onsdag 12 december 2018

Dagens boktips: Stigarna av Ann Beskow och Hedvig van Berlekom

Mor och dotter. Denna laddade och mytomspunna relation som är så speciell och rymmer så mycket. När jag som redaktör läste Stigarna av Ann Beskow och Hedvig van Berlekom drogs jag genast in i modern Ingrids och dottern Malins relation. När Ingrid blir pensionär flyttar hon från Dalarna och allt det invanda och hemtama till den nya staden Göteborg för att komma närmare Malin, som lever tillsammans med Lina.

I Stigarna får vi följa både Ingrid och Malin ur deras olika perspektiv och en alldeles speciell ton genomsyrar boken. Vi får följa med i deras vardag och dela deras tankar och känslor på ett väldigt äkta och jordnära vis. En del kapitel har Ingrid som rubrik och då upplever vi allt utifrån Ingrids perspektiv. Hon är jaget och vi som läsare känner med henne. Andra kapitel har Malin som rubrik och då är det förstås Malin som är jaget och vi läsare växlar snabbt om till att identifiera oss med henne istället. Det finns även kapitel som har en allvetande berättare och helt skildras utifrån och dessa har givetvis rubriken Ingrid och Malin.

Jag tycker att detta sätt att berätta Ingrids och Malins historia är så fantastiskt bra. Balansen mellan mor och dotter är utmärkt och det är lika intressant att befinna sig i bådas världar. Språket är målande och fint utan att vara pråligt eller komplicerat. Tvärtom kan det ibland vara lite återhållsamt så att det lämnar större tolkningsmöjligheter för oss läsare. Jag är själv både dotter och mor och reflekterade en hel del över mina egna relationer medan jag läste sida efter sida. Det gick för övrigt inte att sluta läsa. Trots att Stigarna verkligen inte är en rafflande deckare visade den sig vara en riktig bladvändare.

På baksidan finns ett kort utdrag ur boken och det tycker jag är klokt för då är det lätt att få en vink om romanens innehåll, ton och språk på bara några få rader. Detta är baksidestexten i sin helhet:

Här på utsiktsplatsen står de, så tätt ihop att värmen i deras andedräkter möts och flyter samman. En dotters rödbruna hårslinga mot en mammas prasslande vindjacka. De är förenade i en tystnad, en tystnad som ställer frågor om något mer. Och Malin hindrar en impuls att berätta om barnet. Men det finns ännu inget barn att berätta om.

Modern Ingrid som är nybliven pensionär flyttar till staden där Malin bor. Dottern Malin längtar efter barn tillsammans med Lina. Vägen dit blir känslosam. Under gemensamma morgonpromenader försöker mor och dotter nå varandra. Hur ser de på kärlek, relationer, familj och äktenskap? Vad binder dem samman och vad skiljer dem åt? 

Stigarna är en berättelse om moderskap och dotterskap. Om att hitta eller hitta tillbaka till sig själv och varandra. Om alla band som tiden formar och om mellanrummen mellan människor. 
Jag tycker så mycket om den här berättelsen och även när jag läst klart bar jag med mig både Ingrid och Malin under lång tid. På Bokmässan i Göteborg i höstas dök plötsligt de båda författarna upp och det var så roligt att få träffas för första gången. Då fick jag också se omslaget på boken och sanningen att säga träffade bilden mig så hårt att jag blev alldeles tårögd.

Jag hade faktiskt inte ägnat omslaget någon tanke alls, för det ingår sällan i min redaktörsroll att ha synpunkter på det även om det händer, men när jag nu såg det tyckte jag att det var så vackert. Den ömhet jag upplevde medan jag läste hade så oerhört väl fångats i Ida Gudmundssons magnifika oljemålning som specifikt är skapad för just denna roman. På baksidan av boken fortsätter målningen och där finns mamman. Precis som en mamma alltid finns hos en och för en, även om hon inte alltid syns.

