onsdag 16 januari 2019

Mys med nys och författare


Hos Sussie med Cattis, Åsa Ö, Malin och Joanna (och hunden Bella)

Denna småkyliga onsdagsafton träffades vi hemma hos Sussie som med ett par veckors varsel fick rycka in som värdinna, vilket vi alla är tacksamma för. Ibland kan helt enkelt inte värdinnan ha sin inplanerade kväll. Är det gott om tid byter man med någon annan och då väljer hon boken och är det ont om tid går vi på restaurang istället och då väljer man boken även om man inte kan vara värdinna. Det är ett system som faktiskt funkar rätt bra.

Som vanligt så här års blev gänget lite decimerat, på grund av sjukdomar, jobb och annat,  men vi var fem tappra kvinnor som samlades denna afton och tydligt var också att det fanns en annan (också kvinnlig) varelse på plats. Söta Bella charmade alla från första stund och hon är så bedårande söt att man nästan svimmar. Än så länge är hon en toypudel, men hon har ännu en tid på sig att bli fullvuxen och då kan det faktiskt bli så att hennes mankhöjd blir för hög och då blir hon en dvärgpudel istället.

Hur ljuvligt söt hon än är blev det dessvärre uppenbart att jag inte tål henne. Jag har alltid allergitabletter med mig i väskan, så det är inga som helst bekymmer om jag drabbas av de tusen nysningarnas anfall, för jag tar bara en tablett och så lägger det sig. Dessvärre hade jag ingen väska med mig denna kväll. Jag visste att hunden hade flyttat in på adressen, men konstigt nog tänkte jag inte så långt som till att antihistamin kunde vara praktiskt att ha.

Redan inom en timme började jag nysa och så fortsatte jag genom kvällen. Nu är ju inte mina nysningar det allra mest spännande som finns att rapportera från denna afton men de märktes i alla fall mycket tydligt. Särskilt när de i antal med lätthet passerade hundrastrecket...

Hur som helst, vi hade läst och lyssnat på en ovanlig bok denna gång. Eftersom vi som förstahandsval brukar ha årets nobelpristagare i litteratur i december kände vi oss rätt vilsna i år, då inget pris delades ut, innan kvällens värdinna berättade att hon har en svåger som skrivit och just släppt en mycket intressant bok. Vi bestämde oss genast för att välja den istället. Jan Stocklassa har fått tillgång till Stieg Larssons omfattande arkiv kring Palme-mordet och efter många års arbete (åtta, tror jag minsann) har Jan Stocklassa lyckas sammanställa materialet. Resultatet blev Stieg Larssons arkiv: nyckeln till Palmemordet. Det är många personer inblandade och det är ett gediget arbete utfört av både Larsson och Stocklassa, men till slut finns ett namn som sticker ut: Jakob Thedelin. Nu råkar det förvisso vara ett fingerat namn skapat för boken, men ändå. Stocklassa är något, eller snarare någon, på spåret. Kan Jakob Thedelin vara mördaren?

Bokcirkeln har lyckats få kontakt med en del författare de valt förut och denna gång var det extra kul att kunna skajpa med författaren för det var faktiskt på hans födelsedag vi träffades hemma hos hans bror och fru. Vi hade möjlighet att ställa frågor till honom under kvällen och det var riktigt spännande och intressant att höra mer om arbetet bakom kulisserna.

Vi tyckte att det var många namn som figurerade i boken och den spontana kommentaren var då att vi bara kunde ana hur många namn som han faktiskt valt bort för att renodla så mycket som möjligt. Vi frågade också om han varit rädd för något under skrivandets gång, men det hade han som tur var inte varit. För flera månader sedan lämnade han över materialet till polisen och det har stått en del om det i tidningarna, så det ska bli kul att se om något nytt händer i den gamla mordgåtan så småningom. Boken har också väckt mycket uppmärksamhet utomlands, kanske faktiskt mer än i Sverige, så flera pressträffar med utländska journalister är inbokade för Jan Stocklassa framöver.

