måndag 21 september 2020

En fallen man och Kirin - två bra boktips



Det är inte varje dag som två bra böcker släpps, men idag är det faktiskt så och då måste jag skriva om dem samma dag. Båda böckerna kommer ut på Hoi förlag och innan jag skriver mer om var och en måste jag säga att båda böckerna är så snygga. Det är så roligt att få hem så snygga böcker i brevlådan. 


Först ut är Håkan Lindgren som kommer med en välskriven och tankeväckande roman som heter En fallen man. Oscar är it-chef på ett hotell i Göteborg och hamnar i koma efter ett fall på sjätte våningen. När han väl vaknar upp ur koman är det ingen som vet att han faktiskt vaknat och är medveten om allt som händer och sker runt omkring honom. Han hör allt, men kan själv inte vare sig tala eller röra sig. Han får höra så många saker att han börjar fundera på om fallet verkligen var en olycka. Kanske var det i själva verket någon som knuffade honom? Men i så fall, vem? Har han fiender som skulle kunna göra något sådant?

Det är läskig tanke att ligga där och höra allt men ändå inte själv kunna förmedla sig, tycker jag. En fallen man är en komplex berättelse full av spännande ingredienser som vänskap, otrohet, prostitution och familjehemligheter och man får hänga med i svängarna när Håkan berättar sin historia. Jag har varit redaktör för boken och jag uppskattar verkligen när författaren tänker många tankar på en gång men ändå skriver med ett fantastiskt fin flyt. Mycket riktigt skrev BTJ, vars omdöme ligger till grund för bibliotekariernas inköp till landets bibliotek, så här om denna rafflande roman:

En fallen man är en originellt inramad underhållningsroman som kombinerar klassisk pusseldeckarintrig med farsartad förväxlingskomedi och erotiska thrillerinslag. Från intrigens blytunga dramatiska fond förmår författare utvinna såväl gott om sorglösa inslag som åtskillig spänning.
Omdömet finns med i BTJ-häfte nr 18 2020 och det är Kristofer Flensmarck som läst och recenserat. Och jag håller helt med. Det är en både dramatisk och spännande roman samtidigt som den är lättsam och underhållande. En grym mix, helt enkelt. Passar perfekt så här i början av hösten när det är dags att slå sig ner i fåtöljen med en kopp te, en gosig filt och en bra bok. 


Nästa boksläpp för dagen är Isabelle Törnqvists Kirin. Det är den andra och efterlängtade delen i fantasytrilogin Enigma. Isabelle har skapat en alldeles egen värld där Svala är huvudperson. I den första delen, som heter Fågeln, får vi lära känna Svala redan när hon är barn. Tolvåriga Svala vill inte göra det som förväntas av henne (föda barn och ta värvning i armén) utan hon vill gå sin egen väg och dessutom få stopp på det eländiga krig som rasat i landet så länge någon kan minnas. En mycket speciell fågel, Ho-o,  på en särskild plats i skogen hjälper Svala att utveckla magiska förmågor och hon har också bäste vännen Ahren vid sin sida. 

I slutet av Fågeln skiljs Svala och Ahren åt och när uppföljaren börjar har det gått tre år sedan de sågs senast. Svala märker direkt att Ahren har förändrats under årens lopp. I landet har kejsare CC tagit makten och hans dödsherdar sprider skräck bland invånarna. Fågeln Ho-o är borta, men enhörningen Kirin dyker upp istället. Kirin är en underbar karaktär och när man är i Isabelles alldeles egen värld är man verkligen där. Hon har målat upp allt så väl att man blir alltmer övertygad om att landet Shabala finns på riktigt. 

Både Fågeln och Kirin är stundtals brutala och våldsamma, men det är heller inget lätt liv folket har, så våldet fyller sin funktion. Isabelle är född 1994, men trots sin relativa ungdom har hon redan hittat sitt alldeles eget sätt att skriva. Det är otroligt roligt för mig som redaktör att se. När jag hade läst några få sidor in i Kirin kände jag tydligt igen Isabelles stil och såg fram emot att få läsa hela berättelsen för jag vill verkligen veta hur det ska gå för Svala och Ahren. 


När jag fick läsa recensionen av Clas Svahn, även den finns med i BTJ-häfte nr 18 2020, blev jag så otroligt glad för Isabelles skull för hon fick högsta betyg och dessutom dessa fina ord:

Törnqvist fortsätter att teckna trovärdiga personporträtt och skriver effektivt och flyhänt på ett medryckande och hela tiden intresseväckande sätt utan att förenkla, och med ett djup som lockar läsaren vidare i texten. En spännande upplösning väntar!