Stigarna är en underbar bok för alla som liksom jag är intresserade av relationer och tycker om en fin berättelse där språket slår an tonen för det som sker. Särskilt bra passar den förstås mammor och döttrar.


tisdag 11 december 2018

Dagens boktips: Jakten på Spökskeppet av Camilla Linde

Jakten på Spökskeppet är den tredje och fristående delen om rymdpiraten, eller kanske snarare den före detta rymdpiraten, Snack Parrow. Om han ska kunna ha kvar sin intergalaktiska rymdbyrå behöver han ett nytt uppdrag och när han besöker Skuggplaneten får han höra legenden om Spökskeppet. Enligt rykten finns det en skatt ombord, men den sägs vaktas av spöken... Vilken rysare! Vågar verkligen Snack och hans vänner Flax och kapten Hammock bege sig till en planet full av spöken? Och kommer rymdskeppet att hålla för ännu ett äventyr?

Jag bara älskar Camilla Lindes sätt att skriva och jag är så tacksam över att jag för tredje gången fått vara redaktör för en bok i serien om den oemotståndlige Snack Parrow med robotögat. Jakten på Spökskeppet passar perfekt som julklapp för barn i åldern 6-9 år och för oss alla som tycker om välskrivna historier med lika mycket humor som hjärta. Författaren har ännu en gång fått till ett både spännande och roligt äventyr och jag tror faktiskt att hon aldrig varit skojigare. Allt blir så dråpligt att jag sitter och fnissar i min ensamhet och vilket gott betyg är inte det när den primära målgruppen är sådär 40 år yngre...?

Bortsett från att det är kul och spännande lyckas Camilla Linde även fläta in tankar om utanförskap och tillhörighet på ett väldigt varmt och fint sätt. Vad är egentligen en familj och vilka vill vi tillbringa livet med?

Välkomna till en härlig värld som vimlar av gronkar, robotkaniner, humfurkar och pratkvarnar! 

söndag 9 december 2018

Dagens boktips: Ur ett mörker någon gömt av Daniel Ernstsson


Ur ett mörker någon gömt av Daniel Ernstsson är något så ovanligt som en perfekt julklapp till den som trodde hen redan läst allt.


Sedan jag började som redaktör för några år sedan har jag läst många olika sorters manus. En del tackar jag nej till redan efter tio sidor eftersom jag tycker att det finns så mycket som behöver åtgärdas innan det är dags för en petig redaktör att kliva in på arenan med rödpennan i högsta hugg. Men det händer också att jag får ett manus som trollbinder mig från start. Det låter säkert fånigt, men jag blir så otroligt, löjligt tokglad av det. Jag älskar när någon, precis som jag, brinner för det skrivna ordet och för den goda berättelsen. Ännu lyckligare blir jag när jag blir utmanad. När jag ställs inför formuleringar jag aldrig hört och när jag får anstränga hjärnan till det yttersta för att hålla ordning på karaktärer, story och ledtrådar samtidigt som jag upptäcker att allt håller ihop.

Precis detta hände när jag fick manuset Ur ett mörker någon gömt av Daniel Ernstsson. Jag lockades in i hans värld och jag överdriver inte när jag säger att hans värld inte liknar någon annan jag besökt. Jag läste och läste med stor aptit. Det var avancerat som ett komplicerat korsord hela vägen, men det var värt varje veck i pannan och varje fundering som ansatte mig längs vägen.

Det här är den klockrena baksidestexten:

När Nils Lehman en morgon vaknar upp till ett oväntat telefonsamtal, halkar han yrvaket på sin pilsnerdränkta vardag och trillar in i en helt ny och glimmande verklighet. Rik som ett troll på mindre tid än det tar att hälla i sig en pilsner och godsägare dessutom, saker och ting börjar arta sig i livet och han beslutar sig förväntansfullt för att utforska sina nyvunna tillgångar. Mitt ute i mörkaste skogen.

