det som vill rasera och förstöra." Detta står att läsa i efterordet i pocketutgåvan, som alltså är nyöversatt av Rebecca Lindskog, som där också skriver följande talande mening: "Väggen är skriven av en kvinna och nu har den också fått en svensk språkdräkt av en kvinna. Och min förhoppning är att romanen på så sätt har vunnit ytterligare dimensioner."

Definitivt en av de mest udda och intressanta böcker vi läst i bokcirkeln, tycker jag, men den ska helt klart läsas mer filosofiskt än konkret. Kanske läser någon vidare eller lyssnar klart under sommaruppehållet, så vi får anledning att återkomma till den.

Den tredje programpunkten för kvällen var hur vi ska göra med våra restaurangbesök i maj och december. Framför allt är det majträffen, då vi brukar träffas på en restaurang i Göteborg, som inte vekar locka så många. I år blev det så många sena avhopp att träffen ställdes in med endast ett par timmars varsel, vilket skapade en väldig osäkerhet och stress. Så orkar vi inte riktigt ha det. Det vi bestämde denna afton är att december även i år får förbli som vanligt. Det betyder att vi går ut och äter på en restaurang i i Kungsbacka första onsdagen i december. Hur det blir på våren får vi fatta beslut om lite längre fram.

Innan vi går över till kvällens klassiska avslutning som handlar om vilket tema vi valt för sommarläsningen måste jag sticka emellan med något helt annat, nämligen parkslide. Vi var många som aldrig hade hört talas om denna vackra men galet kraftfulla växt, som man måste anmäla till kommunen om man plötsligt fått i sin trädgård. Vi googlade och blev helt bestörta av det vi läste. Den kan tränga fram i vattenledningar, byggnader och givetvis också i asfalt, och sprida sig jättejättelångt med sina kraftfulla rotskott. Även maskrosor kan ju ta sig upp i asfalt men det är ju världens mest oskyldiga lilla växt om man jämför. Det kan faktiskt bli så illa att hus kan tvingas rivas och man måste gräva bort jordmassor ner till flera meters djup för att slippa denna starka och envetna växt. Vilken fasa att få in något sådant i sin trädgård!

Vi hann också prata om att det vore kul att spontant ses över ett glas vin eller en fika någon gång i sommar. Detta kommer i så fall att vara lagom oorganiserat och oplanerat och den som kan den kan. Det vore kul om vi alla kunde ha detta i tankarna och dra iväg ett mejl en solig dag och se om någon nappar på att ses på stan eller kanske hemma på någons altan. Det behöver inte vara något märkvärdigt - bara trevligt och spontant!

Till slut kom vi trots allt härligt prat om allt möjligt fram till diskussionen om vad vi ska ha som tema under sommaruppehållet. Vi tycker att det är roligt att välja något som går utanför boxen och har genom åren haft bland annat prisvinnande bok, bok med orange omslag, biografi och förra året hade vi bok med ett kvinnonamn i titeln. I år föll valet på siffror. Det ska alltså finnas en siffra med i titeln. Vi tyckte inte att det räcker med en eller ett för det är lite för allmängiltigt och sätter inte siffran i fokus. Jämför till exempel En man som heter Ove med De tre musketörerna. Det ska bli väldigt spännande att se vad vi kan hitta och förhoppningsvis kommer vi att få en massa kul boktips när vi ses igen onsdag den 4 september efter en förhoppningsvis riktigt skön och ljuvlig sommar.

Ha det riktigt fint, vila er och läs/lyssna på många böcker, så ses vi om tre månader igen!

GLAD SOMMAR!

söndag 2 juni 2019

Brumfällan av Andreas och Emma Svalander

Kan man skriva en liten bilderbok om Hi-Fi för barn? Javisst, det kan man faktiskt. Det har Andreas och Emma Svalander gjort. De har tillsammans skrivit och illustrerat den charmiga boken Brumfällan, som de gett ut på det egna förlaget med det fyndiga namnet Emmagjort. De driver ett företag som specialiserat sig på att sälja Hi-Fi och stereotillbehör via nätet och dessutom växte Emma upp med en mycket Hi-Fi-intresserad pappa. Därför är det inte konstigt att debutboken, som jag fått som recensionsexemplar, för författarparet kom att handla om just ljud.

I Brumfällan tar Lollo hjälp av sin kompis Albin för att försöka lösa det brummande problemet med hennes pappas fina stereo. Varifrån kommer allt brum egentligen? Har stereon blivit sjuk? Barnen bestämmer sig för att bygga en brumfälla för att fånga in det som orsakar brummet.

