söndag 16 september 2018

Nytt hem och vacker drink



Hos Heidi med Sussie, Cattis, Catrin, Sofie, Åsa K, Gerd, Malin och Joanna


Kvällens värdinna hade bara bott i nya lägenheten några veckor när det var dags för bokcirkel. Det var inte helt lätt att hitta en lämplig parkeringsplats och heller inte alldeles enkelt att veta vilken dörr man skulle knacka på av de tre som fanns att välja på i huset. Men när dessa små bekymmer var lösa slog vi oss glatt ner på uteplatsen denna vackra sensommarafton.

Som vanligt bjöds vi på gott bröd och pålägg, men det vackraste denna kväll var helt klart den lilla äppelrödbetsdrinken vi fick i små snapsglas. Otroligt vacker färg och gott var det också. Värdinnan hade gjort den själv efter att med imponerande envishet lyckats leta upp alla delar till juiceapparaten mitt i allt flyttstök.

Egentligen märkte vi inget av flyttstöket för när vi lite senare på kvällen, när kylan besegrade oss, flyttade in i vardagsrummet såg det lika fint ut som det brukar göra hos värdinnan även om inte alla gamla möbler fått plats i den nya lyan. Hemtrevligt var det alldeles oavsett.

Under sommaren har vi läst böcker med ett kvinnonamn i titeln och det visade sig vara ett rätt lyckat tema för dels fanns det många böcker att välja mellan och dels hade många också läst eller lyssnat på någon.

Vi var två som läst Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman och vi tyckte båda att den var så bra att vi rekommenderade den till andra. Två nappade genast och nästa gång hoppas vi att vi kan diskutera den lite mer, för det fanns saker som vi inte ville avslöja om fler ville läsa den.

Andra böcker som vi läst under sommaren var Vera av Anne Swärd, som alla tre läsare tyckte var bra och som genast väckte intresse hos fler, och klassikern Jane Eyre av Charlotte Brontë, som två hade läst under sommaren men som fler hade läst tidigare i livet. Andra böcker som endast en person hade läst men som ändå fick uppskattande ord var Sophies historia av Jojo Moyes, Darling Mona av Lena Ackebo samt  Ylvas bok av Maria Gustavsdotter.

Eftersom det var ett tag sedan vi sågs körde vi en liten runda så alla fick berätta vad som hänt den senaste tiden. Det hade hänt så mycket att det blev en riktigt sen kväll och det var kul att höra alla spännande uppdateringar om såväl nya husdjur och nya pojkvänner som barn och föräldrar som flyttat.

Till nästa träff ska vi läsa Stanna hos mig av Ayobami Adebayo och det färgglada omslaget passar bra med sina orange toner när vi nu går mot höst.

När vi skildes åt var det ganska kyligt och vi fick gärna ta varsitt päron från det fina trädet innan vi vinkade adjö för den här gången. Några av oss kommer att ses innan nästa träff, som äger rum den 3 oktober, och då blir det på Bokmässan. Det är alltid lika trevligt med Bokmässan, oavsett om man är besökare eller utställare, tycker jag.

Välkomna till Grim förlags monter B04:79, där jag kommer att finnas alla fyra dagarna!

tisdag 31 juli 2018

Tankar kring Lilla Rosie



Lilla Rosie av Birgitta Fernström är en mycket charmig liten regnbågsbok för små barn. Lilla Rosie lever sina första fyra år i en klassisk kärnfamilj, men när föräldrarna allt oftare grälar och skilsmässan snart är ett faktum vänds hela tillvaron uppochner.

Snart träffar Lilla Rosies mamma Iris och de flyttar ihop. Även Lilla Rosies pappa träffar en ny kärlek och med hans nya fru får Lilla Rosie inte mindre är tre mammor som hon tycker om.

Berättelsen om Lilla Rosie är både söt och tänkvärd och illustratören Ingegerd Härgestam har fångat Lilla Rosie på ett mycket fint sätt. Särskilt talande är bilden på den sida där vi får veta att mamma och pappa ska skilja sig, trots att Lilla Rosie säger att de inte får. Hon försöker bokstavligen att hålla ihop familjen med sina rosa armar, men det är förstås omöjligt för ett barn.