Jag håller helt med recensenten. Och om Isabelle håller tempot uppe får vi säkert läsa hur det går i den tredje och avlutade delen om ett år. Det ser jag fram emot!

Bäste Håkan och bästa Isabelle, stort GRATTIS till era fina böcker som släpps denna vackra septemberdag! Och grattis till alla er läsare som har dessa pärlor att upptäcka!

tisdag 30 juni 2020

Tre boktips till semestern

Eftersom jag läser manus mest hela tiden hinner jag inte läsa så många utgivna böcker som jag egentligen skulle vilja men desto roligare är det när manus jag läst som redaktör blir utgivna. Det är alltid lika härligt att hålla den färdiga fysiska boken i handen.

Idag skulle jag vilja tipsa om tre böcker som Whip media, som jag samarbetar mycket med, har gett ut på sistone. Två av dem har jag varit redaktör för medan jag endast kikat lite i den tredje, men där har jag gjort en så intressant intervju med författaren att jag måste tipsa om den också, för den vill jag själv läsa så snart jag hinner.

Jag börjar i kronologisk ordning så först ut är Willy Bergs charmiga roman Harrys garage om manlig vänskap, rädslan inför att bli äldre och vikten av att ha musik i sitt liv. Feelgoodromanen handlar om två gamla vänner som tröttnat på sitt enahanda pensionärsliv och bestämmer sig för att starta ett rockband.

Jag tycker att många av kapitelrubriken säger en hel del om bokens innehåll, så för att ni ska få en känsla av tonen i boken kommer här ett litet urval:


  • Vem kan slå en pensionär
  • Det frestar på att vara rockstjärna
  • Man måste ju för fan få testa
  • Chucken, Jerry och de andra kan ta sig i häcken
  • Pingviner bär frack, inte smoking
  • Bättre halvfull än rattfull


Svårt att inte dra på smilbanden, tycker jag. Samtidigt som den är rolig har den också ett stråk av allvar för det är inte alltid så lätt att bli gammal. Läsvärd underhållning för en lite äldre publik, även om man inte alls behöver vara lastgammal för att charmas av berättelsen. Sjuttioplussarna, som är så begränsade i dessa coronatider, har här utmärkt underhållning att ägna några timmar åt.

Näst på tur är Militärbasen i Minnared av Sven-Anders Svensson. Att säga att den är otäck är kanske att ta i, men den är helt klart obehaglig i grunden. Det är nämligen så att säkerhetsläget kring Östersjön försämrats och därför behöver Sverige hjälp utifrån för att kunna försvara sig. Regeringen beslutar att låta Nato upprätta ett antal baser runt om i landet och en av dem förläggs i den lilla orten Minnared. Närmare bestämt i Gerd Johanssons skog. Det är inget som hon har för avsikt att acceptera och tillsammans med prästen i byn gör hon allt hon kan för att få bort basen.

Romanen handlar om vad som händer när det som varit tryggt och invant förändras och vad Natos närvaro gör med människor. Är de verkligen där för att skydda de svenska medborgarna och vill svenskarna ha dem där?

Militärbasen i Minnared är en fiktiv berättelse som utspelar sig i en nära framtid och det är just det som gör den så där krypande läskig. Den är lågmäld och välskriven och när jag läser ser jag det som händer som ett tänkbart scenario om något år eller så och det är självklart obehagligt att tänka sig att Nato kommer så nära. Det är just känslan av att den är så realistisk gör att jag som läsare blir berörd. Vad ska hända egentligen? Vem kan man lita på när allt ställs på sin spets? Samtidigt rycker kriget allt närmare ...

Men allt är inte bara skildrat ur svenskarnas synvinkel. Vi får också möta brigadgeneralen Jacob Anderson, som är chef för basen och ger berättelsen en perfekt fördjupning och ett vidare perspektiv.

Rekommenderas till alla som är intresserade av samhällsfrågor, även om man kanske knappt ens tror att man är det, och människors liv och utsatthet.

Sist ut idag är Livstid - Andys första bok som är den första i serien Tooloonkrönikan av Agnes Thorlaksdottir. Jag har inte läst den ännu, men blev oerhört nyfiken på boken sedan jag gjort en intervju med författaren på uppdrag av förlaget Whip media.

Tooloonkrönikan är en samling berättelser om människor som på olika vis har kopplingar till det enorma internationella fängelset Tooloon som inhyser hela 100 000 interner och ligger i norra Nevada i USA. Andy är en av de dömda männen på fängelset och han sitter inne på livstid.