Men brumtrollen visar sig vara svåra att fånga och faktiskt är det nog inte några troll som skapar sus, brus och brum, trots allt. Det är något annat och det måste fixas.

Brumfällan är full av glada och färggranna bilder och lilla Lollo är söt och påhittig. Det här en trevlig bok för barn som tycker att det är spännande med ljud, stereoapparater, musik och teknik eller helt enkelt barn som vill läsa en bok som är lite annorlunda.




torsdag 2 maj 2019

Pojken som följer sin skugga av Kadir Meral

Pojken som följer sin skugga är Kadir Merals debutroman och vilken fantastisk debut det är. Att inleda sin författarkarriär med en sådan pärla är få förunnat, men så ligger det också mycket arbete och kärlek bakom. Som redaktör läser man ofta ett och samma manus flera gånger, så att den färdiga boken ska bli bra som den någonsin kan.

Ett par dagar innan deadline läste jag, som varit redaktör för just denna fina bok, hela manuset en sista gång. Vid det laget visste jag exakt vad som skulle hända, men det var ändå trevlig läsning och jag tyckte mycket om att umgås med huvudkaraktären Memo samt hans familj och vänner. När jag kom till en speciell scen, som jag tyckte mycket om redan vid första läsningen, var det som att trycka på en knapp. Trots att jag visste exakt varthän det barkade fylldes mina ögon med tårar. Det var så fint och samtidigt så otroligt sorgligt. Åh nej! skrek mitt inre fast jag visste att det skulle ske.

Att kunna beröra en läsare så är verkligen något att vara stolt över. Särskilt om läsaren är en kritisk redaktör som jag. Efter den genomläsningen var jag säker på att jag inte skulle vara den enda som skulle komma att bli berörd. Memo var redo för världen - det var min absoluta övertygelse.

Och jag fick rätt. När boken var tryckt och klar skickade Hoi förlag om vanligt ett exemplar till BTJ, som skriver omdömen om de flesta böcker som ges ut i Sverige. Dessa omdömen skickas sedan ut till samtliga bibliotek i landet och ligger till grund för bibliotekens inköp. En positiv recension betyder mycket för bibliotekariernas vilja att köpa in boken så därför är varje ord i den korta recensionen viktigt och värdefullt.

Jag kan utan överdrift säga att jag ryste över hela kroppen när jag läste vad lektören Staffan Wennerlund skrev i BTJ-häfte nr 9, 2019. Tyvärr får jag inte citera hela den fantastiska recensionen, men jag måste dela med mig av det allra bästa:

"Det är en mycket välskriven, viktig men framför allt vacker roman om kärlek som Kadir Meral skrivit /.../ På ett spänstigt och rikt språk, kryddat med lite kurdiska och Rinkebysvenska, skildras livet i två skilda världar, med olika regler och normsystem. Person- och miljöskildringarna är alldeles utmärkta i denna mycket angelägna, inkännande ungdomsroman som varmt rekommenderas ..."

Vilka underbara ord! Och jag kunde inte hålla med mer!

Nu när ni vet vilken fantastisk bok det faktiskt är kanske ni vill veta lite vad den handlar om också. Vi får följa Memo, som kom till Sverige från en kurdisk by som tonåring, från studentdagen och en tid framöver då han börjar plugga till lärare på universitetet. Där träffar han den svenska flickan Amanda, som han genast blir förälskad i. Hans föräldrar är dessvärre inte lika förtjusta som han över det som sker. De tycker att han överger sin kultur och en dag tvingar de honom att välja mellan sin flickvän och familjen.

Det blir en turbulent tid för Memo, för samtidigt som föräldrarna ställer krav på honom kallar kompisarna honom svikare. Livet i Orten, närmare bestämt Angered, är inte enkelt och med fingertoppskänsla låter Kadir oss följa med bland paraboler, väldoftande grytor och tentafester. 

För några dagar sedan var det releasefest för Pojken som följer sin skugga och Kadir berättade då om sitt idoga arbete med boken. Inför alla gäster tackade han mig som redaktör och jag blev så rörd över hans generösa ord. Trots att jag är en riktig petmoster, som alltid genererar merjobb för alla författare, uppskattade han ändå mina kommentarer och jag är så tacksam och glad över att jag fått arbeta med denna fina bok. Vartenda ord och varenda känsla andas Kadir och allt känns så äkta och sant. Kadir har sin alldeles egen röst och han och Memo skapade verkligen magi tillsammans.

