söndag 9 juni 2019

Bokcirkelavslutning i solsken


Med Sofie, Åsa Ö, Gerd, Cattis, Malin, Catrin, Åsa K och Joanna

Det var inte riktigt tillräckligt varmt för att sitta ute denna afton men vi började ändå med att njuta lite på altanen medan vi småpratade och väntade på en i gänget som skulle bli lite sen.

Så snart alla kommit hade vi fullt upp att prata om alla saker vi hade på agendan. Vi hade två månadsböcker som skulle avhandlas, ett beslut om våra utgångskvällar i december och maj skulle fattas och slutligen skulle vi välja ett tema för vår sommarläsning. Det blev några sidospår innan vi kom in på april månads bok I en skog av sumak av Klas Östergren.

Eftersom förra träffen blev inställd har vi fått vänta med att prata om den och så här långt senare var det många som inte riktigt mindes både vad den handlade om och vad de egentligen tyckte. Sammanfattningen blev att det var en bok om en något skruvad vardag för några decennier sedan och att den var helt okej, men inte nådde upp till Klas Östergrens klassiker Gentlemen som vi var många som läste på 1980-talet.

Sedan var det dags för Väggen av Marlen Haushofer att hamna under lupp. Den hade jag själv valt eftersom jag hört så mycket om den och hunnit bli riktigt nyfiken. Den finns som nyöversatt pocketutgåva på svenska och som ljudbok på engelska så vi hade valt att ta del av den på olika sätt. Men typiskt nog var det endast jag som tagit mig igenom hela och jag valde att läsa pocketversionen.

Boken är minst sagt speciell för en dag vaknar huvudpersonen, en kvinna utan namn, upp och märker att det finns en osynlig vägg en bit från huset där hon är på besök och hon verkar vara den enda överlevande. Vi får inte veta vad som hänt eller varifrån väggen kommit och det sätter igång en massa tankar. Om man läser den som ett psykologisk drama är tolkningsmöjligheterna i det närmaste oändliga (vad är det som händer och händer det egentligen över huvud taget eller bara i kvinnans hjärna?), men om man läser den som en vanlig roman på samma sätt som man läser en nyhetstext blir man rätt så galen på att kvinnan inte som första sak hämtar något släggliknande föremål för att försöka ha sönder väggen.

Det borde ju vara den första instinkten, kan man tycka. Men istället anpassar hon sig till det nya livet och vårdar sina djur, ransonerar sin mat och eldar i spisen. Hon kämpar på som en riktig nybyggare och bestämmer sig efter ett par år att skriva ner sin redogörelse, så det gör hon. Hon använder alla papper hon kan hitta och berättar historien utifrån sitt perspektiv. Det finns inga kapitlen utan historien bara löper på.

På ett sätt kan man tycka att det är enahanda, för det händer inte så mycket i hennes liv, men å andra sidan händer mycket inom kvinnan och därmed också i läsarens huvud, tycker jag. Doris Lessing, som fick Nobelpriset i litteratur har sagt att detta är en underbar roman och menar också att endast en kvinna hade kunnat skriva den. Det är en intressant tanke och jag kan förstå vad hon menar för, trots all kraft som behövs för att släpa saker hit och dit, hugga ved och helt enkelt överleva, så fångar Lessing något när hon säger att "kvinnor i synnerhet kommer att förstå hjältinnans kärleksfulla hängivenhet inför detaljerna i skapandet av och omsorgen av livet, att varje dag känns som en seger över allt det som vill rasera och förstöra." Detta står att läsa i efterordet i pocketutgåvan, som alltså är nyöversatt av Rebecca Lindskog, som där också skriver följande talande mening: "Väggen är skriven av en kvinna och nu har den också fått en svensk språkdräkt av en kvinna. Och min förhoppning är att romanen på så sätt har vunnit ytterligare dimensioner."

Definitivt en av de mest udda och intressanta böcker vi läst i bokcirkeln, tycker jag, men den ska helt klart läsas mer filosofiskt än konkret. Kanske läser någon vidare eller lyssnar klart under sommaruppehållet, så vi får anledning att återkomma till den.

