lördag 13 april 2019

Underbar resa söderut

Vilken mysig resa vi fick tillsammans! Nu är det bara ett antal timmar sedan vi kom hem och det är klart att jag är nyfärgad av vår fina tid tillsammans, men jag kan inte låta bli att undra varför vi i bokcirkeln inte åker iväg tillsammans en gång varje år. På de femton år vi haft tillsammans som bokcirkel har vi bara varit iväg två gånger förut och det finns absolut praktiska förklaringar till det för vi har länge haft hyfsat små barn som vi velat prioritera. Men nu när våra barn är rätt så stora och klarar sig riktigt bra utan oss i ett dygn borde vi faktiskt kunna kosta på oss en liten resa då och då.

Den här gången gick färden till Hotell Hovgård, utanför Halmstad. Fredagskvällen var lite kylig, men det gjorde inte så mycket för vi kunde sitta och ta ett glas bubbel i ett av våra rum istället för ute i trädgården. Det blev härligt mycket babbel och bubbel allteftersom alla droppade in. Vi tog in ett par extra stolar men det blev bara mysigare ju fler vi blev. Lite extra kul blev det förstås när vårt rum hette Höna och vi helt klart verkade ha ett henparty (= möhippa! ;) )

Vi hade sedan länge bestämt att vi skulle köpa med oss skaldjur, bröd, kex och ost samt chips och godis och det visade sig vara ett mycket bra beslut. Det är saker som alla verkligen gillar och det kräver ju heller inte något kök att tala om. Bara att duka fram.

När vi kom till hotellet var det redan dukat i konferensrummet för oss och vi slog oss så småningom glatt ner för att starta kvällen med en vinprovning. Vi fick alla papper med information om de olika vinerna och sedan fick vi efter bästa förmåga försöka fylla i de tre klockor som Systembolaget har vid sina hyllor och det visade sig vara svårare än man kunde tro. Vad är sötma egentligen? Vad är fyllighet? Vad är fruktsyra? Räcker det inte med att säga om man tycker att vinet är gott eller inte? Extra kul var förstås att vi inte tyckte samma på alla viner. Superkul på så många sätt.

Eftersom vi fick papper på allt så vi kan ta med oss dessa nästa gång vi trippar iväg till Systembolaget för att köpa något gott inför helgen. Det var ju en del vi gillade, så beware, Systembolaget - här kommer vi och vill ha specialviner!

Efter vinprovningen vräkte vi ut alla godsaker som räkor, havskräftor och annat, på ett sideboard vid sidan om vårt prydliga, dukade bord och sedan fyllde vi våra tallrikar gång på gång med allt gott vi hade haft med oss. Dessutom fick vi ett stort focacciabröd, från hotellet, att njuta av under kvällen. Så snällt och gott!

Jag hade förberett en musikquiz och det är alltid lika spännande att se hur det ska gå. Man tycker ju alltid att det man själv känner till är allmän kunskap, men det gäller ju också att plocka fram den när den behövs. Det var tio låtar, så grunden var att man skull kunna ange artistens namn samt låtens titel. Året bestämde jag mig från början för att strunta i, så artist och låttitel räckte alldeles utmärkt. Sedan skulle man dessutom se ett gemensamt tema utifrån artisterna. Det är alltid extra intressant. Jag har kört liknande koncept många gånger och fått in betydligt mer avancerade svar än vad som faktiskt varit tanken. Då har jag fått dåligt samvete för att jag varit så odjup/grund/tråkig/menlös. Den här gången blev det helt perfekt. Precis som jag hoppats på!

Det tog bara några sekunder efter det att alla låtar var slut innan den första tjejen glatt utropade BOKCIRKELN! Och jaaaaaa, visst var det så. Den röda tråden via alla artister var just det. Om man tog begynnelsebokstaven  på alla artister och blandade om ordningen så fick man ordet BOKCIRKELN. Det kan vi tacka Bo Kaspers orkester, Orup, Kiss, Coldplay, Icona Pop, Robyn, Kent, Enya, Laleh och Nirvana för. Tack!

Efter en härlig partykväll gick vi och lade oss och jag vet inte hur det gick till, men plötsligt var det frukostdags. Haha, bara att pallra sig iväg och det gick riktigt fint, trots allt. Lokalen var mysig och det fanns otroligt mycket gott att äta. Frukosten var fantastiskt vacker och god och vi satt riktigt länge och pratade om allt möjligt och inte minst livet. Det är ju faktiskt ett ämne som liksom aldrig tar slut. Särskilt som det plötsligt kan visa sig att en i gänget fått/skaffat sig en ny pojkvän! Yay!

