söndag 8 december 2019

Julklappstips: Att inte fega ur av Annakarin Rosengren

Efter att ha skrivit tre fina och uppmärksammade böcker om Fru Alm och hennes magiska resebyrå har författaren Annakarin Rosengren bytt spår. Hennes senaste bok, Att inte fega ur, handlar faktiskt om att spela instrument och dessutom om att göra det i en ensemble. Maja, Alice, Silje och Anton går alla i sjätte klass och under ledning av den entusiastiska musikläraren Morran bildar de tillsammans Fyrflöjterna.

De fyra musikanterna blir snart goda vänner, men Anton har en hemlighet. Det finns något som han inte vågar berätta. Vad ska hans nya vänner säga om de får reda på hans hemlighet? Han som är bäst i klassen och dessutom har sådan humor. Vad är det han döljer egentligen?

Annakarin har själv spelat flöjt i många år och tyckte att det behövdes en bok på temat. Förutom att hon genom boken vill ge en eloge till musikskolor och musiklärare runt om i landet tycker hon att boken fyller ett tomrum för barn i åldern 9-12 år. Jag tycker att det var en utmärkt idé att skriva en bok som handlar om vänskap och mod och ändå hela tiden har en klangbotten i musikens värld, för alla böcker kan inte vara fantasy eller deckare.

Ibland dyker det upp musikaliska facktermer, som synkop, ensemble och strof, och om man inte av sammanhanget är helt säker på vad orden betyder finns det praktiskt nog en ordlista i slutet av boken. Där förklaras alla orden på ett pedagogiskt sätt.

Jag har känt Annakarin i många år och det är alltid lika mysigt att läsa hennes böcker. Hon skriver med värme och hjärta och har alltid ett väldigt trevligt och smidigt språk. Det flyter på som en frisk liten bäck och hon lyckas alltid skapa karaktärer som man fattar sympatier för och tycker om. Nu i december vet jag att hon är ute och signerar flitigt, så passa gärna på att köpa en signerad bok direkt från författaren. Annars går det förstås lika bra att handla på nätet.

Har du ett barn eller ett barnbarn som spelar ett instrument, eller skulle vilja spela ett, är Att inte fega ur en riktigt fin julklapp. Har du ett barn eller barnbarn som är intresserat av kompisrelationer och vad det är att vara en bra vän passar den också utmärkt.


torsdag 5 december 2019

Julavslutning med bokcirkeln


På Rum 35 med Åsa Ö, Cattis, Catrin, Sussie och Joanna

Man vet aldrig hur många vi ska bli på träffarna och det är inte ovanligt att det var olika skäl kommer avhopp kort inpå. Så även denna gång. Det är dock en del av livet och vi som var på plats hade i alla fall trevligt. Maten var god och vår servitris sprang ut i köket ideligen för att kontrollera exakt vad maten innehöll. Två specialönskemål på efterrätt fanns och dessa tillgodosågs utan några som helst stönanden. Servicen var alltså riktigt fin denna afton och det uppskattar vi alltid.

Förra månadens bok, Gröna fingrar sökes av Annika Estassy, hade faktiskt samtliga närvarande läst eller lyssnat på. Ingen av oss kunde säga när det hände senast men vi var i alla fall överens om att det var länge sedan. Dock kan man ändå inte säga att det blev en spännande diskussion för det var i grund och botten inte en bok som väckte så starka känslor. Den var helt okej, men vad kan man säga om en feelgood? Det finns helt enkelt inte så mycket att säga.

Någon i sällskapet trodde inledningsvis att boken skulle handla om misshandel och hur man tar sig ur ett destruktivt förhållande, men så var det inte alls, utan misshandeln var mer ett skäl för huvudpersonen Leyla att ta sin son och åka till Måneby där lejonparten av romanen utspelar sig. I Måneby har Agnes en koloniträdgård som hon älskar, men hennes sjukdom gör att hon inte orkar eller kan ta hand om den själv så hon behöver hjälp under sommaren.