Den tredje programpunkten för kvällen var hur vi ska göra med våra restaurangbesök i maj och december. Framför allt är det majträffen, då vi brukar träffas på en restaurang i Göteborg, som inte vekar locka så många. I år blev det så många sena avhopp att träffen ställdes in med endast ett par timmars varsel, vilket skapade en väldig osäkerhet och stress. Så orkar vi inte riktigt ha det. Det vi bestämde denna afton är att december även i år får förbli som vanligt. Det betyder att vi går ut och äter på en restaurang i i Kungsbacka första onsdagen i december. Hur det blir på våren får vi fatta beslut om lite längre fram.

Innan vi går över till kvällens klassiska avslutning som handlar om vilket tema vi valt för sommarläsningen måste jag sticka emellan med något helt annat, nämligen parkslide. Vi var många som aldrig hade hört talas om denna vackra men galet kraftfulla växt, som man måste anmäla till kommunen om man plötsligt fått i sin trädgård. Vi googlade och blev helt bestörta av det vi läste. Den kan tränga fram i vattenledningar, byggnader och givetvis också i asfalt, och sprida sig jättejättelångt med sina kraftfulla rotskott. Även maskrosor kan ju ta sig upp i asfalt men det är ju världens mest oskyldiga lilla växt om man jämför. Det kan faktiskt bli så illa att hus kan tvingas rivas och man måste gräva bort jordmassor ner till flera meters djup för att slippa denna starka och envetna växt. Vilken fasa att få in något sådant i sin trädgård!

Vi hann också prata om att det vore kul att spontant ses över ett glas vin eller en fika någon gång i sommar. Detta kommer i så fall att vara lagom oorganiserat och oplanerat och den som kan den kan. Det vore kul om vi alla kunde ha detta i tankarna och dra iväg ett mejl en solig dag och se om någon nappar på att ses på stan eller kanske hemma på någons altan. Det behöver inte vara något märkvärdigt - bara trevligt och spontant!

Till slut kom vi trots allt härligt prat om allt möjligt fram till diskussionen om vad vi ska ha som tema under sommaruppehållet. Vi tycker att det är roligt att välja något som går utanför boxen och har genom åren haft bland annat prisvinnande bok, bok med orange omslag, biografi och förra året hade vi bok med ett kvinnonamn i titeln. I år föll valet på siffror. Det ska alltså finnas en siffra med i titeln. Vi tyckte inte att det räcker med en eller ett för det är lite för allmängiltigt och sätter inte siffran i fokus. Jämför till exempel En man som heter Ove med De tre musketörerna. Det ska bli väldigt spännande att se vad vi kan hitta och förhoppningsvis kommer vi att få en massa kul boktips när vi ses igen onsdag den 4 september efter en förhoppningsvis riktigt skön och ljuvlig sommar.

Ha det riktigt fint, vila er och läs/lyssna på många böcker, så ses vi om tre månader igen!

GLAD SOMMAR!

söndag 2 juni 2019

Brumfällan av Andreas och Emma Svalander

Kan man skriva en liten bilderbok om Hi-Fi för barn? Javisst, det kan man faktiskt. Det har Andreas och Emma Svalander gjort. De har tillsammans skrivit och illustrerat den charmiga boken Brumfällan, som de gett ut på det egna förlaget med det fyndiga namnet Emmagjort. De driver ett företag som specialiserat sig på att sälja Hi-Fi och stereotillbehör via nätet och dessutom växte Emma upp med en mycket Hi-Fi-intresserad pappa. Därför är det inte konstigt att debutboken, som jag fått som recensionsexemplar, för författarparet kom att handla om just ljud.

I Brumfällan tar Lollo hjälp av sin kompis Albin för att försöka lösa det brummande problemet med hennes pappas fina stereo. Varifrån kommer allt brum egentligen? Har stereon blivit sjuk? Barnen bestämmer sig för att bygga en brumfälla för att fånga in det som orsakar brummet.

Men brumtrollen visar sig vara svåra att fånga och faktiskt är det nog inte några troll som skapar sus, brus och brum, trots allt. Det är något annat och det måste fixas.

Brumfällan är full av glada och färggranna bilder och lilla Lollo är söt och påhittig. Det här en trevlig bok för barn som tycker att det är spännande med ljud, stereoapparater, musik och teknik eller helt enkelt barn som vill läsa en bok som är lite annorlunda.




torsdag 2 maj 2019

Pojken som följer sin skugga av Kadir Meral

Pojken som följer sin skugga är Kadir Merals debutroman och vilken fantastisk debut det är. Att inleda sin författarkarriär med en sådan pärla är få förunnat, men så ligger det också mycket arbete och kärlek bakom. Som redaktör läser man ofta ett och samma manus flera gånger, så att den färdiga boken ska bli bra som den någonsin kan.