Vi konstaterade också att det kunde finnas anledning att läsa, istället för att lyssna på boken. Inte enbart för att det troligen är lättare att hålla isär alla namn då utan också för att det finns bilder och annat i boken som inte går fram på ljud. I boken finns bland annat den bild som är känd som fantombilden under utredningen av mordet och bredvid den finns en bild på Jakob Thedelin och fantombilden i en mix. Den mixade bilden gjordes genom att göra en bild på Thedelin 50 procent transparent och sedan lägga fantombilden ovanpå den - också den transparent. Då ser man likheterna mellan de båda männen. Till och med den lilla pricken ovanför munnen är rätt placerad. Mycket spännande!

Alla hade tyvärr inte hunnit läsa eller lyssna klart under månaden men efter att ha hört författaren berätta ville vi alla verkligen göra det. TACK, snälla Jan Stocklassa, för att vi fick störa dig på din födelsedag och för att du svarade så snällt på alla våra frågor!

Det händer att vi gör en liten resa tillsammans och denna kväll lyftes frågan igen. Just nu pågår en mejlväxling där vi funderar över när och vart vi ska åka. Tanken är att vi ska göra någonting innan påsk, så vi håller tummarna för att vi hittar någon bra helg, något trevligt ställe och att alla har möjlighet att följa med.

Innan vi skildes åt var det förstås dags att ta fram den nya bokcirkelboken och nu ska vi läsa Miraklet av Emma Donoghue. Den finns som pocket, vilket vi helst vill, men de senaste åren har det också varit en fördel om den även finns som ljudbok eftersom många föredrar att lyssna. Denna finns tyvärr inte som ljudbok, så vi pratade faktiskt om det i lite generella termer. Vi har redan som kriterier att det ska vara en pocket (även om vi får göra undantag) och den ska också helst vara ganska nyutkommen för att förhindra att några i bokcirkeln redan har hunnit läsa den. Ska vi ha ännu ett kriterium? Måste den finnas som ljudbok också? Vi var faktiskt eniga när vi kom fram till att den inte behöver finnas som ljudbok. Vi får även i fortsättningen gärna välja böcker som inte är ljudböcker. Det blir för komplicerat med alltför många kriterier, så vi kör som vi brukar. Finns månadens bok som ljudbok är det en bonus, inte ett krav.

Med det önskade vi varandra en god natt och så ses vi igen om några veckor!


söndag 16 december 2018

Dagens boktips: Ny trånad läker snart ett brustet hjärta av Eva och Mats Eriksson

Syskonparet Eva och Mats Eriksson har tillsammans skrivit den humoristiska feelgoodromanen Ny trånad läker snart ett brustet hjärta och det är en perfekt bok till den som tycker om att mysa under en filt en kylig vinterdag. När jag läste manuset som redaktör charmades jag direkt av 61-åriga Rut som blir lämnad av sin man för en annan, förstås yngre, kvinna. I samma veva bestämmer sig enda barnet, en dotter vars make får ett jobberbjudande han inte kan tacka nej till, att flytta till andra sidan jorden. Med sig tar de sina två barn och vips så är Rut helt ensam. Vem är Rut utan man, barn och barnbarn? Hon har ägnat dem hela sitt liv och plötsligt står hon där ensam. Inte ens jobbet har hon kvar, för hon har valt att gå i förtidspension för att kunna njuta lite extra av livet och hon hade sett fram emot ett stilla pensionärsliv med sin man.

Vilsen och omtumlad inser Rut att hon behöver skapa sig ett nytt liv och hon behöver bygga upp sig själv igen. Men vem är hon egentligen innerst inne och vem vill hon vara?

Hon är både tveksam och nervös när hon motvilligt ger sig ut i Stockholm krogvärld för att eventuellt hitta en ny partner. Hennes man är den ende hon varit intim med, så hennes erfarenheter av män är ytterst begränsade när hon gör entré på singelmarknaden. Det visar sig dock snart att hon fångar många mäns intresse och tack vare det får hon uppleva en hel del nya äventyr.

