söndag 21 mars 2021

Längden av ett ögonblick av Frida Herrgård

Vad skulle du göra om du vaknar en morgon och upptäcker att en främmande man tagit sig in i ditt låsta radhus och hotar dig med kniv? En av dina egna köksknivar dessutom. Samtidigt ligger din lilla dotter och din svärmor och sover på ovanvåningen. Vem är den illaluktande mannen och vad gör han hos dig? Hur kom han in? Vad vill han?

Det här är precis vad som händer J i Frida Herrgårds debutroman Längden av ett ögonblick. Grunden till berättelsen är alltså smått surrealistisk och väldigt otäck, men allteftersom man läser förstår man vad som hänt och vad mannen gör där. 

J följer motvilligt D till köket och sittande vid köksbordet berättar han om sitt liv. Hon dras in i hans tragiska historia och det gör man även som läsare. Från att ha tyckt att D enbart är en hotfull, hemsk och ofräsch person fattar man som läsare sympatier för honom.

Frida är otroligt skicklig på att fördjupa karaktärerna och leda oss läsare precis dit hon vill ha oss. Det är omöjligt att inte dras in i denna psykologiska och berörande roman som i grunden handlar om hur vi lever våra liv, vad som egentligen är viktigt i livet och hur vi reagerar när vi ställs inför det allra svåraste. 

Språket är lättillgängligt på ett rakt och okomplicerat vis. Sättet Frida skriver på gör att man å ena sidan flyger fram över sidorna och å andra sidan samtidigt reflekterar över livets svåra frågor. Det blir en mix som man sällan upplever som läsare. 

Jag har haft den stora förmånen att få vara redaktör för Längden av ett ögonblick och i samma sekund som jag såg titeln, som jag genast föll för, hoppades jag så att boken skulle vara riktigt bra. En så vacker och tänkvärd titel bara måste ha ett lika tänkvärt och intressant innehåll. Och jag blev inte besviken. Tvärtom - det är en fantastisk berättelse som det är svårt att släppa tankarna på. 

Idag släpps romanen på Hoi förlag och jag önskar så att den får många läsare. I bokcirkeln har vi många gånger genom åren pratat om att författaren borde ha strukit sisådär 100 sidor i mitten, men så är det inte alls här. Boken är endast på 190 sidor och varenda sida är viktig. Jag skrev tidigt under vårt samarbete till Frida att jag tyckte att det var så bra och faktiskt också modigt att låta den vara förhållandevis kort. Det blir en speciell intensitet i en bok som inte svävar ut till både höger och vänster utan hela tiden håller sig till exakt det som ska berättas. 

Frida Herrgård bor i Stockholm, men för ett par veckor sedan var hon på besök bara någon mil från mig och då passade vi på att ses. Hon bjöd på hembakade semlor som vi åt utomhus och det var otroligt roligt att ses. Självklart passade jag på att ta några bilder som jag skulle kunna använda här. 

Längden av ett ögonblick är en fantastisk bok som passar de allra flesta, skulle jag vilja säga, men kanske ändå allra mest kvinnor i alla åldrar, eftersom J är kvinna. Åtminstone har jag väldigt lätt för att sätta mig in i hennes utsatta situation då hennes man är bortrest och hon ensam bär ansvaret för både sin, sin dotters och svärmoderns säkerhet. Det finns ett generöst smakprov på 22 sidor och läs gärna det för att få en uppfattning denna välskrivna och gripande pärla. Boken finns även som ljudbok på olika streamingtjänster. 



söndag 17 januari 2021

Under radarn av Jack Lukkerz

Vissa böcker har något speciellt. Det kan vara en egen ton, ett eget språk eller egensinniga karaktärer till exempel. När man läser känner man det där speciella hela tiden och man dras in i berättelsen på ett alldeles särskilt sätt. Precis så var det för mig när jag läste Under radarn av Jack Lukkerz. Det är en mycket speciell roman som jag verkligen vill rekommendera till alla möjliga läsare, men kanske allra mest till lite kräsna läsare som inte nöjer sig med mainstream utan uppskattar det lilla extra.