Man har ju alltid med sig en present på en releasefest och den här gången tog jag med mig krukväxten som heter Svärmors tunga, för den passade ju mig som vass redaktör ganska bra, även om jag är glad över att Kadir inte enbart ser den vassa sidan utan också den som växer och är grön, fin och levande. Mycket symbolik i denna present!

Visserligen är den primära målgruppen för Pojken som följer sin skugga unga vuxna, men precis som lektören Staffan Wennerlund påpekade passar den även vuxna. Det är ju framför allt en "vacker roman om kärlek som Kadir Meral skrivit" och vem kan motstå en sådan?

lördag 13 april 2019

Underbar resa söderut

Vilken mysig resa vi fick tillsammans! Nu är det bara ett antal timmar sedan vi kom hem och det är klart att jag är nyfärgad av vår fina tid tillsammans, men jag kan inte låta bli att undra varför vi i bokcirkeln inte åker iväg tillsammans en gång varje år. På de femton år vi haft tillsammans som bokcirkel har vi bara varit iväg två gånger förut och det finns absolut praktiska förklaringar till det för vi har länge haft hyfsat små barn som vi velat prioritera. Men nu när våra barn är rätt så stora och klarar sig riktigt bra utan oss i ett dygn borde vi faktiskt kunna kosta på oss en liten resa då och då.

Den här gången gick färden till Hotell Hovgård, utanför Halmstad. Fredagskvällen var lite kylig, men det gjorde inte så mycket för vi kunde sitta och ta ett glas bubbel i ett av våra rum istället för ute i trädgården. Det blev härligt mycket babbel och bubbel allteftersom alla droppade in. Vi tog in ett par extra stolar men det blev bara mysigare ju fler vi blev. Lite extra kul blev det förstås när vårt rum hette Höna och vi helt klart verkade ha ett henparty (= möhippa! ;) )

Vi hade sedan länge bestämt att vi skulle köpa med oss skaldjur, bröd, kex och ost samt chips och godis och det visade sig vara ett mycket bra beslut. Det är saker som alla verkligen gillar och det kräver ju heller inte något kök att tala om. Bara att duka fram.

När vi kom till hotellet var det redan dukat i konferensrummet för oss och vi slog oss så småningom glatt ner för att starta kvällen med en vinprovning. Vi fick alla papper med information om de olika vinerna och sedan fick vi efter bästa förmåga försöka fylla i de tre klockor som Systembolaget har vid sina hyllor och det visade sig vara svårare än man kunde tro. Vad är sötma egentligen? Vad är fyllighet? Vad är fruktsyra? Räcker det inte med att säga om man tycker att vinet är gott eller inte? Extra kul var förstås att vi inte tyckte samma på alla viner. Superkul på så många sätt.

Eftersom vi fick papper på allt så vi kan ta med oss dessa nästa gång vi trippar iväg till Systembolaget för att köpa något gott inför helgen. Det var ju en del vi gillade, så beware, Systembolaget - här kommer vi och vill ha specialviner!

Efter vinprovningen vräkte vi ut alla godsaker som räkor, havskräftor och annat, på ett sideboard vid sidan om vårt prydliga, dukade bord och sedan fyllde vi våra tallrikar gång på gång med allt gott vi hade haft med oss. Dessutom fick vi ett stort focacciabröd, från hotellet, att njuta av under kvällen. Så snällt och gott!

Jag hade förberett en musikquiz och det är alltid lika spännande att se hur det ska gå. Man tycker ju alltid att det man själv känner till är allmän kunskap, men det gäller ju också att plocka fram den när den behövs. Det var tio låtar, så grunden var att man skull kunna ange artistens namn samt låtens titel. Året bestämde jag mig från början för att strunta i, så artist och låttitel räckte alldeles utmärkt. Sedan skulle man dessutom se ett gemensamt tema utifrån artisterna. Det är alltid extra intressant. Jag har kört liknande koncept många gånger och fått in betydligt mer avancerade svar än vad som faktiskt varit tanken. Då har jag fått dåligt samvete för att jag varit så odjup/grund/tråkig/menlös. Den här gången blev det helt perfekt. Precis som jag hoppats på!

Det tog bara några sekunder efter det att alla låtar var slut innan den första tjejen glatt utropade BOKCIRKELN! Och jaaaaaa, visst var det så. Den röda tråden via alla artister var just det. Om man tog begynnelsebokstaven  på alla artister och blandade om ordningen så fick man ordet BOKCIRKELN. Det kan vi tacka Bo Kaspers orkester, Orup, Kiss, Coldplay, Icona Pop, Robyn, Kent, Enya, Laleh och Nirvana för. Tack!