Men allt är inte guld som glimmar. I Nils nya verklighet är saker och ting inte riktigt som vanligt och tyvärr är ovanligheter inte alltid något bra. Och så är det ju det där med oförklarligt mycket pengar, sådana kommer alltid någonstans ifrån. Ibland ifrån dunkla, dolda platser som inte tål solens ljus. Ibland ifrån resterna av en värld som blev fel och inte längre finns. Ibland ända nerifrån ett mörker någon gömt.

Blir du förvirrad? Nyfiken? Undrar du vad det är för en typ av bok egentligen? Tycker du att Nils Lehman, även kallad Nils Pils, verkar vara en udda figur? Jag kan utan överdrift säga att det finns skäl till alla känslor texten väcker och det är därför utmärkt att det finns ett provläsningsavsnitt på nätet.

Daniel Ernstsson har en unik ton i sitt författarskap och han vågar använda alla nyanser språket bjuder på samtidigt som han törs ställa krav på läsaren. Det här är ingen lättsmält och ytlig feelgood, utan tvärtom en egensinnigt berättad och riktigt klurig historia som utspelar sig i olika miljöer och tider.

Vad händer egentligen djupt inne i skogen när en liten pojke med mantel försvinner? Står man ens ut med resterna av en värld som blev fel och inte längre finns? Är pusslet man lägger bit för bit rent av för otäckt?

Låt er inte vilseledas av omslaget. Kanske kan man tro att det är en fantasybok man håller i sin hand, men så är det inte alls. Det  är faktiskt en blinkning till Dantes Den gudomliga komedin från 1300-talet. Illustrationen är gjord av Gustave Doré och visar falskhetens monster Geryon, som är en best med ett odjurs kropp och en ärlig mans ansikte. Bilden passar bättre än man tro samtidigt som det finns litterära referenser till Dante i den här säregna och spännande berättelsen.

Ur ett mörker någon gömt är en fantastisk läsupplevelse och jag hoppas verkligen att den når många läsare som förväntar sig något alldeles extra när de slår sig ner i favoritfåtöljen en kulen natt, natt, natt ... Eller en vanlig vinterkväll.

Julavslutning med pizza



På Bar Vinci i Kungsbacka med Sofie, Malin, Catrin, Cattis, Åsa Ö och Joanna (samt en kvart med Sussie)

I december brukar vi äta på en restaurang i Kungsbacka och i år föll valet på den tämligen nyöppnade restaurangen Bar Vinci som snabbt fått rykte om sig att de serverar stans godaste pizzor. Detta var vi självklart tvungna att utforska. Det visade sig att pizzorna mycket riktigt var jättegoda och dessutom inte alls som pizzor är mest, utan napolitanska med extra tjock kant. Löjromspizzan var supergod och Formaggio di Capra med getost och päron var verkligen inte dum den heller.

Förra månadens bok Italienska nätter av Katherine Webb hade flera lyssnat på eller läst, även om inte alla kommit igenom hela av olika skäl. Det var en lång bok på hela 471 sidor och ljudboken tog 15 timmar och 36 minuter att lyssna på så den krävde onekligen en del engagemang. Det var lite svårt att komma in boken för det var en del namn att hålla ordning på och alla kallades dessutom inte samma sak hela tiden. Ett par slogs också av hur otroligt fattigt och eländigt det var ute på den italienska landsbygden och det var stundtals rätt plågsamt att läsa om misären och hur de svalt.

Både titeln och omslaget gjorde att vi var flera som förväntat oss en varm och härlig feelgoodroman, men ganska snart blev vi varse att det inte handlade om något så trivialt som feelgood. Snarare tvärtom, faktiskt. Eftersom inte alla hade läst eller lyssnat klart pratade vi inte så mycket om slutet, men tydligen var i alla fall slutet inget som förstärkte känslan av feelgood...