Andy lyckas rymma flera gånger och under dessa flykter träffar han en rad olika människor som påverkar honom och får honom att tänka i nya banor och utvecklas. Han börjar se saker på ett nytt sätt och växer som människa.

Författaren har velat skildra det komplexa i att Andys liv var utstakat redan när han var liten, eftersom han växte upp i en kriminell familj. Då fanns det ingen möjlighet för honom att växa upp till en normal människa, men vad händer när han får andra insikter och värderingar som vuxen?

Det blev jag väldigt nyfiken på under intervjun och därför ser jag fram emot att läsa den första i serien. Författaren är redan långt gången med serien och hela tio böcker är planerade, så blir man fångad av personerna på Tooloon har man mycket spännande att se fram emot.

Tre väldigt olika böcker fick bli dagens boktips lagom inför semestern. Jag tror att många kan uppskatta dem. Trevlig läsning!


måndag 6 april 2020

Inställd bokcirkelträff

Utomhus går an att vara ...
Vår bokcirkel har funnits i över sjutton år, men i onsdags tog vi ett drastiskt beslut och ställde in den fysiska träffen på av corona-viruset och risken för smittspridning. Vi bör begränsa våra sociala kontakter och hålla avstånd till varandra och det är inte möjligt på våra träffar där alla tar i samma ostar och skickar runt samma skålar runt samma lilla bord.

Det var jag som skulle vara värdinna och även om vi nu har lite nya rutiner jämfört med hur vi gjort tidigare är värdinneskapet något jag alltid ser fram emot. Det är alltid lika roligt att få bjuda hem ett gäng härliga och inspirerande väninnor och bjuda på goda mackor.

Det blir oftast inte ens en gång om året så när det väl är ens tur att vara värdinna och därmed få välja bok är det alltid lika spännande. Det brukar hinna komma en hel del nyheter mellan gångerna, så det fins alltid massor att välja på.

Jag brukar kika runt i veckor innan det äntligen är dags för att presentera valet och denna gång var inget undantag. Jag hade en liten lista med några titlar och det var inte alldeles enkelt att välja. Till slut bestämde jag mig för en bok som jag tror att ingen har läst, vilket alltid är extra trevligt, och som jag tror kan vara lite annorlunda jämför med vad vi brukar läsa.

Det är ingen klassisk roman, utan en bok som bygger på en verklig händelse. Det är Lasse Berg, som bland annat skrivit Gryning över Kalahari som handlar om hur människan blev människa, som skrivit boken jag valt. Boken heter Ändå inte försvunnen och undertiteln är Om sorg, tröst och att vara människa. Den släpptes som pocket för bara ett par veckor sedan och finns även som ljudbok med författaren själv som uppläsare.

Boken handlar om att Lasse Bergs dotter dör i en osannolik olycka i hemmet. Under två års tid kunde han inte skriva något alls, men sedan föddes denna bok. Jag ser mycket fram emot att läsa den och tror att den kan ge mycket att tala om. Förluster och sorger i livet är något som ingen av oss kan komma undan, men det är inte alltid vi orkar eller vill prata om det. Kanske kan vi får lite nya tankar kring det genom denna bok, som kommer med posten imorgon, men som jag faktiskt funderar att lyssna på också, för det tror jag kan passa ovanligt bra.

Jag hoppas att nästa träff blir av och då är det maj, så kanske kan vi sitta ute en stund. Vi håller tummarna för det och för att det värsta med covid-19 har lagt sig vid det laget.

torsdag 23 januari 2020

Nytt år - nya bokcirkelrutiner



Jag har väntat ett tag med att skriva något här, trots att vi redan haft årets första träff. Efter att ha uppdaterat denna blogg varje månad i sjutton år, känner jag att det är dags för en paus. Vi träffas fortfarande varje månad hemma hos varandra enligt ett rullande schema och diskuterar boken vi läst under månaden som gått.

Denna blogg kommer att finnas kvar och kanske kommer jag någon gång när andan faller på att uppdatera med någon träff, men det känns skönt att inte ha det som en ständig uppgift.

Här kommer jag istället i första hand skriva om böcker som jag själv läser och vill berätta om. Det har jag alltid gjort parallellt, men nu blir det istället huvudfokus. Jag kommer också att ha kvar bloggen som handlar om mitt liv som författare och lektör/redaktör/skrivcoach. Den uppdaterar jag också när jag har något jag vill skriva inom det området.