Ett par dagar innan deadline läste jag, som varit redaktör för just denna fina bok, hela manuset en sista gång. Vid det laget visste jag exakt vad som skulle hända, men det var ändå trevlig läsning och jag tyckte mycket om att umgås med huvudkaraktären Memo samt hans familj och vänner. När jag kom till en speciell scen, som jag tyckte mycket om redan vid första läsningen, var det som att trycka på en knapp. Trots att jag visste exakt varthän det barkade fylldes mina ögon med tårar. Det var så fint och samtidigt så otroligt sorgligt. Åh nej! skrek mitt inre fast jag visste att det skulle ske.

Att kunna beröra en läsare så är verkligen något att vara stolt över. Särskilt om läsaren är en kritisk redaktör som jag. Efter den genomläsningen var jag säker på att jag inte skulle vara den enda som skulle komma att bli berörd. Memo var redo för världen - det var min absoluta övertygelse.

Och jag fick rätt. När boken var tryckt och klar skickade Hoi förlag om vanligt ett exemplar till BTJ, som skriver omdömen om de flesta böcker som ges ut i Sverige. Dessa omdömen skickas sedan ut till samtliga bibliotek i landet och ligger till grund för bibliotekens inköp. En positiv recension betyder mycket för bibliotekariernas vilja att köpa in boken så därför är varje ord i den korta recensionen viktigt och värdefullt.

Jag kan utan överdrift säga att jag ryste över hela kroppen när jag läste vad lektören Staffan Wennerlund skrev i BTJ-häfte nr 9, 2019. Tyvärr får jag inte citera hela den fantastiska recensionen, men jag måste dela med mig av det allra bästa:

"Det är en mycket välskriven, viktig men framför allt vacker roman om kärlek som Kadir Meral skrivit /.../ På ett spänstigt och rikt språk, kryddat med lite kurdiska och Rinkebysvenska, skildras livet i två skilda världar, med olika regler och normsystem. Person- och miljöskildringarna är alldeles utmärkta i denna mycket angelägna, inkännande ungdomsroman som varmt rekommenderas ..."

Vilka underbara ord! Och jag kunde inte hålla med mer!

Nu när ni vet vilken fantastisk bok det faktiskt är kanske ni vill veta lite vad den handlar om också. Vi får följa Memo, som kom till Sverige från en kurdisk by som tonåring, från studentdagen och en tid framöver då han börjar plugga till lärare på universitetet. Där träffar han den svenska flickan Amanda, som han genast blir förälskad i. Hans föräldrar är dessvärre inte lika förtjusta som han över det som sker. De tycker att han överger sin kultur och en dag tvingar de honom att välja mellan sin flickvän och familjen.

Det blir en turbulent tid för Memo, för samtidigt som föräldrarna ställer krav på honom kallar kompisarna honom svikare. Livet i Orten, närmare bestämt Angered, är inte enkelt och med fingertoppskänsla låter Kadir oss följa med bland paraboler, väldoftande grytor och tentafester. 

För några dagar sedan var det releasefest för Pojken som följer sin skugga och Kadir berättade då om sitt idoga arbete med boken. Inför alla gäster tackade han mig som redaktör och jag blev så rörd över hans generösa ord. Trots att jag är en riktig petmoster, som alltid genererar merjobb för alla författare, uppskattade han ändå mina kommentarer och jag är så tacksam och glad över att jag fått arbeta med denna fina bok. Vartenda ord och varenda känsla andas Kadir och allt känns så äkta och sant. Kadir har sin alldeles egen röst och han och Memo skapade verkligen magi tillsammans.

Man har ju alltid med sig en present på en releasefest och den här gången tog jag med mig krukväxten som heter Svärmors tunga, för den passade ju mig som vass redaktör ganska bra, även om jag är glad över att Kadir inte enbart ser den vassa sidan utan också den som växer och är grön, fin och levande. Mycket symbolik i denna present!

