söndag 14 oktober 2018

Mysig och spontan kväll på krogen





På Esters i Kungsbacka med Sussie, Cattis, Åsa Ö, Sofie och Joanna

Några dagar innan oktoberträffen skickade månadens värdinna ett mejl om att hon var sjuk och inte kunde ha bokcirkeln hemma hos sig. Frågan var nu om någon annan skulle ta över värdinneskapet eller om vi skulle ses ute på restaurang istället. Ganska snart stod det klart att restaurangalternativet var det vinnande förslaget och snabbt bokade en snäll cirkeltjej bord för nio personer på en restaurang.

Samma dag som vi skulle ses kom dock det ena avhoppet efter det andra och till slut var vi fyra personer som beställde in god mat på kvällskvisten. Lagom till kaffet kom en femte, men nog var det en liten tapper skara som möttes denna afton. Självklart hade vi som var där jättetrevligt i alla fall!

En enda hade lyssnat på förra månadens bok Stanna hos mig av Ayobami Adebayo, men två till hade börjat läsa eller lyssna och var så pass intresserade att vi bestämde oss för att vänta med att prata om boken till nästa träff istället. Det är trots allt roligare att prata om boken om fler än en har läst eller lyssnat. Samtalet och diskussionen flyter inte helt smidigt om endast en vet vad vi pratar om, så vi hoppas på större uppslutning nästa gång.

Annat vi pratade om denna kväll var samspel på jobbet, mänskliga relationer och hur vi bemöter varandra på olika sätt. Det är alltid både intressant och givande att få ta del av varandras erfarenheter och ibland är det också svårt att förstå vad som händer eller hur vissa saker utvecklar sig.

Vi pratade också om att många i bokcirkeln kom till Bokmässan i Göteborg i slutet av september och det är alltid roligt att ses där. Nu för tiden köper inte alla böcker på plats på mässan, utan man fotograferar böcker man är intresserad av och beställer senare hem dem på nätet eller laddar ner dem via någon streamingtjänst. Bokvärlden har sannerligen förändrats de senaste åren!

Om värdinnan inte kan ta emot som planerat ska hon oavsett presentera månadens bok och detta sköttes fint även denna gång. Oktober månads bok blev Fasanjägarna av Jussi Adler-Olsen och det är den andra delen i serien om Avdelning Q. Den första delen i serien läste vi i april 2017. Då var det endast en enda som läst boken och då skedde det inte i samband med bokcirkeln utan på eget bevåg flera år tidigare, så diskussionen om boken kan man tyvärr säga uteblev. Kanske känner sig fler manade när nu del två nu valts ut.

Så här års är det alltid lite speciellt för nu har vi hängt ihop i 16 år. Den första boken vi läste var Livstecken av Gunilla Linn Persson och den diskuterade vi i november 2002, så första träffen var i oktober samma år. Det är verkligen hisnande när man tänker på allt som hänt sedan dess.

Nästa gång vi ses är sista gången hemma hos en i gänget för det här året innan det är dags för ytterligare ett restaurangbesök.

Vi hoppas att oktober fortsätter att vara en lika härlig månad som den hittills varit ända fram tills dess!



lördag 6 oktober 2018

Viktigt boktips - Handbok för livskämpar




På Bokmässan träffade jag Filippa Gagnér Jenneteg, Susanne Tell och Jan Beskow som precis släppt den fantastiska boken Handbok för livskämpar (Libris bokförlag). Den riktar sig till människor som inte vet om de orkar leva och till anhöriga till någon som bär på självmordstankar. Jag måste erkänna att jag är helt tagen av denna otroligt varma, kärleksfulla och peppande bok.

Jag tror inte att jag läst någon bok någonsin som är lika full av genuin människokärlek och innerlig omtanke som denna lilla pärla till handbok. Det var inte många sidor jag hann läsa innan jag fick hämta en näsduk för att torka tårarna. Det var så rörande med alla varma ord att både hjärtat och ögonen svämmade över.

När jag läser något som jag reagerar särskilt på brukar jag vika det nedre hörnet på sidan. Det kändes lite brutalt att göra det på denna sprillans nya och vackra bok, men jag gjorde det ändå, för jag ville verkligen kunna gå tillbaka och läsa vissa rader en extra gång.