Boken var trevligt skriven och passade både att läsa och att lyssna på, men den hade ändå inte det där lilla extra som gör att man minns den så värst länge efteråt. Vi tyckte nog alla att det fattades något som skulle få romanen att sticka ut lite mer och lyfta från det alltför vardagliga. Trevlig förströelse, men inget som direkt fastnar, blev det sammanlagda omdömet och därmed var vi mer överens än vanligt, vilket var kul med tanke på att alla fem läst den.

Vi pratade om en hel del annat också, bland annat om bokcirkelns fortsatta liv. Jag kommer att mejla alla medlemmar om de förändringar som är på gång, för det känns inte så nödvändigt att ta dem här. Troligen kommer denna blogg inte längre att fungera som någon form av protokoll för våra träffar, utan jag kommer istället att använda den till min andra verksamhet på den, nämligen att skriva om böcker som jag läst.

I december läser vi årets nobelpristagare och i år har vi till och med två att välja på, Olga Tokarczuk och Peter Handke. För den som inte är intresserad av nobelpristagare brukar vi ha ett annat alternativ och det har vi även denna gång. Valet föll på att man kan läsa eller lyssna på valfri biografi istället.

Jag uppskattade diskussionen vi hade om bokcirkeln och allt kring den mycket och upplevde att det var högt i tak och plats för alla möjliga tankar. Med det lägger vi de första 17 åren av vår bokcirkel till handlingarna och går in i en ny tid.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

tisdag 3 december 2019

Julklappstips: Detektiv Långöra och Bonkostölden av Andreas och Emma Svalander

På Bokmässan i Göteborg i slutet av september var vi på Grim förlag montergrannar med Emmagjort. Bakom det fyndiga namnet står det äkta paret Andreas och Emma Svalander. De har tidigare gjort bilderboken Brumfällan ihop och nu har de kommit ut med en kapitelbok om kaninen Holger som känner att han är menad för något annat än att bara vara en vanlig kanin.

Detektiv Långöra och Bonkostölden är en charmig bok som får mig att le flera gånger och vända blad kvickt, så jag ska få veta hur det går. Jag fick boken redan under mässan, men har först nu tagit mig tid att läsa den och kanske passar det bra ändå eftersom det lackar mot jul och detta är en riktigt fin julklapp.

Vi kastas direkt på första sidan in i en dispyt mellan Holger och hans syster Helga. Syrran retar brorsan för att han inte klarat kurvan när de sprungit och menar att han hade gjort det om han sprungit som en vanlig kanin. Men Holger vill inte det. Han vill springa på två ben istället för fyra och förklarar att han är trött på att vara en vanlig kanin. Han har så mycket mer inom sig. Så gulligt! Och så lätt att känna igen sig i.

Han drömmer om att bli detektiv och eftersom han syster är precis så stöttande och peppande som en syster ska vara uppmuntrar hon honom att följa sin dröm. Det är en härlig inledning på denna spännande historia.

Detektiv Långöra får snart sitt första uppdrag och klient är direktör Oxelsvans som har fått problem på sin lyxyacht. All god mat och framför allt alla flaskor med den ovanliga drycken Bonko stjäls från båten ideligen. Detektiv Långöra spanar från olika positioner i hopp om att hitta tjuven eller tjuvarna.

Jag vill också testa den här drycken. Hur
vacker som helst och låter jättegod.
Det blir en dramatiskt och spännande berättelse och den är precis lagom klurig för målgruppen, tycker jag. Andreas står för texten och Emma för bilderna och de bildar en riktigt fin helhet tillsammans. Det är också en fin mix mellan det lite småtokiga i att djur kan prata och älska smoothies och att människor är som människor är mest.

Kapitlen har en perfekt längd och boken passar lika bra som högläsning som att läsa själv så snart man lärt sig läsa lite längre böcker. De 117 sidorna är rappt och roligt skrivna och jag har verkligen trevligt medan jag läser, trots att jag är betydligt äldre än den primära målgruppen.