Visserligen är den primära målgruppen för Pojken som följer sin skugga unga vuxna, men precis som lektören Staffan Wennerlund påpekade passar den även vuxna. Det är ju framför allt en "vacker roman om kärlek som Kadir Meral skrivit" och vem kan motstå en sådan?

lördag 13 april 2019

Underbar resa söderut

Vilken mysig resa vi fick tillsammans! Nu är det bara ett antal timmar sedan vi kom hem och det är klart att jag är nyfärgad av vår fina tid tillsammans, men jag kan inte låta bli att undra varför vi i bokcirkeln inte åker iväg tillsammans en gång varje år. På de femton år vi haft tillsammans som bokcirkel har vi bara varit iväg två gånger förut och det finns absolut praktiska förklaringar till det för vi har länge haft hyfsat små barn som vi velat prioritera. Men nu när våra barn är rätt så stora och klarar sig riktigt bra utan oss i ett dygn borde vi faktiskt kunna kosta på oss en liten resa då och då.

Den här gången gick färden till Hotell Hovgård, utanför Halmstad. Fredagskvällen var lite kylig, men det gjorde inte så mycket för vi kunde sitta och ta ett glas bubbel i ett av våra rum istället för ute i trädgården. Det blev härligt mycket babbel och bubbel allteftersom alla droppade in. Vi tog in ett par extra stolar men det blev bara mysigare ju fler vi blev. Lite extra kul blev det förstås när vårt rum hette Höna och vi helt klart verkade ha ett henparty (= möhippa! ;) )

Vi hade sedan länge bestämt att vi skulle köpa med oss skaldjur, bröd, kex och ost samt chips och godis och det visade sig vara ett mycket bra beslut. Det är saker som alla verkligen gillar och det kräver ju heller inte något kök att tala om. Bara att duka fram.

När vi kom till hotellet var det redan dukat i konferensrummet för oss och vi slog oss så småningom glatt ner för att starta kvällen med en vinprovning. Vi fick alla papper med information om de olika vinerna och sedan fick vi efter bästa förmåga försöka fylla i de tre klockor som Systembolaget har vid sina hyllor och det visade sig vara svårare än man kunde tro. Vad är sötma egentligen? Vad är fyllighet? Vad är fruktsyra? Räcker det inte med att säga om man tycker att vinet är gott eller inte? Extra kul var förstås att vi inte tyckte samma på alla viner. Superkul på så många sätt.

Eftersom vi fick papper på allt så vi kan ta med oss dessa nästa gång vi trippar iväg till Systembolaget för att köpa något gott inför helgen. Det var ju en del vi gillade, så beware, Systembolaget - här kommer vi och vill ha specialviner!

Efter vinprovningen vräkte vi ut alla godsaker som räkor, havskräftor och annat, på ett sideboard vid sidan om vårt prydliga, dukade bord och sedan fyllde vi våra tallrikar gång på gång med allt gott vi hade haft med oss. Dessutom fick vi ett stort focacciabröd, från hotellet, att njuta av under kvällen. Så snällt och gott!

Jag hade förberett en musikquiz och det är alltid lika spännande att se hur det ska gå. Man tycker ju alltid att det man själv känner till är allmän kunskap, men det gäller ju också att plocka fram den när den behövs. Det var tio låtar, så grunden var att man skull kunna ange artistens namn samt låtens titel. Året bestämde jag mig från början för att strunta i, så artist och låttitel räckte alldeles utmärkt. Sedan skulle man dessutom se ett gemensamt tema utifrån artisterna. Det är alltid extra intressant. Jag har kört liknande koncept många gånger och fått in betydligt mer avancerade svar än vad som faktiskt varit tanken. Då har jag fått dåligt samvete för att jag varit så odjup/grund/tråkig/menlös. Den här gången blev det helt perfekt. Precis som jag hoppats på!

Det tog bara några sekunder efter det att alla låtar var slut innan den första tjejen glatt utropade BOKCIRKELN! Och jaaaaaa, visst var det så. Den röda tråden via alla artister var just det. Om man tog begynnelsebokstaven  på alla artister och blandade om ordningen så fick man ordet BOKCIRKELN. Det kan vi tacka Bo Kaspers orkester, Orup, Kiss, Coldplay, Icona Pop, Robyn, Kent, Enya, Laleh och Nirvana för. Tack!