Vi pratade lite om resor vi ska göra under vintersäsongen. Både under jul- och nyårsledigheterna och under resten av vintern. Sälen, USA och Dolomiterna står redan i kalendern hos några i gänget medan andra fortfarande funderar på vart årets skidresa ska gå.

En annan sak vi pratade om var faktiskt om vikten av att skratta ibland. Livet är inte alltid så enkelt och ibland bjuder det på en hel del motstånd, men då kan ett hjärtligt skratt vara förlösande. Någon berättade att hon alltid skrattar mycket på jobbet och då höll en annan med. Oavsett med vem eller vilka man skrattar och oavsett var man är var vi alla eniga om att det är härligt att få skratta emellanåt.

I december brukar vi alltid läsa årets nobelpristagare i litteratur och vi brukar alltid ha ett annat alternativ också, för den som inte lockas av pristagaren. I år blev det inget nobelpris i litteratur och därför fick vi fundera lite över hur vi ville göra detta udda år. Vi bestämde oss för att ha två olika alternativ ändå, för det är trots allt trevligt att ha två böcker att välja på när man ska vara ledig och njuta lite av livet.

En i gänget är släkt med författaren till den uppmärksammade boken Stieg Larssons arkiv: Nyckeln till Palmemordet och vi är flera som är nyfikna på boken. Den kom ut för bara några veckor sedan och finns därför inte i pocket ännu, som vi brukar förorda när det gäller våra val, men den finns som både ljudbok och e-bok och det betyder att de flesta kan ta del av den på ett smidigt och prisvärt sätt. Det kan dessutom vara intressant att läsa en bok som är så ny och ändå redan såld till hela 50 länder.

Jan Stocklassa, som ägnat sex år åt Palmemordet, är frilansjournalist och författare och han har tio år efter succéförfattaren Stieg Larssons plötsliga död fått tillgång till arkivet som innehåller tjugo flyttkartonger fulla med material kring Palmes död. En helt ny gärningsman pekas ut som den trolige mördaren. Inte undra på att man blir nyfiken!

Den andra boken vi ganska spontant bestämde oss för att ha som alternativ är Camilla Davidsson debutroman Under vintergatans alla stjärnor som handlar om Emma som vandrar den klassiska pilgrimsleden Camino de Santiago de Compostela mitt under högsommaren. Åttio mil i tryckande värme i Spanien blir en stor utmaning för Emma, men hon möter spännande människor och tvingas också möta sig själv.

Nästa gång vi ses skriver vi 2019 och det ska bli spännande att se vad året har på lut till oss. Vi ses alltid andra veckan i januari så att helgerna hinner vara över och denna gång blir det onsdag den 9 januari. Dock är det inte helt klart ännu vem vi ska var hos, så vi får höras av via mejl inför nästa träff.

Nu återstår endast för mig (och Benjamin Syrsa) att önska er alla en riktigt

GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

lördag 24 november 2018

Myspys i mörkret

               


Hos Fia med Åsa Ö, Catrin, Åsa K, Sofie, Cattis och Joanna

Det var riktigt mörkt redan när vi kom och i bodarna på gården lyste det fint i fönstren när vi närmade oss huset denna novemberafton.

Vi har ju alla full program hela tiden och denna gång kände sig värdinnan lugn inför att vi skulle komma även om det var lite tajt om tid. I bilen på väg hem repeterade hon för sig själv för att kontrollera att hon hade köpt allt hon hade tänkt sig. Jodå, det verkade lugnt.

Men! Plötsligt slog det henne! Flera sorters gott bröd, diverse smarriga pålägg och till och med två olika flotta efterrätter i all ära, men det är ju faktiskt en bokcirkel! Åh nej! Någon bok hade hon dessvärre inte hunnit fundera på. Detta löste hon dock smidigt och bra genom att vända sig till allas vår trogne vän Google. En stund kikande via nätet gav henne just den input hon så väl behövde.