En annan illustration som jag tycker särskilt mycket om är den när Lilla Rosie och hennes kusin Filip klär ut katten Tusse till prinsessa, trots att han är en hankatt. Det är en väldigt rolig bild och han ser verkligen indignerad ut, skulle jag vilja säga. Om det beror på att han inte vill vara just prinsessa eller om han helt enkelt inte tycker om att bli utklädd låter jag vara osagt, men kul är det i alla fall.

Jag tycker mycket om Birgittas trevliga böcker om den söta Pyttepojken Pelle och jag har tidigare skrivit om både Pyttepojken Pelle i blåsväder och uppföljaren Pyttepojken Pelle och stjärnfallet. Just som Glimmergumman, som författaren så träffande kallar sig, bestämt sig för att skriva en tredje bok om lille Pelle dök Lilla Rosie upp istället och då valde Birgitta att skriva om henne istället.

Det gjorde hon alldeles rätt i. Lilla Rosie kan helt säkert vara en bra bok för små barn som har någon förälder som plötsligt kommer ut som homosexuell och även för andra barn, för alla behöver få veta att det är precis lika bra att ha en regnbågsfamilj som att ha en kärnfamilj.

En liten invändning jag har är dock att jag tycker att Birgitta skulle skrivit att Lilla Rosies mamma hittar en ny partner som hon flyttar ihop med. Nu står det att hon hittar en ny kompis och att de flyttar ihop. Det tycker jag är synd, för det är trots allt skillnad på en vänskapsrelation och en kärleksrelation och detta är helt tydligt en ny partner.

I övrigt är det en lättläst och söt bok på alla vis och både bild och text samspelar på ett fint sätt.

söndag 24 juni 2018

Kvinnonamn i titeln - sommarens tema



Hos Catrin med Fia, Sofie, Cattis och Joanna

Juniträffen ägde rum en helt magisk måndagskväll (!) och vi kunde sitta ute hela kvällen. Den här gången träffades vi den 4 juni eftersom onsdagen var en röd dag och dessutom fasligt nära studentdagen den 8 juni. Vi var många som behövde förbereda lite inför denna stora dag, men några hade redan haft student, så det blev mer prat om detta ämne än om böcker denna gång. Det kändes lite högtidligt att kliva in i ett hem där det hängde ballonger i form av STUDENT i guld i köksfönstret. Det är lätt att kastas tillbaka till sin egen student och också börja tänka på de egna barnens kommande studentdagar. Det är ändå en väldigt speciell dag som man alltid bär med sig.

Några i gänget har ju klarat av studenten för flera år sedan, men vi var många nybörjare som gärna ville veta hur det hade gått och det verkade som om alla var nöjda, så det kändes fint.

Maj månads bok, Världen utan dig av Jill Santopolo, blev en trevlig bekantskap. Man förstod som läsare ganska tidigt hur boken förmodligen skulle sluta men vägen dit var ändå inte helt given och det hände saker längs vägen som vi inte var beredda på. Redan innan vi började läsa kunde vi på framsidan få veta att detta var en bok för alla som läst och älskar Livet efter dig och En dag. Det hade vi alla gjort, så vi misstänkte att vi skulle tycka om den här också. Jag var dock, uppriktigt sagt, aningen skeptisk, för ibland känns det som om en författare vill rida på en speciell framgångsvåg och härmar originalet för mycket. Så kände jag dock inte här och det gjorde ingen av oss.

Det var lättsam läsning som passar perfekt en sommardag på stranden eller i skuggan i hängmattan, men det fanns också ett stråk av allvar. Jag uppskattade särskilt att det hann gå ett par, tre år ibland när de två huvudpersonerna inte hade kontakt utan båda levde sina egna liv på varsitt håll i världen. Sedan var det något som gjorde att de hördes av igen. Någon tyckte att boken aldrig riktigt berörde och det var framför allt tankar från dem som lyssnat, så det kan finnas en skillnad där.