Ett nytt jobb skaffar hon sig också och det är minst sagt ett jobb av det mer ovanliga slaget. Jag skrattade högt för mig själv när jag läste vad hon skulle göra och den överraskningseffekten vill jag inte ta ifrån potentiella läsare, så jag avslöjar inte vad det är. Men roligt är det och hon gör stor succé på sitt nya jobb.

Vid sin sida har hon också två nya väninnor som betyder mycket för henne. Ros-Marie är är äventyrlig och utåtriktad medan Nadja är klok och trygg. Det är precis vad Rut behöver i sitt nya liv.

Ny trånad läker snart ett brustet hjärta är en mycket trevlig och genommysig berättelse om varm vänskap, spännande möten med olika män och att finna sig själv i mogen ålder. Utan att avslöja varför kan jag säga att jag blev tårögd på slutet. För mig blev det ett överraskande slut och det trodde jag faktiskt inte. Själva premissen för en feelgood är att den slutar lyckligt och det gör denna självklart också, men trots det slutade den ändå på ett sätt som jag inte förväntat mig och det uppskattade jag mycket.

Omslaget är också väldigt fint, tycker jag. Det signalerar verkligen feelgood och detta är helt klart en riktigt bra feelgood. Lär känna Rut och följ med henne ut i vimlet!

onsdag 12 december 2018

Dagens boktips: Stigarna av Ann Beskow och Hedvig van Berlekom

Mor och dotter. Denna laddade och mytomspunna relation som är så speciell och rymmer så mycket. När jag som redaktör läste Stigarna av Ann Beskow och Hedvig van Berlekom drogs jag genast in i modern Ingrids och dottern Malins relation. När Ingrid blir pensionär flyttar hon från Dalarna och allt det invanda och hemtama till den nya staden Göteborg för att komma närmare Malin, som lever tillsammans med Lina.

I Stigarna får vi följa både Ingrid och Malin ur deras olika perspektiv och en alldeles speciell ton genomsyrar boken. Vi får följa med i deras vardag och dela deras tankar och känslor på ett väldigt äkta och jordnära vis. En del kapitel har Ingrid som rubrik och då upplever vi allt utifrån Ingrids perspektiv. Hon är jaget och vi som läsare känner med henne. Andra kapitel har Malin som rubrik och då är det förstås Malin som är jaget och vi läsare växlar snabbt om till att identifiera oss med henne istället. Det finns även kapitel som har en allvetande berättare och helt skildras utifrån och dessa har givetvis rubriken Ingrid och Malin.

Jag tycker att detta sätt att berätta Ingrids och Malins historia är så fantastiskt bra. Balansen mellan mor och dotter är utmärkt och det är lika intressant att befinna sig i bådas världar. Språket är målande och fint utan att vara pråligt eller komplicerat. Tvärtom kan det ibland vara lite återhållsamt så att det lämnar större tolkningsmöjligheter för oss läsare. Jag är själv både dotter och mor och reflekterade en hel del över mina egna relationer medan jag läste sida efter sida. Det gick för övrigt inte att sluta läsa. Trots att Stigarna verkligen inte är en rafflande deckare visade den sig vara en riktig bladvändare.

På baksidan finns ett kort utdrag ur boken och det tycker jag är klokt för då är det lätt att få en vink om romanens innehåll, ton och språk på bara några få rader. Detta är baksidestexten i sin helhet:

Här på utsiktsplatsen står de, så tätt ihop att värmen i deras andedräkter möts och flyter samman. En dotters rödbruna hårslinga mot en mammas prasslande vindjacka. De är förenade i en tystnad, en tystnad som ställer frågor om något mer. Och Malin hindrar en impuls att berätta om barnet. Men det finns ännu inget barn att berätta om.

Modern Ingrid som är nybliven pensionär flyttar till staden där Malin bor. Dottern Malin längtar efter barn tillsammans med Lina. Vägen dit blir känslosam. Under gemensamma morgonpromenader försöker mor och dotter nå varandra. Hur ser de på kärlek, relationer, familj och äktenskap? Vad binder dem samman och vad skiljer dem åt? 