Nytt år innebär alltså nya bokcirkelrutiner och jag tror att det blir toppen. Bilden är tagen en tidig morgon nu i januari och det är soluppgång. Det passar symboliskt bra för att en ny tid gryr för bokcirkeln.

måndag 9 december 2019

Julklappstips: Svenskt vin av Mattias Säfwenberg

Att många tycker om att dricka vin är knappast någon nyhet, men numera blir fler och fler intresserade av att lära sig mer om den goda drycken också. Vinprovningar har blivit riktigt modernt och det görs på flera sätt. Ibland är det ett kompisgäng som köper in olika sorters viner och provar under trevliga och opretentiösa former hemma hos någon. En annan gång kommer en sommelier hem och håller i en vinprovning. En tredje gång kan man boka in sig på en vinprovning på en restaurang.

Mattias Säfwenberg är sommelier och har hållit i vinprovningar för tusentals vinintresserade gäster genom åren. Till vardags håller han till på Aludden Prôvidore i Lerum och det är också där han håller i många välbesökta och uppskattade vinprovningar varje år. Han är utan tvekan en expert i ordets rätta bemärkelse. Intresset för vin kom redan innan han hade åldern inne för att få handla på Systembolaget, så han är inte bara kunnig utan också enormt erfaren.

Något han tycker är lite extra spännande är alla svenska viner som kommit ut på marknaden de senaste åren. Fortfarande är det ganska okänt att det går fint att odla druvor i vårt bistra klimat, så när han har vinprovningar med enbart svenska viner är det många som höjer på ögonbrynen och blir glatt överraskade över att det existerar så många vingårdar att man kan ha provning på enbart svenska viner.

Eftersom Mattias kan så mycket om vin och dessutom känner många av vinodlarna i landet bestämde han sig för att skriva en bok på temat svenskt vin. Han ville sprida budskapet om att svenskt vin faktiskt är riktigt bra. I dessa tider då vi ska tänka på klimatet är det ännu viktigare med närodlat, för med svenskt vin i glaset slipper man en hel del onödiga transporter av vin från till exempel Sydafrika och Nya Zealand.

För att det skulle bli en bra bok behövde han en skicklig fotograf, så han kontaktade Marielle Stensson för uppdraget. Tillsammans reste de runt i Sverige under ett helt kalenderår för att fånga alla olika årstider som vi har i Sverige. Resultatet blev en riktigt vacker och mycket intressant bok, som jag hade den stora glädjen att få vara redaktör för. Jag lärde mig en hel del om vintillverkningen under arbetet med boken och har köpt flera stycken som jag har gett bort i present för det är verkligen en fin bok. Och jag har många vinintresserade vänner.

Man kan läsa boken från pärm till pärm, men man kan också dyka ner i enskilda kapitel som man tycker verkar extra intressanta. Min övertygelse är att hur man än väljer att läsa kommer man att lära sig en hel del nytt och man kommer också att bli hänförd av Marielle tjusiga och varierande bilder.

Titeln på boken blev kort och gott Svenskt vin och undertiteln är En vinvärld som växer. Det är ganska fantastiskt att den gör det, för när man tittar ut genom fönstren så här års känns det bara grått och eländigt. Det är svårt att tro att någonting någonsin kommer att växa här igen. Men jodå, det kommer det. Nästa år kommer det att digna av druvor på vingårdarna runt om i Sverige igen.

Svenskt vin passar alla vuxna, skulle jag säga, men självklart framför allt vinintresserade och vetgiriga människor som gärna vill lära sig nya saker.

Några svenska viner.

söndag 8 december 2019

Julklappstips: Att inte fega ur av Annakarin Rosengren

Efter att ha skrivit tre fina och uppmärksammade böcker om Fru Alm och hennes magiska resebyrå har författaren Annakarin Rosengren bytt spår. Hennes senaste bok, Att inte fega ur, handlar faktiskt om att spela instrument och dessutom om att göra det i en ensemble. Maja, Alice, Silje och Anton går alla i sjätte klass och under ledning av den entusiastiska musikläraren Morran bildar de tillsammans Fyrflöjterna.

De fyra musikanterna blir snart goda vänner, men Anton har en hemlighet. Det finns något som han inte vågar berätta. Vad ska hans nya vänner säga om de får reda på hans hemlighet? Han som är bäst i klassen och dessutom har sådan humor. Vad är det han döljer egentligen?