Språket var enkelt och flytande, och åren gick på det där sättet som år gör. Saker bara händer och man går vidare och det blir inte alltid som man en gång trodde, men det kan också bli bra.

Det var ljuvligt att få sitta ute och äta av allt det goda som värdinnan dukade fram och framåt kvällen var det extra gott med både te och filt, för då blev det lite kyligt, trots allt.

Nästa gång vi ses är det redan september och det känns ofattbart så här när juni står i full blom, men vi vet att vi snart är där. Det är alltid lika spännande att välja tema inför sommaren och den här gången har vi bestämt oss för att läsa en valfri bok där det finns ett kvinnonamn i titeln. Det visade sig att det fanns ganska många böcker att välja på och jag har mejlat ut en lista till alla i gänget. Det blev hela två fulla A4-sidor efter bara en stunds googlande. Det ska bli väldigt spännande att se vad alla kommer att välja!

Jag kikade som hastigast i min egen bokhylla och där fanns till exempel dessa böcker med kvinnonamn i titel.

Efter en väldigt mysig kväll tillsammans återstod bara en sak och jag säger detsamma nu:

HA EN RIKTIGT GLAD OCH SKÖN SOMMAR! 



lördag 12 maj 2018

Dagens boktips: Vit krypta av Mariette Lindstein



Äntligen har jag tagit mig tid att läsa Vit krypta av Mariette Lindstein och det var en riktig bladvändare full av dramatik, spänning och syskonkärlek. Jag var på den trevliga releasefesten på Akademibokhandeln i Halmstad för ett par månader sedan och köpte ett rykande färskt exemplar direkt av författaren. Sedan gällde det bara att hitta tiden att läsa och nu har jag norpat åt mig ett gäng sköna timmar i solen på altanen. Och det var det värt!

Jag fångades direkt av tvillingarna Dani och Alex och vi kastas brutalt in i handlingen när Dani försvunnit spårlöst i samband med en fest. Medan Dani hålls fången i en vit krypta får Alex ett nervöst sammanbrott och vårdas på en psykiatrisk avdelning i en månad. När hon kommer ut igen är hennes enda fokus att hitta sin syster. Hon vägrar att ge upp sökandet trots att både dagarna och månaderna går.

Alex misstänker att en sekt har kidnappat Dani och hon förstår att det är bråttom att hitta henne innan det är för sent. För att finansiera sitt sökande börjar hon jobba på dejtingfirman Ash & Coal, som har en alldeles speciell profil med många namnkunniga personer som klienter.

En riktigt rafflande historia löper över sidorna och det är snudd på omöjligt att lägga ifrån sig boken när man börjat läsa. Vartenda kapitel slutar på ett sätt som gör att man bara måste läsa ett till. Kapitlen växlar mellan de båda systrarnas perspektiv och det är mycket snyggt upplagt och berättat.

Jag har slukat Mariette Lindsteins trilogi om sekten ViaTerra på Dimön och rekommenderat den många gånger till olika vänner. Mariette har själv stor erfarenhet av sekter eftersom hon var med i Scientologikyrkan i 25 år, så när hon skriver om hur en sekt kan förvandla kloka och omdömesgilla personer till nickedockor som slutar ifrågasätta saker och ting tar jag det på fullt allvar. Det finns de som säger att de aldrig skulle låta sig bli så manipulerade som Sofia Bauman blir i Sekten på Dimön, men Mariette har förklarat väldigt bra hur det hela hänger ihop. Framför allt är tiden en viktig faktor. Inget händer över en natt utan att går så stegvis och sakta att ens verklighetsperspektiv helt enkelt ändras.

På det sättet skiljer sig Vit krypta från trilogin. De första tre böckerna har verklighetsbakgrund och man får följa hur den lynnige ledaren Franz Oswald manipulerar sektmedlemmarna på väldigt otäcka vis under lång tid. Vit krypta är en fiktiv berättelse, men det betyder inte alls att den är fri från manipulation och förtryck. Nejdå, det finns sannerligen i stora doser här också och man undrar hela tiden som läsare vem man egentligen kan lita på. Det undrar Alex också.