Stigarna är en berättelse om moderskap och dotterskap. Om att hitta eller hitta tillbaka till sig själv och varandra. Om alla band som tiden formar och om mellanrummen mellan människor. 
Jag tycker så mycket om den här berättelsen och även när jag läst klart bar jag med mig både Ingrid och Malin under lång tid. På Bokmässan i Göteborg i höstas dök plötsligt de båda författarna upp och det var så roligt att få träffas för första gången. Då fick jag också se omslaget på boken och sanningen att säga träffade bilden mig så hårt att jag blev alldeles tårögd.

Jag hade faktiskt inte ägnat omslaget någon tanke alls, för det ingår sällan i min redaktörsroll att ha synpunkter på det även om det händer, men när jag nu såg det tyckte jag att det var så vackert. Den ömhet jag upplevde medan jag läste hade så oerhört väl fångats i Ida Gudmundssons magnifika oljemålning som specifikt är skapad för just denna roman. På baksidan av boken fortsätter målningen och där finns mamman. Precis som en mamma alltid finns hos en och för en, även om hon inte alltid syns.

Stigarna är en underbar bok för alla som liksom jag är intresserade av relationer och tycker om en fin berättelse där språket slår an tonen för det som sker. Särskilt bra passar den förstås mammor och döttrar.


tisdag 11 december 2018

Dagens boktips: Jakten på Spökskeppet av Camilla Linde

Jakten på Spökskeppet är den tredje och fristående delen om rymdpiraten, eller kanske snarare den före detta rymdpiraten, Snack Parrow. Om han ska kunna ha kvar sin intergalaktiska rymdbyrå behöver han ett nytt uppdrag och när han besöker Skuggplaneten får han höra legenden om Spökskeppet. Enligt rykten finns det en skatt ombord, men den sägs vaktas av spöken... Vilken rysare! Vågar verkligen Snack och hans vänner Flax och kapten Hammock bege sig till en planet full av spöken? Och kommer rymdskeppet att hålla för ännu ett äventyr?

Jag bara älskar Camilla Lindes sätt att skriva och jag är så tacksam över att jag för tredje gången fått vara redaktör för en bok i serien om den oemotståndlige Snack Parrow med robotögat. Jakten på Spökskeppet passar perfekt som julklapp för barn i åldern 6-9 år och för oss alla som tycker om välskrivna historier med lika mycket humor som hjärta. Författaren har ännu en gång fått till ett både spännande och roligt äventyr och jag tror faktiskt att hon aldrig varit skojigare. Allt blir så dråpligt att jag sitter och fnissar i min ensamhet och vilket gott betyg är inte det när den primära målgruppen är sådär 40 år yngre...?

Bortsett från att det är kul och spännande lyckas Camilla Linde även fläta in tankar om utanförskap och tillhörighet på ett väldigt varmt och fint sätt. Vad är egentligen en familj och vilka vill vi tillbringa livet med?

Välkomna till en härlig värld som vimlar av gronkar, robotkaniner, humfurkar och pratkvarnar! 

söndag 9 december 2018

Dagens boktips: Ur ett mörker någon gömt av Daniel Ernstsson


Ur ett mörker någon gömt av Daniel Ernstsson är något så ovanligt som en perfekt julklapp till den som trodde hen redan läst allt.


Sedan jag började som redaktör för några år sedan har jag läst många olika sorters manus. En del tackar jag nej till redan efter tio sidor eftersom jag tycker att det finns så mycket som behöver åtgärdas innan det är dags för en petig redaktör att kliva in på arenan med rödpennan i högsta hugg. Men det händer också att jag får ett manus som trollbinder mig från start. Det låter säkert fånigt, men jag blir så otroligt, löjligt tokglad av det. Jag älskar när någon, precis som jag, brinner för det skrivna ordet och för den goda berättelsen. Ännu lyckligare blir jag när jag blir utmanad. När jag ställs inför formuleringar jag aldrig hört och när jag får anstränga hjärnan till det yttersta för att hålla ordning på karaktärer, story och ledtrådar samtidigt som jag upptäcker att allt håller ihop.

