lördag 12 maj 2018

Dagens boktips: Vit krypta av Mariette Lindstein



Äntligen har jag tagit mig tid att läsa Vit krypta av Mariette Lindstein och det var en riktig bladvändare full av dramatik, spänning och syskonkärlek. Jag var på den trevliga releasefesten på Akademibokhandeln i Halmstad för ett par månader sedan och köpte ett rykande färskt exemplar direkt av författaren. Sedan gällde det bara att hitta tiden att läsa och nu har jag norpat åt mig ett gäng sköna timmar i solen på altanen. Och det var det värt!

Jag fångades direkt av tvillingarna Dani och Alex och vi kastas brutalt in i handlingen när Dani försvunnit spårlöst i samband med en fest. Medan Dani hålls fången i en vit krypta får Alex ett nervöst sammanbrott och vårdas på en psykiatrisk avdelning i en månad. När hon kommer ut igen är hennes enda fokus att hitta sin syster. Hon vägrar att ge upp sökandet trots att både dagarna och månaderna går.

Alex misstänker att en sekt har kidnappat Dani och hon förstår att det är bråttom att hitta henne innan det är för sent. För att finansiera sitt sökande börjar hon jobba på dejtingfirman Ash & Coal, som har en alldeles speciell profil med många namnkunniga personer som klienter.

En riktigt rafflande historia löper över sidorna och det är snudd på omöjligt att lägga ifrån sig boken när man börjat läsa. Vartenda kapitel slutar på ett sätt som gör att man bara måste läsa ett till. Kapitlen växlar mellan de båda systrarnas perspektiv och det är mycket snyggt upplagt och berättat.

Jag har slukat Mariette Lindsteins trilogi om sekten ViaTerra på Dimön och rekommenderat den många gånger till olika vänner. Mariette har själv stor erfarenhet av sekter eftersom hon var med i Scientologikyrkan i 25 år, så när hon skriver om hur en sekt kan förvandla kloka och omdömesgilla personer till nickedockor som slutar ifrågasätta saker och ting tar jag det på fullt allvar. Det finns de som säger att de aldrig skulle låta sig bli så manipulerade som Sofia Bauman blir i Sekten på Dimön, men Mariette har förklarat väldigt bra hur det hela hänger ihop. Framför allt är tiden en viktig faktor. Inget händer över en natt utan att går så stegvis och sakta att ens verklighetsperspektiv helt enkelt ändras.

På det sättet skiljer sig Vit krypta från trilogin. De första tre böckerna har verklighetsbakgrund och man får följa hur den lynnige ledaren Franz Oswald manipulerar sektmedlemmarna på väldigt otäcka vis under lång tid. Vit krypta är en fiktiv berättelse, men det betyder inte alls att den är fri från manipulation och förtryck. Nejdå, det finns sannerligen i stora doser här också och man undrar hela tiden som läsare vem man egentligen kan lita på. Det undrar Alex också.

Jag hoppas innerligt att det som händer Dani aldrig skulle kunna hända i verkligheten, men jag känner mig inte helt säker när jag läst boken. Så märklig som världen är ibland och så många tokiga människor som det faktiskt finns här på jorden så kan man aldrig helt säkert veta ...

Vit krypta är kort och gott en riktig bladvändare om makt, manipulation, sekter, passion och systerskap. Ett utmärkt boktips för kommande lata dagar som behöver kryddas en aning!

söndag 6 maj 2018

Magiskt firande på Böttö



På Böttö med Fia, Åsa Ö, Sofie, Malin, Åsa K, Cattis, Catrin, Heidi och Joanna

Vår resa till Böttö blev precis så fantastiskt som vi hade hoppats på. Till och med de ytterst svårflörtade vädergudarna var med oss denna ljuvliga majhelg.

Vi samlades vid Wahlborgs marina på Hinsholmen och snart kom vår inlånade kapten med motorbåten som skulle ta både oss och vår packning till Böttö. Alla hade fått tips om att resa med så lätt packning som möjligt för att slippa åka två vändor och det hade vi lyckats bra med, för vi fick med oss både folk och prylar i samma tur.