Efter en härlig partykväll gick vi och lade oss och jag vet inte hur det gick till, men plötsligt var det frukostdags. Haha, bara att pallra sig iväg och det gick riktigt fint, trots allt. Lokalen var mysig och det fanns otroligt mycket gott att äta. Frukosten var fantastiskt vacker och god och vi satt riktigt länge och pratade om allt möjligt och inte minst livet. Det är ju faktiskt ett ämne som liksom aldrig tar slut. Särskilt som det plötsligt kan visa sig att en i gänget fått/skaffat sig en ny pojkvän! Yay!

När vi packat ihop oss och tömt rummen var det dags för en tur på stan. Tre i gänget valde att cykla ner, för det fanns cyklar att låna på hotellet, medan vi andra åkte bil. Festligt nog visade det sig att de som valde att cykla var på plats i centrum innan vi bilåkare hunnit dit. Haha, det går ju inte att låta bli att skratta åt detta, men det berodde egentligen inte på själva åkandet, utan på att en bil fick stora problem när det gällde parkeringen. Att hitta en bra plats var inget bekymmer så tidigt på morgonen, men att betala för den visade sig vara galet svårt. Nåväl, till slut löste vi (de - haha) även detta med hjälp av både snälla främlingar och appar i mobilen och därmed kunde vi sammanstråla med vännerna som stod och trampade vid torget.

Jag är personligen inte så intresserad av shopping och när man dessutom är så många som vi var så tar det en liten stund att få fason på sällskapet i och mellan butikerna. Det var i alla fall väldigt trevligt och i en butik satt en liten vakthund och spanade kritiskt (eller kanske mer glatt, faktiskt) på alla som kom in. Jag kan omöjligen vara den enda som fotograferat denna pärla till hund, för hen var verkligen oemotståndligt söt där i dörren.

Men om en hund är bedårande finns det också blommor som är ljuvliga. Idag fick det bli just en sådan bukett. En ljuvlig bukett köpte jag i strålande solsken. Full av ranunkel. Vilken komplex och fascinerade blomma!

TACK, bästa bokcirkeltjejer, för en grym utflykt! Nog måste vi göra detta lite oftare?


söndag 7 april 2019

Våren och vår vårresa på gång

Hos Malin med Sussie, Cattis, Catrin, Sofie och Joanna

Det kändes verkligen att våren på allvar är på gång nu när vi träffades i april. Vi har precis ställt om klockan till sommartid och värmen börjar äntligen komma tillbaka - härligt!

Något annat som är härligt är att vår resa närmar sig med stormsteg. Mer detaljer kring denna finns på mejl och det ska bli riktigt kul att få åka iväg tillsammans. Det är dessutom bra uppslutning, så vi hoppas på ett mysigt dygn tillsammans. Har vi tur är dessutom vädrets makter med oss och vi kan gå en promenad i området eller kanske ta ett glas bubbel utomhus.

Mars månads bokcirkelbok Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead blev en utmaning för somliga. Tre hade läst eller lyssnat på den och två hade påbörjat den men inte läst klart. Den ena, jag själv, tyckte att den var för hemsk, så kraften att fortsätta lyssna eller läsa försvann efter ett tag. Någon gång i framtiden kanske jag fortsätter att läsa eller lyssna, men just nu blev det för mycket elände med alla stackars slavar och deras utsatthet. Inte blev det bättre när en av dem som lyssnat på hela spontant utbrast att just som hon inte trodde att det kunde bli värre, så blev det just det: ännu värre.

Trots hemskheter tyckte de som läst ändå att den var bra och att det var så intressant att läsa om den underjordiska järnvägen att de var tvungna att googla för att se om den fanns på riktigt. Det gjorde den inte, men däremot fanns det en kvinna som hjälpte slavar att fly och hon räddade ett hundratal från sitt eländiga öde. Det blev vi glada över.

Vi pratade också om att den segregering som fanns av människor fortfarande finns runt om i världen och att förtrycket som svarta utsattes för i t ex USA fortfarande ger eko på olika sätt. Spännande diskussion och också sorgligt att vi inte kommit längre.

April månads bok är I en skog av sumak av Klas Östergren. Det ska bli spännande att läsa denna nya roman, för vi är flera som läst honom för många år sedan och uppskattat hans sätt att skriva i till exempel Gentlemen och Plåster. Det ska bli intressant att se vad vi tycker om hans sätt att skriva idag och om vi kan märka några uppenbara förändringar. 2014 blev han invald i Svenska akademien och satt på stol nummer 11 i några år, men 2018 lämnade han den igen.