Precis detta hände när jag fick manuset Ur ett mörker någon gömt av Daniel Ernstsson. Jag lockades in i hans värld och jag överdriver inte när jag säger att hans värld inte liknar någon annan jag besökt. Jag läste och läste med stor aptit. Det var avancerat som ett komplicerat korsord hela vägen, men det var värt varje veck i pannan och varje fundering som ansatte mig längs vägen.

Det här är den klockrena baksidestexten:

När Nils Lehman en morgon vaknar upp till ett oväntat telefonsamtal, halkar han yrvaket på sin pilsnerdränkta vardag och trillar in i en helt ny och glimmande verklighet. Rik som ett troll på mindre tid än det tar att hälla i sig en pilsner och godsägare dessutom, saker och ting börjar arta sig i livet och han beslutar sig förväntansfullt för att utforska sina nyvunna tillgångar. Mitt ute i mörkaste skogen.

Men allt är inte guld som glimmar. I Nils nya verklighet är saker och ting inte riktigt som vanligt och tyvärr är ovanligheter inte alltid något bra. Och så är det ju det där med oförklarligt mycket pengar, sådana kommer alltid någonstans ifrån. Ibland ifrån dunkla, dolda platser som inte tål solens ljus. Ibland ifrån resterna av en värld som blev fel och inte längre finns. Ibland ända nerifrån ett mörker någon gömt.

Blir du förvirrad? Nyfiken? Undrar du vad det är för en typ av bok egentligen? Tycker du att Nils Lehman, även kallad Nils Pils, verkar vara en udda figur? Jag kan utan överdrift säga att det finns skäl till alla känslor texten väcker och det är därför utmärkt att det finns ett provläsningsavsnitt på nätet.

Daniel Ernstsson har en unik ton i sitt författarskap och han vågar använda alla nyanser språket bjuder på samtidigt som han törs ställa krav på läsaren. Det här är ingen lättsmält och ytlig feelgood, utan tvärtom en egensinnigt berättad och riktigt klurig historia som utspelar sig i olika miljöer och tider.

Vad händer egentligen djupt inne i skogen när en liten pojke med mantel försvinner? Står man ens ut med resterna av en värld som blev fel och inte längre finns? Är pusslet man lägger bit för bit rent av för otäckt?

Låt er inte vilseledas av omslaget. Kanske kan man tro att det är en fantasybok man håller i sin hand, men så är det inte alls. Det  är faktiskt en blinkning till Dantes Den gudomliga komedin från 1300-talet. Illustrationen är gjord av Gustave Doré och visar falskhetens monster Geryon, som är en best med ett odjurs kropp och en ärlig mans ansikte. Bilden passar bättre än man tro samtidigt som det finns litterära referenser till Dante i den här säregna och spännande berättelsen.

Ur ett mörker någon gömt är en fantastisk läsupplevelse och jag hoppas verkligen att den når många läsare som förväntar sig något alldeles extra när de slår sig ner i favoritfåtöljen en kulen natt, natt, natt ... Eller en vanlig vinterkväll.

Julavslutning med pizza



På Bar Vinci i Kungsbacka med Sofie, Malin, Catrin, Cattis, Åsa Ö och Joanna (samt en kvart med Sussie)

I december brukar vi äta på en restaurang i Kungsbacka och i år föll valet på den tämligen nyöppnade restaurangen Bar Vinci som snabbt fått rykte om sig att de serverar stans godaste pizzor. Detta var vi självklart tvungna att utforska. Det visade sig att pizzorna mycket riktigt var jättegoda och dessutom inte alls som pizzor är mest, utan napolitanska med extra tjock kant. Löjromspizzan var supergod och Formaggio di Capra med getost och päron var verkligen inte dum den heller.

Förra månadens bok Italienska nätter av Katherine Webb hade flera lyssnat på eller läst, även om inte alla kommit igenom hela av olika skäl. Det var en lång bok på hela 471 sidor och ljudboken tog 15 timmar och 36 minuter att lyssna på så den krävde onekligen en del engagemang. Det var lite svårt att komma in boken för det var en del namn att hålla ordning på och alla kallades dessutom inte samma sak hela tiden. Ett par slogs också av hur otroligt fattigt och eländigt det var ute på den italienska landsbygden och det var stundtals rätt plågsamt att läsa om misären och hur de svalt.