Jag älskar hur jordnära och enkelt boken är skriven och det märks bland annat i kapitel 3 där vi får tips som kan underlätta i det svåra. Vi är nog många som hört det där om att när vi ska somna ska vi tänka på tre saker som vi är tacksamma över just idag. För den som knappt orkar leva kan det kännas omöjligt, för finns det verkligen så många som tre saker att vara tacksam över? Jodå, och det är det som är så bra med den här boken. Det kan nämligen vara något så befriande som att det är tillåtet att vara tacksam över att "nu är äntligen den här skitdagen över". Hur lysande är inte det? Hur insiktsfullt är det inte?

Men så är ju också boken skriven av tre personer som verkligen vet vad de skriver om på ett såväl professionellt som personligt plan. Både Filippa Gagnér Jenneteg och Susanne Tell är folkhälsovetare med mångårig erfarenhet av egen suicidalitet och Jan Beskow är professor emeritus i psykiatri och har arbetat med suicidprevention i hela sitt yrkesverksamma liv. Jag anade att denna trio skulle skriva en riktigt bra bok tillsammans, men den är faktiskt ännu bättre än jag kunde föreställa mig just för att tonen i den är så otroligt varm och inkännande. Det är som att hålla en god vän i handen och samtidigt bli vaggad till trygghet.

Det finns inte en enda pekpinne och inte ett enda ord om att det bara är att rycka upp sig eller skärpa sig och tänka på alla dem som har det värre. Tvärtom finns det många praktiska råd om hur man kan göra för att till exempel lugna ner sig när man är uppe i varv och tankarna spinner åt fel håll. Man kan duscha varmt eller kallt beroende på årstid, man kan blåsa upp en massa ballonger och ha sönder dem eller man kan baka och få ut sin frustration genom att knåda degen rejält. Så handfasta och uppfriskande råd!

En annan sak som jag tycker är viktig och till och med är ett nytt sätt att tänka är att när vi pratar om meningen med livet kanske ordet mening inte är ett substantiv som i "en mening" utan rent av ett verb, alltså något man gör. Man gör mening i livet och man skapar mening. Så smart! Om man ser meningen med livet som något man gör kanske det är lättare att aktivt fylla det med mening? Det finns ju en hel del man kan göra när man nått den värdefulla insikten. Små myrsteg kanske kan leda till fina förändringar i förlängningen.

Den fysiska boken är också fin och färgerna lugna och milda i grönt, aprikos och lila. Det finns plats för egna reflektioner på några av sidorna och det finns också gott om små, korta berättelser hämtade ur det verkliga livet. Eftersom boken både kan läsas från pärm till pärm, som jag gjorde och som fungerade utmärkt, eller användas som en praktisk handbok, där man som läsare själv bestämmer vad man behöver läsa vid varje tillfälle, finns hänvisningar här och var så man vet vilken sida man ska slå upp för att kunna läsa vidare inom ett specifikt område. Det är väldigt genomtänkt och så smidigt för olika sorters läsare.

I slutet av boken finns tips på vart man kan vända sig om man behöver hjälp och också en hel del bra läs- och lyssnatips. Mitt hjärta tog ett litet skutt när jag såg att min reportagebok När mörkret viker undan för livet fanns med som tips. Hurra! Och jag håller med, för den som mår dåligt, eller vill veta mer om hur det kan vara att må så dåligt att livet inte verkar vara värt att leva, är den värdefull.

Handbok för livskämpar är en bok jag kommer att bära med mig under lång tid och jag hoppas innerligt att den når många, många läsare. Jag vill gärna avsluta med det som inleder boken för det är exakt det som är den verkliga kärnan i denna djupt mänskliga och medmänskliga bok om livets svårigheter:

Du är inte ensam
Det kommer ny kraft
Det finns en framtid också för dig



söndag 16 september 2018

Nytt hem och vacker drink



Hos Heidi med Sussie, Cattis, Catrin, Sofie, Åsa K, Gerd, Malin och Joanna


Kvällens värdinna hade bara bott i nya lägenheten några veckor när det var dags för bokcirkel. Det var inte helt lätt att hitta en lämplig parkeringsplats och heller inte alldeles enkelt att veta vilken dörr man skulle knacka på av de tre som fanns att välja på i huset. Men när dessa små bekymmer var lösa slog vi oss glatt ner på uteplatsen denna vackra sensommarafton.

Som vanligt bjöds vi på gott bröd och pålägg, men det vackraste denna kväll var helt klart den lilla äppelrödbetsdrinken vi fick i små snapsglas. Otroligt vacker färg och gott var det också. Värdinnan hade gjort den själv efter att med imponerande envishet lyckats leta upp alla delar till juiceapparaten mitt i allt flyttstök.