När vi packat ihop oss och tömt rummen var det dags för en tur på stan. Tre i gänget valde att cykla ner, för det fanns cyklar att låna på hotellet, medan vi andra åkte bil. Festligt nog visade det sig att de som valde att cykla var på plats i centrum innan vi bilåkare hunnit dit. Haha, det går ju inte att låta bli att skratta åt detta, men det berodde egentligen inte på själva åkandet, utan på att en bil fick stora problem när det gällde parkeringen. Att hitta en bra plats var inget bekymmer så tidigt på morgonen, men att betala för den visade sig vara galet svårt. Nåväl, till slut löste vi (de - haha) även detta med hjälp av både snälla främlingar och appar i mobilen och därmed kunde vi sammanstråla med vännerna som stod och trampade vid torget.

Jag är personligen inte så intresserad av shopping och när man dessutom är så många som vi var så tar det en liten stund att få fason på sällskapet i och mellan butikerna. Det var i alla fall väldigt trevligt och i en butik satt en liten vakthund och spanade kritiskt (eller kanske mer glatt, faktiskt) på alla som kom in. Jag kan omöjligen vara den enda som fotograferat denna pärla till hund, för hen var verkligen oemotståndligt söt där i dörren.

Men om en hund är bedårande finns det också blommor som är ljuvliga. Idag fick det bli just en sådan bukett. En ljuvlig bukett köpte jag i strålande solsken. Full av ranunkel. Vilken komplex och fascinerade blomma!

TACK, bästa bokcirkeltjejer, för en grym utflykt! Nog måste vi göra detta lite oftare?


söndag 7 april 2019

Våren och vår vårresa på gång

Hos Malin med Sussie, Cattis, Catrin, Sofie och Joanna

Det kändes verkligen att våren på allvar är på gång nu när vi träffades i april. Vi har precis ställt om klockan till sommartid och värmen börjar äntligen komma tillbaka - härligt!

Något annat som är härligt är att vår resa närmar sig med stormsteg. Mer detaljer kring denna finns på mejl och det ska bli riktigt kul att få åka iväg tillsammans. Det är dessutom bra uppslutning, så vi hoppas på ett mysigt dygn tillsammans. Har vi tur är dessutom vädrets makter med oss och vi kan gå en promenad i området eller kanske ta ett glas bubbel utomhus.

Mars månads bokcirkelbok Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead blev en utmaning för somliga. Tre hade läst eller lyssnat på den och två hade påbörjat den men inte läst klart. Den ena, jag själv, tyckte att den var för hemsk, så kraften att fortsätta lyssna eller läsa försvann efter ett tag. Någon gång i framtiden kanske jag fortsätter att läsa eller lyssna, men just nu blev det för mycket elände med alla stackars slavar och deras utsatthet. Inte blev det bättre när en av dem som lyssnat på hela spontant utbrast att just som hon inte trodde att det kunde bli värre, så blev det just det: ännu värre.

Trots hemskheter tyckte de som läst ändå att den var bra och att det var så intressant att läsa om den underjordiska järnvägen att de var tvungna att googla för att se om den fanns på riktigt. Det gjorde den inte, men däremot fanns det en kvinna som hjälpte slavar att fly och hon räddade ett hundratal från sitt eländiga öde. Det blev vi glada över.

Vi pratade också om att den segregering som fanns av människor fortfarande finns runt om i världen och att förtrycket som svarta utsattes för i t ex USA fortfarande ger eko på olika sätt. Spännande diskussion och också sorgligt att vi inte kommit längre.

April månads bok är I en skog av sumak av Klas Östergren. Det ska bli spännande att läsa denna nya roman, för vi är flera som läst honom för många år sedan och uppskattat hans sätt att skriva i till exempel Gentlemen och Plåster. Det ska bli intressant att se vad vi tycker om hans sätt att skriva idag och om vi kan märka några uppenbara förändringar. 2014 blev han invald i Svenska akademien och satt på stol nummer 11 i några år, men 2018 lämnade han den igen.

Precis när de sista skulle gå kom vi att tänka på nästa månads träff. Den är ju lite annorlunda eftersom vi brukar gå ut och äta då. Vi var för få för att fatta något beslut så det fick bli en egen mejltråd om detta. I maj väljer juni månads värdinna boken och på träffen i juni bestäms vilket tema vi ska läsa under sommaruppehållet. Redan nu kan det vara en god idé att fundera på ett passande och lite udda tema. Vi kommer säkert att ha tid att prata om hur vi ska göra i maj under vår resa, men svara gärna i tråden på mejl så vi har lite koll på läget.