Både titeln och omslaget gjorde att vi var flera som förväntat oss en varm och härlig feelgoodroman, men ganska snart blev vi varse att det inte handlade om något så trivialt som feelgood. Snarare tvärtom, faktiskt. Eftersom inte alla hade läst eller lyssnat klart pratade vi inte så mycket om slutet, men tydligen var i alla fall slutet inget som förstärkte känslan av feelgood...

Vi pratade lite om resor vi ska göra under vintersäsongen. Både under jul- och nyårsledigheterna och under resten av vintern. Sälen, USA och Dolomiterna står redan i kalendern hos några i gänget medan andra fortfarande funderar på vart årets skidresa ska gå.

En annan sak vi pratade om var faktiskt om vikten av att skratta ibland. Livet är inte alltid så enkelt och ibland bjuder det på en hel del motstånd, men då kan ett hjärtligt skratt vara förlösande. Någon berättade att hon alltid skrattar mycket på jobbet och då höll en annan med. Oavsett med vem eller vilka man skrattar och oavsett var man är var vi alla eniga om att det är härligt att få skratta emellanåt.

I december brukar vi alltid läsa årets nobelpristagare i litteratur och vi brukar alltid ha ett annat alternativ också, för den som inte lockas av pristagaren. I år blev det inget nobelpris i litteratur och därför fick vi fundera lite över hur vi ville göra detta udda år. Vi bestämde oss för att ha två olika alternativ ändå, för det är trots allt trevligt att ha två böcker att välja på när man ska vara ledig och njuta lite av livet.

En i gänget är släkt med författaren till den uppmärksammade boken Stieg Larssons arkiv: Nyckeln till Palmemordet och vi är flera som är nyfikna på boken. Den kom ut för bara några veckor sedan och finns därför inte i pocket ännu, som vi brukar förorda när det gäller våra val, men den finns som både ljudbok och e-bok och det betyder att de flesta kan ta del av den på ett smidigt och prisvärt sätt. Det kan dessutom vara intressant att läsa en bok som är så ny och ändå redan såld till hela 50 länder.

Jan Stocklassa, som ägnat sex år åt Palmemordet, är frilansjournalist och författare och han har tio år efter succéförfattaren Stieg Larssons plötsliga död fått tillgång till arkivet som innehåller tjugo flyttkartonger fulla med material kring Palmes död. En helt ny gärningsman pekas ut som den trolige mördaren. Inte undra på att man blir nyfiken!

Den andra boken vi ganska spontant bestämde oss för att ha som alternativ är Camilla Davidsson debutroman Under vintergatans alla stjärnor som handlar om Emma som vandrar den klassiska pilgrimsleden Camino de Santiago de Compostela mitt under högsommaren. Åttio mil i tryckande värme i Spanien blir en stor utmaning för Emma, men hon möter spännande människor och tvingas också möta sig själv.

Nästa gång vi ses skriver vi 2019 och det ska bli spännande att se vad året har på lut till oss. Vi ses alltid andra veckan i januari så att helgerna hinner vara över och denna gång blir det onsdag den 9 januari. Dock är det inte helt klart ännu vem vi ska var hos, så vi får höras av via mejl inför nästa träff.

Nu återstår endast för mig (och Benjamin Syrsa) att önska er alla en riktigt

GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

lördag 24 november 2018

Myspys i mörkret

               


Hos Fia med Åsa Ö, Catrin, Åsa K, Sofie, Cattis och Joanna

Det var riktigt mörkt redan när vi kom och i bodarna på gården lyste det fint i fönstren när vi närmade oss huset denna novemberafton.

Vi har ju alla full program hela tiden och denna gång kände sig värdinnan lugn inför att vi skulle komma även om det var lite tajt om tid. I bilen på väg hem repeterade hon för sig själv för att kontrollera att hon hade köpt allt hon hade tänkt sig. Jodå, det verkade lugnt.