Detektiv Långöra och Bonkostölden rekommenderas varmt till barn i åldern 6-9 år. Jag ser redan fram emot fler böcker, för det är orimligt att paret Svalander skapat dessa söta syskon för enda boks skull. Såklart det kommer att bli en serie. Häng med från början och var med när detektiv Långöra löser sitt första fall!


lördag 9 november 2019

Träff på BAO Kitchen



På BAO Kitchen med Sofie, Catrin, Cattis, Malin och Joanna

På grund av sjukdom ägde november månads träff rum på BAO Kitchen i Kungsbacka. Endast en i gänget hade varit där förut och vi tyckte alla att det kunde vara kul att prova eftersom hon var så positiv. Det visade sig vara ett riktigt bra ställe. Det var väldigt snyggt inrett i gröna harmoniska toner och det var lite lagom med folk som kom och gick. Det var lugnt och skönt, så att vi alla kunde prata utan att skrika, trots att det var musik i bakgrunden. Maten var både snygg och supergod. Den kändes verkligen fräsch och nyttig utan att vara det minsta tråkig. Tvärtom var det fullt av olika smaker och en härlig mix av det mesta.

Bokdiskussionen blev lite annorlunda denna gång och jag ska inte skriva så mycket om den här i inlägget. Förra månadens värdinna hade valt en bok där hon har en relation till författaren och det står alla helt fritt att välja bok efter eget tycke och smak den gång per år som man är värdinna, så det är inget fel i det. Boken, Tills livet skiljer oss åt av Linda Gabrielsson, fanns dock endast som inbunden bok för 207 kronor på Adlibris och 206 kronor på Bokus och inte som ljudbok eller pocket, så redan från början gick det att misstänka att antalet som skulle läsa boken skulle bli lågt.

Så blev det också. Endast bokväljaren själv och jag hade valt att köpa och läsa den. Jag gav dock upp efter 63 sidor då jag inte tyckte att den höll måttet för en utgiven bok. Med tanke på att boken är hela 426 sidor lång kände jag inte att jag ville lägga den tiden på den, helt enkelt. Att jag är mer kräsen än många andra i bokcirkeln är ingen nyhet och jag hade många konkreta orsaker till att jag valde att ge upp, men det blev ingen vidare diskussion kring bokens kvaliteter eftersom det blev känsligt med mina åsikter. Hon som valt den konstaterade i alla fall att hon tyckte att den var bra och att den passade henne och därmed lämnade vi diskussionen kring månadens bok.

Istället pratade vi om inredning och det var ett mindre känsligt ämne. En i gänget ska göra om köket och har kontaktat hantverkare som ska hjälpa till, så vi fick se jättefina bilder på stilen. Det är alltid spännande med stora förändringar i våra hem, så vi ser fram emot att få se det klart så småningom.

Vi pratade en del om våra vuxna barn och deras förehavanden också. Det är verkligen helt andra ämnen när vi pratar om dem nu jämför med för några år sedan. Nu är det deras tentor, bostäder, förlovningar och jobb istället för alla småbarnssaker vi pratade om förr i tiden. Det hinner onekligen hända en del på sjutton år!

Hon som skulle varit värdinna skickade sms på vad hon valt för bok till nästa gång. Under november ska vi läsa Gröna fingrar sökes av Annika Estassy och den finns i alla format, så förhoppningsvis blir det fler som kan diskutera boken nästa gång vi ses.

Vi brukar alltid gå ut i december och det bestämde vi oss för att göra nästa månad också, trots att vi var på restaurang även denna månad. Planen är att gå till Rum 35 som har quizkväll när vi har vår träff, så vi hoppas att det kan vara kul med något lite annorlunda. Mejl om detta har redan skickats och det kommer ett till som alla måste svara på innan det är dags, så vi vet hur många vi blir.

I december har vi alltid vi läser valfri bok av årets nobelpristagare, men vi brukar också ha något alternativ. Fundera gärna på vad vi kan ha som alternativ bok till nästa gång vi ses.