Efter en härlig partykväll gick vi och lade oss och jag vet inte hur det gick till, men plötsligt var det frukostdags. Haha, bara att pallra sig iväg och det gick riktigt fint, trots allt. Lokalen var mysig och det fanns otroligt mycket gott att äta. Frukosten var fantastiskt vacker och god och vi satt riktigt länge och pratade om allt möjligt och inte minst livet. Det är ju faktiskt ett ämne som liksom aldrig tar slut. Särskilt som det plötsligt kan visa sig att en i gänget fått/skaffat sig en ny pojkvän! Yay!

När vi packat ihop oss och tömt rummen var det dags för en tur på stan. Tre i gänget valde att cykla ner, för det fanns cyklar att låna på hotellet, medan vi andra åkte bil. Festligt nog visade det sig att de som valde att cykla var på plats i centrum innan vi bilåkare hunnit dit. Haha, det går ju inte att låta bli att skratta åt detta, men det berodde egentligen inte på själva åkandet, utan på att en bil fick stora problem när det gällde parkeringen. Att hitta en bra plats var inget bekymmer så tidigt på morgonen, men att betala för den visade sig vara galet svårt. Nåväl, till slut löste vi (de - haha) även detta med hjälp av både snälla främlingar och appar i mobilen och därmed kunde vi sammanstråla med vännerna som stod och trampade vid torget.

Jag är personligen inte så intresserad av shopping och när man dessutom är så många som vi var så tar det en liten stund att få fason på sällskapet i och mellan butikerna. Det var i alla fall väldigt trevligt och i en butik satt en liten vakthund och spanade kritiskt (eller kanske mer glatt, faktiskt) på alla som kom in. Jag kan omöjligen vara den enda som fotograferat denna pärla till hund, för hen var verkligen oemotståndligt söt där i dörren.

Men om en hund är bedårande finns det också blommor som är ljuvliga. Idag fick det bli just en sådan bukett. En ljuvlig bukett köpte jag i strålande solsken. Full av ranunkel. Vilken komplex och fascinerade blomma!

TACK, bästa bokcirkeltjejer, för en grym utflykt! Nog måste vi göra detta lite oftare?


söndag 7 april 2019

Våren och vår vårresa på gång

Hos Malin med Sussie, Cattis, Catrin, Sofie och Joanna

Det kändes verkligen att våren på allvar är på gång nu när vi träffades i april. Vi har precis ställt om klockan till sommartid och värmen börjar äntligen komma tillbaka - härligt!

Något annat som är härligt är att vår resa närmar sig med stormsteg. Mer detaljer kring denna finns på mejl och det ska bli riktigt kul att få åka iväg tillsammans. Det är dessutom bra uppslutning, så vi hoppas på ett mysigt dygn tillsammans. Har vi tur är dessutom vädrets makter med oss och vi kan gå en promenad i området eller kanske ta ett glas bubbel utomhus.

Mars månads bokcirkelbok Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead blev en utmaning för somliga. Tre hade läst eller lyssnat på den och två hade påbörjat den men inte läst klart. Den ena, jag själv, tyckte att den var för hemsk, så kraften att fortsätta lyssna eller läsa försvann efter ett tag. Någon gång i framtiden kanske jag fortsätter att läsa eller lyssna, men just nu blev det för mycket elände med alla stackars slavar och deras utsatthet. Inte blev det bättre när en av dem som lyssnat på hela spontant utbrast att just som hon inte trodde att det kunde bli värre, så blev det just det: ännu värre.

Trots hemskheter tyckte de som läst ändå att den var bra och att det var så intressant att läsa om den underjordiska järnvägen att de var tvungna att googla för att se om den fanns på riktigt. Det gjorde den inte, men däremot fanns det en kvinna som hjälpte slavar att fly och hon räddade ett hundratal från sitt eländiga öde. Det blev vi glada över.

Vi pratade också om att den segregering som fanns av människor fortfarande finns runt om i världen och att förtrycket som svarta utsattes för i t ex USA fortfarande ger eko på olika sätt. Spännande diskussion och också sorgligt att vi inte kommit längre.

April månads bok är I en skog av sumak av Klas Östergren. Det ska bli spännande att läsa denna nya roman, för vi är flera som läst honom för många år sedan och uppskattat hans sätt att skriva i till exempel Gentlemen och Plåster. Det ska bli intressant att se vad vi tycker om hans sätt att skriva idag och om vi kan märka några uppenbara förändringar. 2014 blev han invald i Svenska akademien och satt på stol nummer 11 i några år, men 2018 lämnade han den igen.