Men! Plötsligt slog det henne! Flera sorters gott bröd, diverse smarriga pålägg och till och med två olika flotta efterrätter i all ära, men det är ju faktiskt en bokcirkel! Åh nej! Någon bok hade hon dessvärre inte hunnit fundera på. Detta löste hon dock smidigt och bra genom att vända sig till allas vår trogne vän Google. En stund kikande via nätet gav henne just den input hon så väl behövde.

Hade hon inte så generöst delat med sig av händelsen hade vi inte anat någonting alls, men nu när vi fick veta kunde vi förstås inte låta bli att skratta. Trots att vår bokcirkel funnits i hela sexton år har det endast hänt två gånger att värdinnan glömt att välja bok. Det är faktiskt ändå rätt imponerande med tanke på hur mycket vi måste hålla i huvudet hela tiden!

Som vanligt hade vi mycket att prata om men vi började med förra och förrförra månadens böcker. Först ut var oktober månads bok Fasanjägarna av Jussi Adler Olsen. Den var den andra delen i serien om Avdelning Q och den första delen läste vi för ungefär ett och ett halvt år sedan.

Denna gång hade två personer läst boken för några år sedan och en hade börjat lyssna på den för ett par veckor sedan, men när hon kommit ungefär en en tredjedel in i boken försvann den oväntat från streamingtjänsten, så tyvärr kunde hon inte lyssna klart. Det betyder att ingen hade läst eller lyssnat på boken inför den här träffen och det gör det lite svårt att sammanfatta kommentarerna. Men när jag frågade de två som läst boken för några år sedan blev svaret att de inte helt mindes just den här boken, eftersom det var en i en serie, men de ville ändå understryka att de läst eller lyssnat på flera för att de tyckte att de var rätt bra. I efterhand är det alltid svårt att komma ihåg de exakta tankarna när man läst, men de hade inte läst flera om de inte varit okej. Med det fick vi nöja oss för den här gången.


Vi pratade också om september månads bok Stanna hos mig av Ayobami Adebayo. Vi var några förra gången som inte hade hunnit färdigt med den men som ändå ansåg att den kunde var värd att läsas ut och nu när vi gjort det tyckte vi fortfarande samma sak. Det som vi framför allt fascinerades av var att det hela tiden dök upp saker som vi inte visste om och som vi heller inte hade förväntat oss. Från att ha varit en ganska alldaglig berättelse om livet i Afrika hajade vi till flera gånger över alla överraskningar som vi bjöds på. Så luttrade som vi är händer det ganska sällan att vi blir överraskade men det blev vi här.

Vi som läst eller lyssnat gillade den men tyckte också att uppläsaren uttalade alla de afrikanska namnen helt annorlunda än vi som läst. Det tyckte vi var intressant. Jag själv, som läste ett hundratal sidor innan jag växlade över till ljudboken, reagerade varje gång ett afrikanskt namn uttalades för så som det lät hade jag inte alls föreställt mig det. En intressant detalj. Vi tyckte i alla fall att Stanna hos mig var både läsvärd och annorlunda.

Innan den nya månadsboken presenterades hann vi prata om lite allt möjligt som vanligt. Det blev en del jobb, resor och också vad som händer med våra barn nu när flera av dem nyligen slutat gymnasiet. Det är så spännande saker som ligger framför dem och det tycker vi alla är väldigt, väldigt roligt.

Till slut blev det så äntligen dags för den mer eller mindre spontana månadsboken och kvällens värdinna valde Italienska nätter av Katherine Webb. Bara titeln fick oss att genast drömma oss bort denna kyliga novemberafton. Vem längtar inte till Italien och detta lands ljuvliga nätter så här års liksom?

Nästa gång ses vi på en nyöppnad restaurang i Kungsbacka. Bordet är redan bokat så det är viktigt att alla hör av sig och berättar om de vill/kan följa med i god tid. Bar Vinci har fått väldigt fina omdömen bland våra vänner så vi, som inte varit där förut, hoppas att de har rätt. Det känns också som att det passar extra bra att vara på en restaurang med italienska vibbar när vi ska diskutera Italienska nätter.

Med nästa månads träff har vi lagt ännu ett år till handlingarna. Det känns alltid lite magiskt.

Det blir säkert lika trevligt som alltid.