Jag hoppas innerligt att det som händer Dani aldrig skulle kunna hända i verkligheten, men jag känner mig inte helt säker när jag läst boken. Så märklig som världen är ibland och så många tokiga människor som det faktiskt finns här på jorden så kan man aldrig helt säkert veta ...

Vit krypta är kort och gott en riktig bladvändare om makt, manipulation, sekter, passion och systerskap. Ett utmärkt boktips för kommande lata dagar som behöver kryddas en aning!

söndag 6 maj 2018

Magiskt firande på Böttö



På Böttö med Fia, Åsa Ö, Sofie, Malin, Åsa K, Cattis, Catrin, Heidi och Joanna

Vår resa till Böttö blev precis så fantastiskt som vi hade hoppats på. Till och med de ytterst svårflörtade vädergudarna var med oss denna ljuvliga majhelg.

Vi samlades vid Wahlborgs marina på Hinsholmen och snart kom vår inlånade kapten med motorbåten som skulle ta både oss och vår packning till Böttö. Alla hade fått tips om att resa med så lätt packning som möjligt för att slippa åka två vändor och det hade vi lyckats bra med, för vi fick med oss både folk och prylar i samma tur.

Även om det var soligt var det lite blåsigt och eftersom vi inte var den enda båten på havet den här eftermiddagen blev det en del vågor som vi skulle ta oss igenom. Helt plötsligt lyfte båten en bra bit i luften för att i nästa sekund landa med en duns i dalen mellan två vågor. Självklart blev vi ordentligt nedskvätta av nästa våg som med full kraft svepte in över fören. Jag, som satt så fint ute och njöt av den friska vårluften, blev totalt genomblöt från bakdelen och nedåt. Dessutom stannade någon liter vatten kvar på "stolen" så i denna pöl blev jag sittande tills vi var framme vid ön.

Så fort vi kommit in i det enorma huset på Böttö, som en gång i tiden rymde tre olika lägenheter för fyrvaktarna och ytterligare en för tillfälliga gäster, bytte jag om till mina tjocka, gosiga, leopardmönstrade mjukisbyxor, som var tänkta att tjäna som pyjamasbyxor, och hängde upp klänning, byxor, trosor och strumpor på tork. Vattendramat var det enda lilla missöde som hände, så det var skönt att det var så enkelt åtgärdat. Det kunde varit betydligt värre. Till exempel var jag livrädd över att jag (eller någon annan, för den delen) skulle halka i någon av de många trapporna eller missa att det var cirka 25 centimeters nivåskillnad mellan olika golv. Det hade kunnat leda till betydligt större katastrofer med tanke på att både kaptenen och båten lämnat ön så fort vi klivit i land. Vi var helt enkelt strandsatta där ute och en olycka hade varit förödande.

Kvällens värdinna är en av de nio ägarna till Böttö och hon inledde med att visa oss runt i huset och peka ut var man kunde uträtta sina behov. Husvisningen var fantastisk. Så här i efterhand ångrar jag dock lite att jag inte tog en extratur sista dagen. Det var nämligen så läckert med alla vinklar och vrår och halvtrappor och kringelikrokar att jag mest kände mig som Odysseus på sina irrfärder vid första visningen. En extra tur hade kanske gett mig en bättre överblick, för nu när jag tänker tillbaka kan jag inte riktigt måla upp alla bilder för min inre som jag hade önskat.

Som välkomstdrink, när alla hade installerat sig i olika rum här och var, fick vi bubbel med en skvätt limoncello i. Det var otroligt gott. Trots att jag älskar både limoncello och bubbel hade jag aldrig provat denna kombo förut, så det var riktigt kul att få testa det. Fräscht som en sommardag!

Till middag bjöds vi sedan på ungsbakad lax, risotto, sallad och en kall sås. Mmmmm, en ren njutning, så gott var det.