Och eftersom det är quizkväll nästa gång: plugga allt möjligt, så ni kan briljera!


lördag 12 oktober 2019

Runstreak - att springa varje dag av Daniel Karlsson

Alla som känner mig det minsta vet att jag inte är någon löpare. Över huvud taget är jag väldigt ointresserad av idrott, skulle man kunna säga utan att ta i. Men jag har aldrig varit så nära att börja springa som när jag, som redaktör, läste Daniel Karlsson inspirerande bok Runstreak - att springa varje dag. Vilken härlig människa denne Daniel är! Han är ett energiknippe utan dess like och en del av sin energi använder han till att springa varenda dag. Exakt varenda dag - året om. Oavsett väder.

Detta har han till dags dato hållit på med i 599 imponerande dagar. Imorgon springer han för sexhundrade gången och jag kan inte annat är häpna över målmedvetenheten, styrkan och viljan.

Han är inte bara löpare utan också trollkarl, med bland annat barnprogrammet Den itusågade Kaninen som fin merit, och när han kombinerar dessa två stora passioner kallar han det träningstrolleri. Han menar i sin nya bok, som släpptes på Bokmässan för två veckor sedan, att runstreak är en träningsform som passar alla och det var antagligen därför jag faktiskt och oväntat blev nyfiken på vad det egentligen handlar om.

Daniel vill förändra vår bild av träning. Han vill att vi ska sluta se träningen som ett nödvändigt ont som är bäst när den är över för den här gången och istället se träningen som något vi längtar till. Han jämför med att se det hela som ett ruckel eller som en lyxvilla. Det är ju rätt givet att man inte längtar till ett ruckel, men kan man se träningen som en lyxvilla kanske det känns mer lockande att tillbringa lite tid där.

Daniel Karlsson sprang två varv runt montern
när någon köpte hans bok på Bokmässan. Kul!
Det finns endast två kriterier för att man ska uppfylla en runstreak och det är att man springer minst en engelsk mile (1,6 kilometer) varje kalenderdygn. Om man gjort detta i två dagar är redan runstreaken igång. Sedan är det "bara" att fortsätta. Lätt som en plätt - åtminstone på pappret.

I boken svarar Daniel på många olika frågor man kan ha som nybörjare. Några är av dem handlar om varför han springer varje dag, vad som händer om han blir sjuk och hur han, som dessutom har både en sambo och tre små barn som behöver hans uppmärksamhet, hinner springa varenda dag. Vettiga frågor som Daniel förstås besvarar utan problem.

Några härliga rubriker i boken är Mirakelgodiset, Våga fjantspringa samt Årstidernas gåva. Nog måste man le när man läser detta? Vem vill inte ha mirakelgodis liksom? Att fjantspringa låter väl som något vem som helst borde klara? Och istället för att gnälla över att det nu på hösten är på väg att bli både kallt och halt, ska man självklart se de olika årstiderna som en gåva.

Enligt Daniel finns det massor av skäl att träna och han menar på fullaste allvar att runstreak är något som passar alla som kan röra sig. Han förklarar att alla kan träna upp sin förmåga så att de lyckas springa 1,6 kilometer och sedan är det bara att köra på. Daniel själv improviserar ofta när det gäller sträckan. Beroende på hur kroppen känns kanske det råkar blir ett par, tre mil istället för den engelska mile som är obligatorisk. Bara för att det räcker med att springa 1,6 kilometer måste man naturligtvis inte nöja sig med det. Springa längre är absolut tillåtet.

Daniel är inte ensam i boken, utan han har bjudit in några av sina runstreakande vänner att berätta sin personliga historia också. Även de är väldigt inspirerande när de delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Ellen Westfelt är en av dem och hon är den som har Sveriges allra längsta runstreak. Hon började springa den 4 september 2013 och sedan dess har hon sprungit varenda dag. Det betyder att när hon springer idag gör hon det för 2 229:e gången. Varje dag i över sex år, alltså. Jag kan knappt ta in det. Det är så ofattbart lång tid. Men hon skriver om det på ett så jordnära och avslappnat vis att man på något sätt inte tycker att hon är så märklig som det först kan verka. Tvärtom skriver hon att hon vill att hennes runstreak ska vara lika naturlig och självklar som att borsta tänderna. Och efter drygt sex år är den säkert det.