Med det menar jag absolut inte att Under radarn är svårtillgänglig och ansträngande att läsa. Tvärtom faktiskt. Språket flyter lätt och fint, men det är eget utan att vara tillkrånglat. Även innehållet sticker ut för jag har inte läst en enda bok om hur det var att växa upp i 1980-talets Polen tidigare. Men nu är jag tacksam över den inblick jag fått i hur det kunde vara.

Huvudperson i boken är Tomasz och han är tio år när berättelsen tar sin början. 1984 kom han fjorton år gammal till Sverige med sin familj och det är dessa fyra år vi får ta del av. Vi får bland annat följa med när Tomasz upptäcker sin sexualitet, när han står i oändliga köer för att handla och när han undrar varför de vuxna dricker så mycket sprit när det faktiskt smakar äckligt. Och så får vi förstås också en fin bild av längtan till väst.

Känslan är att livet i Polen är grått och trist, men Jack Lukkerz har så färgstarka karaktärer att det inte alls blir tråkigt att läsa. Humorn är också precis i min smak. Det är svårt med humor, tycker jag. Ofta faller tillkämpade lustigheter platt till marken, men här är det roligt på ett annorlunda, mörkt och lätt absurt sätt. En favoritscen är när mostern ramlar i en snödriva och inte kan ta sig upp själv. Ingen i sällskapet hjälper henne heller för de måste gå och hämta spriten de ska köpa. Trots att det är ransonering på alkohol och man behövde kuponger för att få köpa sprit fanns det alltid mer sprit någonstans. 

Först på hemvägen hjälper hennes man henne upp, men innan han drar upp henne erbjuder han henne en snaps. Det låter kanske tokigt och det är det förstås också, men samtidigt fnissar man faktiskt lite för sig själv för det är skrivet med en sådan nerv och känsla att man verkligen ser stackars mostern ligga där och svära och då är det ju minst sagt galet att mannen inte drar upp henne direkt utan hämtar sprit och erbjuder snaps innan han gör det.

Eller när Tomasz mamma äcklad hittar en mus inomhus och resolut slänger ut musen genom balkongdörren. Då säger pappan att musen ofrivilligt förvandlats till en fladdermus. 

Jag var redaktör för Under radarn, som kommit ut på Hoi förlag, och det är härligt att få ett manus som helt skiljer sig från allt annat man läst. Jag är inte den enda som uppskattar berättelsen utan BTJ, som förr hette Bibliotekstjänst och skriver omdömen som ligger till grund för bibliotekens inköp, jämför den med en annan mycket framgångsrik svensk roman. Så här skrev Dick Nilsson i BTJ-häftet nr 3, 2021:

"Till stil och utformning ligger han nära Niemis Populärmusik från Vittula, men berättelsen är hans egen och mycket väl värd att läsa."

Fina ord! Läs gärna ett litet smakprov för att få en känsla av hur den är skriven. 

Boken är baserad på Jack Lukkerz egna erfarenheter från sin uppväxt i Polen och det känns att författaren vet vad han talar om även om Under radarn är en fiktiv historia. Det är så mycket med den här berättelsen som jag tycker om och inte minst hans fina och varma porträtt av kvinnorna runt omkring Tomasz. Eftersom jag själv är väldigt språkintresserad är det roligt att Tomasz också är det. Språket och orden är viktiga för honom.

Under radarn är en bok som passar alla som är intresserade av andra människors liv, särskilt i andra länder och under andra förutsättningar. Och alla som gillar god, välskriven litteratur. 

onsdag 21 oktober 2020

Boktips: Den längsta vägen hem



Äntligen släpps Den längsta vägen hem av Anne-Marie Davis. Som jag har väntat! Det är inte så att jag väntat på att få läsa den, för det har jag gjort för länge sedan, men jag har väntat så på det officiella releasedatumet, så jag kan tipsa om boken samma dag som den faktiskt finns att köpa. Och idag är det dags!