Egentligen märkte vi inget av flyttstöket för när vi lite senare på kvällen, när kylan besegrade oss, flyttade in i vardagsrummet såg det lika fint ut som det brukar göra hos värdinnan även om inte alla gamla möbler fått plats i den nya lyan. Hemtrevligt var det alldeles oavsett.

Under sommaren har vi läst böcker med ett kvinnonamn i titeln och det visade sig vara ett rätt lyckat tema för dels fanns det många böcker att välja mellan och dels hade många också läst eller lyssnat på någon.

Vi var två som läst Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman och vi tyckte båda att den var så bra att vi rekommenderade den till andra. Två nappade genast och nästa gång hoppas vi att vi kan diskutera den lite mer, för det fanns saker som vi inte ville avslöja om fler ville läsa den.

Andra böcker som vi läst under sommaren var Vera av Anne Swärd, som alla tre läsare tyckte var bra och som genast väckte intresse hos fler, och klassikern Jane Eyre av Charlotte Brontë, som två hade läst under sommaren men som fler hade läst tidigare i livet. Andra böcker som endast en person hade läst men som ändå fick uppskattande ord var Sophies historia av Jojo Moyes, Darling Mona av Lena Ackebo samt  Ylvas bok av Maria Gustavsdotter.

Eftersom det var ett tag sedan vi sågs körde vi en liten runda så alla fick berätta vad som hänt den senaste tiden. Det hade hänt så mycket att det blev en riktigt sen kväll och det var kul att höra alla spännande uppdateringar om såväl nya husdjur och nya pojkvänner som barn och föräldrar som flyttat.

Till nästa träff ska vi läsa Stanna hos mig av Ayobami Adebayo och det färgglada omslaget passar bra med sina orange toner när vi nu går mot höst.

När vi skildes åt var det ganska kyligt och vi fick gärna ta varsitt päron från det fina trädet innan vi vinkade adjö för den här gången. Några av oss kommer att ses innan nästa träff, som äger rum den 3 oktober, och då blir det på Bokmässan. Det är alltid lika trevligt med Bokmässan, oavsett om man är besökare eller utställare, tycker jag.

Välkomna till Grim förlags monter B04:79, där jag kommer att finnas alla fyra dagarna!

tisdag 31 juli 2018

Tankar kring Lilla Rosie



Lilla Rosie av Birgitta Fernström är en mycket charmig liten regnbågsbok för små barn. Lilla Rosie lever sina första fyra år i en klassisk kärnfamilj, men när föräldrarna allt oftare grälar och skilsmässan snart är ett faktum vänds hela tillvaron uppochner.

Snart träffar Lilla Rosies mamma Iris och de flyttar ihop. Även Lilla Rosies pappa träffar en ny kärlek och med hans nya fru får Lilla Rosie inte mindre är tre mammor som hon tycker om.

Berättelsen om Lilla Rosie är både söt och tänkvärd och illustratören Ingegerd Härgestam har fångat Lilla Rosie på ett mycket fint sätt. Särskilt talande är bilden på den sida där vi får veta att mamma och pappa ska skilja sig, trots att Lilla Rosie säger att de inte får. Hon försöker bokstavligen att hålla ihop familjen med sina rosa armar, men det är förstås omöjligt för ett barn.

En annan illustration som jag tycker särskilt mycket om är den när Lilla Rosie och hennes kusin Filip klär ut katten Tusse till prinsessa, trots att han är en hankatt. Det är en väldigt rolig bild och han ser verkligen indignerad ut, skulle jag vilja säga. Om det beror på att han inte vill vara just prinsessa eller om han helt enkelt inte tycker om att bli utklädd låter jag vara osagt, men kul är det i alla fall.

Jag tycker mycket om Birgittas trevliga böcker om den söta Pyttepojken Pelle och jag har tidigare skrivit om både Pyttepojken Pelle i blåsväder och uppföljaren Pyttepojken Pelle och stjärnfallet. Just som Glimmergumman, som författaren så träffande kallar sig, bestämt sig för att skriva en tredje bok om lille Pelle dök Lilla Rosie upp istället och då valde Birgitta att skriva om henne istället.

Det gjorde hon alldeles rätt i. Lilla Rosie kan helt säkert vara en bra bok för små barn som har någon förälder som plötsligt kommer ut som homosexuell och även för andra barn, för alla behöver få veta att det är precis lika bra att ha en regnbågsfamilj som att ha en kärnfamilj.