Precis när de sista skulle gå kom vi att tänka på nästa månads träff. Den är ju lite annorlunda eftersom vi brukar gå ut och äta då. Vi var för få för att fatta något beslut så det fick bli en egen mejltråd om detta. I maj väljer juni månads värdinna boken och på träffen i juni bestäms vilket tema vi ska läsa under sommaruppehållet. Redan nu kan det vara en god idé att fundera på ett passande och lite udda tema. Vi kommer säkert att ha tid att prata om hur vi ska göra i maj under vår resa, men svara gärna i tråden på mejl så vi har lite koll på läget.

Nästa gång vi ses blir på hotell - trevligt!


torsdag 21 mars 2019

Sebbe sa nej av Niclas Christoffer



Idag släpps Sebbe sa nej av Niclas Christoffer och det är utan tvekan en av årets viktigaste och bästa böcker för unga vuxna, tycker jag. Den tar upp det tabubelagda ämnet våldtäkt och inte nog med det; det är en 16-årig kille som blivit våldtagen. Som om det inte räckte med det faktum att det faktiskt är en grabb som blivit utsatt för en våldtäkt toppar författaren med att det är en tjej som våldtagit honom.

16-årige Sebastian lever för att spela hockey och när han kommer in på hockeygymnasiet i Skellefteå ser han fram emot fantastiska år då han ska vässas till att så småningom bli hockeyproffs i NHL. Men lyckokänslan grumlas av att Sebbe känner skuld över att det är hans fel att storebrodern sitter i rullstol efter en olycka. Dessutom har han svårt att komma in i det tuffa killgänget i skolan. Jargongen är hård och det både snackas om brudar och dricks alkohol. Bland annat pratas det om Heve, som alla vill ha men som ingen får. Utom då kanske Sebbe, som hon faktiskt blir intresserad av.

En misslyckad kväll dricker Sebbe alldeles för mycket alkohol på alldeles för kort tid och han hamnar i säng med annan tjej, som han känner ytligt. Plötsligt går allt fel. Han blir våldtagen.

Ångestfylld och panikslagen lyckas han ta sig hem, men han mår fruktansvärt dåligt. Och våldtagen? Har han egentligen blivit det? Kan en kille verkligen bli det?

Som redaktör har jag ibland den stora förmånen att få läsa fantastiska berättelser redan innan de kommer ut som böcker. Så var det med Sebbe sa nej. Jag blev helt tagen av Sebbes historia och tyckte att Niclas Christoffer fångat så mycket viktigt med sina ord. Om det som hände Sebbe hänt en tjej hade ingen tvivlat en sekund på att det var våldtäkt, men det är inte bara Sebbe själv som ifrågasätter om det verkligen handlade om en våldtäkt. Kan en liten tonårstjej verkligen våldta en starkt hockeykille?

Jag tycker att det är väldigt starkt av Niclas att ännu en gång ge sig i kast med ett riktigt svårt och tungt ämne. Han har tidigare skrivit om anorexi, självskadebeteende och sexmissbruk och lyckas alltid få till den perfekta balansen mellan det allmängiltiga som gör att man absolut vill läsa och det specifika som gör att man dras in huvudpersonens liv. Precis som tidigare ges även denna bok ut av Hoi förlag och jag tycker att boken inte bara är väldigt bra på insidan, utan också riktigt snygg på utsidan. Det svartvita temat känner vi igen från författarens tidigare ungdomsböcker och med den illgula färgen på de tre sista stora bokstäverna i titeln kan budskapet inte missas. Sebbe sa helt klart nej.

Jag blev så otroligt glad när jag fick ta del av recensionen på BTJ, som skriver omdömen som ligger till grund för bibliotekens inköp. Recensenten Staffan Wennerlund skriver så fint om boken i BTJ-häfte nr 7, 2019, att jag blir alldeles rörd. Tyvärr får man inte återge hela recensionen och den här gången är det lite extra svårt att låta bli eftersom det är en så allt igenom positiv recension och det är både Niclas och Sebbe sannerligen värda. Lite om slutet kan jag stryka med gott samvete för att inte spoila, men resten av de fina orden måste jag dela med mig av:

"Den komprimerade handlingen rymmer ett destillat av många olika mänskliga situationer, men känns ändå äkta. Person-och miljöskildringarna är utmärkta, händelseförloppen plausibla. Sebbes tillvaro och panikångest är trovärdigt och väl skildrat /.../  Sebbe sa nej är en angelägen och läsvärd bok /.../"