Det var så mycket annat vi pratade om och upplevde att april månads bok kom lite i skymundan, men det berodde inte enbart på att vi var så uppfyllda av Böttö, utan också på att endast två hade tagit sig igenom De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Båda hade dessutom lyssnat på den och den var inte helt lättlyssnad även om författaren läste på ett bra sätt. Jag försökte själv att lyssna, men efter ett par timmar orkade jag inte mer för jag tyckte att den var för rörig. Då var planen att läsa den istället, men då blev problemet att tiden inte räckte till. Kanske kan vi ta sommaruppehållet till hjälp för att komma ikapp med de böcker som vi ännu inte hunnit med ...

Kvällen blev verkligen fantastiskt trevlig och det var så mysigt att sitta där på ön och se både stora och små båtar åka förbi. Vi hade också tid att prata med varandra och det var värdefullt. Det finns alltid massor av saker som vi kan prata om och alltid saker som hänt sedan senast vi sågs.

Vi passade självklart också på att fira och sjunga för vår jubilar, för trots allt var det ju hennes 50-årsdag vi var där för att fira.

Efter en god natts sömn var det dags för frukost vid niotiden och det fanns så mycket gott att äta. Visserligen hade vi sett att värdinnan släpade med sig flera kassar fyllda av godsaker, men jag var ändå både förundrad och imponerad av hur mycket de faktiskt innehöll. Det blev en makalös hotellfrukost med flera sorters bröd, ägg, kaviar, ost, skinka, yoghurt, müsli och juicer. Mums!

Strax före klockan 11 kom så kaptenen tillbaka med båten och vi gjorde oss i ordning för hemfärd. Vi hade verkligen en fantastiskt fin kväll, natt och morgon på Böttö, men jag måste säga att jag gärna hade stannat lite till. Det var en magisk upplevelse utöver det vanliga och den vill man ju inte lämna!

Nästa gång ses vi en måndag, så det är verkligen ingen ordning på våra träffar nu för tiden. Men juni är alltid ganska stökig och denna gång är det dessutom dags för många av oss att ordna studentmottagningar just när bokcirkelveckan ligger. Först onsdagen är dessutom röd dag, eftersom det är Sveriges nationaldag just då. Efter en del grubblande bestämde vi oss alltså för att ses måndag den 4 juni. Fler detaljer ser ni som vanligt i högspalten.

Maj månads bok blev Världen utan dig av Jill Santopolo och vi hoppas förstås att många har hunnit läsa eller lyssna på den innan vi ses nästa gång.

Tusen tack, bästa Fia, för en oförglömlig vistelse på Böttö! Och grattis än en gång till de 50 första åren av ditt liv!

söndag 22 april 2018

Mysig kväll på halvön



Hos Åsa Ö med Cattis, Gerd, Åsa K, Catrin, Sussie och Joanna

Äntligen börjar vi få lite ljusare kvällar även om värmen och våren i sanningens namn låter vänta på sig lite till. Det var i alla fall härligt att det inte var kolsvart när vi sågs, även om det självklart hann mörkna en del innan vi skildes åt.

Mars månads bok Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson var det endast en enda, förutom jag själv, som läst ut. Två hade dock börjat och ytterligare två, som inte var närvarande, hade också börjat och ville fortsätta att läsa klart, för båda gillade språket och fångades. När bara två har läst blir förstås inte diskussionen så spänstig (särskilt inte som jag själv varit både redaktör för boken och valt den som månadsbok och därmed är part i målet), men vi pratade lite om den och hoppas kunna fortsätta även på nästa träff.

Den andra som läst gjorde något så spännande som läste upp särskilt välformulerade meningar som hon reagerat på och gillat. Jag blev självklart glad över det eftersom jag älskar bra språk och just detta med språket var huvudskälet till att jag valt Jag är Fiona som dödar som månadsbok.

Redan när jag valde boken förra månaden reagerade också ett par på att omslaget var så snyggt och det var förstås roligt att höra eftersom jag i allra högsta grad varit involverad även där.