En liten invändning jag har är dock att jag tycker att Birgitta skulle skrivit att Lilla Rosies mamma hittar en ny partner som hon flyttar ihop med. Nu står det att hon hittar en ny kompis och att de flyttar ihop. Det tycker jag är synd, för det är trots allt skillnad på en vänskapsrelation och en kärleksrelation och detta är helt tydligt en ny partner.

I övrigt är det en lättläst och söt bok på alla vis och både bild och text samspelar på ett fint sätt.

söndag 24 juni 2018

Kvinnonamn i titeln - sommarens tema



Hos Catrin med Fia, Sofie, Cattis och Joanna

Juniträffen ägde rum en helt magisk måndagskväll (!) och vi kunde sitta ute hela kvällen. Den här gången träffades vi den 4 juni eftersom onsdagen var en röd dag och dessutom fasligt nära studentdagen den 8 juni. Vi var många som behövde förbereda lite inför denna stora dag, men några hade redan haft student, så det blev mer prat om detta ämne än om böcker denna gång. Det kändes lite högtidligt att kliva in i ett hem där det hängde ballonger i form av STUDENT i guld i köksfönstret. Det är lätt att kastas tillbaka till sin egen student och också börja tänka på de egna barnens kommande studentdagar. Det är ändå en väldigt speciell dag som man alltid bär med sig.

Några i gänget har ju klarat av studenten för flera år sedan, men vi var många nybörjare som gärna ville veta hur det hade gått och det verkade som om alla var nöjda, så det kändes fint.

Maj månads bok, Världen utan dig av Jill Santopolo, blev en trevlig bekantskap. Man förstod som läsare ganska tidigt hur boken förmodligen skulle sluta men vägen dit var ändå inte helt given och det hände saker längs vägen som vi inte var beredda på. Redan innan vi började läsa kunde vi på framsidan få veta att detta var en bok för alla som läst och älskar Livet efter dig och En dag. Det hade vi alla gjort, så vi misstänkte att vi skulle tycka om den här också. Jag var dock, uppriktigt sagt, aningen skeptisk, för ibland känns det som om en författare vill rida på en speciell framgångsvåg och härmar originalet för mycket. Så kände jag dock inte här och det gjorde ingen av oss.

Det var lättsam läsning som passar perfekt en sommardag på stranden eller i skuggan i hängmattan, men det fanns också ett stråk av allvar. Jag uppskattade särskilt att det hann gå ett par, tre år ibland när de två huvudpersonerna inte hade kontakt utan båda levde sina egna liv på varsitt håll i världen. Sedan var det något som gjorde att de hördes av igen. Någon tyckte att boken aldrig riktigt berörde och det var framför allt tankar från dem som lyssnat, så det kan finnas en skillnad där.

Språket var enkelt och flytande, och åren gick på det där sättet som år gör. Saker bara händer och man går vidare och det blir inte alltid som man en gång trodde, men det kan också bli bra.

Det var ljuvligt att få sitta ute och äta av allt det goda som värdinnan dukade fram och framåt kvällen var det extra gott med både te och filt, för då blev det lite kyligt, trots allt.

Nästa gång vi ses är det redan september och det känns ofattbart så här när juni står i full blom, men vi vet att vi snart är där. Det är alltid lika spännande att välja tema inför sommaren och den här gången har vi bestämt oss för att läsa en valfri bok där det finns ett kvinnonamn i titeln. Det visade sig att det fanns ganska många böcker att välja på och jag har mejlat ut en lista till alla i gänget. Det blev hela två fulla A4-sidor efter bara en stunds googlande. Det ska bli väldigt spännande att se vad alla kommer att välja!

Jag kikade som hastigast i min egen bokhylla och där fanns till exempel dessa böcker med kvinnonamn i titel.

Efter en väldigt mysig kväll tillsammans återstod bara en sak och jag säger detsamma nu:

HA EN RIKTIGT GLAD OCH SKÖN SOMMAR! 



lördag 12 maj 2018

Dagens boktips: Vit krypta av Mariette Lindstein



Äntligen har jag tagit mig tid att läsa Vit krypta av Mariette Lindstein och det var en riktig bladvändare full av dramatik, spänning och syskonkärlek. Jag var på den trevliga releasefesten på Akademibokhandeln i Halmstad för ett par månader sedan och köpte ett rykande färskt exemplar direkt av författaren. Sedan gällde det bara att hitta tiden att läsa och nu har jag norpat åt mig ett gäng sköna timmar i solen på altanen. Och det var det värt!