Nästa gång vi ses blir på hotell - trevligt!


torsdag 21 mars 2019

Sebbe sa nej av Niclas Christoffer



Idag släpps Sebbe sa nej av Niclas Christoffer och det är utan tvekan en av årets viktigaste och bästa böcker för unga vuxna, tycker jag. Den tar upp det tabubelagda ämnet våldtäkt och inte nog med det; det är en 16-årig kille som blivit våldtagen. Som om det inte räckte med det faktum att det faktiskt är en grabb som blivit utsatt för en våldtäkt toppar författaren med att det är en tjej som våldtagit honom.

16-årige Sebastian lever för att spela hockey och när han kommer in på hockeygymnasiet i Skellefteå ser han fram emot fantastiska år då han ska vässas till att så småningom bli hockeyproffs i NHL. Men lyckokänslan grumlas av att Sebbe känner skuld över att det är hans fel att storebrodern sitter i rullstol efter en olycka. Dessutom har han svårt att komma in i det tuffa killgänget i skolan. Jargongen är hård och det både snackas om brudar och dricks alkohol. Bland annat pratas det om Heve, som alla vill ha men som ingen får. Utom då kanske Sebbe, som hon faktiskt blir intresserad av.

En misslyckad kväll dricker Sebbe alldeles för mycket alkohol på alldeles för kort tid och han hamnar i säng med annan tjej, som han känner ytligt. Plötsligt går allt fel. Han blir våldtagen.

Ångestfylld och panikslagen lyckas han ta sig hem, men han mår fruktansvärt dåligt. Och våldtagen? Har han egentligen blivit det? Kan en kille verkligen bli det?

Som redaktör har jag ibland den stora förmånen att få läsa fantastiska berättelser redan innan de kommer ut som böcker. Så var det med Sebbe sa nej. Jag blev helt tagen av Sebbes historia och tyckte att Niclas Christoffer fångat så mycket viktigt med sina ord. Om det som hände Sebbe hänt en tjej hade ingen tvivlat en sekund på att det var våldtäkt, men det är inte bara Sebbe själv som ifrågasätter om det verkligen handlade om en våldtäkt. Kan en liten tonårstjej verkligen våldta en starkt hockeykille?

Jag tycker att det är väldigt starkt av Niclas att ännu en gång ge sig i kast med ett riktigt svårt och tungt ämne. Han har tidigare skrivit om anorexi, självskadebeteende och sexmissbruk och lyckas alltid få till den perfekta balansen mellan det allmängiltiga som gör att man absolut vill läsa och det specifika som gör att man dras in huvudpersonens liv. Precis som tidigare ges även denna bok ut av Hoi förlag och jag tycker att boken inte bara är väldigt bra på insidan, utan också riktigt snygg på utsidan. Det svartvita temat känner vi igen från författarens tidigare ungdomsböcker och med den illgula färgen på de tre sista stora bokstäverna i titeln kan budskapet inte missas. Sebbe sa helt klart nej.

Jag blev så otroligt glad när jag fick ta del av recensionen på BTJ, som skriver omdömen som ligger till grund för bibliotekens inköp. Recensenten Staffan Wennerlund skriver så fint om boken i BTJ-häfte nr 7, 2019, att jag blir alldeles rörd. Tyvärr får man inte återge hela recensionen och den här gången är det lite extra svårt att låta bli eftersom det är en så allt igenom positiv recension och det är både Niclas och Sebbe sannerligen värda. Lite om slutet kan jag stryka med gott samvete för att inte spoila, men resten av de fina orden måste jag dela med mig av:

"Den komprimerade handlingen rymmer ett destillat av många olika mänskliga situationer, men känns ändå äkta. Person-och miljöskildringarna är utmärkta, händelseförloppen plausibla. Sebbes tillvaro och panikångest är trovärdigt och väl skildrat /.../  Sebbe sa nej är en angelägen och läsvärd bok /.../"

Sebbe sa nej känns extra aktuell när vi nu dessutom har samtyckeslagen som slår fast att allt som inte är ett ja är ett nej. Visserligen sa Sebbe uttryckligen nej och för honom var det viktigt att han gjorde det, men lika värdefullt är det att veta att det kan vara en våldtäkt även utan hot eller våld och till och med utan ett uttalat nej. Den här boken är ett perfekt diskussionsunderlag för att lyfta frågan om rätten till sin egen kropp och borde vara obligatorisk litteratur på gymnasiet, om jag fick råda.