Precis när de sista skulle gå kom vi att tänka på nästa månads träff. Den är ju lite annorlunda eftersom vi brukar gå ut och äta då. Vi var för få för att fatta något beslut så det fick bli en egen mejltråd om detta. I maj väljer juni månads värdinna boken och på träffen i juni bestäms vilket tema vi ska läsa under sommaruppehållet. Redan nu kan det vara en god idé att fundera på ett passande och lite udda tema. Vi kommer säkert att ha tid att prata om hur vi ska göra i maj under vår resa, men svara gärna i tråden på mejl så vi har lite koll på läget.

Nästa gång vi ses blir på hotell - trevligt!


torsdag 21 mars 2019

Sebbe sa nej av Niclas Christoffer



Idag släpps Sebbe sa nej av Niclas Christoffer och det är utan tvekan en av årets viktigaste och bästa böcker för unga vuxna, tycker jag. Den tar upp det tabubelagda ämnet våldtäkt och inte nog med det; det är en 16-årig kille som blivit våldtagen. Som om det inte räckte med det faktum att det faktiskt är en grabb som blivit utsatt för en våldtäkt toppar författaren med att det är en tjej som våldtagit honom.

16-årige Sebastian lever för att spela hockey och när han kommer in på hockeygymnasiet i Skellefteå ser han fram emot fantastiska år då han ska vässas till att så småningom bli hockeyproffs i NHL. Men lyckokänslan grumlas av att Sebbe känner skuld över att det är hans fel att storebrodern sitter i rullstol efter en olycka. Dessutom har han svårt att komma in i det tuffa killgänget i skolan. Jargongen är hård och det både snackas om brudar och dricks alkohol. Bland annat pratas det om Heve, som alla vill ha men som ingen får. Utom då kanske Sebbe, som hon faktiskt blir intresserad av.

En misslyckad kväll dricker Sebbe alldeles för mycket alkohol på alldeles för kort tid och han hamnar i säng med annan tjej, som han känner ytligt. Plötsligt går allt fel. Han blir våldtagen.

Ångestfylld och panikslagen lyckas han ta sig hem, men han mår fruktansvärt dåligt. Och våldtagen? Har han egentligen blivit det? Kan en kille verkligen bli det?

Som redaktör har jag ibland den stora förmånen att få läsa fantastiska berättelser redan innan de kommer ut som böcker. Så var det med Sebbe sa nej. Jag blev helt tagen av Sebbes historia och tyckte att Niclas Christoffer fångat så mycket viktigt med sina ord. Om det som hände Sebbe hänt en tjej hade ingen tvivlat en sekund på att det var våldtäkt, men det är inte bara Sebbe själv som ifrågasätter om det verkligen handlade om en våldtäkt. Kan en liten tonårstjej verkligen våldta en starkt hockeykille?

Jag tycker att det är väldigt starkt av Niclas att ännu en gång ge sig i kast med ett riktigt svårt och tungt ämne. Han har tidigare skrivit om anorexi, självskadebeteende och sexmissbruk och lyckas alltid få till den perfekta balansen mellan det allmängiltiga som gör att man absolut vill läsa och det specifika som gör att man dras in huvudpersonens liv. Precis som tidigare ges även denna bok ut av Hoi förlag och jag tycker att boken inte bara är väldigt bra på insidan, utan också riktigt snygg på utsidan. Det svartvita temat känner vi igen från författarens tidigare ungdomsböcker och med den illgula färgen på de tre sista stora bokstäverna i titeln kan budskapet inte missas. Sebbe sa helt klart nej.

Jag blev så otroligt glad när jag fick ta del av recensionen på BTJ, som skriver omdömen som ligger till grund för bibliotekens inköp. Recensenten Staffan Wennerlund skriver så fint om boken i BTJ-häfte nr 7, 2019, att jag blir alldeles rörd. Tyvärr får man inte återge hela recensionen och den här gången är det lite extra svårt att låta bli eftersom det är en så allt igenom positiv recension och det är både Niclas och Sebbe sannerligen värda. Lite om slutet kan jag stryka med gott samvete för att inte spoila, men resten av de fina orden måste jag dela med mig av:

"Den komprimerade handlingen rymmer ett destillat av många olika mänskliga situationer, men känns ändå äkta. Person-och miljöskildringarna är utmärkta, händelseförloppen plausibla. Sebbes tillvaro och panikångest är trovärdigt och väl skildrat /.../  Sebbe sa nej är en angelägen och läsvärd bok /.../"

Sebbe sa nej känns extra aktuell när vi nu dessutom har samtyckeslagen som slår fast att allt som inte är ett ja är ett nej. Visserligen sa Sebbe uttryckligen nej och för honom var det viktigt att han gjorde det, men lika värdefullt är det att veta att det kan vara en våldtäkt även utan hot eller våld och till och med utan ett uttalat nej. Den här boken är ett perfekt diskussionsunderlag för att lyfta frågan om rätten till sin egen kropp och borde vara obligatorisk litteratur på gymnasiet, om jag fick råda.