Jag fångades direkt av tvillingarna Dani och Alex och vi kastas brutalt in i handlingen när Dani försvunnit spårlöst i samband med en fest. Medan Dani hålls fången i en vit krypta får Alex ett nervöst sammanbrott och vårdas på en psykiatrisk avdelning i en månad. När hon kommer ut igen är hennes enda fokus att hitta sin syster. Hon vägrar att ge upp sökandet trots att både dagarna och månaderna går.

Alex misstänker att en sekt har kidnappat Dani och hon förstår att det är bråttom att hitta henne innan det är för sent. För att finansiera sitt sökande börjar hon jobba på dejtingfirman Ash & Coal, som har en alldeles speciell profil med många namnkunniga personer som klienter.

En riktigt rafflande historia löper över sidorna och det är snudd på omöjligt att lägga ifrån sig boken när man börjat läsa. Vartenda kapitel slutar på ett sätt som gör att man bara måste läsa ett till. Kapitlen växlar mellan de båda systrarnas perspektiv och det är mycket snyggt upplagt och berättat.

Jag har slukat Mariette Lindsteins trilogi om sekten ViaTerra på Dimön och rekommenderat den många gånger till olika vänner. Mariette har själv stor erfarenhet av sekter eftersom hon var med i Scientologikyrkan i 25 år, så när hon skriver om hur en sekt kan förvandla kloka och omdömesgilla personer till nickedockor som slutar ifrågasätta saker och ting tar jag det på fullt allvar. Det finns de som säger att de aldrig skulle låta sig bli så manipulerade som Sofia Bauman blir i Sekten på Dimön, men Mariette har förklarat väldigt bra hur det hela hänger ihop. Framför allt är tiden en viktig faktor. Inget händer över en natt utan att går så stegvis och sakta att ens verklighetsperspektiv helt enkelt ändras.

På det sättet skiljer sig Vit krypta från trilogin. De första tre böckerna har verklighetsbakgrund och man får följa hur den lynnige ledaren Franz Oswald manipulerar sektmedlemmarna på väldigt otäcka vis under lång tid. Vit krypta är en fiktiv berättelse, men det betyder inte alls att den är fri från manipulation och förtryck. Nejdå, det finns sannerligen i stora doser här också och man undrar hela tiden som läsare vem man egentligen kan lita på. Det undrar Alex också.

Jag hoppas innerligt att det som händer Dani aldrig skulle kunna hända i verkligheten, men jag känner mig inte helt säker när jag läst boken. Så märklig som världen är ibland och så många tokiga människor som det faktiskt finns här på jorden så kan man aldrig helt säkert veta ...

Vit krypta är kort och gott en riktig bladvändare om makt, manipulation, sekter, passion och systerskap. Ett utmärkt boktips för kommande lata dagar som behöver kryddas en aning!

söndag 6 maj 2018

Magiskt firande på Böttö



På Böttö med Fia, Åsa Ö, Sofie, Malin, Åsa K, Cattis, Catrin, Heidi och Joanna

Vår resa till Böttö blev precis så fantastiskt som vi hade hoppats på. Till och med de ytterst svårflörtade vädergudarna var med oss denna ljuvliga majhelg.

Vi samlades vid Wahlborgs marina på Hinsholmen och snart kom vår inlånade kapten med motorbåten som skulle ta både oss och vår packning till Böttö. Alla hade fått tips om att resa med så lätt packning som möjligt för att slippa åka två vändor och det hade vi lyckats bra med, för vi fick med oss både folk och prylar i samma tur.

Även om det var soligt var det lite blåsigt och eftersom vi inte var den enda båten på havet den här eftermiddagen blev det en del vågor som vi skulle ta oss igenom. Helt plötsligt lyfte båten en bra bit i luften för att i nästa sekund landa med en duns i dalen mellan två vågor. Självklart blev vi ordentligt nedskvätta av nästa våg som med full kraft svepte in över fören. Jag, som satt så fint ute och njöt av den friska vårluften, blev totalt genomblöt från bakdelen och nedåt. Dessutom stannade någon liter vatten kvar på "stolen" så i denna pöl blev jag sittande tills vi var framme vid ön.