Hade hon inte så generöst delat med sig av händelsen hade vi inte anat någonting alls, men nu när vi fick veta kunde vi förstås inte låta bli att skratta. Trots att vår bokcirkel funnits i hela sexton år har det endast hänt två gånger att värdinnan glömt att välja bok. Det är faktiskt ändå rätt imponerande med tanke på hur mycket vi måste hålla i huvudet hela tiden!

Som vanligt hade vi mycket att prata om men vi började med förra och förrförra månadens böcker. Först ut var oktober månads bok Fasanjägarna av Jussi Adler Olsen. Den var den andra delen i serien om Avdelning Q och den första delen läste vi för ungefär ett och ett halvt år sedan.

Denna gång hade två personer läst boken för några år sedan och en hade börjat lyssna på den för ett par veckor sedan, men när hon kommit ungefär en en tredjedel in i boken försvann den oväntat från streamingtjänsten, så tyvärr kunde hon inte lyssna klart. Det betyder att ingen hade läst eller lyssnat på boken inför den här träffen och det gör det lite svårt att sammanfatta kommentarerna. Men när jag frågade de två som läst boken för några år sedan blev svaret att de inte helt mindes just den här boken, eftersom det var en i en serie, men de ville ändå understryka att de läst eller lyssnat på flera för att de tyckte att de var rätt bra. I efterhand är det alltid svårt att komma ihåg de exakta tankarna när man läst, men de hade inte läst flera om de inte varit okej. Med det fick vi nöja oss för den här gången.


Vi pratade också om september månads bok Stanna hos mig av Ayobami Adebayo. Vi var några förra gången som inte hade hunnit färdigt med den men som ändå ansåg att den kunde var värd att läsas ut och nu när vi gjort det tyckte vi fortfarande samma sak. Det som vi framför allt fascinerades av var att det hela tiden dök upp saker som vi inte visste om och som vi heller inte hade förväntat oss. Från att ha varit en ganska alldaglig berättelse om livet i Afrika hajade vi till flera gånger över alla överraskningar som vi bjöds på. Så luttrade som vi är händer det ganska sällan att vi blir överraskade men det blev vi här.

Vi som läst eller lyssnat gillade den men tyckte också att uppläsaren uttalade alla de afrikanska namnen helt annorlunda än vi som läst. Det tyckte vi var intressant. Jag själv, som läste ett hundratal sidor innan jag växlade över till ljudboken, reagerade varje gång ett afrikanskt namn uttalades för så som det lät hade jag inte alls föreställt mig det. En intressant detalj. Vi tyckte i alla fall att Stanna hos mig var både läsvärd och annorlunda.

Innan den nya månadsboken presenterades hann vi prata om lite allt möjligt som vanligt. Det blev en del jobb, resor och också vad som händer med våra barn nu när flera av dem nyligen slutat gymnasiet. Det är så spännande saker som ligger framför dem och det tycker vi alla är väldigt, väldigt roligt.

Till slut blev det så äntligen dags för den mer eller mindre spontana månadsboken och kvällens värdinna valde Italienska nätter av Katherine Webb. Bara titeln fick oss att genast drömma oss bort denna kyliga novemberafton. Vem längtar inte till Italien och detta lands ljuvliga nätter så här års liksom?

Nästa gång ses vi på en nyöppnad restaurang i Kungsbacka. Bordet är redan bokat så det är viktigt att alla hör av sig och berättar om de vill/kan följa med i god tid. Bar Vinci har fått väldigt fina omdömen bland våra vänner så vi, som inte varit där förut, hoppas att de har rätt. Det känns också som att det passar extra bra att vara på en restaurang med italienska vibbar när vi ska diskutera Italienska nätter.

Med nästa månads träff har vi lagt ännu ett år till handlingarna. Det känns alltid lite magiskt.