Även om det var soligt var det lite blåsigt och eftersom vi inte var den enda båten på havet den här eftermiddagen blev det en del vågor som vi skulle ta oss igenom. Helt plötsligt lyfte båten en bra bit i luften för att i nästa sekund landa med en duns i dalen mellan två vågor. Självklart blev vi ordentligt nedskvätta av nästa våg som med full kraft svepte in över fören. Jag, som satt så fint ute och njöt av den friska vårluften, blev totalt genomblöt från bakdelen och nedåt. Dessutom stannade någon liter vatten kvar på "stolen" så i denna pöl blev jag sittande tills vi var framme vid ön.

Så fort vi kommit in i det enorma huset på Böttö, som en gång i tiden rymde tre olika lägenheter för fyrvaktarna och ytterligare en för tillfälliga gäster, bytte jag om till mina tjocka, gosiga, leopardmönstrade mjukisbyxor, som var tänkta att tjäna som pyjamasbyxor, och hängde upp klänning, byxor, trosor och strumpor på tork. Vattendramat var det enda lilla missöde som hände, så det var skönt att det var så enkelt åtgärdat. Det kunde varit betydligt värre. Till exempel var jag livrädd över att jag (eller någon annan, för den delen) skulle halka i någon av de många trapporna eller missa att det var cirka 25 centimeters nivåskillnad mellan olika golv. Det hade kunnat leda till betydligt större katastrofer med tanke på att både kaptenen och båten lämnat ön så fort vi klivit i land. Vi var helt enkelt strandsatta där ute och en olycka hade varit förödande.

Kvällens värdinna är en av de nio ägarna till Böttö och hon inledde med att visa oss runt i huset och peka ut var man kunde uträtta sina behov. Husvisningen var fantastisk. Så här i efterhand ångrar jag dock lite att jag inte tog en extratur sista dagen. Det var nämligen så läckert med alla vinklar och vrår och halvtrappor och kringelikrokar att jag mest kände mig som Odysseus på sina irrfärder vid första visningen. En extra tur hade kanske gett mig en bättre överblick, för nu när jag tänker tillbaka kan jag inte riktigt måla upp alla bilder för min inre som jag hade önskat.

Som välkomstdrink, när alla hade installerat sig i olika rum här och var, fick vi bubbel med en skvätt limoncello i. Det var otroligt gott. Trots att jag älskar både limoncello och bubbel hade jag aldrig provat denna kombo förut, så det var riktigt kul att få testa det. Fräscht som en sommardag!

Till middag bjöds vi sedan på ungsbakad lax, risotto, sallad och en kall sås. Mmmmm, en ren njutning, så gott var det.

Det var så mycket annat vi pratade om och upplevde att april månads bok kom lite i skymundan, men det berodde inte enbart på att vi var så uppfyllda av Böttö, utan också på att endast två hade tagit sig igenom De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Båda hade dessutom lyssnat på den och den var inte helt lättlyssnad även om författaren läste på ett bra sätt. Jag försökte själv att lyssna, men efter ett par timmar orkade jag inte mer för jag tyckte att den var för rörig. Då var planen att läsa den istället, men då blev problemet att tiden inte räckte till. Kanske kan vi ta sommaruppehållet till hjälp för att komma ikapp med de böcker som vi ännu inte hunnit med ...

Kvällen blev verkligen fantastiskt trevlig och det var så mysigt att sitta där på ön och se både stora och små båtar åka förbi. Vi hade också tid att prata med varandra och det var värdefullt. Det finns alltid massor av saker som vi kan prata om och alltid saker som hänt sedan senast vi sågs.

Vi passade självklart också på att fira och sjunga för vår jubilar, för trots allt var det ju hennes 50-årsdag vi var där för att fira.