Jag hoppas verkligen att Sebbe sa nej når många läsare, för den är, precis som recensenten ovan skriver, både angelägen och läsvärd. Och rent av fantastiskt bra och välskriven, tycker jag.

söndag 10 mars 2019

Intressant men lång bok i fokus


Hos Cattis med Sofie, Sussie, Catrin, Åsa Ö och Joanna

Denna gång blev det mycket prat om resan som vi ska göra tillsammans i april, men vi hann förstås prata om förra månadens bokcirkelbok De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg också. Vi var flera som läst eller lyssnat på den och en i gänget sammanfattade det hela riktigt bra när hon konstaterade att det var en rejäl samhällslektion men att den kunde har kortats med ungefär 30 procent.

Det var väldigt intressant att höra om fenomenet bacha posh och vi blev alla överraskade över att det var så pass vanligt. Det är något sorgligt över ett samhälle där det är så viktigt att få en pojke att man måste klä en av sina flickor till pojke för att familjen ska uppfattas som komplett och bra. En del utropar sin nyfödda flicka till pojke direkt efter födseln men i andra fall hinner det gå flera år innan innan flickan förvandlas till pojke och får det friare liv som pojkar har medan respekten för mamman växer i andras ögon.

Men vad gör det med ens identitet när man låtsas vara pojke trots att man är flicka? Det fanns många olika berättelser om detta och var inte särskilt enkelt alla gånger. Särskilt inte som de är pojkar endast under några år. När de kommer upp i puberteten behöver de bli flickor igen annars kan de inte gifta sig och föda nya pojkar till släkten.

En kvinna berättade att hon hade svårt för att vara intim med sin man för att hon själv kände sig som man. På frågan om hon skulle velat vara med en kvinna istället blev svaret ändå nej, för hon var trots allt kvinna själv och homosexuell var hon inte.

Författaren har gjort ett gediget om omfattande researcharbete för att kunna skriva denna bok och det var som sagt väldigt intressant. Dock blev det väldigt mycket av allting och vi som lyssnade tyckte att 11 timmar och 42 minuter var i längsta laget för detta tunga ämne.

Dessutom tyckte vi inte att uppläsaren var så bra. Hon var väldigt noga med att artikulera och vara tydlig, men det blev jobbigt ibland. Dessutom betonade hon fel vid några tillfällen så innebörden faktiskt blev en helt annan än den avsedda. Hon sa till exempel att en kvinna hade bara FYRA flickor, så därför fick den femte flickan bli en pojke. Som om det varit annorlunda om hon haft fem eller sex flickor. Hon skulle förstås sagt att en kvinna bara hade fyra FLICKOR. Hon sa även far-modern hela tiden, med långt a. Alla vi andra säger med kort a, precis som vi gör i farmor.

När vi lämnat bokpratet hann vi prata inredning och tv-serier, men framför allt bestämde vi en massa saker inför resan i april. Jag har mejlat alla info om detta, så i en egen mejltråd finns allt möjligt som kan vara bra att veta.

Slutligen var det dags för kvällens värdinna att plocka fram månadens nya bokcirkelbok. Vi bytte därmed ämne från kvinnoförtryck till slaveri. I mars ska vi läsa Den underjordiska järnvägen  av Colson Whitehead. Den finns både som pocket och som ljudbok, så alla kan välja det format de föredrar. Även denna bok är ganska lång, 10 timmar och 49 minuter är ljudboken, så det gäller att börja i god tid.

Efter ännu en trevlig kväll tillsammans var det snart dags att bege sig ut i regnet igen. Nästa gång vi ses hoppas vi på härlig vårsol och då kanske det faktiskt fortfarande är ljust när vi ses.

Det låter trevligt!

söndag 3 mars 2019

Bättre sent än inställt

Hos Sofie med Åsa Ö, Fia, Cattis, Malin Catrin och Joanna

Februari är ju numera känd som vabruari och lite så blev det även för vår bokcirkel. Vi ställde in den planerade träffen på grund av sjukdom och sköt istället upp den två veckor p g a att sportlovet kom emellan. Värdinnan skickade dock ut besked om vilken bok hon hade valt i samband med att den ordinarie träffen skulle ägt rum så läsningsmässigt (och lyssningsmässigt, förstås) tappade vi ingen tid. Jättebra att det gick att lösa så smidigt denna gång. De allra flesta kunde den 20 februari stället för den planerade 6 och det kändes riktigt bra med denna flexibilitet när det kör ihop sig ibland.