Sebbe sa nej känns extra aktuell när vi nu dessutom har samtyckeslagen som slår fast att allt som inte är ett ja är ett nej. Visserligen sa Sebbe uttryckligen nej och för honom var det viktigt att han gjorde det, men lika värdefullt är det att veta att det kan vara en våldtäkt även utan hot eller våld och till och med utan ett uttalat nej. Den här boken är ett perfekt diskussionsunderlag för att lyfta frågan om rätten till sin egen kropp och borde vara obligatorisk litteratur på gymnasiet, om jag fick råda.

Jag hoppas verkligen att Sebbe sa nej når många läsare, för den är, precis som recensenten ovan skriver, både angelägen och läsvärd. Och rent av fantastiskt bra och välskriven, tycker jag.

söndag 10 mars 2019

Intressant men lång bok i fokus


Hos Cattis med Sofie, Sussie, Catrin, Åsa Ö och Joanna

Denna gång blev det mycket prat om resan som vi ska göra tillsammans i april, men vi hann förstås prata om förra månadens bokcirkelbok De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg också. Vi var flera som läst eller lyssnat på den och en i gänget sammanfattade det hela riktigt bra när hon konstaterade att det var en rejäl samhällslektion men att den kunde har kortats med ungefär 30 procent.

Det var väldigt intressant att höra om fenomenet bacha posh och vi blev alla överraskade över att det var så pass vanligt. Det är något sorgligt över ett samhälle där det är så viktigt att få en pojke att man måste klä en av sina flickor till pojke för att familjen ska uppfattas som komplett och bra. En del utropar sin nyfödda flicka till pojke direkt efter födseln men i andra fall hinner det gå flera år innan innan flickan förvandlas till pojke och får det friare liv som pojkar har medan respekten för mamman växer i andras ögon.

Men vad gör det med ens identitet när man låtsas vara pojke trots att man är flicka? Det fanns många olika berättelser om detta och var inte särskilt enkelt alla gånger. Särskilt inte som de är pojkar endast under några år. När de kommer upp i puberteten behöver de bli flickor igen annars kan de inte gifta sig och föda nya pojkar till släkten.

En kvinna berättade att hon hade svårt för att vara intim med sin man för att hon själv kände sig som man. På frågan om hon skulle velat vara med en kvinna istället blev svaret ändå nej, för hon var trots allt kvinna själv och homosexuell var hon inte.

Författaren har gjort ett gediget om omfattande researcharbete för att kunna skriva denna bok och det var som sagt väldigt intressant. Dock blev det väldigt mycket av allting och vi som lyssnade tyckte att 11 timmar och 42 minuter var i längsta laget för detta tunga ämne.

Dessutom tyckte vi inte att uppläsaren var så bra. Hon var väldigt noga med att artikulera och vara tydlig, men det blev jobbigt ibland. Dessutom betonade hon fel vid några tillfällen så innebörden faktiskt blev en helt annan än den avsedda. Hon sa till exempel att en kvinna hade bara FYRA flickor, så därför fick den femte flickan bli en pojke. Som om det varit annorlunda om hon haft fem eller sex flickor. Hon skulle förstås sagt att en kvinna bara hade fyra FLICKOR. Hon sa även far-modern hela tiden, med långt a. Alla vi andra säger med kort a, precis som vi gör i farmor.

När vi lämnat bokpratet hann vi prata inredning och tv-serier, men framför allt bestämde vi en massa saker inför resan i april. Jag har mejlat alla info om detta, så i en egen mejltråd finns allt möjligt som kan vara bra att veta.

Slutligen var det dags för kvällens värdinna att plocka fram månadens nya bokcirkelbok. Vi bytte därmed ämne från kvinnoförtryck till slaveri. I mars ska vi läsa Den underjordiska järnvägen  av Colson Whitehead. Den finns både som pocket och som ljudbok, så alla kan välja det format de föredrar. Även denna bok är ganska lång, 10 timmar och 49 minuter är ljudboken, så det gäller att börja i god tid.

Efter ännu en trevlig kväll tillsammans var det snart dags att bege sig ut i regnet igen. Nästa gång vi ses hoppas vi på härlig vårsol och då kanske det faktiskt fortfarande är ljust när vi ses.

Det låter trevligt!