Så fort vi kommit in i det enorma huset på Böttö, som en gång i tiden rymde tre olika lägenheter för fyrvaktarna och ytterligare en för tillfälliga gäster, bytte jag om till mina tjocka, gosiga, leopardmönstrade mjukisbyxor, som var tänkta att tjäna som pyjamasbyxor, och hängde upp klänning, byxor, trosor och strumpor på tork. Vattendramat var det enda lilla missöde som hände, så det var skönt att det var så enkelt åtgärdat. Det kunde varit betydligt värre. Till exempel var jag livrädd över att jag (eller någon annan, för den delen) skulle halka i någon av de många trapporna eller missa att det var cirka 25 centimeters nivåskillnad mellan olika golv. Det hade kunnat leda till betydligt större katastrofer med tanke på att både kaptenen och båten lämnat ön så fort vi klivit i land. Vi var helt enkelt strandsatta där ute och en olycka hade varit förödande.

Kvällens värdinna är en av de nio ägarna till Böttö och hon inledde med att visa oss runt i huset och peka ut var man kunde uträtta sina behov. Husvisningen var fantastisk. Så här i efterhand ångrar jag dock lite att jag inte tog en extratur sista dagen. Det var nämligen så läckert med alla vinklar och vrår och halvtrappor och kringelikrokar att jag mest kände mig som Odysseus på sina irrfärder vid första visningen. En extra tur hade kanske gett mig en bättre överblick, för nu när jag tänker tillbaka kan jag inte riktigt måla upp alla bilder för min inre som jag hade önskat.

Som välkomstdrink, när alla hade installerat sig i olika rum här och var, fick vi bubbel med en skvätt limoncello i. Det var otroligt gott. Trots att jag älskar både limoncello och bubbel hade jag aldrig provat denna kombo förut, så det var riktigt kul att få testa det. Fräscht som en sommardag!

Till middag bjöds vi sedan på ungsbakad lax, risotto, sallad och en kall sås. Mmmmm, en ren njutning, så gott var det.

Det var så mycket annat vi pratade om och upplevde att april månads bok kom lite i skymundan, men det berodde inte enbart på att vi var så uppfyllda av Böttö, utan också på att endast två hade tagit sig igenom De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Båda hade dessutom lyssnat på den och den var inte helt lättlyssnad även om författaren läste på ett bra sätt. Jag försökte själv att lyssna, men efter ett par timmar orkade jag inte mer för jag tyckte att den var för rörig. Då var planen att läsa den istället, men då blev problemet att tiden inte räckte till. Kanske kan vi ta sommaruppehållet till hjälp för att komma ikapp med de böcker som vi ännu inte hunnit med ...

Kvällen blev verkligen fantastiskt trevlig och det var så mysigt att sitta där på ön och se både stora och små båtar åka förbi. Vi hade också tid att prata med varandra och det var värdefullt. Det finns alltid massor av saker som vi kan prata om och alltid saker som hänt sedan senast vi sågs.

Vi passade självklart också på att fira och sjunga för vår jubilar, för trots allt var det ju hennes 50-årsdag vi var där för att fira.

Efter en god natts sömn var det dags för frukost vid niotiden och det fanns så mycket gott att äta. Visserligen hade vi sett att värdinnan släpade med sig flera kassar fyllda av godsaker, men jag var ändå både förundrad och imponerad av hur mycket de faktiskt innehöll. Det blev en makalös hotellfrukost med flera sorters bröd, ägg, kaviar, ost, skinka, yoghurt, müsli och juicer. Mums!

Strax före klockan 11 kom så kaptenen tillbaka med båten och vi gjorde oss i ordning för hemfärd. Vi hade verkligen en fantastiskt fin kväll, natt och morgon på Böttö, men jag måste säga att jag gärna hade stannat lite till. Det var en magisk upplevelse utöver det vanliga och den vill man ju inte lämna!

Nästa gång ses vi en måndag, så det är verkligen ingen ordning på våra träffar nu för tiden. Men juni är alltid ganska stökig och denna gång är det dessutom dags för många av oss att ordna studentmottagningar just när bokcirkelveckan ligger. Först onsdagen är dessutom röd dag, eftersom det är Sveriges nationaldag just då. Efter en del grubblande bestämde vi oss alltså för att ses måndag den 4 juni. Fler detaljer ser ni som vanligt i högspalten.

Maj månads bok blev Världen utan dig av Jill Santopolo och vi hoppas förstås att många har hunnit läsa eller lyssna på den innan vi ses nästa gång.

Tusen tack, bästa Fia, för en oförglömlig vistelse på Böttö! Och grattis än en gång till de 50 första åren av ditt liv!