Efter en god natts sömn var det dags för frukost vid niotiden och det fanns så mycket gott att äta. Visserligen hade vi sett att värdinnan släpade med sig flera kassar fyllda av godsaker, men jag var ändå både förundrad och imponerad av hur mycket de faktiskt innehöll. Det blev en makalös hotellfrukost med flera sorters bröd, ägg, kaviar, ost, skinka, yoghurt, müsli och juicer. Mums!

Strax före klockan 11 kom så kaptenen tillbaka med båten och vi gjorde oss i ordning för hemfärd. Vi hade verkligen en fantastiskt fin kväll, natt och morgon på Böttö, men jag måste säga att jag gärna hade stannat lite till. Det var en magisk upplevelse utöver det vanliga och den vill man ju inte lämna!

Nästa gång ses vi en måndag, så det är verkligen ingen ordning på våra träffar nu för tiden. Men juni är alltid ganska stökig och denna gång är det dessutom dags för många av oss att ordna studentmottagningar just när bokcirkelveckan ligger. Först onsdagen är dessutom röd dag, eftersom det är Sveriges nationaldag just då. Efter en del grubblande bestämde vi oss alltså för att ses måndag den 4 juni. Fler detaljer ser ni som vanligt i högspalten.

Maj månads bok blev Världen utan dig av Jill Santopolo och vi hoppas förstås att många har hunnit läsa eller lyssna på den innan vi ses nästa gång.

Tusen tack, bästa Fia, för en oförglömlig vistelse på Böttö! Och grattis än en gång till de 50 första åren av ditt liv!

söndag 22 april 2018

Mysig kväll på halvön



Hos Åsa Ö med Cattis, Gerd, Åsa K, Catrin, Sussie och Joanna

Äntligen börjar vi få lite ljusare kvällar även om värmen och våren i sanningens namn låter vänta på sig lite till. Det var i alla fall härligt att det inte var kolsvart när vi sågs, även om det självklart hann mörkna en del innan vi skildes åt.

Mars månads bok Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson var det endast en enda, förutom jag själv, som läst ut. Två hade dock börjat och ytterligare två, som inte var närvarande, hade också börjat och ville fortsätta att läsa klart, för båda gillade språket och fångades. När bara två har läst blir förstås inte diskussionen så spänstig (särskilt inte som jag själv varit både redaktör för boken och valt den som månadsbok och därmed är part i målet), men vi pratade lite om den och hoppas kunna fortsätta även på nästa träff.

Den andra som läst gjorde något så spännande som läste upp särskilt välformulerade meningar som hon reagerat på och gillat. Jag blev självklart glad över det eftersom jag älskar bra språk och just detta med språket var huvudskälet till att jag valt Jag är Fiona som dödar som månadsbok.

Redan när jag valde boken förra månaden reagerade också ett par på att omslaget var så snyggt och det var förstås roligt att höra eftersom jag i allra högsta grad varit involverad även där.

Förhoppningsvis kommer flera att ha läst den nästa gång vi ses och då kanske vi kan få några minuter att prata om den också och inte bara april månads bok som är De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Precis som De polyglotta älskarna av Lina Wolff, som vi läste tidigare i år, är detta en roman som vunnit Augustpriset, så det ska bli intressant att se vad vi tycker om den. Den finns även som ljudbok och är då inläst av författaren själv.

Vi passade också på att fatta ett par beslut angående de kommande två träffarna och då blir det som så att ordinarie träff, som skulle ägt rum på en restaurang i Göteborg, blir på en ö där en viss jubilar till bokcirkelmedlem är delägare i ett hus. Vi passar på att både fira och diskutera böcker fredag den 4 maj.

Träffen därpå flyttades till måndag den 4 juni och då ses vi hemma hos Catrin för att tillsammans välja ett tema för sommarens läsning. Allt detta har kommit på mejl till alla, men bra att ha det här också, eftersom det är enkelt att söka här.