Det blir säkert lika trevligt som alltid.

söndag 14 oktober 2018

Mysig och spontan kväll på krogen





På Esters i Kungsbacka med Sussie, Cattis, Åsa Ö, Sofie och Joanna

Några dagar innan oktoberträffen skickade månadens värdinna ett mejl om att hon var sjuk och inte kunde ha bokcirkeln hemma hos sig. Frågan var nu om någon annan skulle ta över värdinneskapet eller om vi skulle ses ute på restaurang istället. Ganska snart stod det klart att restaurangalternativet var det vinnande förslaget och snabbt bokade en snäll cirkeltjej bord för nio personer på en restaurang.

Samma dag som vi skulle ses kom dock det ena avhoppet efter det andra och till slut var vi fyra personer som beställde in god mat på kvällskvisten. Lagom till kaffet kom en femte, men nog var det en liten tapper skara som möttes denna afton. Självklart hade vi som var där jättetrevligt i alla fall!

En enda hade lyssnat på förra månadens bok Stanna hos mig av Ayobami Adebayo, men två till hade börjat läsa eller lyssna och var så pass intresserade att vi bestämde oss för att vänta med att prata om boken till nästa träff istället. Det är trots allt roligare att prata om boken om fler än en har läst eller lyssnat. Samtalet och diskussionen flyter inte helt smidigt om endast en vet vad vi pratar om, så vi hoppas på större uppslutning nästa gång.

Annat vi pratade om denna kväll var samspel på jobbet, mänskliga relationer och hur vi bemöter varandra på olika sätt. Det är alltid både intressant och givande att få ta del av varandras erfarenheter och ibland är det också svårt att förstå vad som händer eller hur vissa saker utvecklar sig.

Vi pratade också om att många i bokcirkeln kom till Bokmässan i Göteborg i slutet av september och det är alltid roligt att ses där. Nu för tiden köper inte alla böcker på plats på mässan, utan man fotograferar böcker man är intresserad av och beställer senare hem dem på nätet eller laddar ner dem via någon streamingtjänst. Bokvärlden har sannerligen förändrats de senaste åren!

Om värdinnan inte kan ta emot som planerat ska hon oavsett presentera månadens bok och detta sköttes fint även denna gång. Oktober månads bok blev Fasanjägarna av Jussi Adler-Olsen och det är den andra delen i serien om Avdelning Q. Den första delen i serien läste vi i april 2017. Då var det endast en enda som läst boken och då skedde det inte i samband med bokcirkeln utan på eget bevåg flera år tidigare, så diskussionen om boken kan man tyvärr säga uteblev. Kanske känner sig fler manade när nu del två nu valts ut.

Så här års är det alltid lite speciellt för nu har vi hängt ihop i 16 år. Den första boken vi läste var Livstecken av Gunilla Linn Persson och den diskuterade vi i november 2002, så första träffen var i oktober samma år. Det är verkligen hisnande när man tänker på allt som hänt sedan dess.

Nästa gång vi ses är sista gången hemma hos en i gänget för det här året innan det är dags för ytterligare ett restaurangbesök.

Vi hoppas att oktober fortsätter att vara en lika härlig månad som den hittills varit ända fram tills dess!



lördag 6 oktober 2018

Viktigt boktips - Handbok för livskämpar




På Bokmässan träffade jag Filippa Gagnér Jenneteg, Susanne Tell och Jan Beskow som precis släppt den fantastiska boken Handbok för livskämpar (Libris bokförlag). Den riktar sig till människor som inte vet om de orkar leva och till anhöriga till någon som bär på självmordstankar. Jag måste erkänna att jag är helt tagen av denna otroligt varma, kärleksfulla och peppande bok.

Jag tror inte att jag läst någon bok någonsin som är lika full av genuin människokärlek och innerlig omtanke som denna lilla pärla till handbok. Det var inte många sidor jag hann läsa innan jag fick hämta en näsduk för att torka tårarna. Det var så rörande med alla varma ord att både hjärtat och ögonen svämmade över.

När jag läser något som jag reagerar särskilt på brukar jag vika det nedre hörnet på sidan. Det kändes lite brutalt att göra det på denna sprillans nya och vackra bok, men jag gjorde det ändå, för jag ville verkligen kunna gå tillbaka och läsa vissa rader en extra gång.