Den längsta vägen hem är Anne-Marie Davis debutroman och jag vill inte avslöja hur fullmatad den är för jag vill inte spoila hela handlingen, men jag kan säga att den rymmer det mesta man kan önska sig i en roman. Jag har varit redaktör för boken och jag ville bara läsa en sida till och en sida till hela tiden. När det känns så som redaktör vet man att det är något bra på gång. Den känslan hade jag hela tiden när jag hängde över datorn och läste manuset med stor iver. 

Huvudperson i denna samtidigt både jordnära och dramatiska roman är den framgångsrika advokaten Hillevi som lämnat barndomens Blekinge bakom sig och numera bor i Stockholm. På somrarna brukar hon hälsa på sina föräldrar som bor kvar i Svängsta och en sommar kommer hon tillbaka med dubbla ärenden. Hon ska inte bara hälsa på sina föräldrar den här gången. En av hennes klienter planerar nämligen att köpa upp den stora fabriken på den lilla orten och det ses inte med blida ögon av ortsbefolkningen när de får reda på hur det ligger till. Var ligger hennes lojalitet egentligen? Vad skulle en försäljning innebära för bygden?

I Stockholm lever Hillevi tillsammans med sin franske make Philippe, som absolut inte vill ha barn, medan Hillevi när en barnlängtan. Under sommaren stöter hon också på sin stora ungdomskärlek Fredrik. De skildes åt under dramatiska förhållanden för många år sedan och Hillevi har dåligt samvete för att hon inte berättat allt som hon borde berätta för honom. Kanske är det dags nu?

På toppen av allt verkar någon förfölja Hillevi. Vem kan det vara? Och varför?

Det här är en välskriven, genomtänkt och spännande relationsroman, som kryddad med romantik, dramatik och nostalgi, fångar läsaren direkt. Det är bra flyt i både språk och handling och aldrig det minsta krångligt trots att både Hillevi och författaren själv är utbildade jurister. 

Det är inte bara själva historien som är mycket läsvärd utan boken är också väldigt vacker med sitt rosa omslag. Jag jobbar en del med Hoi förlag och tycker att deras omslag ofta är något extra. Dessutom gillar jag att boken är utgiven som danskt band, d v s mjuka pärmar med flikar, som är min absoluta favorit när det gäller boktyper. 

Jag blev så glad när jag fick den i brevlådan och äntligen fick hålla den fysiska boken i handen. Extra glad blev jag när jag läste författarens tack i slutet. Det är inte bara jag som uppskattat vårt härliga samarbete, utan Anne-Marie skriver så fint om mig och min insats. 

Den längsta vägen hem är en bok som jag tycker passar de allra flesta. Gillar du mänskliga relationer, dramatiska händelser, ifrågasättande av strukturer och livsval, kärlek, mod och en och annan överraskning är det här en utmärkt bok att kura ihop sig i favoritfåtöljen med medan höstvindarna sveper runt husknuten.

måndag 21 september 2020

En fallen man och Kirin - två bra boktips



Det är inte varje dag som två bra böcker släpps, men idag är det faktiskt så och då måste jag skriva om dem samma dag. Båda böckerna kommer ut på Hoi förlag och innan jag skriver mer om var och en måste jag säga att båda böckerna är så snygga. Det är så roligt att få hem så snygga böcker i brevlådan. 


Först ut är Håkan Lindgren som kommer med en välskriven och tankeväckande roman som heter En fallen man. Oscar är it-chef på ett hotell i Göteborg och hamnar i koma efter ett fall på sjätte våningen. När han väl vaknar upp ur koman är det ingen som vet att han faktiskt vaknat och är medveten om allt som händer och sker runt omkring honom. Han hör allt, men kan själv inte vare sig tala eller röra sig. Han får höra så många saker att han börjar fundera på om fallet verkligen var en olycka. Kanske var det i själva verket någon som knuffade honom? Men i så fall, vem? Har han fiender som skulle kunna göra något sådant?