Med magarna fyllda av allt från svampstuvning och ost till Polly och glass begav vi oss hemåt igen skymningen och nästa gång vi ses är vi ett antal mil från vår trygga halvö och installerar oss istället på en ö i Göteborgs skärgård. Vilket äventyr!

söndag 25 mars 2018

Jack - ett grymt boktips

Jag är verkligen inte först på den här bollen, men jag måste ändå skriva några ord om Christina Lindströms ungdomsroman Jack. Jack är en artonårig cool kille som blir förälskad i Freja som har en rosa mössa och en stor näsa. När de varit ihop ett litet tag kommer Jacks förflutna ikapp honom. På högstadiet var han en mobbare och han har också rört sig i nazistiska kretsar. Jack har förändrats men Freja blir besviken när hon förstår att han inte är den person hon trodde att han var.

Christina Lindström är lärare och för ett par år sedan jobbade vi på samma skola i några veckor. Då berättade hon att hon skrivit ungdomsböcker som hon själv saknade när hennes elever skulle läsa en bok. Det är svårt att hitta riktigt bra ungdomsböcker, så jag förstår henne precis. Så smart att hon då skrev egna. Jag blev nyfiken på hennes böcker för både hennes namn och flera av boktitlarna har dykt upp både här och där sedan vi jobbade tillsammans, men jag har inte tagit mig tid att läsa någon för det har alltid varit något annat som jag behövt prioritera.

Men nu så! Eller nu har jag faktiskt inte heller läst, om sanningen ska fram, utan jag har lyssnat. Jag brukar säga att jag tycker att det är svårt att lyssna för många språkliga nyanser försvinner för mig och dessutom tappar jag lätt koncentrationen och tankarna far iväg åt helt andra håll. Så var det dock inte alls med Jack. Tvärtom lyssnade jag hela tiden med stort intresse och det är en fantastiskt bra bok på så många sätt.

Först och främst är historien i sig väldigt bra. Det udda paret Jack och Freja är så charmiga att man bara måste få veta hur det går för dem, men sättet berättelsen är skriven på är det som verkligen lyfter boken. Det är rappt, spänstigt och ungdomligt på det bästa av sätt, det vill säga utan att det känns som om någon vuxen ansträngt sig för att låta tonårsaktig.

Fredde Granberg är inläsare och han gör ett utmärkt jobb. Jag har lyssnat på en del vuxenromaner där kvinnor med olika allvarsgrad i rösten läser och läser och läser. Så känns det inte alls här. Visst läser Fredde Granberg, det inser även jag, men han gör det med sådan inlevelse att han mer berättar för mig vad det är som händer och vad som sägs. Jag är inte ens i närheten av att tappa koncentrationen och börja tänka på något annat. Tempot gör det omöjligt att fladdra iväg i tankarna och det spänstiga språket med de träffsäkra uttrycken går fram utan några som helst bekymmer.

Jag är helt säker på att boken gör sig perfekt som fysisk bok, men jag är glatt överraskad över hur bra den är som ljudbok. Ett utmärkt boktips oavsett format, helt enkelt.




söndag 11 mars 2018

Bästa bokcirkeln äntligen hos mig igen



Hos Joanna med Åsa Ö, Åsa K, Cattis, Catrin, Fia, Sofie, Heidi och Malin

Vi turas om att vara värdinnor i bokcirkeln, men eftersom vi är rätt många och dessutom har uppehåll under sommaren betyder det att det går ungefär ett och ett halvt år mellan gångerna man är värdinna. Det gör att man verkligen längtar efter sin tur - både för att man får välja bok och för att det är kul att få ha hela det härliga gänget hemma hos sig.

I onsdags var det äntligen min tur och till min stora glädje kom det riktigt många den här kvällen. Förra gången var det precis tvärtom om, så det var med stor glädje jag dukade fram hela nio kuvert kring vårt stora runda bord. Ett som som vi i familjen verkligen älskar och som är inspirerat av en annan tjej i bokcirkeln som också har ett runt bord. När vi satt där för ett antal år sedan var vi många som ville ha just ett sådant bord, men det kräver sitt utrymme, så det var omöjligt för vår del då. Men nu har vi ett och det är underbart trevligt när det gäller att hålla ett samtal i luften hela tiden.