Jag hoppas verkligen att Sebbe sa nej når många läsare, för den är, precis som recensenten ovan skriver, både angelägen och läsvärd. Och rent av fantastiskt bra och välskriven, tycker jag.

söndag 10 mars 2019

Intressant men lång bok i fokus


Hos Cattis med Sofie, Sussie, Catrin, Åsa Ö och Joanna

Denna gång blev det mycket prat om resan som vi ska göra tillsammans i april, men vi hann förstås prata om förra månadens bokcirkelbok De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg också. Vi var flera som läst eller lyssnat på den och en i gänget sammanfattade det hela riktigt bra när hon konstaterade att det var en rejäl samhällslektion men att den kunde har kortats med ungefär 30 procent.

Det var väldigt intressant att höra om fenomenet bacha posh och vi blev alla överraskade över att det var så pass vanligt. Det är något sorgligt över ett samhälle där det är så viktigt att få en pojke att man måste klä en av sina flickor till pojke för att familjen ska uppfattas som komplett och bra. En del utropar sin nyfödda flicka till pojke direkt efter födseln men i andra fall hinner det gå flera år innan innan flickan förvandlas till pojke och får det friare liv som pojkar har medan respekten för mamman växer i andras ögon.

Men vad gör det med ens identitet när man låtsas vara pojke trots att man är flicka? Det fanns många olika berättelser om detta och var inte särskilt enkelt alla gånger. Särskilt inte som de är pojkar endast under några år. När de kommer upp i puberteten behöver de bli flickor igen annars kan de inte gifta sig och föda nya pojkar till släkten.

En kvinna berättade att hon hade svårt för att vara intim med sin man för att hon själv kände sig som man. På frågan om hon skulle velat vara med en kvinna istället blev svaret ändå nej, för hon var trots allt kvinna själv och homosexuell var hon inte.

Författaren har gjort ett gediget om omfattande researcharbete för att kunna skriva denna bok och det var som sagt väldigt intressant. Dock blev det väldigt mycket av allting och vi som lyssnade tyckte att 11 timmar och 42 minuter var i längsta laget för detta tunga ämne.

Dessutom tyckte vi inte att uppläsaren var så bra. Hon var väldigt noga med att artikulera och vara tydlig, men det blev jobbigt ibland. Dessutom betonade hon fel vid några tillfällen så innebörden faktiskt blev en helt annan än den avsedda. Hon sa till exempel att en kvinna hade bara FYRA flickor, så därför fick den femte flickan bli en pojke. Som om det varit annorlunda om hon haft fem eller sex flickor. Hon skulle förstås sagt att en kvinna bara hade fyra FLICKOR. Hon sa även far-modern hela tiden, med långt a. Alla vi andra säger med kort a, precis som vi gör i farmor.

När vi lämnat bokpratet hann vi prata inredning och tv-serier, men framför allt bestämde vi en massa saker inför resan i april. Jag har mejlat alla info om detta, så i en egen mejltråd finns allt möjligt som kan vara bra att veta.

Slutligen var det dags för kvällens värdinna att plocka fram månadens nya bokcirkelbok. Vi bytte därmed ämne från kvinnoförtryck till slaveri. I mars ska vi läsa Den underjordiska järnvägen  av Colson Whitehead. Den finns både som pocket och som ljudbok, så alla kan välja det format de föredrar. Även denna bok är ganska lång, 10 timmar och 49 minuter är ljudboken, så det gäller att börja i god tid.

Efter ännu en trevlig kväll tillsammans var det snart dags att bege sig ut i regnet igen. Nästa gång vi ses hoppas vi på härlig vårsol och då kanske det faktiskt fortfarande är ljust när vi ses.