Martin Lundström, även känd som fakiren Orthae, Emmy Karnerud, Helena Dahlström och Thomas Heiderup är de andra medverkande runstreakarna och de har alla intressanta historier att berätta.

Jag fick också vara med i denna grymma bok! TACK!
Runstreak - att springa varje dag är tack vare Daniels härliga sätt att både tänka och skriva en riktigt inspirerande och engagerande bok. Han är inte som folk är mest, men på det bästa av sätt, och vill du läsa mer om honom och hur han ser på livet och träning kan jag tipsa om en intervju jag gjorde med honom för några veckor sedan. I intervjun berättar han att boken egentligen är en faktabok om löpning, men att han ville att den skulle bli något mer än bara det, eftersom han själv tycker att böcker om löpning är så tråkiga. Han ville hellre ha en blandning mellan en träningsbok och en filosofisk bok. En träningsfilosofisk bok, helt enkelt.

Det är faktiskt exakt det jag tycker att det blev också.

onsdag 9 oktober 2019

Mannen som hyrde en familj av Susanne Brijker



Mannen som hyrde en familj av Susanne Brijker måste vara den charmigaste och mest tänkvärda feelgoodromanen denna höst. Mannen som står i centrum heter Gustav och är 83 år. Han arbetar fortfarande och har inga planer alls på att dra sig tillbaka. Mitt under ett styrelsemöte drabbas han dessvärre av en stroke och det gör förstås att planerna ändras rejält.

Eftersom han alltid satsat allt på karriären har han varken fru eller barn och detta trista faktum blir extra påtagligt när han flyttar in på ett lyxigt äldreboende. När alla andra får besök av barn och barnbarn känner sig Gustav utanför och han bestämmer sig därför för att hyra en familj för att kunna visa upp en snygg fasad. Det visar sig dock inte vara så enkelt som han tänkt sig, för den inhyrda familjen är inte så perfekt som han önskat. Sonen har massor av högskolepoäng, men jobbar ändå på kafé, och svärdottern är en hårt arbetande ensamstående mamma till två lite udda barn, som nu blir Gustavs inhyrda barnbarn.

Det är ofta dråpligt och roligt, men det finns också en tydlig värme i det som skildras och vi vet ju alla att livet inte är så enkelt som man skulle önska alla gånger. Inte heller för rike Gustav.

Författaren Susanne Brijker arbetar som nattsjuksköterska och idén till boken har hon fått på jobbet där hon sett att många äldre människor är ensamma trots att de har familj. Det gör att det finns ett äkta djup i boken och man får sig en tankeställare som läsare.

Omslaget tycker jag är superläckert och man riktigt ser hur Gustav sätter sprätt på sina pengar, där han sitter välklädd, som han alltid varit, i rullstolen. Det kostar att ha familj! Jag skulle önska att någon filmmakare fick upp ögonen för denna roman, för den skulle passa perfekt som långfilm. Många scener är väldigt filmiska och när jag läser ser jag allt spelas upp inför min inre blick.

Jag har haft det stora nöjet att vara redaktör för denna pärla till bok och jag såg genast potentialen i berättelsen, precis som Hoi förlag, som gett ut boken, gjorde. Susanne skriver på ett härligt sätt och hon vågar ta ut svängarna, så att det blir både underhållande och tänkvärt på en och samma gång. Fantasi och empati är ingen bristvara hos Susanne och båda delarna genomsyrar berättelsen.

Dock var min övertygelse att vissa saker behövde ändras för att den skulle bli så bra som den borde bli. Susanne valde att lita på mig och det är jag väldigt glad över. I slutet av boken tackar hon mig för att jag fick henne att skriva om 75 sidor av boken och hjälpte henne att göra den så mycket bättre. Det värmer mitt hjärta enormt, för det var tufft att föreslå en så pass stor ändring i manuset när hon dessutom hade en deadline att förhålla sig till.