Bortsett från att det är roligt i största allmänhet när vi är många så finns det en annan tydlig fördel med det också och det är att ju fler vi är desto fler har läst eller lyssnat på månadens bok. Det resulterar förstås i mer spännande samtal än om bara ett par har tagit sig igenom boken. Den här gången hade de allra flesta läst eller lyssnat och därför blev det en ovanligt intressant diskussion.

Vi tyckte ganska olika och det tycker jag alltid är lite extra kul, för det ger mer bränsle till diskussionen än om alla bara håller med föregående talare. Vi hade läst De polyglotta älskarna av Lina Wolff och redan titeln blev det förstås en del prat om. Jag tror inte att någon av oss kände till ordet polyglott innan denna bok kom ut. Vi var helt säkert många som visste att poly betyder flera, men vad är en glott? De flesta av oss hade småbarn när Gnottarna gick som barnprogram, men vi förstod att det inte hade med saken att göra, trots att en glott och en gnott låter närbesläktat. En googling gav vid handen att polyglott är en flerspråkig person - fjärran de pälsiga gnottarna i sin håla.

Ett par som lyssnade tyckte att det var svårt att komma in i boken och den ena störde sig direkt på titeln eftersom hon fick kolla upp vad den egentligen betydde. Det blev inte bättre av att det sedan dök upp även andra ord som kändes märkvärdiga och som hon inte kände till.

En tredje fick upp bilder av Edward Blom när Calisto dök upp i handlingen och det fick verkligen jag med, så det var riktigt roligt (men egentligen ganska tragiskt för charmige Edward Bloms del) att det var fler än jag som tänkte så.

Vi diskuterande också människosynen och hur vissa personer såg på sina medmänniskor. Inte minst receptionisten tyckte vi synd om.

Vi var i alla fall till slut två som tyckte att boken var riktigt bra. Vi tyckte båda att den var välskriven och att det var både klurigt och ovanligt att handlingen egentligen kretsade kring ett manus. Den gav en hel del tankar kring vad människor egentligen sysslar med, för hur kan Ellinor stanna kvar i ett hus under de förhållanden som är? Hur lever hon vanligen sitt liv? Och markisinnan? Inte ens en finfin titel ger ett enkelt liv.

Boken hade många olika bottnar och vi fick en inblick i hur väldigt olika människor tänker och agerar. Jag tror att boken vinner på att läsas och inte lyssnas på. Det blir på ett annat sätt när man läser själv än om man låter någon annan läsa för en. Jag skulle säga att detta var en bok där det blev väldigt tydligt, för de som lyssnade hade svårt att komma in i den och det hade inte alls till exempel jag som läste. Det kan vara en smaksak men jag tror inte att det är så enkelt alla gånger.

Vi hann som vanligt prata om andra saker också, som alla de där dejting-programmen som ständigt sänds på alla möjliga tv-kanaler. Sedan vi diskuterade ämnet senast har en ny svensk säsong av Gift vid första ögonkastet börjat sändas och även det helt nya konceptet Are you the one har lanserats. Vi både skrattar och förfasar oss, men tittar är vi flera som gör. Åtminstone på något eller några av alla de program som finns på temat.

Av någon anledning pratade vi också om att stå respektive sitta på sitt jobb. En i gänget berättade att hon alltid står när hon jobbar och bara när hon är på möten sitter hon ner. Hon hade en hel del tips om hur man kan börja stå upp om man tycker att det är motigt från början. Man kan till exempel bestämma sig för att alltid stå upp i tio minuter när man kommer tillbaka till sin arbetsplats efter att ha varit på möte, toaletten eller lunch. Man kan också, om man blir trött, ta en stol och vila ena knät mot det en stund. Bra tips där.