Det låter trevligt!

söndag 3 mars 2019

Bättre sent än inställt

Hos Sofie med Åsa Ö, Fia, Cattis, Malin Catrin och Joanna

Februari är ju numera känd som vabruari och lite så blev det även för vår bokcirkel. Vi ställde in den planerade träffen på grund av sjukdom och sköt istället upp den två veckor p g a att sportlovet kom emellan. Värdinnan skickade dock ut besked om vilken bok hon hade valt i samband med att den ordinarie träffen skulle ägt rum så läsningsmässigt (och lyssningsmässigt, förstås) tappade vi ingen tid. Jättebra att det gick att lösa så smidigt denna gång. De allra flesta kunde den 20 februari stället för den planerade 6 och det kändes riktigt bra med denna flexibilitet när det kör ihop sig ibland.

Trots att vi träffades senare än vanligt blev träffen lika trevlig som alltid och några hade läst förra månadens bok Miraklet av Emma Donoghue. Vi tyckte alla att det var en väldig snygg bok för omslaget tilltalade oss mycket, men den var lite svår att komma in i och lite för seg på mitten. Det är något vi ofta pratar om - att några kapitel i mitten lätt skulle kunna strykas. Handlingen var annorlunda och upplösningen också, för var det verkligen sant att en flicka kunde klara sig utan att äta? Nej, så var det förstås inte. Sammantaget var den allmänna uppfattningen att boken var okej, men de som inte hade hunnit läsa behövde inte nödvändigtvis lägga tid på att göra det i efterhand heller. Särskilt inte som twisten faktiskt avslöjades under vår diskussion.

Vi lade också en del tid på att diskutera den resa vi har planerat ett tag, men som ännu inte fått så tydliga konturer. Vi pratade lite fram och tillbaka om olika alternativ, men det visade sig till slut helt omöjligt att komma fram till en lämplig destination. Däremot lyckades vi spika ett datum och vi bestämde att resten får vi ta via mejl.

Någon vecka senare var faktiskt allt spikat och klart och boendet rent av bokat. Hurra! Vi kommer att åka lite söderöver och sova över från fredag till lördag. Eftersom köksmöjligheterna är aningen begränsade har vi bestämt oss för att ta med saker som inte behöver tillagas som middag på fredagskvällen. Basen kommer att utgöras av skaldjur, bröd och ost. Lite sallad och kex är inte heller dumt. Exakt hur vi fördelar inköpen kan vi bestämma längre fram. Frukost ingår, så det är praktiskt.

Vi har också bestämt oss för att ha vinprovning och det ska bli spännande. Alltid roligt att få proffstips och testa nya viner!

Inför nästa träffa ska vi läsa eller lyssna på De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordgren. Kvällens värdinna berättade att hon varit nyfiken på boken ända sedan den kom 2015 och nu är det äntligen dags. Det är en journalistik bok och ingen roman, så det ska bli intressant att få ta del av den. Den finns både som pocket och som ljudbok och det brukar uppskattas.

Det är inte ofta det endast går två veckor mellan träffarna men så blir det denna gång och det blir också trevligt!



onsdag 16 januari 2019

Mys med nys och författare


Hos Sussie med Cattis, Åsa Ö, Malin och Joanna (och hunden Bella)

Denna småkyliga onsdagsafton träffades vi hemma hos Sussie som med ett par veckors varsel fick rycka in som värdinna, vilket vi alla är tacksamma för. Ibland kan helt enkelt inte värdinnan ha sin inplanerade kväll. Är det gott om tid byter man med någon annan och då väljer hon boken och är det ont om tid går vi på restaurang istället och då väljer man boken även om man inte kan vara värdinna. Det är ett system som faktiskt funkar rätt bra.

Som vanligt så här års blev gänget lite decimerat, på grund av sjukdomar, jobb och annat,  men vi var fem tappra kvinnor som samlades denna afton och tydligt var också att det fanns en annan (också kvinnlig) varelse på plats. Söta Bella charmade alla från första stund och hon är så bedårande söt att man nästan svimmar. Än så länge är hon en toypudel, men hon har ännu en tid på sig att bli fullvuxen och då kan det faktiskt bli så att hennes mankhöjd blir för hög och då blir hon en dvärgpudel istället.

Hur ljuvligt söt hon än är blev det dessvärre uppenbart att jag inte tål henne. Jag har alltid allergitabletter med mig i väskan, så det är inga som helst bekymmer om jag drabbas av de tusen nysningarnas anfall, för jag tar bara en tablett och så lägger det sig. Dessvärre hade jag ingen väska med mig denna kväll. Jag visste att hunden hade flyttat in på adressen, men konstigt nog tänkte jag inte så långt som till att antihistamin kunde vara praktiskt att ha.

Redan inom en timme började jag nysa och så fortsatte jag genom kvällen. Nu är ju inte mina nysningar det allra mest spännande som finns att rapportera från denna afton men de märktes i alla fall mycket tydligt. Särskilt när de i antal med lätthet passerade hundrastrecket...