Annakarin har själv spelat flöjt i många år och tyckte att det behövdes en bok på temat. Förutom att hon genom boken vill ge en eloge till musikskolor och musiklärare runt om i landet tycker hon att boken fyller ett tomrum för barn i åldern 9-12 år. Jag tycker att det var en utmärkt idé att skriva en bok som handlar om vänskap och mod och ändå hela tiden har en klangbotten i musikens värld, för alla böcker kan inte vara fantasy eller deckare.

Ibland dyker det upp musikaliska facktermer, som synkop, ensemble och strof, och om man inte av sammanhanget är helt säker på vad orden betyder finns det praktiskt nog en ordlista i slutet av boken. Där förklaras alla orden på ett pedagogiskt sätt.

Jag har känt Annakarin i många år och det är alltid lika mysigt att läsa hennes böcker. Hon skriver med värme och hjärta och har alltid ett väldigt trevligt och smidigt språk. Det flyter på som en frisk liten bäck och hon lyckas alltid skapa karaktärer som man fattar sympatier för och tycker om. Nu i december vet jag att hon är ute och signerar flitigt, så passa gärna på att köpa en signerad bok direkt från författaren. Annars går det förstås lika bra att handla på nätet.

Har du ett barn eller ett barnbarn som spelar ett instrument, eller skulle vilja spela ett, är Att inte fega ur en riktigt fin julklapp. Har du ett barn eller barnbarn som är intresserat av kompisrelationer och vad det är att vara en bra vän passar den också utmärkt.


torsdag 5 december 2019

Julavslutning med bokcirkeln


På Rum 35 med Åsa Ö, Cattis, Catrin, Sussie och Joanna

Man vet aldrig hur många vi ska bli på träffarna och det är inte ovanligt att det var olika skäl kommer avhopp kort inpå. Så även denna gång. Det är dock en del av livet och vi som var på plats hade i alla fall trevligt. Maten var god och vår servitris sprang ut i köket ideligen för att kontrollera exakt vad maten innehöll. Två specialönskemål på efterrätt fanns och dessa tillgodosågs utan några som helst stönanden. Servicen var alltså riktigt fin denna afton och det uppskattar vi alltid.

Förra månadens bok, Gröna fingrar sökes av Annika Estassy, hade faktiskt samtliga närvarande läst eller lyssnat på. Ingen av oss kunde säga när det hände senast men vi var i alla fall överens om att det var länge sedan. Dock kan man ändå inte säga att det blev en spännande diskussion för det var i grund och botten inte en bok som väckte så starka känslor. Den var helt okej, men vad kan man säga om en feelgood? Det finns helt enkelt inte så mycket att säga.

Någon i sällskapet trodde inledningsvis att boken skulle handla om misshandel och hur man tar sig ur ett destruktivt förhållande, men så var det inte alls, utan misshandeln var mer ett skäl för huvudpersonen Leyla att ta sin son och åka till Måneby där lejonparten av romanen utspelar sig. I Måneby har Agnes en koloniträdgård som hon älskar, men hennes sjukdom gör att hon inte orkar eller kan ta hand om den själv så hon behöver hjälp under sommaren.

Boken var trevligt skriven och passade både att läsa och att lyssna på, men den hade ändå inte det där lilla extra som gör att man minns den så värst länge efteråt. Vi tyckte nog alla att det fattades något som skulle få romanen att sticka ut lite mer och lyfta från det alltför vardagliga. Trevlig förströelse, men inget som direkt fastnar, blev det sammanlagda omdömet och därmed var vi mer överens än vanligt, vilket var kul med tanke på att alla fem läst den.

Vi pratade om en hel del annat också, bland annat om bokcirkelns fortsatta liv. Jag kommer att mejla alla medlemmar om de förändringar som är på gång, för det känns inte så nödvändigt att ta dem här. Troligen kommer denna blogg inte längre att fungera som någon form av protokoll för våra träffar, utan jag kommer istället att använda den till min andra verksamhet på den, nämligen att skriva om böcker som jag läst.

I december läser vi årets nobelpristagare och i år har vi till och med två att välja på, Olga Tokarczuk och Peter Handke. För den som inte är intresserad av nobelpristagare brukar vi ha ett annat alternativ och det har vi även denna gång. Valet föll på att man kan läsa eller lyssna på valfri biografi istället.

Jag uppskattade diskussionen vi hade om bokcirkeln och allt kring den mycket och upplevde att det var högt i tak och plats för alla möjliga tankar. Med det lägger vi de första 17 åren av vår bokcirkel till handlingarna och går in i en ny tid.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!