Trots att vi träffades senare än vanligt blev träffen lika trevlig som alltid och några hade läst förra månadens bok Miraklet av Emma Donoghue. Vi tyckte alla att det var en väldig snygg bok för omslaget tilltalade oss mycket, men den var lite svår att komma in i och lite för seg på mitten. Det är något vi ofta pratar om - att några kapitel i mitten lätt skulle kunna strykas. Handlingen var annorlunda och upplösningen också, för var det verkligen sant att en flicka kunde klara sig utan att äta? Nej, så var det förstås inte. Sammantaget var den allmänna uppfattningen att boken var okej, men de som inte hade hunnit läsa behövde inte nödvändigtvis lägga tid på att göra det i efterhand heller. Särskilt inte som twisten faktiskt avslöjades under vår diskussion.

Vi lade också en del tid på att diskutera den resa vi har planerat ett tag, men som ännu inte fått så tydliga konturer. Vi pratade lite fram och tillbaka om olika alternativ, men det visade sig till slut helt omöjligt att komma fram till en lämplig destination. Däremot lyckades vi spika ett datum och vi bestämde att resten får vi ta via mejl.

Någon vecka senare var faktiskt allt spikat och klart och boendet rent av bokat. Hurra! Vi kommer att åka lite söderöver och sova över från fredag till lördag. Eftersom köksmöjligheterna är aningen begränsade har vi bestämt oss för att ta med saker som inte behöver tillagas som middag på fredagskvällen. Basen kommer att utgöras av skaldjur, bröd och ost. Lite sallad och kex är inte heller dumt. Exakt hur vi fördelar inköpen kan vi bestämma längre fram. Frukost ingår, så det är praktiskt.

Vi har också bestämt oss för att ha vinprovning och det ska bli spännande. Alltid roligt att få proffstips och testa nya viner!

Inför nästa träffa ska vi läsa eller lyssna på De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordgren. Kvällens värdinna berättade att hon varit nyfiken på boken ända sedan den kom 2015 och nu är det äntligen dags. Det är en journalistik bok och ingen roman, så det ska bli intressant att få ta del av den. Den finns både som pocket och som ljudbok och det brukar uppskattas.

Det är inte ofta det endast går två veckor mellan träffarna men så blir det denna gång och det blir också trevligt!



onsdag 16 januari 2019

Mys med nys och författare


Hos Sussie med Cattis, Åsa Ö, Malin och Joanna (och hunden Bella)

Denna småkyliga onsdagsafton träffades vi hemma hos Sussie som med ett par veckors varsel fick rycka in som värdinna, vilket vi alla är tacksamma för. Ibland kan helt enkelt inte värdinnan ha sin inplanerade kväll. Är det gott om tid byter man med någon annan och då väljer hon boken och är det ont om tid går vi på restaurang istället och då väljer man boken även om man inte kan vara värdinna. Det är ett system som faktiskt funkar rätt bra.

Som vanligt så här års blev gänget lite decimerat, på grund av sjukdomar, jobb och annat,  men vi var fem tappra kvinnor som samlades denna afton och tydligt var också att det fanns en annan (också kvinnlig) varelse på plats. Söta Bella charmade alla från första stund och hon är så bedårande söt att man nästan svimmar. Än så länge är hon en toypudel, men hon har ännu en tid på sig att bli fullvuxen och då kan det faktiskt bli så att hennes mankhöjd blir för hög och då blir hon en dvärgpudel istället.

Hur ljuvligt söt hon än är blev det dessvärre uppenbart att jag inte tål henne. Jag har alltid allergitabletter med mig i väskan, så det är inga som helst bekymmer om jag drabbas av de tusen nysningarnas anfall, för jag tar bara en tablett och så lägger det sig. Dessvärre hade jag ingen väska med mig denna kväll. Jag visste att hunden hade flyttat in på adressen, men konstigt nog tänkte jag inte så långt som till att antihistamin kunde vara praktiskt att ha.

Redan inom en timme började jag nysa och så fortsatte jag genom kvällen. Nu är ju inte mina nysningar det allra mest spännande som finns att rapportera från denna afton men de märktes i alla fall mycket tydligt. Särskilt när de i antal med lätthet passerade hundrastrecket...