Det är läskig tanke att ligga där och höra allt men ändå inte själv kunna förmedla sig, tycker jag. En fallen man är en komplex berättelse full av spännande ingredienser som vänskap, otrohet, prostitution och familjehemligheter och man får hänga med i svängarna när Håkan berättar sin historia. Jag har varit redaktör för boken och jag uppskattar verkligen när författaren tänker många tankar på en gång men ändå skriver med ett fantastiskt fin flyt. Mycket riktigt skrev BTJ, vars omdöme ligger till grund för bibliotekariernas inköp till landets bibliotek, så här om denna rafflande roman:

En fallen man är en originellt inramad underhållningsroman som kombinerar klassisk pusseldeckarintrig med farsartad förväxlingskomedi och erotiska thrillerinslag. Från intrigens blytunga dramatiska fond förmår författare utvinna såväl gott om sorglösa inslag som åtskillig spänning.
Omdömet finns med i BTJ-häfte nr 18 2020 och det är Kristofer Flensmarck som läst och recenserat. Och jag håller helt med. Det är en både dramatisk och spännande roman samtidigt som den är lättsam och underhållande. En grym mix, helt enkelt. Passar perfekt så här i början av hösten när det är dags att slå sig ner i fåtöljen med en kopp te, en gosig filt och en bra bok. 


Nästa boksläpp för dagen är Isabelle Törnqvists Kirin. Det är den andra och efterlängtade delen i fantasytrilogin Enigma. Isabelle har skapat en alldeles egen värld där Svala är huvudperson. I den första delen, som heter Fågeln, får vi lära känna Svala redan när hon är barn. Tolvåriga Svala vill inte göra det som förväntas av henne (föda barn och ta värvning i armén) utan hon vill gå sin egen väg och dessutom få stopp på det eländiga krig som rasat i landet så länge någon kan minnas. En mycket speciell fågel, Ho-o,  på en särskild plats i skogen hjälper Svala att utveckla magiska förmågor och hon har också bäste vännen Ahren vid sin sida. 

I slutet av Fågeln skiljs Svala och Ahren åt och när uppföljaren börjar har det gått tre år sedan de sågs senast. Svala märker direkt att Ahren har förändrats under årens lopp. I landet har kejsare CC tagit makten och hans dödsherdar sprider skräck bland invånarna. Fågeln Ho-o är borta, men enhörningen Kirin dyker upp istället. Kirin är en underbar karaktär och när man är i Isabelles alldeles egen värld är man verkligen där. Hon har målat upp allt så väl att man blir alltmer övertygad om att landet Shabala finns på riktigt. 

Både Fågeln och Kirin är stundtals brutala och våldsamma, men det är heller inget lätt liv folket har, så våldet fyller sin funktion. Isabelle är född 1994, men trots sin relativa ungdom har hon redan hittat sitt alldeles eget sätt att skriva. Det är otroligt roligt för mig som redaktör att se. När jag hade läst några få sidor in i Kirin kände jag tydligt igen Isabelles stil och såg fram emot att få läsa hela berättelsen för jag vill verkligen veta hur det ska gå för Svala och Ahren. 


När jag fick läsa recensionen av Clas Svahn, även den finns med i BTJ-häfte nr 18 2020, blev jag så otroligt glad för Isabelles skull för hon fick högsta betyg och dessutom dessa fina ord:

Törnqvist fortsätter att teckna trovärdiga personporträtt och skriver effektivt och flyhänt på ett medryckande och hela tiden intresseväckande sätt utan att förenkla, och med ett djup som lockar läsaren vidare i texten. En spännande upplösning väntar!

Jag håller helt med recensenten. Och om Isabelle håller tempot uppe får vi säkert läsa hur det går i den tredje och avlutade delen om ett år. Det ser jag fram emot!

Bäste Håkan och bästa Isabelle, stort GRATTIS till era fina böcker som släpps denna vackra septemberdag! Och grattis till alla er läsare som har dessa pärlor att upptäcka!

tisdag 30 juni 2020

Tre boktips till semestern

Eftersom jag läser manus mest hela tiden hinner jag inte läsa så många utgivna böcker som jag egentligen skulle vilja men desto roligare är det när manus jag läst som redaktör blir utgivna. Det är alltid lika härligt att hålla den färdiga fysiska boken i handen.

Idag skulle jag vilja tipsa om tre böcker som Whip media, som jag samarbetar mycket med, har gett ut på sistone. Två av dem har jag varit redaktör för medan jag endast kikat lite i den tredje, men där har jag gjort en så intressant intervju med författaren att jag måste tipsa om den också, för den vill jag själv läsa så snart jag hinner.