Förhoppningsvis kommer flera att ha läst den nästa gång vi ses och då kanske vi kan få några minuter att prata om den också och inte bara april månads bok som är De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Precis som De polyglotta älskarna av Lina Wolff, som vi läste tidigare i år, är detta en roman som vunnit Augustpriset, så det ska bli intressant att se vad vi tycker om den. Den finns även som ljudbok och är då inläst av författaren själv.

Vi passade också på att fatta ett par beslut angående de kommande två träffarna och då blir det som så att ordinarie träff, som skulle ägt rum på en restaurang i Göteborg, blir på en ö där en viss jubilar till bokcirkelmedlem är delägare i ett hus. Vi passar på att både fira och diskutera böcker fredag den 4 maj.

Träffen därpå flyttades till måndag den 4 juni och då ses vi hemma hos Catrin för att tillsammans välja ett tema för sommarens läsning. Allt detta har kommit på mejl till alla, men bra att ha det här också, eftersom det är enkelt att söka här.

Med magarna fyllda av allt från svampstuvning och ost till Polly och glass begav vi oss hemåt igen skymningen och nästa gång vi ses är vi ett antal mil från vår trygga halvö och installerar oss istället på en ö i Göteborgs skärgård. Vilket äventyr!

söndag 25 mars 2018

Jack - ett grymt boktips

Jag är verkligen inte först på den här bollen, men jag måste ändå skriva några ord om Christina Lindströms ungdomsroman Jack. Jack är en artonårig cool kille som blir förälskad i Freja som har en rosa mössa och en stor näsa. När de varit ihop ett litet tag kommer Jacks förflutna ikapp honom. På högstadiet var han en mobbare och han har också rört sig i nazistiska kretsar. Jack har förändrats men Freja blir besviken när hon förstår att han inte är den person hon trodde att han var.

Christina Lindström är lärare och för ett par år sedan jobbade vi på samma skola i några veckor. Då berättade hon att hon skrivit ungdomsböcker som hon själv saknade när hennes elever skulle läsa en bok. Det är svårt att hitta riktigt bra ungdomsböcker, så jag förstår henne precis. Så smart att hon då skrev egna. Jag blev nyfiken på hennes böcker för både hennes namn och flera av boktitlarna har dykt upp både här och där sedan vi jobbade tillsammans, men jag har inte tagit mig tid att läsa någon för det har alltid varit något annat som jag behövt prioritera.

Men nu så! Eller nu har jag faktiskt inte heller läst, om sanningen ska fram, utan jag har lyssnat. Jag brukar säga att jag tycker att det är svårt att lyssna för många språkliga nyanser försvinner för mig och dessutom tappar jag lätt koncentrationen och tankarna far iväg åt helt andra håll. Så var det dock inte alls med Jack. Tvärtom lyssnade jag hela tiden med stort intresse och det är en fantastiskt bra bok på så många sätt.

Först och främst är historien i sig väldigt bra. Det udda paret Jack och Freja är så charmiga att man bara måste få veta hur det går för dem, men sättet berättelsen är skriven på är det som verkligen lyfter boken. Det är rappt, spänstigt och ungdomligt på det bästa av sätt, det vill säga utan att det känns som om någon vuxen ansträngt sig för att låta tonårsaktig.

Fredde Granberg är inläsare och han gör ett utmärkt jobb. Jag har lyssnat på en del vuxenromaner där kvinnor med olika allvarsgrad i rösten läser och läser och läser. Så känns det inte alls här. Visst läser Fredde Granberg, det inser även jag, men han gör det med sådan inlevelse att han mer berättar för mig vad det är som händer och vad som sägs. Jag är inte ens i närheten av att tappa koncentrationen och börja tänka på något annat. Tempot gör det omöjligt att fladdra iväg i tankarna och det spänstiga språket med de träffsäkra uttrycken går fram utan några som helst bekymmer.

Jag är helt säker på att boken gör sig perfekt som fysisk bok, men jag är glatt överraskad över hur bra den är som ljudbok. Ett utmärkt boktips oavsett format, helt enkelt.