Jag älskar hur jordnära och enkelt boken är skriven och det märks bland annat i kapitel 3 där vi får tips som kan underlätta i det svåra. Vi är nog många som hört det där om att när vi ska somna ska vi tänka på tre saker som vi är tacksamma över just idag. För den som knappt orkar leva kan det kännas omöjligt, för finns det verkligen så många som tre saker att vara tacksam över? Jodå, och det är det som är så bra med den här boken. Det kan nämligen vara något så befriande som att det är tillåtet att vara tacksam över att "nu är äntligen den här skitdagen över". Hur lysande är inte det? Hur insiktsfullt är det inte?

Men så är ju också boken skriven av tre personer som verkligen vet vad de skriver om på ett såväl professionellt som personligt plan. Både Filippa Gagnér Jenneteg och Susanne Tell är folkhälsovetare med mångårig erfarenhet av egen suicidalitet och Jan Beskow är professor emeritus i psykiatri och har arbetat med suicidprevention i hela sitt yrkesverksamma liv. Jag anade att denna trio skulle skriva en riktigt bra bok tillsammans, men den är faktiskt ännu bättre än jag kunde föreställa mig just för att tonen i den är så otroligt varm och inkännande. Det är som att hålla en god vän i handen och samtidigt bli vaggad till trygghet.

Det finns inte en enda pekpinne och inte ett enda ord om att det bara är att rycka upp sig eller skärpa sig och tänka på alla dem som har det värre. Tvärtom finns det många praktiska råd om hur man kan göra för att till exempel lugna ner sig när man är uppe i varv och tankarna spinner åt fel håll. Man kan duscha varmt eller kallt beroende på årstid, man kan blåsa upp en massa ballonger och ha sönder dem eller man kan baka och få ut sin frustration genom att knåda degen rejält. Så handfasta och uppfriskande råd!

En annan sak som jag tycker är viktig och till och med är ett nytt sätt att tänka är att när vi pratar om meningen med livet kanske ordet mening inte är ett substantiv som i "en mening" utan rent av ett verb, alltså något man gör. Man gör mening i livet och man skapar mening. Så smart! Om man ser meningen med livet som något man gör kanske det är lättare att aktivt fylla det med mening? Det finns ju en hel del man kan göra när man nått den värdefulla insikten. Små myrsteg kanske kan leda till fina förändringar i förlängningen.

Den fysiska boken är också fin och färgerna lugna och milda i grönt, aprikos och lila. Det finns plats för egna reflektioner på några av sidorna och det finns också gott om små, korta berättelser hämtade ur det verkliga livet. Eftersom boken både kan läsas från pärm till pärm, som jag gjorde och som fungerade utmärkt, eller användas som en praktisk handbok, där man som läsare själv bestämmer vad man behöver läsa vid varje tillfälle, finns hänvisningar här och var så man vet vilken sida man ska slå upp för att kunna läsa vidare inom ett specifikt område. Det är väldigt genomtänkt och så smidigt för olika sorters läsare.

I slutet av boken finns tips på vart man kan vända sig om man behöver hjälp och också en hel del bra läs- och lyssnatips. Mitt hjärta tog ett litet skutt när jag såg att min reportagebok När mörkret viker undan för livet fanns med som tips. Hurra! Och jag håller med, för den som mår dåligt, eller vill veta mer om hur det kan vara att må så dåligt att livet inte verkar vara värt att leva, är den värdefull.

Handbok för livskämpar är en bok jag kommer att bära med mig under lång tid och jag hoppas innerligt att den når många, många läsare. Jag vill gärna avsluta med det som inleder boken för det är exakt det som är den verkliga kärnan i denna djupt mänskliga och medmänskliga bok om livets svårigheter:

Du är inte ensam
Det kommer ny kraft
Det finns en framtid också för dig