Jag börjar i kronologisk ordning så först ut är Willy Bergs charmiga roman Harrys garage om manlig vänskap, rädslan inför att bli äldre och vikten av att ha musik i sitt liv. Feelgoodromanen handlar om två gamla vänner som tröttnat på sitt enahanda pensionärsliv och bestämmer sig för att starta ett rockband.

Jag tycker att många av kapitelrubriken säger en hel del om bokens innehåll, så för att ni ska få en känsla av tonen i boken kommer här ett litet urval:


  • Vem kan slå en pensionär
  • Det frestar på att vara rockstjärna
  • Man måste ju för fan få testa
  • Chucken, Jerry och de andra kan ta sig i häcken
  • Pingviner bär frack, inte smoking
  • Bättre halvfull än rattfull


Svårt att inte dra på smilbanden, tycker jag. Samtidigt som den är rolig har den också ett stråk av allvar för det är inte alltid så lätt att bli gammal. Läsvärd underhållning för en lite äldre publik, även om man inte alls behöver vara lastgammal för att charmas av berättelsen. Sjuttioplussarna, som är så begränsade i dessa coronatider, har här utmärkt underhållning att ägna några timmar åt.

Näst på tur är Militärbasen i Minnared av Sven-Anders Svensson. Att säga att den är otäck är kanske att ta i, men den är helt klart obehaglig i grunden. Det är nämligen så att säkerhetsläget kring Östersjön försämrats och därför behöver Sverige hjälp utifrån för att kunna försvara sig. Regeringen beslutar att låta Nato upprätta ett antal baser runt om i landet och en av dem förläggs i den lilla orten Minnared. Närmare bestämt i Gerd Johanssons skog. Det är inget som hon har för avsikt att acceptera och tillsammans med prästen i byn gör hon allt hon kan för att få bort basen.

Romanen handlar om vad som händer när det som varit tryggt och invant förändras och vad Natos närvaro gör med människor. Är de verkligen där för att skydda de svenska medborgarna och vill svenskarna ha dem där?

Militärbasen i Minnared är en fiktiv berättelse som utspelar sig i en nära framtid och det är just det som gör den så där krypande läskig. Den är lågmäld och välskriven och när jag läser ser jag det som händer som ett tänkbart scenario om något år eller så och det är självklart obehagligt att tänka sig att Nato kommer så nära. Det är just känslan av att den är så realistisk gör att jag som läsare blir berörd. Vad ska hända egentligen? Vem kan man lita på när allt ställs på sin spets? Samtidigt rycker kriget allt närmare ...

Men allt är inte bara skildrat ur svenskarnas synvinkel. Vi får också möta brigadgeneralen Jacob Anderson, som är chef för basen och ger berättelsen en perfekt fördjupning och ett vidare perspektiv.

Rekommenderas till alla som är intresserade av samhällsfrågor, även om man kanske knappt ens tror att man är det, och människors liv och utsatthet.

Sist ut idag är Livstid - Andys första bok som är den första i serien Tooloonkrönikan av Agnes Thorlaksdottir. Jag har inte läst den ännu, men blev oerhört nyfiken på boken sedan jag gjort en intervju med författaren på uppdrag av förlaget Whip media.

Tooloonkrönikan är en samling berättelser om människor som på olika vis har kopplingar till det enorma internationella fängelset Tooloon som inhyser hela 100 000 interner och ligger i norra Nevada i USA. Andy är en av de dömda männen på fängelset och han sitter inne på livstid.

Andy lyckas rymma flera gånger och under dessa flykter träffar han en rad olika människor som påverkar honom och får honom att tänka i nya banor och utvecklas. Han börjar se saker på ett nytt sätt och växer som människa.

Författaren har velat skildra det komplexa i att Andys liv var utstakat redan när han var liten, eftersom han växte upp i en kriminell familj. Då fanns det ingen möjlighet för honom att växa upp till en normal människa, men vad händer när han får andra insikter och värderingar som vuxen?