Till slut var det dags för mig som värdinna att välja den nya månadsboken. Vi väljer ju vanligen en hyfsat nyutkommen pocket, men den här gången bestämde jag mig för att tillåta mig att vara lite busig. Det är nämligen så att jag har varit redaktör för Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson och jag blev så fascinerad av mixen mellan ett vackert och träffsäkert språk och det brutala hämndmotiv som genomsyrar boken. Jag tycker att det skulle vara väldigt intressant att få höra vad mina kära bokcirkelväninnor tycker om denna annorlunda bok, så det gick bara inte att låta bli att välja den. Den finns inte som ljudbok, men väl som e-bok på Storytel, så det går att välja mellan att köpa boken och att läsa den som e-bok. Läsa den i någon form är dock konceptet som bjuds och bara det känns ovanligt eftersom allt fler lyssnar nu för tiden. Jag ser verkligen fram emot många synpunkter och åsikter nästa gång vi ses.

Så här i mars ligger snön fortfarande tjock på marken, men jag hoppas innerligt att det är vår nästa gång vi ses. Nu längtar vi alla efter sol och värme!

söndag 18 februari 2018

Tullen blev vår mötesplats



På Tullen 8:2 med Åsa Ö, Cattis, Catrin, Sofie, Sussie och Joanna

På grund av sjukdom ställdes träffen hos månadens värdinna in med ett par dagars varsel och mitt i allt var det svårt för någon att hastigt och lustigt ta över stafettpinnen. Istället för att vara hemma hos någon bestämde vi oss för att träffas på Tullen i Kungsbacka 8:2 istället. Det blev helt perfekt eftersom det betydde att ingen behövde kasta om allt för mycket i sitt schema utan istället som vanligt bege sig till dukat bord.

Förra månadens bok var Guernseys litteratur och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer och Annie Barrows. En lång och krånglig titel som jag inte tänker skriva fler gånger - hehe. Vi var i alla fall några som tagit oss igenom boken och när vi närmade oss slutet tyckte vi att den, trots stöket vi upplevde i början med alla olika karaktärer och det faktum att boken enbart består av brev och telegram, var rätt trevlig. En som börjat lyssna på den konstaterade dock snabbt att det var omöjligt att hålla isär vem som skrev till vem och lika omöjligt att få en känsla för de olika personerna när det handlade om så många.

Det höll vi andra med om men mot slutet utkristalliserades vissa personer och då blev det lättare att hålla ordning på alla. Personligen måste jag dock säga att jag aldrig i livet hade klarat att lyssna på den. Att man ens gör den här typen av böcker till ljudbok är en total gåta för mig som lätt fladdrar iväg i tanken om jag inte blir fångad av berättelse där jag kan ordning på saker och ting. Idén med att basera en hel bok enbart på brev och telegram är intressant och vi log lite åt att det gick betydligt snabbare att få fram breven på Guernsey förr i tiden än här hemma i Sverige nu för tiden.

Rent språkligt tycker jag att författarna fångat hur man antagligen uttryckte sig på den tiden (utan att ha varit med själv verkar det rimligt), men samtidigt gjorde det gammaldags språket att det dels var ännu svårare att komma karaktärerna nära och dels också extra svårt att hålla isär dem eftersom de lät på samma sätt allihop.

Sammantaget tyckte vi att boken mot slutet tog sig och var rätt charmig, men det är heller inte konstigt om man ger upp någonstans längs vägen.

Eftersom sportlovet var på väg pratade vi en del av vad vi skulle göra och det var många som hade olika planer på gång, så det ska bli trevligt att följa upp samtalet nästa gång och höra hur allt föll ut. Vi hoppas på trevliga upplevelser och inga brutna kroppsdelar.

En del jobbprat med det som vanligt och det är väl så med de flesta av oss att vi jobbar lite väl mycket. Det är roligt att ha mycket att göra och vara värdefull på jobbet, men det får heller inte äta upp oss. Vi är flera som behöver bli bättre på att vara ledig kvällar och helger.