Med facit i hand var det ett lyckokast för denna härliga debutroman har faktiskt blivit en succé. Den får genomgående höga betyg överallt och på Storytel har ljudboken fått ett imponerande snittbetyg på 4,23 sedan den släpptes i slutet av september. Det är riktigt bra, och Susanne och hennes härliga historia är värd vartenda positivt omdöme som finns.

Mannen som hyrde en familj är en tragikomisk feelgood med sköna karaktärer som man helt enkelt inte kan motstå. Vill du uppleva både skratt och faktiskt också ett par tårar är detta ett utmärkt boktips när höstmörkret nu så sakta smyger sig på oss. I sällskap av Gustav och hans alldeles speciella hyrda familj känns livet genast lite varmare och ljusare.

måndag 7 oktober 2019

Underhållande och skruvad bok i fokus

Hos Catrin med Fia, Åsa Ö, Åsa K, Cattis, Sussie och Joanna

I år var det bara en av kvällens deltagare som varit på Bokmässan helgen innan så det blev ett ganska kort samtal om den, men vi fick ändå tillfälle att återkomma till den ett par gånger lite senare under kvällen.

Förra månadens bok var Drottningklockan av Elisabeth Öhman och den var det flera som läst eller lyssnat på. Alla tyckte att den var bra och underhållande, men också lite skruvad. En jämförde med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson för precis som i Drottningklockan finns det en hel mängd mer eller mindre tokiga händelser i den. Medan jag själv läste drog jag inte den parallellen, men när jag hörde det kunde jag ändå förstå tanken för visst var det många olika händelser som var rätt så osannolika, men det var också väldigt kul att läsa/lyssna är det hela tiden hände så mycket.

Jag träffade författaren på Bokmässan och berättade då att jag snart läst ut boken och spontant frågade jag varifrån hon fått allt hon skrivit om. Hon skrattade mest och menade att det kunde man ju undra. Och ja, det kan man faktiskt. Hon har skapat en härlig karaktär i Aron Pettersson och uppföljaren, Renässansringen, har precis kommit ut. Den blev jag också sugen på att läsa, för jag gillade verkligen drivet och berättarglädjen i den första delen och har bara hört gott om den andra också.

Kvällens värdinna valde bok Tills livet skiljer oss åt av Linda Gabrielsson och den var sprillans ny på Bokmässan, så den är verkligen färsk. Författaren är svägerska till kvällens värdinna och det är förstås roligt att välja en bok där man känner författaren. Vi har gjort det tidigare när vi läst mina böcker och också när vi läste Jan Stocklassas bok Stieg Larssons arkiv: nyckeln till Palmemordet, som vi dessutom alla tyckte var både bra och intressant.

Alla är fria att välja vilken bok man vill när man är värdinna, men nackdelen med just denna är att den inte finns som vare sig e-bok, pocket, eller ljudbok. Jag hoppas ändå att några läser den, så vi har något att prata om nästa gång vi ses.

Annat vi pratade om under kvällen var mat och det är som alltid roligt. Denna gång berättade en i gänget att hennes ena dotter var så förtjust i något hon brukade köpa i en foodtruck, men receptet var hemligt, så hon lade ner stor möda på att testa sig fram i det egna köket för att återskapa en rätt som var så lika som möjligt. Efter flera försök lyckades hon och nu är det en favorit även bland resten av familjen.

Vi pratade också lite om resor och det är också ett ämne som alltid är trevligt. Ibland ligger novemberträffen på höstlovet och då kan det vara så att några åker bort, men denna gång har höstlovet redan varit när vi ses den 6 november, så årets resenärer klarar sig fint och hinner med både resa och bokcirkelträff.

Nu blir det allt kyligare för var dag som går och nästa gång är det nog mörkt redan när vi ses 18.30. Det var det inte denna gång, men rätt så snart föll mörkret ändå...