Det blev jag väldigt nyfiken på under intervjun och därför ser jag fram emot att läsa den första i serien. Författaren är redan långt gången med serien och hela tio böcker är planerade, så blir man fångad av personerna på Tooloon har man mycket spännande att se fram emot.

Tre väldigt olika böcker fick bli dagens boktips lagom inför semestern. Jag tror att många kan uppskatta dem. Trevlig läsning!


måndag 6 april 2020

Inställd bokcirkelträff

Utomhus går an att vara ...
Vår bokcirkel har funnits i över sjutton år, men i onsdags tog vi ett drastiskt beslut och ställde in den fysiska träffen på av corona-viruset och risken för smittspridning. Vi bör begränsa våra sociala kontakter och hålla avstånd till varandra och det är inte möjligt på våra träffar där alla tar i samma ostar och skickar runt samma skålar runt samma lilla bord.

Det var jag som skulle vara värdinna och även om vi nu har lite nya rutiner jämfört med hur vi gjort tidigare är värdinneskapet något jag alltid ser fram emot. Det är alltid lika roligt att få bjuda hem ett gäng härliga och inspirerande väninnor och bjuda på goda mackor.

Det blir oftast inte ens en gång om året så när det väl är ens tur att vara värdinna och därmed få välja bok är det alltid lika spännande. Det brukar hinna komma en hel del nyheter mellan gångerna, så det fins alltid massor att välja på.

Jag brukar kika runt i veckor innan det äntligen är dags för att presentera valet och denna gång var inget undantag. Jag hade en liten lista med några titlar och det var inte alldeles enkelt att välja. Till slut bestämde jag mig för en bok som jag tror att ingen har läst, vilket alltid är extra trevligt, och som jag tror kan vara lite annorlunda jämför med vad vi brukar läsa.

Det är ingen klassisk roman, utan en bok som bygger på en verklig händelse. Det är Lasse Berg, som bland annat skrivit Gryning över Kalahari som handlar om hur människan blev människa, som skrivit boken jag valt. Boken heter Ändå inte försvunnen och undertiteln är Om sorg, tröst och att vara människa. Den släpptes som pocket för bara ett par veckor sedan och finns även som ljudbok med författaren själv som uppläsare.

Boken handlar om att Lasse Bergs dotter dör i en osannolik olycka i hemmet. Under två års tid kunde han inte skriva något alls, men sedan föddes denna bok. Jag ser mycket fram emot att läsa den och tror att den kan ge mycket att tala om. Förluster och sorger i livet är något som ingen av oss kan komma undan, men det är inte alltid vi orkar eller vill prata om det. Kanske kan vi får lite nya tankar kring det genom denna bok, som kommer med posten imorgon, men som jag faktiskt funderar att lyssna på också, för det tror jag kan passa ovanligt bra.

Jag hoppas att nästa träff blir av och då är det maj, så kanske kan vi sitta ute en stund. Vi håller tummarna för det och för att det värsta med covid-19 har lagt sig vid det laget.

torsdag 23 januari 2020

Nytt år - nya bokcirkelrutiner



Jag har väntat ett tag med att skriva något här, trots att vi redan haft årets första träff. Efter att ha uppdaterat denna blogg varje månad i sjutton år, känner jag att det är dags för en paus. Vi träffas fortfarande varje månad hemma hos varandra enligt ett rullande schema och diskuterar boken vi läst under månaden som gått.

Denna blogg kommer att finnas kvar och kanske kommer jag någon gång när andan faller på att uppdatera med någon träff, men det känns skönt att inte ha det som en ständig uppgift.

Här kommer jag istället i första hand skriva om böcker som jag själv läser och vill berätta om. Det har jag alltid gjort parallellt, men nu blir det istället huvudfokus. Jag kommer också att ha kvar bloggen som handlar om mitt liv som författare och lektör/redaktör/skrivcoach. Den uppdaterar jag också när jag har något jag vill skriva inom det området.

Nytt år innebär alltså nya bokcirkelrutiner och jag tror att det blir toppen. Bilden är tagen en tidig morgon nu i januari och det är soluppgång. Det passar symboliskt bra för att en ny tid gryr för bokcirkeln.