Hur som helst, vi hade läst och lyssnat på en ovanlig bok denna gång. Eftersom vi som förstahandsval brukar ha årets nobelpristagare i litteratur i december kände vi oss rätt vilsna i år, då inget pris delades ut, innan kvällens värdinna berättade att hon har en svåger som skrivit och just släppt en mycket intressant bok. Vi bestämde oss genast för att välja den istället. Jan Stocklassa har fått tillgång till Stieg Larssons omfattande arkiv kring Palme-mordet och efter många års arbete (åtta, tror jag minsann) har Jan Stocklassa lyckas sammanställa materialet. Resultatet blev Stieg Larssons arkiv: nyckeln till Palmemordet. Det är många personer inblandade och det är ett gediget arbete utfört av både Larsson och Stocklassa, men till slut finns ett namn som sticker ut: Jakob Thedelin. Nu råkar det förvisso vara ett fingerat namn skapat för boken, men ändå. Stocklassa är något, eller snarare någon, på spåret. Kan Jakob Thedelin vara mördaren?

Bokcirkeln har lyckats få kontakt med en del författare de valt förut och denna gång var det extra kul att kunna skajpa med författaren för det var faktiskt på hans födelsedag vi träffades hemma hos hans bror och fru. Vi hade möjlighet att ställa frågor till honom under kvällen och det var riktigt spännande och intressant att höra mer om arbetet bakom kulisserna.

Vi tyckte att det var många namn som figurerade i boken och den spontana kommentaren var då att vi bara kunde ana hur många namn som han faktiskt valt bort för att renodla så mycket som möjligt. Vi frågade också om han varit rädd för något under skrivandets gång, men det hade han som tur var inte varit. För flera månader sedan lämnade han över materialet till polisen och det har stått en del om det i tidningarna, så det ska bli kul att se om något nytt händer i den gamla mordgåtan så småningom. Boken har också väckt mycket uppmärksamhet utomlands, kanske faktiskt mer än i Sverige, så flera pressträffar med utländska journalister är inbokade för Jan Stocklassa framöver.

Vi konstaterade också att det kunde finnas anledning att läsa, istället för att lyssna på boken. Inte enbart för att det troligen är lättare att hålla isär alla namn då utan också för att det finns bilder och annat i boken som inte går fram på ljud. I boken finns bland annat den bild som är känd som fantombilden under utredningen av mordet och bredvid den finns en bild på Jakob Thedelin och fantombilden i en mix. Den mixade bilden gjordes genom att göra en bild på Thedelin 50 procent transparent och sedan lägga fantombilden ovanpå den - också den transparent. Då ser man likheterna mellan de båda männen. Till och med den lilla pricken ovanför munnen är rätt placerad. Mycket spännande!

Alla hade tyvärr inte hunnit läsa eller lyssna klart under månaden men efter att ha hört författaren berätta ville vi alla verkligen göra det. TACK, snälla Jan Stocklassa, för att vi fick störa dig på din födelsedag och för att du svarade så snällt på alla våra frågor!

Det händer att vi gör en liten resa tillsammans och denna kväll lyftes frågan igen. Just nu pågår en mejlväxling där vi funderar över när och vart vi ska åka. Tanken är att vi ska göra någonting innan påsk, så vi håller tummarna för att vi hittar någon bra helg, något trevligt ställe och att alla har möjlighet att följa med.

Innan vi skildes åt var det förstås dags att ta fram den nya bokcirkelboken och nu ska vi läsa Miraklet av Emma Donoghue. Den finns som pocket, vilket vi helst vill, men de senaste åren har det också varit en fördel om den även finns som ljudbok eftersom många föredrar att lyssna. Denna finns tyvärr inte som ljudbok, så vi pratade faktiskt om det i lite generella termer. Vi har redan som kriterier att det ska vara en pocket (även om vi får göra undantag) och den ska också helst vara ganska nyutkommen för att förhindra att några i bokcirkeln redan har hunnit läsa den. Ska vi ha ännu ett kriterium? Måste den finnas som ljudbok också? Vi var faktiskt eniga när vi kom fram till att den inte behöver finnas som ljudbok. Vi får även i fortsättningen gärna välja böcker som inte är ljudböcker. Det blir för komplicerat med alltför många kriterier, så vi kör som vi brukar. Finns månadens bok som ljudbok är det en bonus, inte ett krav.

Med det önskade vi varandra en god natt och så ses vi igen om några veckor!