Hur som helst, vi hade läst och lyssnat på en ovanlig bok denna gång. Eftersom vi som förstahandsval brukar ha årets nobelpristagare i litteratur i december kände vi oss rätt vilsna i år, då inget pris delades ut, innan kvällens värdinna berättade att hon har en svåger som skrivit och just släppt en mycket intressant bok. Vi bestämde oss genast för att välja den istället. Jan Stocklassa har fått tillgång till Stieg Larssons omfattande arkiv kring Palme-mordet och efter många års arbete (åtta, tror jag minsann) har Jan Stocklassa lyckas sammanställa materialet. Resultatet blev Stieg Larssons arkiv: nyckeln till Palmemordet. Det är många personer inblandade och det är ett gediget arbete utfört av både Larsson och Stocklassa, men till slut finns ett namn som sticker ut: Jakob Thedelin. Nu råkar det förvisso vara ett fingerat namn skapat för boken, men ändå. Stocklassa är något, eller snarare någon, på spåret. Kan Jakob Thedelin vara mördaren?

Bokcirkeln har lyckats få kontakt med en del författare de valt förut och denna gång var det extra kul att kunna skajpa med författaren för det var faktiskt på hans födelsedag vi träffades hemma hos hans bror och fru. Vi hade möjlighet att ställa frågor till honom under kvällen och det var riktigt spännande och intressant att höra mer om arbetet bakom kulisserna.

Vi tyckte att det var många namn som figurerade i boken och den spontana kommentaren var då att vi bara kunde ana hur många namn som han faktiskt valt bort för att renodla så mycket som möjligt. Vi frågade också om han varit rädd för något under skrivandets gång, men det hade han som tur var inte varit. För flera månader sedan lämnade han över materialet till polisen och det har stått en del om det i tidningarna, så det ska bli kul att se om något nytt händer i den gamla mordgåtan så småningom. Boken har också väckt mycket uppmärksamhet utomlands, kanske faktiskt mer än i Sverige, så flera pressträffar med utländska journalister är inbokade för Jan Stocklassa framöver.

Vi konstaterade också att det kunde finnas anledning att läsa, istället för att lyssna på boken. Inte enbart för att det troligen är lättare att hålla isär alla namn då utan också för att det finns bilder och annat i boken som inte går fram på ljud. I boken finns bland annat den bild som är känd som fantombilden under utredningen av mordet och bredvid den finns en bild på Jakob Thedelin och fantombilden i en mix. Den mixade bilden gjordes genom att göra en bild på Thedelin 50 procent transparent och sedan lägga fantombilden ovanpå den - också den transparent. Då ser man likheterna mellan de båda männen. Till och med den lilla pricken ovanför munnen är rätt placerad. Mycket spännande!

Alla hade tyvärr inte hunnit läsa eller lyssna klart under månaden men efter att ha hört författaren berätta ville vi alla verkligen göra det. TACK, snälla Jan Stocklassa, för att vi fick störa dig på din födelsedag och för att du svarade så snällt på alla våra frågor!

Det händer att vi gör en liten resa tillsammans och denna kväll lyftes frågan igen. Just nu pågår en mejlväxling där vi funderar över när och vart vi ska åka. Tanken är att vi ska göra någonting innan påsk, så vi håller tummarna för att vi hittar någon bra helg, något trevligt ställe och att alla har möjlighet att följa med.

Innan vi skildes åt var det förstås dags att ta fram den nya bokcirkelboken och nu ska vi läsa Miraklet av Emma Donoghue. Den finns som pocket, vilket vi helst vill, men de senaste åren har det också varit en fördel om den även finns som ljudbok eftersom många föredrar att lyssna. Denna finns tyvärr inte som ljudbok, så vi pratade faktiskt om det i lite generella termer. Vi har redan som kriterier att det ska vara en pocket (även om vi får göra undantag) och den ska också helst vara ganska nyutkommen för att förhindra att några i bokcirkeln redan har hunnit läsa den. Ska vi ha ännu ett kriterium? Måste den finnas som ljudbok också? Vi var faktiskt eniga när vi kom fram till att den inte behöver finnas som ljudbok. Vi får även i fortsättningen gärna välja böcker som inte är ljudböcker. Det blir för komplicerat med alltför många kriterier, så vi kör som vi brukar. Finns månadens bok som ljudbok är det en bonus, inte ett krav.

Med det önskade vi varandra en god natt och så ses vi igen om några veckor!