Februari månads bok är Augustprisvinnaren De polyglotta älskarna av Lina Wolff. Trots att värdinnan var sjuk hade hon valt en bok och det var vi alla glada över. Det ska bli väldigt intressant att äntligen få läsa denna omtalade bok.

Nu blir det allt ljusare på kvällarna och kanske, kanske är det fortfarande lite ljust när vi ses nästa gång. Hoppas det!

torsdag 25 januari 2018

Jag är Fiona som dödar - grym bok

Självklart är jag aningen partisk, men Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson är verkligen en fantastisk bok. Min vän och förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag får ibland manus via mejl och om manuset verkar intressant nog att ge ut brukar hon konsultera mig innan hon slutgiltigt bestämmer sig. Hon är boss och den som fattar besluten, för det är faktiskt hennes förlag, men hon brukar ändå stämma av med mig vad jag tycker.

Så icke denna gång.

Annika bestämde sig direkt. Visserligen behövde manuset putsas lite, men att det skulle ut var det ingen tvekan om. När hon redan var helt säker skickade hon manuset till mig och jag höll genast med.

Jag är Fiona som dödar är en av de mest speciella böcker jag arbetat med som redaktör. Jag brukar vara redaktör för de böcker som kommer ut på Grim förlag och det är alltid ett roligt och stimulerande uppdrag eftersom allt som ges ut där redan från början håller hög kvalitet och framför allt har något unikt.

Det första jag lade märke till när jag började läsa manuset var att det inte fanns några anföringstecken trots att människor talade med varandra. Kunde inte författaren Urban Johansson kosta på sig några talstreck eller citattecken som vanligt folk? Nej, det kunde han tydligen inte, och det förbryllade mig en smula i början. Men efter bara ett par sidor hade jag helt accepterat det och det kändes som ett väldigt medvetet sätt att få hela texten att hänga ihop väldigt tätt istället för att dela upp den i brödtext och dialog. Älskar genomtänkta grepp!

Det märktes direkt att språket var viktigt för författaren. Det är gott om riktigt snygga formuleringar. Eller vad sägs om dessa pärlor?

"Ironiskt, tänker jag, att Adels mjuka händer, gjorda för en dans med rostfria instrument, styr en buss med begynnande rost."

"Skatteverket, och därmed konungariket Sverige, har dock förvånansvärt stort tålamod med svårläslig handstil, så länge den kombineras med noggrannhet och extremt få sjukdagar."

"Stick och brinn, sa jag. Jag är redan gift. Som i råttgift."

Förutom det rent tekniska och språkliga var dessutom själva storyn oerhört stark. Fiona har varit utsatt för sexuella övergrepp under sin uppväxt och hon är bara arton år när hon bestämmer sig för att hämnas på det tydligaste av vis. Förövarna ska få betala med sitt liv för vad de gjort henne och andra. Men hon nöjer sig inte med det. Alla ska dessutom få veta varför de mördats. Deras smutsiga hemligheter ska lämna de mörka skuggorna och exponeras i starkt ljus.

Jag är Fiona som dödar är en riktigt ryslig, gripande och välskriven thriller som det är omöjligt att lägga ifrån sig.

Nu är det äntligen dags för er alla att möta Fiona. Idag släpps boken som inte kommer att lämna någon oberörd - det är jag säker på. Redan baksidestexten visar det speciella språket boken är skriven på och det finns också ett generöst provläsningsavsnitt för den som blir nyfiken och vill läsa mer. Det här är baksidestexten:

Fiona är arton när hennes inre väggar spricker och tjäran rinner ut. Alltför många ofrivilliga möten har nått sin kulmen. År efter år, svin efter svin - det måste få ett slut. De som tagit hennes själ medan de roat sig med hennes kropp måste betala priset. Det högsta priset.
Samtidigt lockar ett annat liv. Det hela och rena livet där kärleken till litteraturen, konsten och musiken sakta läker ständigt blödande sår genom det vackra som mästarna förmedlar bortom tid och rum.
Frustration och ångest blir förödande i kombination med vrede och handlingskraft.
Hon blir Fiona som dödar.